På botten

Nu är jag på botten. Jag bara sitter här och vet inte var jag ska börja ta tag i. Min sambo har just sagt att jag ska packa och försvinna ur hans liv. Blev full igår o har tydligen gjort honom illa, vilket jag inte minns ett skit av. Jag har insett sedan några veckor att jag måste ta tag i hur jag dricker men tyvärr har jag inte gjort det. Jag köpte en låda vin ändå, trots att jag visste att jag inte borde.
Min (fd får jag väl kalla honom nu) sambo dricker lika mycket som mig och beter sig illa på fyllan han också men jag är väl värst antar jag eftersom jag gjort illa honom. Han har märken på kroppen så uppenbarligen har jag gjort honom illa.
Jag vill bara dö och försvinna nu.
Jag har skickat ett meddelande till min vuxna dotter och talat om för henne vad som händer och att jag har ett alkoholproblem. Jag antar att det är bra. Att liksom erkänna det för någon annan. Jag antar att hon vetat om att jag dricker men inte hur mycket.
Jag dricker bara fredag o lördag, aldrig på vardagar så mitt jobb o sånt är inga problem med.
Jag vet inte vad jag ska göra nu, som sagt, jag bara sitter här som en idiot.

Profile picture for user Fröken H

@Kärring hej! Vill bara krama om dig och tala om för dig att du inte är ensam! Sök hjälp! Ta det steget. Ge dig själv möjligheten till ett bättre liv. Du är värd så mycket mer än det alkoholen gör med dig. Jag skapade kaos en dryg vecka sedan, jag grät i flera dagar och hade sån ångest. Jag har inte druckit en droppe alkohol sen dess. Alkohollinjen och läkaren (beroendemottagningen) har räddat mitt liv. Jag fick genast medicin för att ta ner suget. Jag ska börja med 12 vita veckor. Vet du, jag mår så bra! Jag är så värd detta! Det är även du! Du kan vända detta, du kan söka hjälpa. Du kan ge dig det liv du vill ha och förtjänar. Jag älskar mig själv som jag är när jag är nykter, den fulla versionen av mig själv vill jag aldrig mer se. Vi finns här. Alla vi med liknande historier som du. Det här är det som alkoholen ställer till det. Det är inte du, Det är alkoholen, Hitta styrkan att välja bort det. Kram.

Profile picture for user Kärring

@Fröken H
Tack för ditt svar! Jag behöver det så mycket just nu. Vet liksom inte hur jag ska hantera det här alls.
Ångesten äter mig och jag kan inte lösa det med min sambo heller. Han vill inte ens prata med mig, vilket jag förstår. Men han är ganska duktigt på att själv vara dum när han dricker så jag tycker ändå att han dömmer mig väl hårt. Vi kommer ju ändå vara tvungna att bo ihop flera månader innan jag hittar en lägenhet.
Jag har alltid ändå tyckt om mig själv (när jag är nykter alltså) men den senaste tiden gör jag inte det utan hatar allt med mig själv liksom. Förut har jag kunnat skylla allt på den fulla jag, men nu känns det mer o mer som att den fulla jag ”smittar av sig” på den riktiga jag liksom...
Tack så jättemycket för att du svarade, det känns som en liten repstump att klamra sig fast vid

Profile picture for user Fröken H

@Kärring jag finns här!
Ni kanske inte behöver gå isär. Ni ska kanske gemensamt ta ett grepp om era liv och drickandet... Se sedan vad som finns kvar när ni är nyktra.
När ångesten lagt sig lite kanske du kan komma upp med en plan vad du ska göra. Söka hjälp? Hur? När? Var? Vad har du för mål i slutändan?

Profile picture for user Kärring

Så skönt med en hand i mörkret! Jag hoppas du förstår hur viktig du är för mig nu.
Så känner ju jag, men inte han. Han vill inte ens prata med mig. Tittar inte på mig, pratar inte med mig. Låtsas typ som att jag inte finns.
Vi har det jättebra alltid när vi är nyktra, det är det som är så sorgligt. Vi har det för det mesta bra när vi dricker också, men så kommer de här katastroferna. Det har varit så i hela mitt liv o säkert hans också. Vi har varit tillsammans några år och när vi träffades drack inte han utan hade ett uppehåll efter att ha druckit väldigt mycket under ett antal år.
Jag har varit o pratat med min vuxna dotter och lagt alla kort på bordet. Det var skönt men jobbigt. Har försökt hitta en kurator eller något men verkar inte finnas tider att få på vårdcentralen. Jag har inte vågat ringa alkohol-linjen fast jag vill.
Känner mig som ett svin. En så dålig människa, fast jag vet att det inte är jag som är dålig, det är ju alkoholen. Fast det var ju liksom jag som drack den...

Profile picture for user Charlie70

@Kärring Välkommen hit om än i tråkiga omständigheter! Från och med nu kan allt bara bli bättre. När jag var i din sits den 22 december 2019 gick jag in på 1177 och bokade tid på beroendemottagning. Jag fick svar snabbt när det blev vardag igen men fick tyvärr vänta i fem veckor på att få komma. Det kändes ändå bra för mig att veta att jag hade den tiden framför mig. Den blev en slags trygghet den första tiden i nykterheten. Under tiden använde jag forumet här mycket (gör fortfarande). Jag läste mycket och skrev. Pratade IRL med några om alkoholen, som jag behövde prata med. Det BLIR bättre!

Profile picture for user Kärring

@Charlie70 Tack! Just nu känns detta forumet som min räddning! Så skönt att läsa andras berättelser och få lite hopp om att det finns ett annat liv att leva.
Jag var inne på Mina vårdkontakter men hittade inget där. Jag får försöka hitta något, jag behöver prata med någon.
Hur gör man med vänner o familj? Jag vill typ berätta för hela världen, men det är kanske fel sätt?
Ångest över att berätta för mina föräldrar trots att jag är över 45 år. Fattar inte hur jag ska överleva det här. Förlorat min livskamrat på grund av att jag är en idiot med alkohol i kroppen. Har inte ens orkat att ta in att vi inte är tillsammans längre, utan lägger de tankarna åt sidan hela tiden. För att jag inte kan hantera dem

Profile picture for user Gullranka

Hej Kärring, så bra att du tagit ett första steg i rätt riktning dvs att börja skriva här! Just nu när bakfyllan och ångesten är som värst får saker konstiga proportioner och det kan kännas helt oöverstigligt, men det kommer att bli bättre. Försök att vara snäll mot dig själv resten av dagen; drick mkt vatten, ät nåt och gå och lägg dig tidigt och sov. Alla problem med sambon kan vänta till imorgon, även han kan ju behöva lite tid att landa och vara ifred om ni haft en tuff natt. Till alkohollinjen kan du ringa anonymt, det låter som ett bra första steg som du funderat på. Kan AA eller annan liknande gemenskap vara något för dig? Och jag håller med övriga om att fortsätta skriva här, det är guld värt. Kram 🌿

Profile picture for user Kärring

@Gullranka Tack för dina ord!
Jag försöker bara att överleva nu. Det gör jag genom att hålla fast i min livboj här i forumet. Jag skulle aldrig klara den här ångesten annars...
Ja sambon o jag har liksom inget att säga varandra idag känner jag. Han vill inte vara med mig något mer o jag kan förstå honom. Vi är nog inte så bra för varandra heller, egentligen. Vi har ju liknande problematik. Jag vet inte om AA kan vara något, kanske kan vara bra att prata med likasinnade, sådana som förstår.

Profile picture for user Fröken H

@Kärring jag finns här för dig! Jag beundrar verkligen att du pratat med din vuxna dotter. Jag berättade för mina båda bästisar direkt och för min mamma. Har även berättat för en god vän som bor utomlands, hon blev vit 8 år sedan.
Mitt liv har tvärvänt på en vecka. Jag har nog haft konstant ångest. Sovit bort hela helger. Alkoholen har lakat ur mig mycket av mina bra egenskaper.
Håll dig borta från alkohol nu. Försök bli människa igen. Sen kommer nästa steg. En timma i taget.

Profile picture for user Kärring

@Fröken H Har pratat med samtliga barn nu. Det var skönt men också jobbigt.
Jag får ångest bara av att tänka på att berätta för mina föräldrar, de vet inte hur jag håller på.
Fint att du kan dela med dina vänner, det är bra!
Ja, men visst gör det! Man känner ju knappt igen sig själv. Man blir så jäkla avtrubbad och seg också.
Ja, nu SKA alkoholen bort! Är bara väldigt rädd att separationen som nu kommer blir en helt underbar ursäkt för att få dricka. Hur ska jag klara av en separation utan alkohol liksom? 😶

Profile picture for user Charlie70

@Kärring att ta en dag i taget har du säkert hört talas om. Nu gäller nog för dig att ta en sak i taget. Du har redan pratat med alla dina barn. Föräldrarna kan vänta, likaså sambon. Kanske du behöver ladda ned en ny vårdkontakt för att boka tid? Det kan du kolla på i morgon.

Vila nu. Drick vatten, ät och sov. I morgon är en ny dag. Ge dig själv möjlighet till eftertanke så du tar de steg du vill och behöver när det passar dig, inte för att någon annan vill det.

Profile picture for user Fröken H

@Kärring din framtid ligger framför dig och väntar på dig. Jag vet inte hur min nya väg, min nykterhet kommer att ändra hur min sambo ser på mig. Han kanske inte vill ha mig för att den här skiten flöt upp på ytan. Han kanske vill ha en "normal tjej" som kan dricka normalt. Inte en som dricker sig till blackout och kan få panikattacker på fyllan. Jag ramlade i trappan under min senaste (sista) fylla. Jag hade kunnat bryta nacken... Jag väljer nu denna rena, nyktra väg och duger jag inte för att jag inte klarar av alkohol och faktiskt har valt att ta tag i det, då får det vara så. NU är jag kvinnan jag vill vara.

Profile picture for user Kärring

@Fröken H
Jag tror säkert att din sambo vill ha dig, det du har gjort är ju starkt o modigt!
Jag dricker också så jag får blackout allt som oftast. I perioder fungerar det att dricka hyfsat normalt men sedan kommer en sån där kväll när jag bara blir så-kalas och sedan minns jag inte ett skit av det. Gör också så jävla dumma saker ibland då. Tror att andra människor vill prata/bli sams/tala ut och så vidare, vilken ingen normal människa vill med en asfull person. Inte ens de som är fulla själva.
Det sjuka är att jag är en lugn person när jag är nykter men kan bli helt rabiat och slåss när jag är onykter.
Så jävla pinsamt och idiotiskt!
Har också ramlat ett antal gånger bla rakt in i ett element med ett skapligt blåmärke som ”belöning”. Men vilken tur ändå att du inte skadade dig allvarligt!

Jag känner mig bara så sjukt misslyckad! Krossat ett förhållande som jag trivdes i. Så onödigt! Det sjukaste var att jag bestämt att detta skulle vara min sista festarkväll o jag skulle ta tag i livet eftersom jag börjat må dåligt fysiskt av alkoholen. Känns surt att det var tvunget att bli en stor fet katastrof då! Det kunde väl fått gå vägen denna sista gång! Men å andra sidan hade jag kanske inte varit lika säker på att verkligen vilja sluta om det inte hänt...

Profile picture for user Fröken H

@Kärring det hade inte varit sista kvällen om det hade gått bra. Den här djävulsdansen med alkoholen slutar inte bra. Man slutar inte med flaggan i topp. Man fuckar ur. Mår dåligt. Vill ta livet av sig. Kravlar sig upp. Blir människa igen. Har hopp om en trevlig fredagskväll igen. Vinet lockar. Känslan. Berusningen. Vaknar nästa morgon. Livet är kaos. Minns fragment. Bråkade vi? Sa jag nåt elakt? Gick jag ner igen efter att vi lagt oss och drack mer? Varför är jag så misslyckad? Så värdelös? Hatar han mig? Ska jag gå iväg av skam?
Ingen nånsin slutar med flaggan i topp. Man slutar med skam, ångest, brallorna totalt neddragna, totalt förnedrad av sig själv. Jag tror att det ska vara så. Då kan det bara bli bättre. Alla hittar sin gräns. Sin vändpunkt. Jag läste här i flera år innan jag hittade min lägstapunkt. Mitt äktenskap gick i kras efter 27 år. Jag ställde till med så mycket skit. Jag föreslog flera gånger att söka hjälp hos AA. Han tyckte inte mina problem var av den graden. Mitt vuxna liv har gått ut på att planera mitt alkoholintag. Hitta nån balans. Släta över när jag inte lyckats, utåt släta över. Inombords haft sån enorm ångest. Planerat hur jag ska avsluta mitt liv.
Tro mig, jag vet hur du mår. Vi är alla lika. Det här är vad alkohol gör med oss som är byggda på det här sättet. En djävulsdans. Jag har valt att lämna den dansen, valt en annan partner. Den heter LIVET.

Profile picture for user Kärring

@Fröken H Tack för dina ord! Känns skönt med andra som förstår hur det känns.
Min sambo hatar mig verkligen, vilket känns som det allra värsta just nu. Än så länge känner jag ju inget sug eller längtan efter alkohol. Jag är ju knappt nykter än...
Ska försöka sova en stund nu och se hur allt känns i morgon.
Jag är oerhört tacksam för detta forum o det stöd jag känner!

Profile picture for user Kärring

Jaha, nu sitter jag här mitt i natten med ångesten som en våt filt över mig.
Vet inte vad jag ska ta mig till och längtar bara bort. Önskar jag kunde sova ett år och vakna ur denna mardröm och allt jobbigt som ligger framför mig redan var gjort.
Vet att jag måste hitta ett boende och komma härifrån då min sambo inte ens bemödar mig med en blick, än mindre pratar med mig. Visst, jag förstår han men det är så sjukt frustrerande att inte ens kunna få prata om det som hänt!
Det är inte det att jag tror att han ska ta mig tillbaka o vi ska leva lyckliga men jag vill ändå förstå vad som hände o jag vill ju såklart inte att han ska hata mig. Även om vi gjort slut vill jag ändå inte att han ska hata mig.
Men det gör han, han hatar mig verkligen.
Fattar inte hur mitt liv ska kunna fortsätta fungera efter det här. Hur ska jag kunna gå till jobbet? Berätta för vänner o familj varför vårt förhållande plötsligt är över? Orka ta tag i livet?
Just nu känns det inte ett dugg jobbigt att jag inte ska dricka något mer men så har ju inte ens baksmällan lämnat kroppen ännu.
Ska försöka somna igen men det är svårt. Kroppen gör ont och själen gör ännu mer ont.

Profile picture for user Fröken H

@Kärring hoppas du har lyckats sova nån blund i alla fall. Även idag är en dag att vara snäll mot dig själv. Kan du skriva ett meddelande till sambon där du ber om ursäkt, berättar att du tappat kontrollen och hur hemskt du tycker det är. Nånting om känslor gentemot honom och att du berättat för dina närmaste... skammen, ångesten... och att du kommer söka hjälp. Vore det en väg att gå framåt?

Profile picture for user Kärring

@Fröken H Jo, några timmar har jag sovit.
Klarare i huvudet idag i alla fall men trött och ledsen.
Jag skrev några meddelanden igår till han. Bad om ursäkt såklart och försökte förklara att jag vet om att jag har ett problem. Jag sa även förlåt såklart.
Han svarade med en bild på den skada jag åsamkat honom. Inget annat.
Ska försöka prata med honom idag, vi måste ju i alla fall tilltala varandra, eller så blir det väldigt långa månader tills jag hittar ett boende...

Profile picture for user Kärring

Nej det har han inte, jag hällde ut allt vin som fanns kvar (vilket han inte kommenterat) och det är ju stängt på Systemet. Vet inte om han skulle gjort det annars, kanske bara för att protestera.
Men vi är ju inga ”dricka varje dag” typer utan det är ”bara” fredag o lördag vi är onyktra. @Fröken H

Profile picture for user Fröken H

@Kärring jag har också "bara" druckit på helgerna.
Det här kanske får lägga sig lite. Har du möjlighet att göra något som kan ta bort ditt fokus? Kan du besöka nåt av barnen eller mamma? Liksom hålla dig borta hemifrån. Ge honom och dig själv lite space, lite utrymme att andas... Vid nåt tillfälle kommer ni behöva prata med varandra. Komma fram till hur ni ska göra, hur ni kommer vidare. Jag känner er inte men jag tror inte att detta måste betyda slutet för er. Det kan vara en början till ett liv med annorlunda vinkling, utan alkohol. Tänk om ni kunde ta er an den kampen tillsammans?

Profile picture for user Kärring

@Fröken H Jag skrev ett långt meddelande till honom och försökte förklara hur jag känner.
Fick ett svar i alla fall, att ja vi kommer prata men inte nu. Och att han tänker fortsätta dricka fredag o lördag.
Men han svarade i alla fall, alltid något antar jag.
Ja, det är ju vad jag vill hoppas på, att vi skulle göra det tillsammans. Vi får väl se hur det blir.
Jag ska iväg till en kompis idag så det är skönt, för oss båda tror jag. Behöver annat att tänka på känner jag.
Äta måste jag nog också. Åt en dl yoghurt o en rostsmörgås igår. Det var allt liksom.
Vi verkar lite lika i sättet att dricka på inser jag när jag läst din tråd. Hur kändes den första helgen, var det jobbigt?

Profile picture for user Fröken H

@Kärring det har gått så bra! Dag 10 idag! Redan!
Jag hade ju min härdsmälta på fredagen, på lördagen fanns inte en molekyl i min kropp som ville ha alkohol. Söndagen höll jag mig borta bara för att visa mig själv att jag kan.
Måndagen var känslomässig katastrof, jag bölade, pratade med alkohollinjen, bokade tid på vårdcentralen. Bråkade med sambon... Tisdag var igen känslomässig katastrof. Jag gick till läkaren, fick recept på medicin och skulle ta blodprover. Fick alltså diagnosen "alkoholberoende". Fyfaaaan.
Berättade för mamma.
Första onsdagen, lill-lördagen. Inte en droppe. Insåg att onsdagen triggar drickande på fredagen. Torsdagen, mådde så jävla bra! Sambon tog väl nåt glas, torsdagen var ju fredag denna vecka. Inget sug.
Fredagen vaknade jag, ingen ångest. Inte bakis. Den insikten och känslan. Fräsch och lycklig i spegeln. Fredagkväll och 100% närvarande, inget sug, normalt sätt hade jag hängt under dunken typ. Så mysig kväll. Visade sambon att jag är galen, glad och sprallig även utan promille. Sambon drack sina glas.
Lördagen som Fredagen. Så underbart att se allt klart. Känner mig befriad.
Söndagen som lördagen.
Måndag morgon som Söndagen.
Svårt? Inte nånstans! Sambon får dricka på precis som vanligt. Jag sniffar gärna på hur vinet doftar, om han öppnar nån finare öl vill jag sniffa bara och känna doften, jag frågar om det är gott. Jag känner inte att jag inte får. Känner inget sug. Jag tror det är medicinen som hjälper.
Jag mår så bra! Jag vill aldrig mer tillbaka till nattligt smygande, vaknande på morgonen med kaos i huvudet, minnesluckor, äcklig smak i munnen, den vidriga känslan av bakfylla, självförakt, ångest, funderingar på om jag egentligen är värd något, funderingar om sambon verkligen kan älska mig när jag är så misslyckad, halsbränna, illamående, dålig sömn, plufsigt ansikte, blåmärken... Jag har säkert glömt nåt. Hoppas tiden hjälper mig glömma mer och mer.
Snart är du på dag 10! Jag är här och hejar på dig varje timme.

Profile picture for user Kärring

Det klumpar sig i halsen när jag läser ditt inlägg. Så härligt att det går så bra för dig! Jag vill också känns så där! Kanske är medicinen ett bra komplement? Ska kontakta vc och se vad de säger. Det är så svårt bara, skamligt. Jag en normalt fungerande människa med ett bra jobb är alkoholberoende. Ingen vet något för vi dricker ju typ alltid hemma bara. Ingen på jobbet vet, mina vänner träffar jag ju typ aldrig så de vet heller inget. De enda som vet är mina barn, men de vet nu allt! Min dotter är så klok och låter mig inte komma undan lika lätt som sönerna. De är mer förlåtande och liksom viftar bort det. Hon är mycket tuffare och ifrågasätter mig och är tuff mot mig, vilket är bra!
Samtidigt säger och visar hon att hon finns där hela tiden och det är så skönt. Tacksam!
Jag tror att man glömmer och tillslut förlåter sig själv. Jag hoppas det i alla fall.
Jag känner igen mig så i när du beskriver hur man mår dagen efter. All ångest, lucköppningen, usch! Vill aldrig känns så igen!
Det här är i alla fall världens bästa forum för mig just nu, så skönt att få ”prata av sig”
Tack för att du finns!

Profile picture for user Fröken H

@Kärring du skulle inte heller tro att jag är den som sitter här och skriver. Jag vill så gärna skilja på mig som jag är nykter från den som jag är när jag är alkoholpåverkad. Jag vet att endast jag är ansvarig när jag dricker. Nu när jag inte druckit är jag den jag är när jag är nykter. Det är som två olika personer. Det jag försöker säga är att man inte har någon aning om vem som har den här sortens alkoholbruk. Googla lite så kommer du hitta människor alla samhällsklasser med alkoholproblem av olika slag.
Hade jag vetat att det är såhär enkelt att söka och få hjälp hade jag gjort det för flera år sedan. Det är som när jag slutade röka... hade jag då vetat hur "enkelt" det var så hade jag slutat flera år tidigare.
Din dotter är grym! Henne kan du verkligen lita på när det stormar.
Om du får chansen att testa medicinen så gör det. Jag tog själv upp det och läkaren var genast med mig på det tåget.

Profile picture for user Kärring

@Fröken H Jag vet ju egentligen att vem som helst kan drabbas men jag känner mig ändå så ”skitig” liksom.
Som att jag är mindre värd eller något.
Svårt att sätta ord på. Skäms över så mycket saker och hatar mitt fulla jag så in i Norden! Tycker inte heller om mitt vanliga jag längre eftersom så mycket skit liksom följer med och smittar den riktiga jag.
Skäms, skäms och åter skäms över hur jag betett mig under åren.
Jag ska nog prata med vc som sagt, det verkar ju som att medicinen fungerar för dig i alla fall. Kanske finns hopp för mig med.

Profile picture for user Kärring

En liten uppdatering från botten.
Lite, lite lättare idag, har haft en bra dag. Varit iväg med en kollega hela dagen. Åt till och med en hamburgare idag, vilket förutom 1 dl yoghurt o en tugga av en rostsmörgås är det enda jag ätit sedan i lördags.
Men som sagt, lite lättare idag.

Profile picture for user Fröken H

@Kärring om du kan få en tid hos beroendemottagningen fort så kan du be att få tex Naltrexon utskrivet, så du slipper suget.
Ställ dig mentalt in på att inte dricka gift.
Skriv en liten uppdatering här varje gång du tänker tanken, när du är nära att trilla dit.
Hitta ett mantra du kan gå tillbaka till, typ: jag är fantastisk när jag är nykter. Eller: alkohol gör mig till en riktig drake. 🐲
Eller: fröken H kommer aldrig låta mig komma undan med detta. 🎈

Profile picture for user Kärring

Ha ha 🐲
Vaknade med en underbar känsla i kroppen!
Igår pratade sambon och jag äntligen och det känns som att det kan gå lite åt rätt håll :) Lycka mitt i allt elände!
Kanske finns hopp för oss, det känns lite så nu i alla fall, även om inget är spikat så känns det i alla fall hoppfullt.
Jag får kanske en chans att reda upp det här!
Så idag mår jag BRA!
Bävar lite för helgen men vet ju nu att jag kommer att få med dig att göra om jag ens tänker på att dricka :D
Hoppas du har en bra dag också!
Kram Kärring-draken 🐲 :D @Fröken H

Profile picture for user Fröken H

@Kärring sådärja! Saker börja lägga sig. Pusselbitarna börjar trilla på plats.
Planera nåt för helgen för dig själv. Jag har tänkt att åka och handla god frukost eller en blombukett på marknaden. Friheten att vakna på lördag morgon, inte vara bakis, kunna köra bil. Vilken lycka!
Finns det nåt du kan planera in som motiverar dig att inte komma på villovägar? Förutom att jag vaktar dig 🐶🐶🐶

Profile picture for user Kärring

@Fröken H Ja, lite bättre känns det allt, eller faktiskt jättemycket bättre! Nu gäller det bara att fokusera på att INTE dricka i helgen. Jag går alltid morgonpromenad och det tänker jag såklart göra på lördag morgon också. Men då ska jag göra det utan att vara degig eller hängig utan insupa våren utan baksmälla, det ser jag fram mot! Ska försöka hitta på något roligt, kanske planera in att äta en hotellfrukost på lördag eller söndag morgon :) Eller ta bilen och äta frukost nere vid sjön kanske. Det känns som att det finns många möjligheter när man kan köra bil på morgonen.
Jag kommer ha dig som ett samvete på axeln :D
Kram Drak-kärringen 🐲😁

Profile picture for user Fröken H

@Kärring lördag morgon när du ser dig själv i spegeln så kommer du att bli så glad när du ser att det inte är drakfejset som luktar gårdagens fylla som ler tillbaka. Att det är den fina du. Inte pluffsig och ofräsch.
Frukost någonstans låter helt fantastiskt! Det är så härligt att ha något att se framemot.

Profile picture for user Kärring

@Fröken H Ha ha nej, drakfejset vill jag aldrig mer se! Som jag såg ut i söndags vill jag aldrig göra igen! Och som jag kände mig, vill jag absolut inte känna igen!

Profile picture for user Fröken H

@Kärring hahaha det är väl verkligen nåt att hitta motivationen i, vem man helst ser i spegeln. Visst är det hemskt efter en sån råfylla att se sig själv. Usch. Fy. Nä nu är det bara positivt fokus.
Vi har så jädra mycket godis på jobbet. Jag har ju fattat att mitt belöningssystem i hjärnan är så himla känsligt, så jag vågar inte ta en endaste godisbit. Annars förvandlas jag till ett godisätande stort hårigt monster. Läskigt.

Profile picture for user Kärring

@Fröken H vi har också jämt godis på jobbet, varför liksom? Tycker det är märkligt när det talas så mycket om hälsa nu för tiden. Vore bättre det fanns mycket färsk och fin frukt att ta av,
Jag äter fortfarande inte mycket och har tappat snart 3 kg sen i lördags. Har väl såklart med mitt mående att göra men det känns ändå som en bra start på en viktnedgång. Jag har gått upp säkert 6 kg det senaste halvåret och det lär ju mest vara alkoholen. Så drygt när inga kläder passar och jag bara känner mig plufsig hela tiden. Men slut på det nu!
Ingen alkohol och mindre dålig mat, så kommer jag snart i mina kläder igen. Längtar efter att slippa välja bort favoritkläder på grund av vikten.

Helgen närmar sig, jag är lite rädd men fortfarande beslutsam, hur känner du?

Profile picture for user Kärring

@Tröttiz Allt känns mycket bättre! Fortfarande väldigt stött i kanterna men starkare och gladare.
Fröken Drake låter lite bättre än Kärring och kanske byter jag till det nu när jag mår bättre och inte är fullt lika arg på mig själv ☺️
Jag tror faktiskt att det kommer att reda upp sig, vi hade en fin dag igår 😍

Profile picture for user Fröken H

@Kärring min fina drakgumma.
Sambon tog en öl och ett mini glas med nåt starkt igår. Jag triggas inte.
Du är orolig inför första helgen och det förstår jag. Helgen är läskigast. Men du klarade redan av röda dagar under påsken, även om du kanske inte tycker det var så märkvärdigt i det läget. Men det var det. Just i det läget.
Tänk positivt. Hitta nåt du kan fokusera på till fredagkvällen. Ta bilen vid 20 tiden, vart som helst. Bara känn friheten att du kan köra bil vid den tiden. Åk och handla nåt gott att smutta på. Ta ett bad... läs en bok... börja KBT programmet här på sidan... Försök att hitta något som verkligen lyfter dig.
Jag har ingen oro inför helgen. Jag kommer ha fullt upp att hålla koll på dig 😂😂😂😂
Sonen kommer på besök. Vi kommer ha "huset fullt" med våra ungdomar. Det är bra. Hinner inte bli långtråkigt.

Profile picture for user Kärring

@Fröken H Vad skönt att du inte känner oro för helgen! Jag hoppas att jag inte heller kommer att känna så om ett tag. Det oroar mig lite att sambon med största sannolikhet kommer att dricka. Fast å andra sidan är jag lycklig över att han har bestämt sig för att ge mig en ny chans! Då kan jag nog stå ut med att han tar ett glas och inte jag! Min största motivation nu är att bevisa för nära och kära att jag tycker de är mycket viktigare för mig än vad alkohol är. För det ÄR de ju! Bara att alkoholen varit som en trygg plats att "fly" till när jobbet är lite för mycket eller när jag bara känner mig låg.
Jag har en plan för i morgon som innefattar att köpa andra goda saker att dricka, som en alkoholfri drink eller bubbel, jag tror det blir lättare då.
KBT-programmet har jag börjat och det känns mycket bra!
Och jag kommer motivera mig med att det kommer att bli såååååå skönt att vakna utvilad på lördag, det ser jag verkligen fram mot!
Vad härligt att sonen kommer! Det är det bästa som finns när huset är belamrat med ungdomar! Älskade det när mina var yngre, det har alltid varit som en fritidsgård hos mig :D (Nu när jag tänker på det var det en av sakerna som fick mig att dricka mindre, när de höll till här hemma, då höll jag mig ju i skinnet så att säga).
Ha ha vad bra att jag har dig som kollar mig! Jag lovar att kolla dig med OM utifall att du skulle känna någon tvekan. Gör du det, så finns jag här!

Profile picture for user Fröken H

@Kärring missade svara dig här idag.
Imorgon bitti är det en fräsch, tam drake som ler tillbaka i spegeln. Är så stolt över oss!
Känns så bra att vara helt nykter med ungdomarna. Veta att man betett sig vuxet och stabilt. Minnas hela kvällen.
Visst är livet underbart!
Sov gott.

Profile picture for user Kärring

@Fröken H Håller med dig! Haft en underbar, nykter kväll och ska gå och lägga mig nu. Stolt över oss 😍👊🏼
Jag mår skitbra denna första helgkväll och det var inte ens lite svårt! (Fast jag fattar att sådana kvällar kommer att komma så har jag i alla fall tagit mig ut denna nedåtgående spiral!)