Jaha då hamnade man här tillslut i alkohol träsket. Att man inte hörde klockorna ringa redan för länge sen men de är klart man hör ju inte klockorna på sin egen begravning. Hur som helst nu har man festat hårt i 20 år är 34 nu. Allt började ju så fint måste säga att dom första tio åren var riktigt roliga sen har de mest blivit en upprepning. Som en artist varför slutar man inte i tid? I alkoholens värld finns inga greatest hits. Har nu varit nykter i 10 dagar och det är inget rekord i sig men känner att hjärnan redan börjat tro att jag kan dricka igen, men allvarligt hur många gånger ska man säga till sig själv,vänner,fru och släktingar jag kan dricka mindre det bara hände de kan ju inte hålla på så här hela livet?

Mitt största problem är inte att jag dricker för ofta utan för mycket, är så jäkla mycket ångest i de här. Senast vart de en 3dagars svit. Dag 2 drack jag för att jag ändå skulle dricka dag 3 Ordentlig återställare med andra ord. Man har ju också märkt senaste åren att man egentligen inte bryr sig om sällskapet utan bara man får dricka har gudebevars inte experimenterat allt för mycket med ensam drickande än men de har definitivt hänt och oftare och oftare. känner att mina vänner även börjar vara trötta ja menar hur kul är det att bjuda in nån som man alltid måste hjälpa hem osv.

Måste man verkligen nå botten innan man kan vända och ta sig upp till ytan? Har ju givetvis försökt att dra ner på mängden man de funkar bara ett tag. Måste nog sluta dricka helt vill inte heller längre, inte kul o vakna o halva kvällen är borta i dimman.
Även dom gånger man sköter sig vill man ju ändå ha mer och de är ju också skit. Känns inte kul o dricka alkohol när de varenda gång blir en kamp.

Ni får ursäkta stavningen svårt på mobilen tycker jag. Känns skönt att inte vara ensam har varit in o läst här tidigare och ser att de finns många tappra krigare.

Lasse82

Hat kärlek sammanfattar nog min känsla också Eelias. Men ibland undrar man ju om man lurar sig själv? Att den här kärleken är ett hjärnspöke numera? Och hatet är den äkta känslan? Ringer nån polare o frågar om fest kan man ju bli jäkligt sugen men vad är de man är sugen på egentligen? Är de mest spriten som man ska spola i sig.

När jag var yngre och framförallt innan vi fick barn så skakade jag ganska fort av mig alla pinsamheter och skandeler och tro mig dom har varit både många o grova. Fanns aldrig nån tanke på sluta eller för den delen dra ner, jag tyckte ju jag behövde den mängd jag drack. Medans de nu räcker med små saker för att ångesten ska sitta i länge. Senaste åren har de blivit så att jag tackat nej till olika arrangemang pga jag inte fixar o må skit i en vecka. Att åka nykter på fest har nästan varit uteslutet. Tragiskt är ordet, man är ju rädd att om inte ger sig nu sitter man o dricker själv om några år och börjar jag i större utsträckning att dricka själv är ja nog rökt då finns ju inga spärrar kvar ångesten kommer nog att växa också o vips vad de är dricker jag
i veckorna också.

Hur har de börjat för mer som druckit själva och i veckorna? Smög de sig på? Eller var de nån specifik händelse som utlöste de hela?

Obs ska tillägas att jag inte är nämnvärt olycklig i övrigt. Så jag vill inte på stå att jag än så länge dricker för att jag är ledsen/deprimerad

Lasse82

15 dagar utan alkohol och känslan att jag inte kan hantera spriten är fortfarande kvar i mitt kraschade sinne. Ja de känns lite oväntat att jag fortfarande vill hålla mig nykter annars brukar jag definitivt ha börjat lura mig själv vid så här många dagar men jag SKA inte dricka på lång tid framöver.

Har även under helgen berättat för två av mina bättre vänner om min inställning och obekväma känsla till A och dom har full förståelse vilket känns väldigt skönt.

Lasse82

3 veckor nyktert idag känns ganska bra vi var bort bjudna igår
Och vinet åkte fram hade varit lätt o säga ja, men det vart ett inte allt för komplicerat nej, ska väl vara ärlig o säga att ja vart gode sugen men suget la sig ganska fort.

Annars har det varit uppbokat hela helgen med skidåkning. Känns konstigt att ja överhuvudtaget ska behöva dricka har hur mycket intressen som helst. Tyvärr så har inget kunnat toppa alkoholen. De är väl de man hoppas på ska bli bättre att man helt enkelt slutar tänka på alkohol som ett alternativ.

Kommer prövningar längre fall genom den årlig " grabbresan" till fjällen brukar definitivt drickas en hel del på dessa. Vill dock inte stanna hemma då detta skulle kännas märkligt med tanke på alla nyktra aktiviteter som brukar vara på dessa. Men en dag i taget orkar inte tänka för mycket.

Macadi

tre veckor i dag! ?
Jag vågar inte utsätta mig för några frestelser så jag har hållit mig hemma än så länge...inga fester, AW eller andra tillställningar....starkt att du klarar det!

kashmir

Grattis vad bra du är. Jag hoppas innerligt att du lyckas och att jag snart kan skriva 3 veckor a-fri jag med. Kom på nu att jag druckit varje dag utom i onsdags sen förra måndagen ?
Mår skit nu. Skakig o ångest. Missköter familjen och jobbet så nu måste jag ta tag i mitt liv.

Lasse82

de har på någotvis varit så med drickandet att jag har känt skam och ångest efter jag druckit för att senare när det lagt sig blivit väldigt glad och upprymd. När ja då sen har varit glad ett tag så dricker jag igen och karsullen bara går runt;runt år efter år. Hur kommer livet se ut om man fortsätter att var nykter? kommer jag att kunna hitta den där glädjen som alkoholen tillfäligt ger mig. När jag dricker känner jag allt som oftast ett inre lugn kan slappna av och så vidare ger mig också en typ av adrenalin Kick ingentig är omjöligt osv. Har som jag nämnt tidigare många intressen men ingenting har skänkt samma längtan åtrå och kick som alkoholen.
Hur ska jag hitta ett substitut? måste nästan var i still med Bungyjump eller fallskärms hoppning.

Är inte så att jag sitter o har tänkt dricka ikväll men hur löser man de här på långsikt? lägger sig den här åtrån och längtan med tiden som en kärlek tänker jag, man saknar den man älskat till minnena mer eller mindre börjar blekna. Har sagt till mig själv att jag aldrig mer vill dricka så länge jag älskar att dricka vilket jag ju på ett sätt gör annars hade det nog aldrig blivit så här, ska jag nånsin mer dricka vill ja kunna känna likgiltighet in för att dricka eller inte.

En del i mitt Beslut är att jag Lovade mig själv redan som barn att aldrig bli som min Pappa, han var nog ungefär som jag gillade o festa med polarna osv Sen när alla började stadga sig så vart han kvar i sitt tonårsbetende. Han drack Mycket hemma framför oss barn, är otalig gånger som barn man inte fått sova pga Nån rockkonsert från steron.

Sen vaknade man alltså upp den 4/1 av tanken men vänta nu vad har hänt? är jag fortfarande jag eller har jag blivit min far? de man lovade sitt unga jag aldrig skulle ske är i princip här, skillnad är bara att jag oftast men inte alltid har nån att dricka med, suget och åtrån och problemen dom är dock dom samma. Har gömt mig bakom en fasad att jag åtminstone har varit på en "riktig" fest men i själva verket vet jag att precis som min far lika gärna skulle kunna dricka själv är ändå i slut ändan alkoholen jag vill åt.

Tack Kashmir och Macadi för era uppmuntrande ord.

Lasse82

6 veckor och 4 dagar har nog aldrig varit utan min vän så länge sen första ring ca 18 år. Känslan då? ja du mycke gammal skit som ältas i de oändliga känns som det för tillfället är de som håller mig nykter. Känner tyvärr ingen stolthet eller glädje över nykterheten, fast jag är ändå besluten att fortsätta nykter hoppas de kommer kännas bättre

Många dystra besked senaste veckorna tyvärr. Bla så väntar en av mina bättre vänner på åtal för en dum fyllegrej, mycket ångest har också kommit av de och känslan av det kunde lika gärna varit jag som ska upp i rätten.

Har vissa dagar också trott jag kan dricka på socialt viss men då brukar ja titta in här och de har hittills hjälpt. När FAN blir man glad igen??

Ebba

Jag känner igen mig.
Jag var inte heller stolt över att vara nykter och mådde inte alls bra, all gammal skit hann ikapp och det blev väldigt tungt.

Men det blir bättre.
För mig tog det ungefär ett år innan jag vågade tro på mig själv.

Nu mår jag bra.
Inte alla dagar men skillnaden är enorm.

Det är värt det, att hålla ut och stå emot.

Tack för att du delar med dig.

Aldrig mer

Hej Ulf och Ebba,
Hur menar ni att gammal skit ältas? Gamla personliga problem, eller gamla fyllegrejer?
Blir ju oroligt nu. Har precis bestämt mig för att avstå från alkohol. Hjälp! Vill inte att gamla fyllegrejer ska bubbla upp till ytan - dessa har ju ältats nog förr tänker jag.
Tack!! Kämpa på!!! Ni är skitduktiga!

Ebba

Jag kan bara tala för mig såklart och hur det var för mig.
Vi är alla olika.

För mig var det som så att sånt jag liksom hade förträngt och förminskat bubblade upp.
Nästan som att ett lock hade varit på och jag tog av det och allt liksom välde ut.

Dygnet runt, kom som filmer med minnen.
Ja...fylleminnen och jag såg typ sanningen i vitögat, hur jag handlat för att alkohol var så viktigt för mig.
Inte bara fylleminnen utan även hela livet på nåt sätt...

Det var hemskt och jättejobbigt.
Jag kunde inte sova bra heller.
Fy.
Jag börjar nästan gråta när jag tänker på hur det var.

I efterhand förstår jag att det var nödvändigt och nyttigt men om jag kunde spola tillbaka och göra något annorlunda hade jag sökt hjälp.

Någon typ av behandling eller iaf samtal med någon som kan hjälpa en att få rätsida på tankarna och hur jag skulle komma vidare.

Då kanske jag hade kunnat må bättre lite fortare eller iaf inte hålla på att gå under.

Så var det för mig.

Ebba

Tack!

Lycka till, det behöver verkligen inte bli för dig som det blev för mig.

Lasse82

Jag menar gammla fyllegrejer som då på ett sätt har lätt till personliga problem.
Har varit väldigt förlåtande typ glömt för att slippa gör något åt problemet dvs alkohol. Tror kanske på ett plan att älta kan var nyttigt för att senare bli starkare på nåt sätt, att man liksom vågar känna efter på djupet personligen har ja förträngt så mycket.

Samtidigt ska man ju också förlåta sig själv annars skulle nog många inte orka vill gärna tids nog förlåta mig själv men jag vill aldrig glömma, för glömmer jag nu kommer jag att dricka snart igen.

Aldrig mer

...för att ni tog er tid att svara.
Jag förstår exakt vad ni menar. Oj så många gånger jag har förminskat och förträngt vad jag egentligen har ställt till med. Det har blossat upp gammal skit för mig även tidigare då och då. Så jag kan tänka mig att det är något som blir värre nu...och något jag måste igenom.

Bara att ställa in sig på det då. Bra tips om samtalsstöd. Nu är jag lite förberedd. Tack igen snälla ni!!

Aldrig mer

Jag tror jag har en massa skit som jag måste igenom. Fy.
Ni gjorde mig medveten och lite förberedd nu som sagt.

Lasse82

Att de har ju varit sköna veckor också, trevligt o komma till jobbet på måndag utan ångest o trötthet,slippa vakna på söndag o fråga sig vad hände igår? Osv. Nu vet jag inte på vilket sätt du druckit ? Men har märkt att man måste var väldigt stark när kompisar ringer eller man är på middag osv. Att hålla sig nykter här hemma med fru och barn har gått över förväntan.

En annan bra grej är ju om du har något intresse o lägga tid på. Jag har börjat unna mig saker då jag annars hade druckit i helgen stack ja ut i skogen o jagade och fiskade istället. Stannade i skogen hela helgen. Och frun tycker ju de är bättre om ja kommer hem pigg efter en sån resa istället för att jag har varit på en inre resa en hel helg och supit mig sönder o samman. Men det är inte lätt o jag har ändå ångest men utan andra intressen skulle jag ha druckit redan för flera veckor sen.

Jag önskar dig Lycka till och kämpa på, är kanske som ebba skriver att man får ge de nåt år iaf fast de känns jobbigt o tänka så långt fram.

Ebba

Efter att jag hade skrivit här till dig gick jag och tänkte "men åh nej, vad skrev jag? Att det tog ett år för mig. Nu kanske han tappar hoppet :("

Ett år är ju som tusen år när man mår dåligt.
Jag mådde inte uruselt hela det första året.
Absolut inte.
Jag mådde bättre och bättre och det var underbart att vara nykter och vakna pigg o.s.v

Men det var efter ett år som jag insåg att det faktiskt har blivit bättre och som jag kände att det är hållbart, sant och stabilt.

Min tro på mig själv kom tillbaka.
Det är en fin tråd du har Ulf, det är givande att ta del av dina tankar på din resa.

Efter ett år hade jag upplevt alla årstider nykter, en höst, vinter, vår och sommar.

Vid varje årstid kom lite olika minnen och tankar på förr om åren.

Dofter fick mig att minnas.
Kvällssol och glitter på sjön.
Allt sånt påminde mig och efter ett år kände jag så starkt att det verkligen är fantastiskt att vara helt närvarande på riktigt.

Det är fint.
Härligt att du har fiske och naturen.
Det är en fin kraft att hämta ro i.

Ha en fin dag nu.

Aldrig mer

Tack igen :)
Jag har läst igenom din tråd Ulf och känner förstås igen mig otroligt mycket.
Jag har inga problem att hålla mig från drickat på veckorna (så länge jag inte är på resande fot, konferens eller dyl.). Men helgen = alkohol - annars blir det ju skittråkigt...typ...
Och när jag väl dricker så stoppar det inte efter ett par glas till maten. Jag triggas och vill ha mer. Och dricker jag då mer så kan det sluta hur som helst.
Har det ju helt fantastiskt bra annars egentligen. Trivs på jobbet, fin familj, välmående barn, bra vänner osv. Så varför låta det gå åt ett håll då allt detta fina kommer att sabbas för mig.

Jag har gjort bort mig så otroligt många gånger genom åren. Hamnat i de mest bisarra situationer (måste ju ändå skratta åt det ibland också, men ändå). Men just det att jag har ett ordnat liv i övrigt har slätat över allt. Lättare att förtränga.Min man har i viss mån också curlat detta helgdrickande. Men han förstår allvaret nu efter helgens LOB (!!!!). Ja herregud.
Bor i en medelstor stad men det känns ju ändå som alla känner alla. Träffar i mitt jobb väldigt mycket folk också. Så det var spiken i kistan för mig. Men jag tänkte ändå at det är helt otroligt att jag har "klarat mig" från LOB i alla dessa år eftersom jag kan bli så hejdslöst full när det är fest. Det kan gå bra ibland - men det kan gå åt helvete också. Ungefär så ser mitt drickande ut - eller förhoppningsvis - SÅG mitt drickande ut :)

Från att bruka förtränga och släta över så har jag bara bestämt mig den här gången. Mina närmaste tycker att jag är lite väl drastisk - men de vet ju inte heller alla gånger jag har gjort bort mig. Gick till o med på AA-möte i veckan. Kändes overkligt och obekvämt. Men jag kanske ska gå igen och ge det en chans.
Jag är ju rädd just för att jag ska känna mig fräsch och stark om någon vecka och tro att allt är lugnt, ta ett glas när jag står och lagar mat....och sen är det igång. Det är det största hotet för mig.

Jag blir inspirerad av dig! Fortsätt kämpa! Jag är övertygad om att den här deppigheten du känner går över. Hjärnan behöver tid att ställa om - behöver komma i ordning rent fysiologiskt och kemiskt. Så fortsätt när du har kommit så här långt! :)

Lasse82

Alla för era fina ord och stöd.
Ja kompisar har tyvärr en tendens att säga" men inte är de så farligt"

Nä det är kanske för att du inte vet allt om mig, man orkar ju inte ringa hela vänkretsen varje gång man skämt ut sig vart själv lobad för några år sen inte kul hade en djävulsk ångest minns jag. Var väl efter det som ja mer eller mindre la ner krogen.

Aldrig mer

Jag brände av lite när en av mina närmsta tjejkompisar (som inte heller spottar i glaset) sa precis så: inte är det så farligt. nu tycker jag att du är för hård mot dig själv. vi vill ju inte tappa vår XXXXX"

Då sa jag exakt så: men du vet ju inte häften av alla gånger jag har gjort bort mig heller. Precis som du säger - man ringer ju inte runt direkt. Jag har iaf inte det behovet.

Ja herregud. Skulle kunna skriva en roman om allt dumt man har ställt till med för sig själv...världen och sverige runt...
Men det är färdigt med det nu. Fast jag är som sagt rädd att det bubblar upp. Men då får jag ta det. Hellre det än att vid 35 års ålder fortsätta göra bort sig som en 20-åring.

Aldrig mer

Fy. Fått papper om samtal med en kvinna på soc pga av loben.
Hade du barn när du blev lobad?
Hur var det samtalet isf?