Jag är ny här och känner att jag måste skriva av mig. Jag har sagt att jag ska sluta så många gånger och samtidigt svävat i förnekelse att jag kan hantera detta. Jag dricker ju inte varje dag, det kan inte vara så farligt, alla dricker ju till och från. Men jag måste sluta nu, det här går inte längre. I perioder dricker jag varje dag, och när jag väl börjat kan jag inte sluta. Och nu är det inte kul längre. Kommer inte ihåg vad jag sagt eller gjort. Hamnat på sjukhus en gång efter en blackout. Kan inte öppna den där flaskan vin utan att tömma den. Det är alltid nära till boxen och man ser inte hur mycket som försvinner varje gång man fyller på glaset. Inser att den ångest jag försöker fly ifrån bara växer för varje glas. Det blev riktigt illa efter ett förhållande med misshandel och våldtäkt och spiralen går bara nedåt. Inser att jag är en av de där människorna som inte kan ta BARA ett glas. För det blir alltid ett till...och ett till efter det. Idag är första dagen på mitt nya liv. Hoppas att någon kan ta kraft från det här inlägget och att vi kan stötta varandra. Mina tankar går till alla er som är på samma resa som jag.