Hej. Helt ny här... har under flera år vetat att jag har problem med alkoholen. Antingen druckit för ofta eller för mycket. Ibland både och. (Perioder har varit lugna) O så va det ju det här med sommar...semester. Men under året har beslutet växt fram att jag behöver hjälp. Jag inser att jag antagligen måste sluta helt en dag, men just nu gäller vit månad och att söka stöd på klinik. Och så att hänga här o se hur modiga alla är som vågat sig hit. Klinik känns så läskigt, men tror att stödet och att bara läsa trådar här kan göra det lättare för mig att våga ta det där steget.
Känner att jag det senaste året gått från att vara lycklig till någon jag var då jag levde destruktivt på andra sätt. Jag har förlorat respekten för mig själv och mina snabba o inte speciellt övervägda beslut att "en öl är jag värd, det va ju fleradagar sen nu" eller "bara idag med, sen får det va bra!"
Jag har hört mina ursäkter för länge nu och att igen efter flera ångestfria år, känns det som ett sånt nederlag att behandla mig själv så här illa. Jag hade ju hittat mitt jag som jag gillade. Och nu är jag avstängd o mest bara trött på mig själv. Dömande tankar mot mig själv blir flera för varje dag.
Semestern är slut. Nu ska jag städa i mitt inre och hitta det som inte ligger så långt undangömt. Hon som gillar sig själv.
Dag 2.