Kan man sluta dricka om man inte upplever att man mår direkt dåligt av det, utan egentligen älskar hur synapserna ställer sig på fullt spjäll, om man börjar fokusera på omgivningen? dvs, kan man sluta dricka på begäran av nära och kära? och hur upprätthåller man ett sådant upplägg. Fråga 2 handlar om, vad finns att hämta känslomässigt om man kört på i 20 år o aldrig gått ner sig i en väldigt negativ känsla, utan festat/druckit bort och gått vidare.