Min första dag här. Igår visste jag inte att det här fanns.. Igår drack jag ännu en gång alldeles för mycket, egentligen utan större anledning. Eller jo, jag var glad att helgen passerat utan fylleslag och hade faktiskt orkat med att vara både social med både vänner och sambo o bonusson. Givetvis var det det vanlig bubblet ett givet inslag och jag passade på dricka ännu mera efter att gästerna gått hem. Att stå i köket och "fixa" gör det både lättare och smidigare att fylla på sitt glasfrån baginboxen från kylen.. På söndagen åkte vi och bowlade, och givetvis fanns det en bar där. Lyckligtvis körde min sambo så jag passade på att köpa en stor stark. För det måste jag ju Görans när nan ändå ska bowla, eller... Så tillbaka till igår kväll. Jag var nöjd att det bara var sambon å jag hemma o bonussonen skulle nu bo hos sin andra familj. Belöningssystemet satte genast igång när jag såg att en flaska bubbel stod mer än halvfull i kylen. Perfekt! OCH den vita baginboxen från i lördags som vara jag druckit ur.. Halvtom. Givetvis började jag med den vita.. Sambon ville inte ha så jag började med baginboxen för att till maten dricka mjölk i tron att sambon inte skulle fatta.. Ringde ett samtal till en vän som hade sorg, vi pratade om att dom suttit o druckit vin o gråtit. Alltså även för mig en anledning att börja och slutföra bubbelflaskan. Sen minns jag inte mycket efter det samtalet. Tror jag var ute en sväng m hunden men sen nada, ingenting.. Vaknade tidigt på morgonen, ont i huvudet, torr i munnen och sjukt sliten. Tittar i mobilen att sambon skickat en sms tre i natt: FYLLO! Hoppas du är nöjd nu!
Orkar inte, vill inte se sanningen, somnar om och hoppas att det ska bli bättre..
Finner ett långt handskrivet brev från min sambo. Jag hinner tänka att nu är det slut, nu orkar hon inte mera. Men hon ger mig ännu ett uttryck av förtvivlan ilska o sorg över mitt drickande som aldrig bryter mönster. Jag kan hålla mig några dagar men sen är frestelsen för stor. Det finns alltid en ursäkt för att dricka, glad, ledsen, succé eller katastrof eller ingenting. Det som håller mig nykter och inte dricker dagen innan ett viktigt möte som kan vara avgörande för min ekonomi eller framtid. Givetvis är jag dessutom långtidssjukskriven men det här alkoholproblenatiken har jag alltid haft sen tonåren. Och ja, det finns alkoholproblem på mors sida och depression och mental ohälsa på fars. Idag lovade jag mig själv att ta reda på lite mer om detta och hur jag kan lära mig av mig själv när suget slår till. Så det är bakgrunden till att jag är här: jag vill inte fortsättabli fetare och få mer krämpor som jag har idag, mycket beror på all alkohol. Jag vill inte bli riktigt sjuk att jag tappar kontrollen på drickandet. Min sambo är själv en storkonsument av alkohol men taggat ned rejält efter att hennes mor dog för alkoholism för ett år sedan. Ja och att läkarna upptäckte hon hade skyhögt blodtryck och låg flera dagar på intensiven. Jag däremot har knappast dragit ned, snarare ökat.
Idag har jag iaf gått med på Karolinska Institutets forsknings projekt här på nätet och skall försöka fylla i mina skov av sug och när jag druckit. Problemet är jag är både lite lat och bekväm av mig men ska försöka ta tag i mitt beteende. Först genom att se på det och föra en kontakt med KI. Jag tror mycket av mitt beteende grundar sig i flera aspekter men en av de stora problemen är flykt från det som jag uppfattar jobbigt och problemit. Det andra avgörande är att jag tappat mål och mening i mitt liv efter att jag gick in i väggen för några år sedan.

Tack till dig som orkade ta dig igenom min berättelse.
//mållös utan framtid

Mammy Blue

snart får du byta nick, du har redan kommit en bra bit närmare målet. Nej skämt åtsido! Det här forumet är guld värt, jag har själv blivit nykter efter att ha läst och skrivit här. Det finns så mycket värme och erfarenheter att ta del av.

Det är mest röj i forumsdelen "förändra sitt drickande", de flesta vill nog sluta helt, trots namnet på forumsdelen.

Välkommen!
/MB, nykter sedan januari i år, dessförinnan full varenda lediga dag...

Mållös

Tack MB! Ja jo jag hoppas kunna det och att jag orkar hänga här ngra dagar... Om jag minns detta vecka. Jag har två sidor, en ultra effektiv duktig konstnärskap gillar att skapa ny möjligheter, proffstrevlig och "alltid" trevlig och jätteglad, optimistisk och levnadsglad, varm och omtänksam och generös. Men så bär jag på min mörka tunga sida som inte jag vill att någon ska veta om: deprimerad, håglös, bitter, rent av sur å grinig i mellanåt, alkoholfantast, pessimistisk, lat och bekväm....
Tyvärr är båda sidor extremt svaga för alkohol, men er den mörka som viskar att dricka lite vin är inte så farligt och du är inte som A-lagarna på stan... Den vaggar in mig i falska otrygga löften om guld och gröna skogar, om inte det handlar om att dämp eller tom öka sorgen och oron. Jag vill få kontroll på mitt begär men hag varken vill eller tror på ett liv utan alkohol. Jag hittade för några veckor sedan mina gamla dagböcker från tonåren och ca tio år framåt, började läsa och blev förundrad hur lättsinnig jag såg på alkohol redan då.. Vågade, orkade inte läsa vidare, drack vin i stället för dämpa den ångest över spillda år dom jag inte tagit tillräckligt med ansvar över. Jag har svikit mig själv. Både från mitt förgångna och min framtid. Vart tog min lust vägen? Lusten att skapa, att upptäcka? Det känns så sorgligt att det kan vara över. Jag har alltid varit smal och relativt stark men sedan alkoholen styr mycket mitt liv har jag blivit fetare och tjockare. God fet mat uppblandat med viner... Vem kan motstå när det finns rakt framför mej? Förut var det sex som jag missbrukade tillsammans med alkoholen men nu finns inte den spänningen eller man kan nog kalla det bekräftelsebehovet som fick mig hög. Makten att styra över mitt liv. Då hade jag iaf drivet och hungern på sökandet. Idag har jag alkoholen kvar som jag kramar hårt.

Mammy Blue

att man ser lättsinnigt på alkohol är du inte ensam om. Jag hade nog en period på två, tre år där tanken fanns i periferin att jag kanske, kanske är alkis, men jag tänkte som du - jag är ju ingen parkbänkare! Adde, en påläst klippa här, nämnde i en tråd någonstans siffror som fick mej att häpna - 3 (eller 7?) procent av Sveriges alkoholister är parkbänksstöttare - resten är vanliga svenssons med jobb, familj, egna företag etc...

Kanske kommer en del av den mörka sidan av dej som en biverkan av alkoholen? Har man hållit på tillräckligt länge får man effekter som man inte vet om - t.ex om man för en rökare påtalar att man blir grå i hyn av att röka, så är det ohyggligt svårt för rökaren att faktiskt se att det hänt - man har sett samma ansikte i badrumsspegeln de senaste trettio åren, en så gradvis förändring syns inte. Men om man däremot slutar röka kommer en väldigt snabb förbättring - DÅ märker man hur illa det var.

Men å andra sidan har väl de flesta en liten Mr Hyde i sej när man är grinig, sur, tvär, bitter och elak. Det har åtminstone jag.

Häng här och läs, vi är nog ett ganska stort tvärsnitt av Sverige här.

/MB

Shiraz

Klart att du har ett mål i livet, det är jag ganska säker på! Du breskriver ditt nuvarande livsöde, det som varit och vad du INTE vill.
Kan du inte istället beskriva och berätta hur du önskar att det skulle varit eller hur du VILL att det ska bli? För att röra om i tankemönstret?

Tror som MB, alkohol föder ångest och deprission, att leva i ett ständigt rus och bakrus kan omöjligtvis göra någon lycklig!

Jag har precis passerat 40 och tänker inte låta alkohol-djävulen styra resten av mitt liv, jag vägrar låta den vinna! Just nu ligger han och jag dock i rätt tuffa förhandlingar med varandra, och jag ger efter ibland och föder honom tyvärr, men ju mindre 'näring' har får, för varje dag
jag väljer att vara frisk så krymper han.. jag fokuserar på målet - Pigg, frisk och fri :)

Det finns inga MÅSTEN, men visst VILL du ;)

Morranskompis

Hej på dej Mållös!

Det var inte igår...tänk. Det har alltså passerat över två år sedan denna konversation/dialog/monolog fördes.
Jag skrev in mig här nu i dagarna eller rättare sagt, blev ny medlem här sedan jag otroligt länge funderar o tänkt på att dra ned på alkoholen eller faktiskt sluta helt ett tag bara för att vila hela systemet, lever, hjärna från alkohol, socker etc.

Passar på att anmäla mig till KI:s screeningstester o gör dessa. Intressant men inget som jag inte stött på förut i frågor, fakta o tankeställningar. Känner att det är något som saknas i dessa tester/screeningsprov som upprepas ofta men kan inte sätta fingret på vad det kan vara.
Jag är bekymrad över min hälsa. Jag googlar o läser allt om belöningssystem, efter en längre period med medvetet val ta hand om mig bättre angående stress. Går på otaliga föreläsningar, Mindfulness, börjar träna så smått, tar mig tid att börja sakta ändra i kosten, mindre kolhydrater o mindre socker.. Jag tänker ständigt på alkohol. O jag försöker att dra ned. Det går, bitvis. Dricker inte lika ofta i veckan. Men! Jag är otroligt lättpåverkad o går igång direkt om sambo eller ngn annan vill dricka ett glas eller två. Jag tycker jag har koll... Resultatet låter sig inte vänta på sig. Jag börjar sakta men säker gå ned i vikt. Kläderna växer o det känns plötsligt spännande att träna. Å visst har jag dragit ned på vinet!? Jul o nyår kommer, festligheter o ledighet i veckorna tre. Vin, sprit, godis, socker, ja tom coca cola rinner ned min hals o jag dövar min besvikelse att jag låter mig rasa nedför igen...det gick ju så bra... För mitt inre tänker jag: jomen detta ör ju bara nu, går jag upp i vikt kan jag ju börja med träning o diet igen.
Men alkoholen då?
Jag tar upp drickandet nästan med lika stark fart som innan jag drog ned, men nu dricker jag snabbare, men med mer intensitet.
Snabba klunkar, när ingen ser. I köket, i vin och spritförrådet i rummet bredvid vardagsrummet. Jag greppar det som finns närmast, fort, så att ingen märker. Jag är en djävul på att dölja, skramlar med olika grejor för att dölja ljudet eventuella klirr. Ingen märker eller? Så länge jag är så pass nykter o ännu inte påverkad har jag koll. Men det går oftast fort utför men då har jag förhoppningsvis redan hamnat i sängen o skall sova.. Eller hur blev det eg?
Dricker tills jag inte minns hur jag kom i säng...

Nu är jag är. Läser era intressanta berättelser o peppande men ändå allvarsamma råd. Nakna bekännelser som jag känner igen mig i.. Jag läser berättelse efter berättelse.. Det hjälper mig.
Jag tror jag känner suget, det brukar dyka upp en känsla av önskan av rus, bli berusad, upprymd.
Jag hejdar mig, läser vidare.
Byter sajt, läser om sockerberoende. Tror mig förstå detta mycket mer. Ja fan, socker är ett gissel, ett djävla skit som förstör oss människor. Ett steg fortare närmare döden!!

Eller?

Dagen efter samma sug, det dyker upp mellan 17-23. Det gjorde inte det förr på samma vis, nu är det tydligt. Det finns något i min mage, min skalle som viskar lockande ord om gyllene droppar...
Klockan tickar, timmarna går. Klockan passerar midnatt. Jag tror jag har klarat det!! Andra dygnet utan vin eller snabba beska droppar sprit bakom stängda dörrar..

Jag läser vidare era historier. Jag hamnar på någon som kallar sig Målös. Jag läser o läser o tycker att allt stämmer. Det stämmer väldigt mycket. Lite väl mycket, precis som det var min olycksalige dubbelkamrat.

Jag blir kall o blir väldigt illa till mods när jag läst hela tråden, att Mållös är ju jag! Jag inser att dessa ord är skrivna av mig för nästan exakt 2,5 år sedan!

Det har ju knappt hänt något!!!
Jag har ju fortsatt att dricka, ja ännu mer, ännu intensivare. Min toleranströskel har ökat, jag tål mycket mera. Det oroväckande är att jag egentligen inte har någon direkt allvarlig baksmälla.
Det är som kroppen är så van o huvudvärken har jag ju inte längre efter att jag börjat med blodtrycksmedicin. Ett mirakel!?

Helt jävla sjukt!!!!

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta eller bara vara likgiltig.

Vad är detta som händer med mig? Jag håller ju på stt sakta nen säkert supa ned min kropp, bort min familj, jobb, hopp...

Skillnaden från 2,5 år sedan o idag är att jag idag förstår att jag stora problem med alkohol. Om jag inte gör något så är jag verkligen i en livssituation som ser så mycket värre ut än idag.

Seriöst, det känns som en evighet sen jag drack sist och det har bara passerat två dygn sen sist.
TVÅ DYGN!!!!
Hur 17 skall jag klara det!!!!

Men jag är trots detta, faktiskt nöjd att jag stått emot i två dygn trots att jag varit ledig utan vare sig jobb eller familjen i närheten...

Jag måste grunna på det här, å läsa vidare om hjärnan. Jag vill förstå, jag vill veta. Vad är det för kemisk obalans, hur ser den ut o varför?

Godnatt alla!

Ps: förresten. Varför skall man erkänna att man är en alkoholist på AA möte? Det är så destruktivt definitivt. MSN säger väl inte: jag är canser? Man har alkoholproblem. Jag vill inte vara alkoholist ännu mindre kallas för det. Det låter så förlegat o negativt, spm om inget går att förändras.. Å deras AA 12-stegs lista med formuleringar som oxå känns dom -80 tal. Nä det känns inget som jag vill dela. Man borde förnya o samtidsanpassad AA så att fler yngre o oliktänkande vill o vågar ta steget till AA som gör en massa fantastiska saker. Jag känner inte igen mig i deras teori.

Pyttan61

Jag är så trött på mitt drickande men jag kan inte ändra samtidigt vill jag och inte

Precis så fungerar beroendet. En del av hjärnan har vant sig vi att få alkoholen för att kunna må bra. Förnuftet säger att det inte känns bra i längden. Det enda som hjälper är att dra ned på drickandet så att allt normaliseras och begäret lägger sig. Man får då chans att må bra på riktigt!

Alkoholälskare

Jag älskar alkohol men märker att allt eskalerat.. jag vill liksom aldrig ha en ledig hemmakväll utan lite vin. Blir knappt berusad längre och tolkar det som att min kropp vant sig totalt vid alkohol.. jag måste få stopp på detta. Jag vill ju ha roligt utan att behöva dricka. Jag smuttar lätt på vin ständigt och längtar efter ledighet för att få koppla av med ett glas. Tänkte nu försöka få stopp på detta innan det eskalerar tills jag inte kan hejda mig alls utan dricka då och då som förr. Mitt alkoholkonto är i nuläget mycket högt. Dricker både ensam och tillsammans med andra. Skämmer inte ut mig alltid vaken längst av alla men dricker tills allt är slut. Klippt 3 l på 2 dar samt 4 öl och är fullt medveten om att jag stoppat i mig rubbet helt ensam. Slutat berätta för folk att jag smuttar vin då jag insett att jag alltid dricker när jag är ledig. Nån skulle så klart reagera. Att jag spårat ut är ett tydligt tecken då jag numera dricker i hemlighet och inte pratar om det. Andra som säger på jobbet ah nu ska jag hem och ta en öl då skrattar jag och säger åh vad gott ta en för mig med men jag vet ju att jag också kommer dricka. Ska ta 2 vita veckor nu och känna efter hur det känns. Om jag ens klarar av det känns som jag inte är densamma utan mitt glas.. nån form av tomhet och omöligt att ha lika kul utan. Kanske flyr min ensamhet i glaset men det är ju trots allt glaset som får mig att inte kunna åka någonstans så det är ju glaset som isolerar mig...

Hur gör ni andra? Totalt slkoholstopp eller begränsar ni er?

Qarlanton

Nästan obehagligt. Det är precis som att läsa om sig själv. På pricken så lever jag med. Fan ska man göra åt det. Får sådan satans ångest och då dricker man ibland för att den ska försvinna. Åter igen vad ska man göra åt det. Vill inte såra mina nära å kära samt må bättre.

Pidde

Sitter här med ett par dagar kvar på semestern och är glad att jag halkade in på detta forum.
Har inte druckit på två dagar och tycker därför jag har full koll. Nästan. Ett litet sug finns ju.
Står en BagIn Box i kylen. Var på banken i tisdags och det gick bra. Vilket givetvis var tvunget att firas med nästan två flaskor vin.
Letar ofta efter anledningar att fira typ sista sommarkvällen, extra god mat, slatten i boxen måste drickas ur innan den blir dålig, inte druckit på "flera dagar", efter semestern blir det vita veckor. Ja ni vet... Sista åren har det helt klart blivit mer och mer. Tror mej ha ADD men har lyckats klara utbildning, karriär, familj (underbar fru och barn) men nu börjar kraften att tryta på något sätt. Ungarna är fantastiska men tyvärr känner jag mer o mer irritation över dom. Känner att jag får rodda det meste hemma vilket inte är sant. Vinet gör att livet känns lättare då. Att typ härda ut. Nådde botten för en tid sedan när jag togs för rattfylla. Vit i två månader vilket inte var några problem efter den ångesten jag kände då, sedan sakta men säker tillbaka på samma nivå som innan. Känner mej depp. Nu ska jag ev börja äta lyckopiller ffg men vet inte om det är svaret. Har hangups på sömn, mat, allt som inte blev gjort på semestern, och utvecklingen på jobbet. Lite vin håller humöret uppe. Patetiskt.
Svårt att begränsa intaget tycker jag. Men jag dricker aldrig så jag tappar minnet utan det går någon slags gräns vi 2 flaskor vin/kl.00.00.
Bara jag kommer upp i den mängden är det lättare att hålla sej till vatten för man vill ju inte va bakis;-) Suck...
Skönt att skriva av sej lite och läsa era inlägg. Tack för att ni delar med er.
Jag har provat alkoholfri öl/vin och det funkar faktiskt helt OK. Ibland....

AndersD

Hej, känner igen mig i allt, precis allt du skriver.

Hur mår du och hur går det?

Jag har varit fri i fem dagar nu från alkohol och inte rökt på 14dagar. Mår bra på flera vis - pigg i skallen, hungrig och rastlös på ett bra sätt. Inget sug alls!

Men - magen har spårat ur helt. Kramper i ben, händer och under fötter. Fått bölder i mängder i ansiktet, som små finnar, mysko. Svårt att somna på natten men dödens trött vid 16-17tiden (då jag brukade börja pimpla)

Jag drack nu det sista innan jag lade av ca: 3liter vitt vin 13,5% per dag eller lite mindre ibland och till det 2paket långa Level Menthol. Sinnesjukt var det!

Nu gäller det att fixa detta för både mig och mina näras skull.

Hoppas Du mår bra!

Pidde

Tack AndersD, det går....skapligt.
Hade inte tänkt dricka igår men frugan hade hällt upp ett (litet) glas när jag kom hem åt mej så.... Hon tycker inte jag har problem (!). Hon själv är måttlig och jag smygköper inte eller så och gömmer undan. Däremot är jag duktig på att maskera drickandet. Ni vet hosta när jag häller upp eller lagar mat som kräver vin typ...
Sedan blev det två glas till, totalt 1/2 flaska. Ikväll hoppas jag att jag behövs som chaufför annars blir det svårt att stå emot.
Imorgon bortbjudna så då blir det garanterat 1-2 flaskor. Kan liksom inte köra alkofritt i det sällskapet.
Med sedan, då blir jag vit. Förhoppningsvis. Enl. läkarundersökningen och de blodprover som togs i samband med att körkortet rök konstaterades det att jag låg på gränsen till missbruk. Har kört med öppna kort med familjen och chefen och de stöttar mej men det känns på något sätt som om det hade varit bättre om frugan hotade att lämna mej. Alla tycker att "du har väl inget problem". Känns som om jag lurar dom.
Har inte haft kramper men en djävla klåda under fötter på ryggen. Garanterat pga alkoholen.
Rökte förr men inte längre. Det har jag iaf lyckats sluta med;-)
Hoppas du mår bättre idag:-)

Pidde

Hej igen, ville bara berätta att jag var chaufför i förrgår och festen igår blev lyckad med två lättöl. Tog bilen (som har alkolås) dit och hem
Kändes helt OK. Nu ska jag vara vit. Länge. Vet inte om jag ska tillåta mej att dricka lättöl och eller inte dock.
Dricker man lättöl är man ju inte helt vit resonerar jag. Rättt/fel?
Hoppas du stått pall över helgen AndersD!

DetGårBättre

Jag skulle inte dricka något med alkohol i överhuvudtaget om jag skulle vilja köra en nykter period... men det är ju individuellt vad man tänker och har för mål och vad syftet är...

Brodude

Jag har druckit och tagit droger sen tonåren. Började äntligen att förstå att jag höll på att supa ihjäl mig för drygt 10 år sedan. Började gå på aa möten för 8.5 år sen, men det hjälpte ingenting. Blev av med hem och familj och det blev bara värre och värre. Jag gick 12 stegsbehandling och var nykter 99 dagar, sen tömde jag en flaska whiskey. Det var 5 år sen. För 3 år sen visste jag att jag inte hade lång tid kvar. Jag hade inte varit nykter en dag på flera månader. Var tvungen att ta droger för att kunna dricka mig tillräckligt full utan att somna. På fyllan ringde jag behandlingshemmet igen och fick komma dit på måndagen. Jag gick behandlingen och gav 100% och 18 augusti tog jag min 3 års medalj på aa och mitt liv är underbart. Alkohol skulle aldrig kunna ge mig någonting. Jag har med aa's hjälp lärt mig att hantera livet och mina känslor på ett sätt jag inte trodde var möjligt

Brittah

Så har jag det just nu. Skojar också när någon ska ta sin fredagsöl eller vin. Lägger aldrig ut bilder på mina glas på fb för jag skulle få ta många bilder då!
Pratar med vänner och en av dem min bästa ska ha en vit månad och jag är med på det efter denna helg som kommer.
Vill du vara med?
Vi kan peppa!
Tränar du?

Brodude

Man ska aldrig ge upp, men har man försökt många gånger med samma resultat så är det bra att få hjälp med att komma på vad som krävs för att få en förändring. Jag hoppas att ni hittar det jag har hittat och får ett underbart liv istället för det helvete som många går igenom

Pidde

Starkt av dej Brodude!
Det är väl det där det handlar om, att kunna hitta styrka kraft och glädje utan a!!
Har nu inte druckit på fem dagar (jo två lättöl i lördags) och känner att det går riktigt bra. Tröttheten börjar släppa och jag dricker mycket ramlösa:-)
Men helgen kommer snart och då blir såklart tuffare. Bara ett eller två glas vin till svampmacka typ... Blir två flaskor direkt det vet jag.
Kommer ihåg när jag slutade röka för 15 år sedan efter att ha varit periodare med två paket /dag och sängrökning när jag var på max.
Samma sug finns nu. Samma tvångstankar kring beteendet. Som blir starkare om jag börjar smutta.
Ska börja med KBT är det tänkt. Hoppas mycket på det.
Just idag har jag en lugn fm. Men semestern är slut. Stor familj som är ute ur huset och lugn o ro ffg på evigheter känns det som.
Vet att om några veckor är det ett grymt tempo på jobbet och måste ladda upp batteriet utan vin o öl.
Men det känns som en stor utmaning just nu. Måste släppa det där med att a hjälper mej att hitta kraft. Typ: just nu, efter en flaska har jag full koll på planering och allt som jag ska göra. Livet leker! Tjena...
Har ju sällan druckit mycket stark sprit. Blir ingen bra person då.
Men just det här att konsumtionen ökar över tid vittnar ju många om här. Och jag är helt klar där.
Brittah: Jag är på! Promenader än så länge och trädgårdsarbete.
Kör igång idag och festa nedtrappat till helgen som jag gjorde dvs två lättöl?