anonym24751

Allt känns bara hopplöst och jag är nära att förstöra allt. Jag kan bara inte sluta att dricka, och jag vet inte vad det är som gör att jag vill dricka. Jag har alltid varit förtjust i alkohol och framförallt fest, ända sedan tonåren, däremot har jag aldrig känt ett behov av att dricka hemma, vin till maten och så vidare. Jag fick barn när jag va runt 20 år och festlivet ändrades till Volvo, villa och barn. Vi började köpa hem vin nån gång ibland men väldigt sällan. Det gick många år och jag köpte hem mer och mer vin på helgerna och till slut va det aldrig en helg utan en bag in box.

Jag åkte på en resa till Finland och köpte hem sprit, och där började vardagsdrickandet. Jag kunde gå och ”smyg-smaka” i vardagen. Skulle jag hänga tvätt va det roligare med lite alkohol i blodet, plantera blommor, klart jag måste ha planterings-vin och till slut fanns nästan inget jag kunde göra utan att det va trevligare tillsammans med lite alkohol. Jag va helt enkelt inte nöjd med vardagen och ville hitta sätt att fly.

Jag separerade från min man och drickandet eskalerade, istället för att ta tag i hur jag mådde slängde jag mig in i en ny relation inom bara någon vecka. Det va jag absolut inte redo för.

Direkt dök problemet upp hur jag ska kunna dricka utan att han märker något, så jag började smyga. Nästan varje dag. Hittade spritflaskor hos honom som jag smög med, och fick fylla upp i efterhand.

Och här är jag nu, många år senare men fortfarande med samma beteende. Min pojkvän vet idag att jag har jobbigt med alkohol, och blir väldigt sur om jag dricker. Vilket i sin tur gör att jag måste smyga. Varje dag känns det som att jag måste dricka, för att orka vardagen. Den blir lixom lättare (för studen) då, jag känner mig gladare och orkar mer.

Men jag vill sluta, jag måste sluta och jag ska sluta men av nån anledning är det alltid ”fel” tillfälle. Jag hittar anledningar att inte sluta. Det är middagar, after works, fester... ja allt och jag VILL dricka. Men det går inte. Jag kan inte, så fort jag är nykter i en period och sen dricker så ökar bara suget. Jag vill så gärna vara nykter, vakna pigg varje dag, slippa oroa mig över att lukta alkohol eller bli påkommen. Jag vill kunna vara världens bästa flickvän och mamma till mina barn. Jag vet att jag sårar alla, så varför går det inte bara att sluta?!

Jag har bestämt mig att från och med idag är det inte en droppe alkohol. Inget ”jag har varit duktig, så jag unnar mig.” Det är noll nu. Men det kan svänga, imorgon kan allt kännas helt annorlunda.

Nån som är i samma situation som mig?

Vitis

Känner igen det mesta av detvdu beskriver från mig själv och mitt liv.

Min erfarenhet är att väldigt få kan ta sig ur ett beroende på egen hand, vilja eller egen kraft hjälper liksom inte. Det vet du ju, annars hade du ju inte skrivit här.

Så den bittra sanningen är: var ärlig och sök hjälp.

Jag har fått mycket hjälp av arbetsgivare och kommunens beroendemottagning.

Det var inte lätt att be om hjälp men det kom till en punkt där det inte fanns några andra val.

anonym24751

Tack för din kommentar!☺️

Jag har sökt hjälp, vilket har hjälpt kortare perioder, men efter en nykter period är det bara som att jag måste ta igen allt jag missat.

Jag måste bryta mönster och det är bara viljan som kan fixa det. Jag måste hitta alternativ till att dricka, saker som får mig på andra tankar.?

Cheri

Hej o välkommen hit!?
Oj vad jag känner igen mig i mkt av det du skriver. Att vardagen o allt som hör därtill blir mkt roligare, tvätten, ogräsrensning, skåpstädning osv osv.
Har oxå en sambo som blev sur när ja drack men det, precis som du skriver, resulterade bara i mer smygdrickande. Sista gg har han sagt att han skiter i det, att han inte orkar bry sig. Så när han kommer hem från jobbet o ja druckit så blir ja ignorerad ist, vet inte vad som är värst egent.

Är det som är så svårt, att man är så ambivalent i sitt beslut.
Men bara att du hittat hit visar att du är på rätt väg. Jag själv har satt att ja ”får” dricka varannan helg. Det känns mer rimligt för mig just nu, är inte riktigt redo för noll ännu.
Har tyvärr inte så många råd, är rätt ny här ja me.. men att bolla tankar o läsa här på forumet hjälper mer än jag trodde.
All lycka till o fortsätt skriva!?
//Cheri?

Hej, känner tyvärr igen mig mycket! Du är inte ensam med liknande problem. Vill inte skrämmas men både av egna erfarenheter samt många historier man läst om här så verkar det finnas en punkt där spiralen snurrar fortare ner mot mörkret. Verkar också som man måste nå sin egen personliga botten innan man kan och vill sluta på riktigt. Hoppas du är där och kan bryta mönstret nu i tid!
Det är svårt att göra det själv så mitt råd är att ta hjälp av någon, AA, vården etc.
lycka till och heja dig

anonym24751

Skönt att höra att jag inte är ensam.❤️ Jag vill kunna ha en sån regel som säger att jag får dricka ibland, men min sambo skulle aldrig gå med på det. Det är noll enligt honom och han fattar inte hur jobbigt det är. Jag känner att jag blir som ett tjurigt barn, och att han inte ska bestämma... samtidigt som jag vet innerst inne att han bara vill familjen väl och att han har rätt???

Tack för att du tog dig tid att skriva. Jag känner att jag måste spendera mycket tid här för att lyckas.?

anonym24751

Hjärnan är verkligen kidnappad!! Usch, det är så hemskt. Tankarna går upp och ner, fram och tillbaka.

Jag har nog nått botten, så det är antingen simma eller sjunk nu.?

Tack för ditt inlägg???

Något som fick mig att komma till insikt var också hur sjukdomen hänger ihop - fysisk allergi - mental besatthet etc. kan inte återberätta själv men när jag insåg att jag hamnat just i den loopen agerade jag mer kraftfullt (bara på dag 22 själv, men nu med vård och antabus påkopplat).

anonym24751

Mental besatthet känner jag verkligen igen! Dag 22 är jättebra, alla dagar är ett framsteg. Jag började oxå med antabus idag, fixar det inte annars. Har försökt flera gånger, och jag ramlar dit om och om igen. Jag önskar bara att jag va ”normal” som de flesta andra och att alkohol inte fanns...

anonym24751

Ny dag och det känns fantastisk att vakna och känna sig hyfsat pigg. Natten har varit jobbig, svettningar och mardrömmar, men jag är iallafall inte bakis idag. Det är så skönt att ha tagit detta beslut och jag ser fram emot livet utan alkohol. Tänk att aldrig mer behöva vakna på morgonen och fundera vad som hände kvällen innan, blev det kaos och så vidare.

Kram till er alla!❤️

Bra beslut med antabus!!!! Visst känns det lite som en lättnad att slippa fundera på om man ska ta ett glas eller inte?

Jonas112

Hej.

Jag smyger också med mitt drickande, jag har dock ingen sambo.

En stor tomhet som jag behöver fylla, med antingen aktiviteter som ger små kickar eller alkohol. Känns för jävligt att inte ha kontroll på vare sig känslor eller alkoholbehovet... Besvikelsen gör min situation än värre.

Hade varit grymt att hitta någon att prata med, på riktigt.

Känns som du har hittat energin att sätta stop! Bra:) Uppdatera oss gärna, helst flera ggr om dagen. Är inspirerande med någon som tar tag i saker.

Kram.

anonym24751

Ja, det känns superskönt att inte behöva fundera på att dricka. Största befrielsen. Slippa planera hur jag ska kunna smuggla hem alkohol???

anonym24751

Smygandet är så jobbigt, man ljuger för alla och inte minst för sig själv. Varje dag har gått ut på att planera hur jag ska smyga hem saker, hitta nya gömställen, hälla upp i pet-flaskor, alltid komma ihåg att ha en stötta väska med mig när jag åker nånstans... det är så jävla ovärt det. Bara för att få i sig en dryck, som inte ens är god!

Nä!! Jag orkar inte hålla på längre. Du fixar det du med!! ? Kömpa! Kram

Jonas112

Idag planerar jag ett större jobb, jag skall också handla kläder med min dotter:)

Jag ÄR nöjd med tillvaron!

Haha Tänk vad lite som krävs?

anonym24751

Verkligen! Små grejer i vardagen som gör att allt känns så mycket bättre. Bara att få känna att man lägger fokus på någonting annat än att dricka. Att kunna köra bil och finnas tillgänglig dygnet runt och att se alla runtomkring sig må bra. Det är värt allt!❤️

anonym24751

Verkligen! Små grejer i vardagen som gör att allt känns så mycket bättre. Bara att få känna att man lägger fokus på någonting annat än att dricka. Att kunna köra bil och finnas tillgänglig dygnet runt och att se alla runtomkring sig må bra. Det är värt allt!❤️