Nu är det äntligen dags efter år av läsande på detta forumet att skapa en egen tråd för min egen skull. Jag tänker använda tråden till att samla mina tankar, känslor och reflektioner.
Jag är en kvinna, mamma till två barn, har en sambo som jag älskar, hus, bra jobb, fina vänner och fin familj.
Jag dricker ca 4-5 flaskor vin i veckan. Jag vet inte riktigt varför det har blivit så här men jag hoppas få svar på det under resans gång. Båda mina föräldrar var alkoholister men jag har haft förmånen att växa upp i en jättebra fosterfamilj.
Jag är klar, efter en rad händelser som jag inte orkar ta upp just, jag är klar...
Tre nyktra dagar har jag just nu.
Min resa börjar här!

drickerensam

för en som barnlös låter att dansa med barnen, äta hamburgare, vara och handla med dem långt ifrån ingenting. :-) men klokt att du funderar på skriva ner varför du kommit dit du är. jag tror det kan bära dig dagar som är tuffa, mörka, stormiga eller totalt åt h..vete

Sommarsol77

och jag kommer även denna kväll lägga mig i sägen nykter. Det känns bra!

Suget kom ordentligt vid 17.00, det var tungt.
Rastlöshet och irritation. Det liksom kröp i kroppen. Tankar som: Jag har nog överdrivit det hela, jag har nog inte så stora problem ändå. Ett glas vin kan jag ju dricka till helgen iallafall. Jag märkte att jag började planera för att dricka till helgen, hur sjukt är inte det!!??
Jag har läst och läst här på forumet men att på riktigt uppleva detta nu är något helt annat.
Det som triggade mig var att sambon kom hem och började fixa med diskmaskinen precis som vi bestämt. Eftersom jag var trött och helst skulle vilja att han tog barnen ett tag kom direkt tanken på "räddning" -att hälla upp ett glas vin- och sen ta tag i alla bestyr med mat och annat. Jag tog mig igenom det genom att göra allt som behövdes göras. När det var klart gick jag ut i trädgården och fixade häcken tillsammans med barnen. Väl ute träffade jag på olika grannar som alltid stannar till och pratar en stund. Jag stod där och pratade utan att behöva tänka på om jag luktade vin eller om de märkte att jag hade druckit på något annat. Det var en underbar känsla!

Soff

Starkt av dej! Känner precis igen de där förhandlingarna som pågår i huvudet, helt ologiska tankar men ändå tänker msn dem. Mitt huvud har verkligen gjort sitt bästa för att jag ska dricka idag men det har jag inte gjort :)

Håller fast vid något som någon skrev här: Det blir lättare och lättare att avstå efter varje sån förhandling man vinner :).

lugn, lugn lugn, jaga inte upp dig och tänk att du ska bli världsmästare i barn, hushåll, trädgård and you name it....! Dra ner på tempot och lägg i en lägre växel, tänker jag som har varit i din småbarnstid för några år sedan. Inse att du sakta men säkert håller på att rehabilitera dig från en sjukdom. A-problem är faktiskt en sjukdom enligt WHO, ta hand om dig!

tintin05

Kunde ha varit skrivet av mig......är så hopplöst besviken på mig själv,ensam pimplande vin.....hur f.n ska jag ta mig ur dettta?Inget måttligt drickande för mig.Det gäller att sluta dricka helt.Är så deprimerad och ensam,måste göra något åt det här eländet.Upp till kamp!

Platina

Heja dej!

Som ovan skriver: för varje kamp med din motståndare blir du klokare, lör dig att känna igen tecknen och vet bättre hur du ska parera.

Känner igen det där med lite irritation över att saker inte blev som JAG tänkt, och att jag alltid bemött det med ett glas vin. Eller egentligen, många glas vin.

Nu gäller det att se upp, andas lite och liksom komma på sig själv med vad man håller på med. Ligga steget före sig själv...

Du är på rätt väg! Heja heja!!!

Sommarsol77

Jag låg och tänkte på det i natt. Jag måste dra ned på tempot och mina egna prestationskrav om jag ska klara den här resan.
Mina prestationskrav bidrar med all säkerhet till att jag dricker.
Styrka och kraft till dig Valeria. Vi tar små steg tillsammans.

Madeleine 83

Dags för en ny dag. Sommarsol har du semester än? Kan ju blivit bra tillfälle att varva ner och släppa alla måsten.

Jag tänkte på det här med att när man börjar må bättre, abstinensen släpper och man tänker att man kanske inte har alkoholproblem utan kan dricka lite vin som alla andra...

Var ska man göra för att påminna sig och inte falla dit igen? Egentligen borde man ha ett foto på sig själv, bakfull, ångestfylld och sleten, uppsatt på kylskåpet. ;-)
Hoppas dagen blir bra!

Nyckelpigan

Jag känner så igen mig, jag började också förhandla med mig själv igår, var rastlös osv... Att ha forumet och veta allt man läst och skriver hoppas jag ska hjälpa mig, men inser att det blir många förhandlingar... Men jag har vunnit den första.

Platina

Jag har använt programmet här på Alkoholhjälpen för att tänka igenom vad jag har för mål med det här. Inte för hela livet, men för ett tag framåt. När jag formulerat det - att inte dricka alkohol på 90 dagar - blev det väldigt konkret. Då behöver jag inte tänka på hur mitt resterande liv med alkohol ska se ut, bara vad jag ska försöka åstadkomma här och nu.

Det kanske skulle hjälpa dig att formulera ett mål? Vad vill du? Idag? Imorgon? Om en vecka? Om en månad? När du har tänkt klart och bestämt dig, håll dig till det och tänk inte på "sen". Det tar vi då! Nästa steg är att tänka igenom HUR du ska nå ditt mål. Vilka situationer kan stå i vägen för att du ska nå dit du vill? Vad kan du göra för att förenkla för dig själv? Är det något du behöver ändra på?

Jag formulerade saker som att inte ha vin hemma, undvika vissa miljöer nu i början, bestämma hur jag ska fira och uppmärksamma mig själv varje gång det gått en till vecka utan A, etc etc.

Som många här innan har läst och berättat är det inte så dumt att vara helt fri från alkohol ett tag för att se var man landar, hur man mår utan och verkligen ge kroppen och hjärnan en chans att återhämta sig. Men det har varit väldigt svårt för mig att faktiskt inse att jag inte kan dricka. Alls. Jag kan inte dricka "ett glas bara", det blir ALLTID flera. Huruvida jag kommer att kunna "findricka" ett glas "bara" i framtiden vet jag inte. Men eftersom mitt mål är att inte dricka alls under 90 dagar kan jag släppa den funderingen :-)

Jag är dock nyfiken på hur ni andra tänker kring när-man-kanske-kan-dricka-ett-glas-vin-eftersom-jag-mår-bra-nu-och-det-var-nog-inte-så-allvarligt-och-ett-glas-klarar-ju-alla....

Den sortens tankar slår mig i huvudet lite då och då, nämligen. Trots att jag övar på att hitta andra sätt att tänka och förhålla mig.

Kram!

Sommarsol77

tänka på eftermiddagen utan att det knyter sig i magen och jag får hjärtklappning.
Jag måste vara här och nu. Skulle jag tänka 90 dagar drabbas jag av panik.
Det enda jag vet med säkerhet är att jag inte vill tillbaka till där jag är och har varit.
Jag måste framåt och just nu är det total nykterhet som gäller torsdag 9 juli kl 11.51.
Jag har inget vin hemma och jag kommer inte trigga mig med alkoholfria alternativ.
Minut för minut tar jag mig framåt. Jag är i en undersökningsfas där jag försöker ta reda på varför jag har hamnat här, på botten.
Jag tror att alla hittar sina egna strategier som funkar.

Kramar till dig Platina!

Madeleine 83

Jag tänke inte heller så långt fram, tar en dag i taget så hoppas jag att man plötsligt mår så bra att man aldrig längtar tillbaka. Kram

Sommarsol77

Det går bara inte, det knyter sig i magen och jag får svårt att andas. De kanske får vara kvar i huvudet ett tag till.

Däremot kan jag skriva om andra händelser som har hänt det senaste 9 månaderna.
Exempelvis:
-när jag var ute med en kompis och blev så full att jag trodde maffian var ute efter mig. Paranoia med andra ord. Det har hänt fler gånger men mildare varianter och inte ryska maffian. Jag kommer inte ihåg kvällarna men jag har minnesfragment...
- när jag hånglade med en man som inte var min sambo, otrohet
-jag har nog somnat sittandes på toaletten säkert tre gånger
-minnesluckor, kommer jag inte ens ihåg hur många. Jag kommer inte riktigt ihåg samtal, var jag har lagt saker eller om jag har varit ute ned soporna mm. Ett exempel är: Jag -"vi borde lägga upp blöjor på övervåningen så det finns några där" Sambon -"det ligger ju där. Du la väl dit dom i natt..."
-alla mornar som jag bokstavligen tvingat mig upp, rödsprängda ögon, spritluktande och fortfarande lite vinglig för att fixa i ordning barnen och mig själv.

Fy F..n säger jag!!!

Förutom de händelserna har ju vindrickandet oxå bidragit till:
-Ångest
-Självförakt
-sämre självkänsla
-Viktuppgång
-fyllesvullnad
-trötthet
-isolering
-sämre relation till min sambo
-tröttare mamma
-verklighetsflykt

Så är det.
Jag somnar nykter idag också.

steglitsan

Jag skrev också en massa listor ett tag om allt. För mig har de fyllt två syften, dels en inventering av känslor och företeelser och dels något att gå tillbaka till och påminna sig om när de rosa molnen kan börja få en att förhandla med ens vett.

Jag ryser när jag läser din lista för jag känner så igen mig i den fruktansvärda känslan som de där sakerna innebär. Det värsta är nog för mig självföraktet som det har medburit. Med det så har man redan förlorat.

steglitsan

Jo det jag menade var att när jag känner självförakt så kan man inte komma längre ner. Man måste älska sig själv, eller i alla fall bry sig om sig själv, så att man tar hand om sig och ser sig vara värd att må bra, eller åtminstone låta en vara så bra som man är. Det är när jag inte tyckt om mig själv som jag varit som taskigast mot mig. Tänkt tankar som men hörru: "vem sjutton skulle kunna gilla dig"? "Vem skulle vilja umgås med dig?" Dessa blir självuppfyllda profetior som man inte kan vinna över om man redan har intalat sig själv att det är så.

steglitsan

...så är det också viktigt att påminna sig om att ingen av de negativa konsekvenserna som Sommarsol listar upp behöver vara permanenta. Utan vi har alla möjligheter att vända dem till deras positiva motsats.

Stingo

Jag tänkte väl att jag läste den meningen helt fel :)

Nyckelpigan

Ja, det finns så många saker som man gjort som ligger under ytan... Jag tror ångesten över detta är en orsak till att man fortsätter dricka... Man känner sig så värdelös och vill bara fly. Just nu skrapar jag bara lite på ytan, kan inte dra i allt på en gång eftersom jag måste fokusera på de delar sv mig som är värda att "rädda", jag vet dock att jag måste stå för allt. Vad stark du är som berättar, det är ett bra ställe att börja på, det räcker att möta sin egennångest just nu och inte sitta inför andra människor som dömer en. Det finns ingen som dömer oss hårdare än vi själva... Vi måste sluta sparka på oss själva för att inte fly till a igen. Starkt jobbat, styrkekram!