Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Maharion

Jag blir lite förundrad över dina reflektioner och din klokhet, du vet och förespråkar så starkt till andra och för dig själv antar jag, att en inte ska medicinera sig själv med alkohol. Vad är det då som får dig att komma fram till: "Kom tydligen fram till att det var en bra idé att dricka". Antar att det är en längtan att lösa ett tillstånd i dig som är svårt att brottas med, men du är ju so klok och vet bättre. Är nyfiken vad behöver du för att få den där lilla djävulen på axeln att försvinna? Du jobbar med stresshantering, du skriver här i forumet och resonerar med dig själv på så många vinklar som du kan upptänkligt kan komma på. Men ändå finns det någon längtan kvar hos dig att förhålla dig normalt till alkoholen istället för att inte dricka alls, vad är det som är så starkt i denna längtan som du inte du inte finner utanför alkoholen? Du skriver att du upplever nykterheten som något bra, vad får dig då att längta efter normaldrickandet? Jag förstår att du gör det ibland i stunden, för det gör vi nog alla ibland då livet är jobbigt, roligt, trist, sömnlöst eller vad det nu är, men jag läser att det är en strategi för dig att kunna dricka normalt, har jag uppfattat dig rätt?

Varför jag frågar är att jag kan känna att jag har en liknande strategi (om jag nu har uppfattat dig rätt), jag undrar om jag verkligen ska ge mig in i den. Ju mer jag läser här på forumet börjar jag tro att mitt mål på mina 90 vita dagar inte kommer ändra mitt liv mer än att jag är nykter i 90 dagar och sedan startar en kamp. Vill en ha denna kamp? Är det värt det? För vadå?

Heddali

Skit i ginen, se framåt, du är på sååå god väg mot ditt nya liv❤️! Jag kan förstå bakslaget, hjärnan är lurig. Två veckor har jag klarat nu, hoppas det blir oändligt många fler... Men vem vet! Just impulskontrollen är dålig ibland här, minnet likaså. Tycker Vilja skriver det så bra här ovan, just så tänker jag med! Själv är jag sjuk i influensa men allt ok ändå.

LenaNyman

... vid att varje dag läsa kommentarer du skrivit här att ... ja, det känns märkligt när inga dagsfärska kommentarer syns till.

Sisyfos, fina, har du det bra? Vill att du har det så.

Kram!

Leverjag

Men tänker inte tjata... Ser fram emot när du tittar in igen och hoppas verkligen att du mår bra nu. ?

Tack för att ni undrar! ?. Jag mår bra. Har jäktat, packat och åkt iväg på semester. Nu så trött, så trött efter Skidåkning. På ett bra sätt. Behövde verkligen stressa av och ha tid att tänka och sörja lite. Sörja att sjukdom kan komma så plötsligt, och att det kan gå så fort.
Ser i andra inlägg att folk funderar över hur man ska klara livet utan alkohol. Det var nog så jag funderade jag också i början. Just nu är jag så glad att jag inte häller i mig alkohol. Ett sånt kaos allt hade blivit då, tror jag.
Nu får jag hantera sorgen. Jag försöker göra som när jag skulle hantera skammen över drickandet. Släpper fram lite i taget, lite åt gången. När jag drack vällde allt över mig i en massa och jag oroade mig för allt samtidigt. Det känns som att jag lyckas hålla mycket ifrån mig nu, på ett positivt sätt. Så att det blir hanterbart även om det är så eländigt och tråkigt.

Ska svara ordentligt sen på era inlägg. Trodde inte att jag skulle orka skriva alls egentligen.
Kramar!!!

Tack för era kommentarer allihop! LenaNyman (nu gissar min mobil just på det namnet... Du måste vara viktig:-)), ja jag tror till viss del att jag dricker(drack) för att lämna min präktighet. Kanske därför som jag heller inte vill sluta helt. Tycker att det är lite trevligt faktiskt. Kanske hör samman med den där ansvarslösa sidan som finns, men som sällan får utlopp. Men att vara full har egentligen aldrig varit min grej heller... Så det är mest kicken av att dricka lite busigt, förbjudet DET är kul.
Maharion, du undrar varför när jag lovat mig själv... Ja, visste jag det skulle jag sitta inne med en fantastisk kunskap. Det är väl det som är ett beroende... Eller gör oss komplicerade - att vi vet att saker skadar oss, men vi gör dem ändå. Kl Tre på natten tar man inte världens bästa beslut... Inte när man har druckit ett glas heller... Inte när man har druckit en längre period heller. Så tror jag att det är. I det här fallet gick hjärnan på högvarv. Det är obehagligt när det är så och då fanns gin:en. Jag tyckte (och tycker ) kanske inte att det var hela världen, men jag hade inte heller riktigt räknat med att jag skulle bli så besatt. Det tåls att tänka på.
Jag tänker fortsätta att dricka i sociala sammanhang. Så länge jag håller det alkoholfritt hemma så tror jag att det funkar för mig. Men inget "normaldrickande" med sambon på helgen eller så. Det saknar jag inte heller. Men alla vi har lite olika beroenden tror jag och jag har aldrig gillat att vara full.
Sen vet jag inte om jag skulle vara lyckligare av att avstå helt. Tror inte det. Istället kanske livrädd för att prova igen... Nu vet jag att jag inte dricker hemma och så är det. Jag behöver inte vara rädd för att ta ett glas nån annanstans. Men heller inte skaffa ett barskåp, Leverjag. Vi är lite lika där. För det finns tillfällen som jag vet att jag inte bemästrar nu. Har den största respekt för alkoholen.
Kramar till er alla. Dags för skidor!

LenaNyman

... jag snappat upp känns det som. "Kanske hör samman med den där ansvarslösa sidan som finns, men som sällan får utlopp."

Hu, barskåp. Det skulle gå ett tag och sen skulle jag säkert börja snegla. Närma mig försiktigt. Kanske börja glo oförblommerat. Och sen..? Mycket bättre utan barskåp. Besparar en möda och frigör utrymme.

Har du härligt väder, S? För det tycker jag du ska ha. Det är så skönt nu när solen värmer och fåglarna kvittrar.

Ja, strålande sol. Underbart helt enkelt. Förra året hade jag bestämt mig för en vit vecka. Det har jag haft som ambition varje år. Men det gick att shoppa 3,5:or så helt vitt blev det inte och jag har väl aldrig druckit så mycket öl... Kanske 4-5 per kväll.
Men då var då. Så jäkla glad att jag inte dricker längre.

klipper in mitt svar till Maharion för att minnas hur jag tänker kring drickandet: "Vad bra, det var precis det jag ville säga mitt inlägg. Vi är olika och kommer behöva hitta våra egna vägar både till nykterhet och till ev måttlighetsdrickande.
Jag står väldigt fast i mitt beslut att inte vanedricka hemma. Därför kan jag experimentera med de här sakerna. Och jag har i princip aldrig blivit för full ute. Blev ju ofta i så fall illamående och trött. Ingen partyprinsessa här inte. De vanorna sitter också i... Ett mycket måttligt drickande ute för att överhuvudtaget kunna festa en hel kväll. Gärna vatten efter 12. De sitter djupt de vanorna, vilket kommer väl till pass nu.
Så jag vill inte kalla det en kamp. Jag känner mig inte misslyckad eller så, men jag skriver om mina reflektioner för att det finns saker som förvånar mig i drickandet och som inte fungerar som tidigare. Och jag måste få fatt på dem om det ska fungera.
Jag vet att några härinne skakar på huvudet och undrar varför man överhuvudtaget tar risken... Är det nödvändigt? Särskilt om man inte ens gillar att bli full... Jag tycker att det är trevligt att dricka ibland och jag tror mig ha hittat en väg som kommer att fungera. Samtidigt behöver jag då heller inte vara så orolig för att testa eller falla. Jag kan verkligen inte se mig själv sitta och pimpla vin i soffan. Jag är inte ett dugg sugen på vinet som faktiskt finns hemma. Om jag tänker på att öppna dem, så tänker jag inte att det vore gott med ett glas... Jag tänker mig att jag stjälper i mig hela flaskan för det var ju så det blev på slutet. "Måste ta slut". Å då blir jag lite lätt illamående. Jag drack ibland trots att jag nästan kräktes av det. Som nån typ av medicin som skulle ner. De minnena fungerar rätt avskräckande faktiskt. När jag är nykter kan jag inte ens få för mig att det vore en god idé att öppna flaskan för att ta ETT glas. Jag vet ju att det inte slutar där.
Men visst är det en balansgång och jag vet inte om det funkar. Tror det just nu i alla fall. Måste också skriva att det är så pass sällan jag dricker. Det hinner gå veckor av nykterhet emellan. Därför uppskattar jag också det nyktra livet så oerhört mycket. Mår bättre, sover bättre, gör mer saker., är närvarande med barnen och nära o kära och just nu är det ovärderligt. "
Så alla ni som tänker tanken på att dricka: ni behöver hitta en fungerande väg för er.

Levande

Fick bara sådan lust att måla en tavla av detta, livsglädje skall den heta?
Ni fick kvällens största leende när jag ser bilden framför mig ?

Leverjag

Ville bara skicka en kram och hälsning från snöriket där jag befinner mig nu. Har gjort morgongympa och yoga. Tänk att det var här jag skulle börja yoga på egen hand. Det blir så tydligt nu för mig i vilket tillstånd jag är och andra. Kan nästan ta på makens stress och olika obalanserade känslor. Jag börjar bli uppmärksam äntligen. Jobbar på att hålla negativa energier utanför mig och inte låta dem påverka mitt tillstånd. Alltid varit mycket känslig och behöver lära mig att välja vilken energi jag vill vara i. Det är rätt spännande men inte lätt. :-)

Hoppas du får en bra dag, sötnos.
(Jag hänger gärna på dansen)

Läste ditt inlägg om semestern och känner igen mig i dina tankar. Ska skriva nåt vettigt nån gång kanske. Sen.., senare...
Man får jobba på det helt enkelt, att inte ta på sig andras känslor och energier. Gick för länge sen en kurs där man skulle jobba på att ta tillbaka sin energi från andra och när man övar på att ta tillbaka sin energi, så kunde tankar dyka upp på olika personer som jag inte ens visste att jag tänkte på. Förstår att det låter lite flummigt, men på nåt sätt så måste man försöka hålla sig själv hel och då kan man testa. Det är väl sånt som yoga och mindfulnes också handlar om. Att skapa ett inre lugn och harmoni.
Lite avis just nu på dig som har skidsemester. Hade gärna stannat! Måste jobba! Kramar

Funderar på att flytta till det vidare livet. Borde kanske vänta till årsdagen eller nåt, men jag börjar känna mig lite odräglig i mina svar härinne ibland.
Vi är ju på intet sätt unika i vårt beroende härinne och många historier blir så lika ens egen och andras att man egentligen bara vill skrika "ja förhelvete! Du dricker för mycket, sluta i tid! nej, du är inte mogen att dricka måttligt, det är en farlig väg att gå", men jag minns min irritation över såna inlägg och jag hade ändå hunnit en bit i processen innan jag vågade börja skriva. Blev trots det inbland irriterad. Och det finns ju inte bara en väg i detta. Man måste hitta sin egen helt enkelt och ge inte upp ni som faller på vägen!
Men det kanske är dags att dra vidare. Det känns både bra och dåligt att vi är så många med samma erfarenheter och liknande historier.
Tänk om man kunde stoppa här. Säga till alla som börjar läsa härinne att man bör tänka över sitt vanedrickande. Gränsen är oerhört lätt att passera.

LenaNyman

Ja, tänk om alla vi som tar åt oss (fastän vi inte låtsas om nåt) när ämnet tas upp: Känner du nån som kanske dricker för mycket? Skulle man ha agerat just då så skulle många bakfyllor besparats oss. Mycket elände och lidande hade aldrig behövt genomgås. Men hur är det?

Flytta eller inte flytta. Gör vad som känns bäst just för dig. I'll will find you anyway. :)

Puss!

LenaNyman

En massa garn i regnbågens alla färger, bokstavligt talat. Och stickor som passar till. Nu ska jag sticka mig en tio meter lång halsduk (eller vad det nu blir) och bli på ännu bättre humör efter varje rät och avig jag avverkar.

Vet du en annan grej?
Jag tycker om dig, Sisyfos.

Levande

Sanningar kan vara otrevliga, men när man tumlat dem i hjärnan en stund så är de bra ☺
Du har så rätt i att alla måste hitta sin väg och vi startar med olika förutsättningar och erfarenheter.
Det är därför forumet är sådan styrka att lära av andras erfarenheter och dela sina egna.
Så kram och ha en skön söndag

Leverjag

Känner igen det där. Inte alls flummigt för mig. Nyttigt att bli på ind. Jag har vetat länge. Det var riktigt härligt att åka skidor inte bara nykter på kvällarna också, utan utan stress och i harmoni. Till och med under själva åkningen påminde jag mig om att NU åker jag. NU är jag just är och ingen annanstans i ett med min kropp och backens lutning. Lite kul att öva på närvaro i alla möjliga situationer.

Har också känt för att flytta tråden och sedan tänkt men jag är inte tillräckligt "gammal". :-) men det känns så nu att det är ett livsval jag äntligen gjort. Håller med om att man vill skrika till alla som fortfarande kan rädda år genom att sluta dricka alkohol. Gör ont i mig numer när jag ser mina vänner dricka. Jag ser beroendets grepp och önskar jag kunde befria dem.

Kramar