Jag har misslyckats tidigare med att skära ner, vita månader har heller inte funkat. Men nu kände jag för första gången att enda utvägen är att sluta helt. Aldrig tidigare har jag känt det på samma vis, jag var helt enkelt klar.
Det är en märklig känsla att aldrig mer få bli berusad, aldrig mer skratta med andra berusade människor. Bara den saken som att aldrig mer ta en kall starköl efter att ha klippt gräset.
Men jag tycker inte längre att det är värt det.
Jag är nu förändrad på många plan, orkar mer och fastnar inte i soffan med bordet fullt av burkar.

Man måste ha viljan att förändra tror jag, då klarar man allt!

Sen måste man fylla tomrummet som uppstår, jag har återupptagit träningen igen efter 3 år. Renlevnadskänslan har fått mig att tänka på vad jag äter.
Det drar med sig så många positiva saker!
Vill du bara så löser du det.
Det har hjälpt mig att få skriva av sig lite här, jag vill ju inte svika er så det blir en extra boost.
Lycka till!

Jag kommer inte heller kunna dricka något. För det mesta har jag kunnat dricka måttligt. Ibland går det fullständigt överstyr. Nu har det gått överstyr flera ggr på kort tid. Dessutom i åsynen av min 14-åring. Usch vad jag skäms. Aldrig mer. Tar till mig vikten av att planera och att träna. Är på väg ur en utmattning och det känns nu som att träningen snart kan komma i gång igen.

Det där känner jag igen, mina barn har fått erfara det där med, dom ska inte behöva se sånt alls.
Jag berättade för mina vänner redan efter några dagar, det gör det svårare att ge upp. Från att alltid ha varit Fullast på festerna så är det ett stort steg, jag var livrädd att alla skulle se mig som en svikare... eller bli besvikna på att jag väljer det här nya nyktra livet. Men tvärtom, dom ger mig istället beröm och pushar mig.
Utmattning är en riktig bov, lätt att ta några öl efter jobbet bara för att varva ner, det gjorde alltid jag. Men nu känner jag mig mycket piggare trots 10 timmars arbetsdagar. Träningen för min del är väldigt lugn nu, spelar padel. Ska försöka ta tag i gymmet i början på året.
Sen är alkoholfri öl en väldigt bra grej för mig, både på fest och framför Tv:n. Jag älskar öl. Finns fina alkoholfria som hjälper då suget infinner sig.

Hej Heimdal!
Har ar det fortsatt nyktert och annu inget sug. Just nu har jag fastnat i det har forumet. Har barnfritt och inga skarpa planer så det får bli så tanker jag. Jag behöver tid för att lasa om era erfarenheter och olika strategier för ett fortsatt nyktert liv. Jag har huvudvark varje dag. Ovanligt för mig. Har haft lite feber och lattare förkylning under julen så det kan ju hanga ihop tanker jag. Ingen traning har kommit igång annu… Jag funderar också en del på att jag ska prata med min 14-åring nar han kommer till mig nasta gång. Jag vill beratta för honom om hur jag planerar att göra för att fortsatt vara nykter. Jag vill presentera min plan för honom för att han ska kanna sig trygg och slippa gå och fundera på egen hand. Jag vill också prata med honom för att han ska veta att jag vill vara öppen med honom. Skams fortfarande otroligt nar jag tanker på vad jag har gjort. Jag måste brotta mig igenom den skammen genom att vara öppen med mitt barn. Det ar nog det enda sattet vi kan "reparera" skadan (om det nu går). Hur går det för dig?

Skönt att du kämpar på! Ja jag håller nog med dig om öppenheten mot din 14-åring. Får du stöd där så är det ju guld värt! Sen blir det ju ytterligare ett löfte att hålla.
Jag tycker att träningen hjälper mig, hinner inte med att ens tänka på alkohol..... ett tips!

Här går det bra, inte en droppe på 1 månad idag?.
Nu börjar 2020 utan bakfylla, länge Sen jag mådde bra den 1.jan.

Harligt att höra. Jag har också klarat mig sedan 22 december utan en droppe. Klappar mig sjalv och alla er andra på axeln! Traningen ar ju en historia för sig. Den dar f-b utmattningen gör att min kropp bara vagrar all form av pulshöjande aktivitet. Jag cyklar dock. Elcykel iofs, men arbetsdagar ar jag latt ute på cykeln dryga timmen varje dag för diverse transporter. Glad att jag har den. Utan den hade jag inte gjort någonting. Hemska tanke. Ha en fortsatt fin dag Heimdal!

Vad bra att du kämpar på!
Jag tycker att det blir lättare med tiden, sista veckan har gått riktigt smidigt. Men jag vet som sagt hur nära det är...
Vi får försöka finna dom där sysslorna som tar lagom med kraft, så man inte bara sitter med tankarna farandes i huvudet. Jag spelar lite padel med några kompisar, skitkul och lagom utmattande. Man behöver ju inte springa milen bara för att få träning, ibland räcker en snabb promenad. Kör hårt!