Stressmedicin

Jag har läst här från och till i flera år men bara skrivit några få gånger. Nu tar jag mod till mig och startar en tråd. Jag har fram tills för ca 5 år sedan haft ett okomplicerat förhållande till alkohol. Under en extremt stressig arbetsperiod började jag ”använda” alkohol på ett annat sätt än tidigare. Det blev medicin mot stress och oro och även bränsle när orken egentligen var slut. Jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom och var hemma heltid ett halvår och trappade sedan långsamt upp till heltid. Jag jobbar nu heltid sedan länge och har bytt jobb. Man skulle kunna tycka att allt är som innan jag blev sjuk och att förhållandet till alkohol också skulle vara som tidigare men det visade sig att det inte var så enkelt. Jag försöker återgå till en enligt mina mått ”okej” konsumtion men det är svårt. I stressiga perioder, när jag känner mig orolig eller nere tar jag till ”medicinen”. Det kanske är bättre att försöka ta en längre paus? Jag skulle bli så glad om någon känner igen sig och/eller har några tips till mig. ?

Tack Miomi för ditt svar! Det låter som att du har haft det tufft en lång tid. Så bra gjort att du hållit upp 15 månader. Jag känner mig stärkt av ditt svar att det är rätt av mig att ta detta på allvar nu. Precis som du berättar har ingen av de jag vågat berätta för hållit med mig. De har sagt att jag oroar mig för mycket (vilket i och för sig är sant) men i denna fråga är nog oron befogad ändå.

Igår läste jag Rosettes inlägg om att ta hand om sig själv. Jag fick fundera länge. Hur gör man för att ta hand om sig själv? Hur kan jag ge mig själv lugn? Så idag avbokade jag ett stort socialt sammanhang. Jag blir alltid så uppskruvad efter sånt och då är det så frestande att varva ner med vin. Istället gick jag och tränade. Nu sitter jag nyduschad, trött och lugn i soffan. Är det kanske så jag ska tänka? Inte ”hur ska jag göra för att inte dricka alkohol?” utan ”vad kan jag göra för att ge mig själv lugn?”

Jag har varit på julkonsert ikväll och la märke till att ALLA köpte något i baren innan konserten började. Det blev så tydligt att det var arrangörens plan. Man skulle komma en timme innan föreställningen började. Det tog 5 min att hänga in jackan och hitta platsen. Vad ska vi göra resterande 55 min? Köpa något i baren! Alla gjorde likadant. Vi också och jag tog alkoholfritt. Men om jag inte tänkt till innan hade det blivit vin av bara farten. Jag blev inte sugen så det är väl ingen fara egentligen men jag blev så irriterad. Det känns som om ”någon” försökt lura in mig på fel väg. Det är bäst att jag är på min vakt!

Tack Sofia, det var en bra beskrivning! Du har rätt i att det tar tid att hitta samband, vad som tar energi och vad som ger energi, vad som stressar upp och vad som ger mig lugn. Det verkar även ta lång tid för mig att omsätta dessa insikter i praktiken. Att börja göra annorlunda och att på allvar prioritera mitt eget mående. Idag har jag bevisat för mig själv att jag är på rätt väg genom att planera in ett yoga-pass (som fyller på) efter att ha handlat julklappar (som tar energi). Så nu sitter jag här lugn och ”mjuk” med en mugg the. Alternativet kunde ha varit att jag fortsatt julstöket med att fara runt hemma, slå in julklapparna och fyllt på med glögg-energi.

Måste man berätta att man har alkoholfritt i glaset? Jag brukar inte göra någon stor sak av det utan bara välja något alkoholfritt alternativ i baren eller ta med mig ex alkoholfritt vin eller bubbel om det är en fest hemma hos någon. Om någon frågar vad jag dricker så säger jag det men inte annars. Idag fick jag reda på att några tyckt det var ”dålig stil” av mig att inte berätta att det var alkoholfritt bubbel i min flaska och de kommer inte bjuda mig fler gånger. Jag är väldigt ledsen och besviken! Samtidigt vill jag inte vara med dem om alkoholen är en så viktig del av gemenskapen. Hur gör ni?

Tack FinaLisa för ditt svar och för att du backar mig! Det var första gången jag var hembjuden till någon i detta sällskap och jag hade hoppats så mycket på att de skulle bli mina vänner. Jag är inflyttad och försöker skaffa mig nya vänner här i staden. Jag var så glad över att vara inbjuden och hade det jättetrevligt! Deras ilska när de i efterhand fick reda på att jag druckit alkoholfritt gjorde mig osäker på om även andra skulle tycka att jag borde varit tydlig med att det var alkoholfritt i min flaska. Jag påstod inte att det var alkohol i och spelade inte påverkad eller så men de tyckte ändå att jag ljugit.
Nu ska jag försöka tänka att ”jag är värd bättre”. ?❤️

Tack Stormenlilla för att du hejar på mig! Förebild? Är det sant att du tänker så? ? Tack! Jag blev så knäckt men nu tycker jag också att det var konstigt gjort av dem.
Det är en helt annan alkoholkultur här i staden än där jag bodde innan och det gör mig osäker ibland. Där bjöd vi hem varandra spontant på fika, här tar man en spontan aw. Där betydde en fika på stan att man drack kaffe och åt en kaka, här har caféerna alkohol och fika på stan blir oftast någon lättare mat och vin. Det är ju förstås bara att göra sina egna val tänker ni säkert och det är det ju, men jag tycker att man får vara på sin vakt överallt. När jag var hos frisören senast kom hon glädjestrålande emot mig och frågade om jag ville ha ”lite viiiiiiiiiin?!” Va, sa jag, och tänkte att hon måste skoja. Men det gjorde hon inte. Vi har börjat bjuda på vin! Eh, jag tar gärna kaffe som vanligt, om du har...? Sjukt konstigt att sitta där med foliepaket med starkt luktande färg i håret och dricka vin tycker jag men det är tydligen vanligt här.
Hälsningar en lantis som försöker bli city-pingla ? det går sådär ?

Nu har jag efter moget övervägande bestämt mig för att sluta helt med alkohol. Det var en föreläsning på youtube som fick mig att bestämma mig. Jag vill gärna dela med mig av den till er och hoppas att den ger er något. Den heter ”Hur påverkar alkohol hjärnan? Finns det nya behandlingsmetoder mot beroende?” Hans vetenskapliga beskrivning av kopplingen i hjärnan mellan stress och alkoholkonsumtion fick mig att inse att jag spelat ett högt spel när jag strävat efter måttlig men ändå fortsatt alkoholkonsumtion.

Nu har det gått en vecka sedan jag bestämde mig för att sluta helt med alkohol. Fyra av dessa sju dagar har min man druckit vin. Varför skriver jag det, tänker jag nu. Det skulle ju handla om MIN konsumtion. Kanske för att han erbjudit mig dessa fyra dagar och jag har tackat nej. Jag kan inte låta bli att tänka på hur många av dessa gånger jag hade tackat ja om jag fortfarande haft målet måttlig konsumtion och om jag varit nöjd när jag summerade veckan.
Det har gått lättare än förväntat och det är jag glad och tacksam för. Igår bjöd vi 12 pers på middag, enbart nära och kära. Några drack vin, några inte. Jag drack Loka och det var ingen som kommenterade det över huvud taget. Det känns som en befrielse efter några trista erfarenheter med bekanta som ifrågasatt mig när jag druckit alkoholfritt. Familj och goda vänner låter mig dricka vad jag vill utan att behöva förklara något. ?

Andra veckan gick inte lika lätt. Den gick faktiskt inte alls som jag planerat. Inga stora mängder men jag hade ju bestämt mig för att avstå helt. Jag försöker analysera vad som hände men blir mest ledsen och besviken på mig själv. Jag har visserligen känt mig stressad på jobbet men inte på långa vägar så farligt stressad som jag klarat av att hantera förut. Jag har prioriterat träning och haft med mig lunchlådor så check på mina strategier men det räckte inte. Jag kan se att det kommer att bli väldigt svårt för mig att stå emot när maken dricker vin. Om jag fått bestämma så skulle vi såklart inte haft någon alkohol hemma men det snacket har vi haft och så kommer det inte att bli så jag måste klara detta ändå. Nu ska jag gå och träna och försöka fokusera på att ta en dag i taget och inte ge upp.

Dag 26
Ny tideräkning igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Dag 26 utan felsteg är nytt rekord så alltid något i alla fall. För 26 dagar sedan berättade jag allt för min man om hur dåligt jag mår av alkohol och han lovade stötta mig. Det har verkligen underlättat för mig att inte ha något hemma. Nu har han köpt hem igen och jag känner mig superstressad och ledsen för detta. Är det någon som känner igen sig i att vilja sluta men ha en partner som vill fortsätta? Jag har läst mycket i forumet och tycker alla verkar ha partners som är väldigt måna om att den som har problem ska sluta. Min man tycker att äsch så farligt är det väl inte.

@Amanda L Tack för ditt svar! Nu känner jag mig mindre ensam! Fint att din partner kan dricka måttligt utan att det påverkar dig. Bra att veta att det går! Jag blev faktiskt inte det minsta sugen ikväll heller vilket var lite av en aha-upplevelse. Det är mest tanken på att ha en öppnad Bib hemma som stressar mig. Han har också haft en hög konsumtion och har varit sugen dessa veckor vi pausat medans jag mest varit glad och lättad.

Funderar över mina känslor. Igår när jag skulle lägga mig gick jag in i köket och där stod Bib:en på golvet under bänken. Jag tänkte på att Amanda L skrivit till mig om att inte ha den synlig så jag skulle bara skjuta in den lite med foten. Men jag råkade (?!) ge den en rejäl spark! 🤣 Min känsla när jag såg den var inte ”åh mums” utan mer ”du ditt j*a gift”. Idag har jag skrattat för mig själv när jag tänkt på det men nu kommer lite andra tankar. Det är som att lockelsen helt är borta och tanken och synen på lådan bara väcker ilska. Jag känner hur självförtroendet sakta växer och kanske vågar jag tro på att jag kommer lyckas sluta helt nu. Varför skulle jag nånsin vilja ha det där liksom? Tankar och känslor kan såklart växla men jag vet iallafall att jag är beredd att kämpa när det behövs. Trevlig fredag!

Nu har jag fått input som jag inte var beredd på. Är jag även anhörig till någon som har problem? Det var ett nytt perspektiv. Läser i anhörigprogrammet och känner inte igen mig i det katastrofala drickandet som beskrivs men ett och annat känner jag igen. Som att jag ser tecknen tidigt på att han kommer att ta. Jag har inte riktigt sett det som att han har problem eftersom han inte verkar få några som helst negativa konsekvenser. Men han har minst lika hög konsumtion som jag hade. Nu dricker han för fjärde kvällen i rad och Bib:en är snart slut.

En månad! Helt utan snedsteg. Och det har gått ganska enkelt. Efter alla dessa år av försök att minska, pausa eller sluta går det bra nu. Jag vet inte riktigt varför men min tacksamhet är oändlig. Jag fick panik när maken köpte hem igen för att jag trodde inte att jag skulle klara av att låta bli. Men det klarade jag. Det var inte ens särskilt svårt. Och att se honom dricka och påverkas bara förstärkte min övertygelse att jag vill aldrig mer ha. Man blir inte supercharmig efter några glas, det bara känns så. Jag sover gott och känner mig mer som en sån jag vill vara. Det är mina största vinster hittills. Men ni som kommit längre vittnar ju om ännu fler fördelar så jag har mycket att se fram emot!

@vår2022 andrahalvlek och Amanda L. Tusen tack för grattis! Det verkar vara tusen gånger lättare att avstå än att vara måttlig för mig också. Ibland när jag varit sugen har jag ätit middag och väntat ett par timmar och så har suget gått över. Då tänker jag att om jag hade druckit något till middagen så hade jag fortfarande varit sugen nu. Det går inte över för att jag tar lite utan jag blir bara mer sugen. Idag märkte jag att jag blivit mer stresstålig också. Det gör mig verkligen glad och hoppfull eftersom att dricka för att varva ner efter en stressig dag har varit ingången till den situation jag sitter i nu.