@Loppan Du hann svara Vår2022 innan jag lagt in mitt.
Läste lite bakåt i dina trådar och tänker att det är en dipp av något slag. Kan du känna dig ensam i ditt äktenskap?
Könns inte som du har så mycket stöd där. (Läste om din midsommar).
Räkmackeliv är ju tyvärr ingen garanti för lycka, kanske du kan bena ut mer vad den här dippen handlar om för att kunna gå vidare. Jag tror vår 2022 har bra förslag där.
Och du, skriv här. Det är så bra terapi för oss alla. Och ibland väldigt hjälpsamt.
Ge inte upp!❤️❤️❤️🙏🏻🙏🏻🙏🏻🙏🏻

@vår2022 Tack för ditt medkännande svar! ❤️ Ensamhetskänslor har jag haft hela livet tillsammans med känslan av att vara en person som ingen vill umgås med. Min strategi har blivit att vara duktig, prestera och leverera för att bli efterfrågad och medbjuden. Jag har gått till psykolog i tre omgångar i livet. Det är ett stort motstånd för mig innan jag tar en kontakt. Även här kommer tankar om att jag har ett enkelt liv och inget att klaga över såsom en trasslig barndom, problem omkring barnen, sjukdom eller liknande. Så fruktansvärt självupptaget att jag skulle ta deras tid till mina i-landsproblem. Men det har varit givande när jag varit där. Ensamhetskänslor, skam och självkritik är känslor jag alltid har nära till. Det låter hoppfullt när du skriver att man kan lossna på skammen och att detta är en bra process. Det känns inte som att det är något positivt som händer inom mig, tvärtom, men du verkar kunnig och klok så jag litar på dig. Tack 🙏 ❤️

@Loppan Jag har också varit hos psykolog i omgångar under livet i olika livsskeenden. Den sista gången så var jag tydlig med att jag ville prata om skam och försöka komma åt denna subtila, slingriga och starka känsla. Jag ville spräcka din lilla jäveln😂. Ofta skapar skam ensamhetskänslor och stark självkritik.

Jag läste på nätet om skam och det var en riktigt bra text om hur skammen kan lägga krokben för en i livet. Klipper ut en text om skam och acceptans:

”Skammen får oss att jämföra oss med andra och komma till korta. Den får oss att dölja oss för omvärlden. Skammen är så hemlighetsfull att den till och med döljer sig för sig själv. Många av oss vill nämligen inte ens kännas vid den. Vi skäms för att vi skäms. Att acceptera att den finns är därför det första steget vi behöver ta om vi vill komma till rätta med den. Det andra steget är att acceptera vår ofullkomlighet och sårbarhet istället för att kräva att vi ska vara starka och perfekta tjugofyra timmar om dygnet. Skammen är som ett troll; den spricker i ljuset av vår egen tillåtelse.”

Lite som jag upplever att du beskriver det om att du inte värdig att ta upp en psykologs tid, man skäms för att man skäms. Du är absolut värdig till att må bra och du är värdig söka hjälp och stöd för att komma till rätta med livet.

Läs mer här
https://blimeradu.se/vad-ar-skam/

Sköt om dig❤️

@Amanda L Tack för dina svar! 🙏 Ja det känns som en dipp detta. Jag googlar mina symptom och får antingen depression eller klimakteriet som svar. Kanske båda? 😅 Men jag väljer att tänka som @vår2022 säger att det är något positivt som händer med mig även om det inte känns så.
Jag tror också på att aktivera sig och vi har blivit mer aktiva i en förening vi är med i. Ideellt arbete kan sluka mycket tid och man får gemenskap och träffar mycket trevliga människor. Även träning och promenader fyller min tid. Men i fredags kväll när klockan var 21 orkade jag inte aktivera mig mer. Egentligen ville jag också bara slappa i soffan framför tvn men jag tyckte det var jobbigare än vanligt att titta på makens vinglas så därför la jag mig i sovrummet en stund istället. Vi har ett bra äktenskap i grunden och han är en bra man. Men det jag skrivit om här gällande vår relation handlar om alkohol-frågan och där vill vi olika. Vi har haft en hel del samtal både bra och dåliga, och ett rejält bråk (midsommar) om det. Han vill vara måttlig och jag vill sluta helt. Jag vill helst att han ska sluta helt och han vill helst att jag ska vara måttlig. Jag tycker det är för ensidigt att säga att han borde stötta mig som flera här skriver till mig. Vi behöver stötta varandra och det är en svår situation men rådgivarna har gett mig lite tips kring att vara anhörig. Jag tror inte sonen är så stolt över mig, han var ganska neutral och svarade bara ”jaså” när jag berättade att jag slutat. Men han var väldigt nöjd med att få skjuts 😀 Och jag är glad över att ha varit 100 % närvarande när han var här. 🙏

@Loppan Det låter som du ändå har en bra relation med mannen. Min man dricker också, men har minskat en hel del. Han tyckte i början att det var jobbigt att jag slutat, orolig att jag skulle ta whiskeyn ifrån honom.
Nu förstår han att jag inte kan dricka måttligt, men han dricker själv mycket mindre. Jag tror att det handlar om en del hänsyn men framförallt att det är så mycket tråkigare att dricka själv.
Och det är just hemma i soffan som han vill dricka…
Min dotter var också avvaktande när jag berättade. Men tror ändå att hon tycker det är bra gjort av mig. Kanske hon vill se att det håller i sig..
Jag har läst vår 2022 s inlägg och det låter som att det kan vara en bra idé. Även för mig:)
Du skriver om i-landsproblem etc och jag förstår hur du tänker.
Jämfört med hemlösa, hungriga, människor i krig är det ju konstigt att vi öht upplever problem.
Men vi är ju komplicerade varelser och enligt hjärnforskaren Hansen KAN vi inte vara lyckliga längre perioder. Vi har överlevt tack vare att våra hjärnor är ständigt missnöjda och upptagna av att överleva. Tydligen får man vara nöjd med lyckokickar korta stunder.
Kanske lycka mer borde definieras som tillfredsställelse och lugn. Att slippa skam och dålig självkänsla ?
Jag trot i varje fall att vi måste ge oss rätten att må bra, inte minst för att vi ska klara att göra skillnad i världen. Och den behöver ju verkligen att vi människor tar tag i en massa missförhållanden, (som jag inte går in på i detta forum.)
Jag tror iaf att jag förstår hur du tänker…
Hoppas att du hittar din väg framåt. ❤️🌺

@vår2022 Tack för kunskap och lästips om skam. ”Man skäms för att man skäms.” Det låter som jag i ett nötskal. Intressant att skammen orsakar ex självkritik. Jag har alltid trott att det är tvärtom. ”Klart att jag skäms när jag är så fet, ful, korkad osv. Om jag blir ex smalare slipper jag skämmas.”

@Loppan Ja, skammen är lömsk och knepig att få tag på. Den kamouflerar och döljer sig bakom andra känslor och tankar om sig själv. Som hon skriver att skammen är så hemlighetsfull så att den till och med döljer sig för sig själv för man vill inte kännas vid den. Det är intressant att få tag på sin skam och få en djupare insikt i att självkritiken ofta bottnar där. En försvar för att slippa kännas vid skammen. Såg att hon startar en webbkurs om skam den 5 oktober. Verkar spännande! Tänker att dricka alkohol verkligen är ett sätt för att dölja skammen och att slippa kännas vid den, men ju mer man försöker dölja något, desto värre blir det. Skammen ökar. Intressant är också att hon har lång erfarenhet som familjeterapeut och beroendebehandlare.

Ha en fin torsdag!❤️

Idag är jag så glad! Jag har firat mina drygt fyra alkoholfria månader med att kosta på mig ett besök hos en tandhygienist. En sån härlig befriande känsla att ha fått bort alla fula missfärgningar från den röda drycken. Det var jag värd nu när jag slutat! 🎉 😀

Hej allihop, det var längesen! Jag har haft mycket att göra på jobbet och har bara kikat in här sporadiskt. Jag har varit sugen ibland pga stressen men ett under har skett. Maken har äntligen fattat galoppen och sa förra helgen att eftersom jag varit sugen på v*n i veckan så hade han inte köpt hem något. Det har han fortfarande inte gjort. Det är skönt och gör allt lättare och roligare för mig. Just nu tvivlar jag ordentligt på att jag kommer hålla mig i längden men tar en dag i taget och försöker att inte oroa mig.

@Loppan Hej! Vad fint att din man stöttar dig på så sätt att han inte köper hem vin till dig. Jag tror det är bra om du försöker stanna upp lite så du inte tappar taget om din nykterhet. Du skriver att du tvivlar på att det kommer att hålla i längden och det kan vara ett litet tecken på det, att andra tankar börjar nästla sig in hos dig. Vad är det som gör att du tvivlar på att det kommer att hålla?

Fem månader men inget att fira. Jag har gjort en stor förändring men samtidigt ingen alls. Jag har inte druckit alkohol men jag äter godis. Storpack smågodis är min nya Bib. Jag äter när jag är ledsen, äter när jag är stressad, äter för mycket, mår illa, skäms och gömmer godis och godispapper. Jag skulle kunna göra programmet och byta ut alkoholen mot godis. Samma sak. Har ni sett Min tjockumentär på SVT om en kille som är överviktig och gör en gbp? Han säger vid ett tillfälle att han är orolig för att göra operationen för vad ska han göra när han inte kan äta en pizza när han blir orolig och mår dåligt. ”Kommer jag bli en sån som skär mig? Eller tar droger eller dricker?” Jag vet vad han menar.

Jo, jag tycker att du ska vara stolt att du inte druckit på fem månader, bra gjort! Alkohol är ju kemiskt beroendeframkallande på ett sätt som socker inte är, så har du klarat att sluta dricka klarar du att bryta med sockret också med tiden. Men ta det lugnt, en sak i taget. Yoga ska vara bra mot sug, funkar säkert mot socker också om du vill minska lite. Finns massa på nätet, jag gillar Yoga with Adriene. Eller skulle du behöva samtalsstöd för oro och ångest? Ta hand om dig och kämpa på!

@Loppan Du ska vara jättestolt över dina 5 månader, grattis!🥳. Det är lätt att man börjar äta godis som substitut när man slutar dricka. Jag gjorde det också. Precis som du skriver så använder jag samma metod för att sluta äta godis som med att sluta dricka. Jag stannar upp, dricka massor av vatten, en morot eller frukt, fokuserar på något annat och låter suget går över. Jag började träna aktivt vilket ger måbra hormoner och en skön känsla. Precis som med att sluta dricka, sluta äta socker så ersätter jag det med något annat och flyttar bort fokus till något annat om jag får sug. Till slut blir det en vana av det. Idag kan jag ha en bestämd dag då jag tillåter mig lite glass eller mörk choklad och håller mig till den dagen. När jag började träna, gav det ena det andra. Jag ville äta nyttigare och det ger mig tillfredställelse när jag gör det.

Tänker också att om det finns saker som skaver så är det bra att försöka komma åt vad det är. Att du försöker sätta ord på vad det är och ta upp det på ytan så det blir synligt. Det är lätt att vi dricker eller äter på olika känslor, som du skriver när du är ledsen eller stressad. Det är bra att försöka bryta detta genom att prata och sätta ord på vad det är som gör dig ledsen och stressad. Inte trycka ned det genom godis som gör att du mår ännu sämre. Så försök komma åt kärnan som skapar dessa känslor. Nykterhetsprocessen handlar om flera parallella processer, den ena är att sluta dricka och den andra är hantera det som skaver. Det som ofta kan vara en orsak till att man vill dämpa känslor genom att dricka alkohol eller äta för mycket.

Jag har sett dokumentären, han går hos psykolog och han började inte skära sig, dricka eller droga😁. Sköt om dig och gör upp en plan med godiset. Aktivera dig, träna är guld och skapa nya rutiner och vanor istället för godisätande. Ha en fin lördag!❤️

@Kennie Tack så mycket för ditt peppande svar på mitt deppiga inlägg! Jag försöker, kämpar och anstränger mig hela tiden så ditt ”ta det lugnt” kändes gott och hjälpsamt. Tack 🙏

@vår2022 Nej han började inte skära sig, dricka eller droga och det kommer inte jag heller att göra. Men jag förstår sambandet och att det är lätt att byta ett oönskat beteende mot ett annat. Tänk att det finns fler vuxna människor som inte kan trösta och lugna sig själva. Varmt tack för att du delar med dig av din kunskap och hur du har gjort för att komma till en plats där du är tillfreds. 🙏

Hej på er! Det var ett tag sen jag skrev. Jag tappade sugen i höstas och skämdes för att jag bara spred dålig stämning här så jag slutade skriva men kämpade på. I december blev en nära anhörig allvarligt sjuk och vårdades tre månader på sjukhus men livet gick inte att rädda. Stress, oro och sorg dövade jag enligt gammalt dåligt mönster. Om två veckor står det ”ett år” i min kalender med en guldstjärna bredvid. Så blev det inte. Nu är begravningen gjord och situationen för den efterlevande ordnad så
nu ska jag försöka ta hand om mig själv och hänga här igen. Känslan av skam och misslyckande är stor nu när jag berättar för er men jag hoppas och tror att ni förstår.