av uddda

uddda
mån, 2020-04-27 - 20:57

Ska jag va ärlig så gör inte coronan något lättare, inte heller ensamheten, jag dricker, A håller mig sällskap, håller mig levande o vid liv. För jag har ingen annan o jag blir knäpp i huvet av allt!! Fortfarande drogfri dock, tre år i sommar men min recept lista från mottagningen blir bara längre o jag tycker ej om att ”piller” just nu måste styra. Men det håller mig vid liv. Vet ingenting, är bara så himla trött på allt, på livet jag lever. Med beroende, ohälsa, ensamhet. Att känna att A är det enda som ger en ett lyckorus o att utan den så kan det lika bra va är otroligt sorgligt, speciellt som 31år gammal. (Om ni ej förstått hur ung jag faktiskt är trots allt jag gått igenom)

Men hur går det för er? Tänker på er så ofta ?

Andrahalvlek
mån, 2020-04-27 - 21:10

Blir verkligen ledsen för din skull, din ton i inlägget är verkligen uppgiven. Vet inte riktigt hur jag ska peppa dig. Finns det något du brinner för? Något som skulle kunna motivera dig?

Själv har jag samlat ihop 11 nyktra veckor och det känns mer och mer självklart att vara nykter.

Kram ?

Dee
mån, 2020-04-27 - 22:08

Jag är också ung och kämpar i nykterheten, iaf kanske inte den stereotypa a-lagaren på parkbänken iaf. Vi är några stycken som är yngre här, så du är inte ensam!

Jag fattar vad du menar med att alkoholen är din enda kompis, så va det för mig också.
Nu när jag varit nykter i över 500 dagar så kan jag se tillbaka på min oro över att jag var rädd för att jag skulle bli ännu ensammare än vad jag redan var som en realistisk oro, men faktum är att jag nu i nyktert tillstånd ser att så inte vart fallet utan att alkoholen gjorde mig ensam. Fast. Instängd. Nedgrävd.
Jag har inte särskilt mycket umgänge nu heller, men jag stöter åtminstone inte bort de få vännerna jag har genom att bli för full och tycka att jag hade rätten att säga elaka saker eller ta på mig offerkoftan som jag så ofta gjorde förr.

Du skriver att du är drogfri sen nästan 3 år tillbaka - wow, vilken bedrift! Shit! Jag längtar tills jag kan säga att jag varit nykter i 3 år.
Gick du i behandling för att sluta med drogerna? Vad var din anledning till att du slutade med drogerna?

Kämpa på, covid -19 fuckar verkligen upp, men det finns fortfarande saker att glädjas över och göra, t.ex ta en promenad antingen själv i naturen som just nu är så himla fin i vårskrud, eller som jag gjorde idag med social distans till en av mina få vänner som lyssnar, stöttar och förstår, om båda är friska är inte det förbjudet.

Mod och styrka,
Dee

uddda
sön, 2020-06-07 - 00:02

Saknar er, saknar skriva, att läsa, ord spy o dela tankar, känslor o alla funderingar! Vet jag inte varit inne mkt, varken läst eller skrivit. Men känner mig så vilsen, ensam, liten o ibland till o med ”tjatig” med otroligt mkt ångest . Vet inte varför men det är demonerna o depressionen som tar över!

Hur mår ni? Hur går allt? Tänker på er ofta! Dela jätte gärna med er, tack! Kram ?

uddda
fre, 2020-07-10 - 23:49

Jag passerade 3år drogfri förra månaden. På egen hand, eget val, utan hjälp. Men A är fortfarande min trygghet i allt, men för mig är det ju ändå ett beroende inte ett missbruk. Det är något tryggt, något jag behöver för att överleva. Det brukas o inte missbrukas, får man säga så? Men mjo säg vad ni vill.. Med allt som har skett hos mig senaste åren trodde man att man skulle få någon vila eller ro. Kanske när alla ”första, sista, års dagar” passerar, när man funnit sitt livs kärlek, varit drogfri o börjat ta hand om sig själv o ändå kämpar för en morgondag?

Men jo som känslan man hade i magen från början, så kommer det klart en käftsmäll, jag är då mega sängliggandes o på måndag ska jag testas för Corona, sen på det har jag klart fått väldigt lämpligt, mina brutalt smärtsamma utslag som alltid kommer som ”lägligast” o förmodligen är stress relaterat, men vad kan jag göra.

Klart det ska känna som man ska straffas när man för en gångs skull bryr sig om sig själv.. Men sen för att kanske underlätta kan inte heller någon hjälpa mig ex. smörja eller smärtlindra pga jag nu är i karantän, samma sak gäller att ens ta mig till vc pga Corona test, det ska jag då klara ensam också vare sig ork eller ej.

Allt är bara kaos just nu o med handen på hjärtat är jag tacksam att jag ändå har A i detta f up tid vi lever i.. Nog gnällt, hur går det för er? Tänker på er ofta, berätta, dela, fråga..

Kram ?

uddda
fre, 2020-07-10 - 23:58

Jag har så otroligt mkt ångest, jag är så så arg, ledsen, frustrerad o besviken på mig själv. För det är bara mitt eget fel så som jag ser på det, att jag är sjuk, att jag fan får dessa utslag, att jag stressar o inte tagit hand om min kropp (förr) för jag känner verkligen ju längre jag är drogfr, att jag minskat drastiskt på A intag o ju mer jag tar hand om mig själv fysiskt o psykiskt, ju sämre blir min kropp. Jag vet att man får ta smällen fan efter att smärtlindrat själv så många år, men vart är moroten eller ljuset som ska få en att orka fortsätta utan framsteg? För jag tror ej jag orkar mkt mer, för jag försöker försöker varje jävla dag göra rätt o göra om, allt för att ta hand om mig själv psykiskt o fysiskt men det sitter en liten jävel på min axel o viskar, nej då inte ska det blir bättre på något vis nu, det förtjänar du inte!

uddda
lör, 2020-07-11 - 04:04

Det är fredag, helg. Coronan gör att folk håller sig hemma men ändå hörs dem mer än förr o går all in allt för ofta. Men ja mina demoner dem skålar o skrattar, inte fan bryr dem sig. När inget kan tysta dem längre är det lika bra att bara skrika dig matt i kudden till du somnar. Men hur ärligt o skevt det än är så dämpar A beroendet, beroendet jag måste vattna för att klara mig, överleva verkligheten jag lever i, men sen samtidigt så kan jag inte längre tysta dem helt utan att gå över gränsen, så därför låter jag dem viska o skåla i bakgrunden, för hur skulle jag annars klara mig?

Denhärgången
lör, 2020-07-11 - 08:00

hoppas att du ligger och sover nu. Vilken natt du haft!!
Jag har inget konstruktivt att säga, vill bara skicka lite tröst. Jag har också haft demoner i skallen till och från, just nu är det rätt tyst.
Det låter hemskt onödigt att du klandrar dig själv för att du är sjuk ovanpå allt, önskar att du bara kunde ge dig själv lite empati. Men du kan få lite av mig: kära du, vilken jobbig situation att vara sjuk och ensam, och dessutom kämpa med inre mörker, det låter hemskt.

Det ligger en hel del hopp gömt i ditt första inlägg från kvällen, du vill hitta kärlek och ta hand om dig själv. Hoppas demonerna klingar av under dagen så att den rösten får höras igen. Det är klart att du förtjänar det.

Är det idag du ska till vc? Hoppas du hittar styrkan att ta dig iväg.

Och grattis till tre drogfria år, vilken jävla bedrift!!
Kram

uddda
lör, 2020-07-11 - 19:43

Dygnets alla timmar är lika jobbiga, bara värre när det blir sömnlösa nätter för då är det helt plötsligt 7-8 timmar ”extra” att kriga sig igenom.

Kärleken har jag hittat o han är det vackraste jag vet o gör min själ helt varm, men vill klart känna att jag är det bästa jag kan för honom o kan ge han allt han verkligen förtjänar. Men är så tacksam för att han finns vid min sida, stöttar, ställer upp, supportar, älskar o tror på mig!! Det gör så mkt <3 Men allt fortfarande nytt. Inte bara förhållandet men också att ha någon som älskar en o bryr sig om en för den man är.

Jag vet det är onödigt att klandra mig själv. Men det är så jag verkar hantera saker senaste åren. Jag är till o från hemsk mot mig själv. Sen att mitt förra förhållande blev en psykisk misshandel i tre år gör det ännu tuffare att ta åt sig av det positiva även om jag vill kunna. Men jag har alldeles för höga krav på mig själv, får ångest av att få ångest, oroar mig för att oroa, det är så sjukt otroligt frustrerande. Men försöker tänka annorlunda, försöker andas, försöker tillåta mig själv att stanna upp, lyssna på min kropp o knopp.

Men sen också att jag har mitt A beroende, drogfrihet så har jag också diagnoser som total krockar med varan (adhd o högfungerande autism) vilket är en kamp i sig att försöka hålla koll på o hantera o få allt att funka. Sen också tvång, min ångest, depression o allt det fysiska som bara poppar upp. Det blir mkt för en till o från.

Nej ska ej till vc för ens Måndag kl 13 :/ enda tiden dem kunde ge för prov tagning, så man bara ligger här o väntar typ. Vill bara sova o vakna när jag ska dit. Men lättare sagt än gjort. ?åh tack, kram!

uddda
tis, 2020-08-18 - 01:10

Hoppas det går bättre för er än för mig, jag tänker på er ofta! ???

Men vart ska jag börja? Hur ärlig ska man våga vara? Jag ljuger för mina nära & jag kommer att såra mina kära. Jag är så jäkla otroligt vilsen, känner mig så ensam, liten & svag. Men där finns en sak som ger mig trygghet. Som får mig att orka fortsätta kämpa varje dag & speciellt när allt känns gå emot en. YES vi alla här vet vad det är.

A! Den rödaste djävulen, den ondaste demonen & vår största svaghet, samtidigt som det är min största trygghet & styrka. Men fan, hur sorgligt det än är så är detta sanningen. Det är detta liv jag lever, beroendet jag har med mig & kriget jag krigar.

Men ibland & alldeles för ofta känns det som att jag vissa dagar bara överlever & inte lever...

uddda
ons, 2020-08-26 - 01:18

Åh.. Jag vet inte ens vart jag ska börja? Jag har miljoner tankar & känslor just nu, men jag är nog lite rädd att ”fel” personer ska läsa detta som skrivs & typ röra om i ”grytan” utan att jag får säga mitt..

Hmm.. Men sen så vill jag ändå att detta ska kunna vara min lilla ”trygghet” typ att faktiskt kunna få skriva av mig lite. Känna av hur allt känns, kanske få ordspy lite? Fast utan att känna att jag blir dömd eller ska behöva få ångest för att jag ”känner” som jag gör.

Men varför ska det vara så svårt att säga..

Hej, jag heter Candy o jag är Alkolist, Hej Candy!

Kanske för jag inte känner mig trygg med allt jag skriver eller att allt som skrivs här inte är ”rätt” enligt samhället?

Jag VET att jag har ett beroende, jag har haft det i 15år, jag VET vad det innebär o vad det kan göra. MEN jag är (här) jag är o kan inte göra mer än mitt ”bästa”

Andrahalvlek
ons, 2020-08-26 - 07:31

Att bli medveten om det är det första och viktigaste steget. Sen kan vägen till beslut vara lång. Bästa sättet är att läsa böcker, lyssna på poddar, kolla klipp på youtube. Mata skallen med nyktra fakta. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” hittar du en massa sådana tips.

Kram ?

Kennie
ons, 2020-08-26 - 08:21

Dina kommentarer är viktiga. Forumet behöver människor som har olika problem och sätt att se på dem. Och om det är något särskilt du vill skriva om som du inte vill få råd eller kritik kring så kan du signalera det i texten, typ "nu ska jag skriva om något som fortfarande är väldigt tufft för mig, så jag skulle uppskatta att inte få några råd kring det här, jag vill bara dela det". Jag ska läsa med förståelse och respekt, det lovar jag.