Jag läser hos en del något som liknar urskuldanden antingen över att vara för peppig eller för deppig.
Är det inte lite typiskt ett forum för alkisar och beroende att stämma av om man gör rätt, för lite eller för mycket? Medan man gått på med drickandet som en slåttermaskin i det inre- och yttre.
Min enda tanke kring detta är, att allt måste vara okej. Långt eller kort, glatt deppigt ofta sällan.
Jag upplever starkt att det finns alldeles riktig vänskap här. Och av den sällsynta sorten; kravlös.
Däremot blir jag förstås jätte- glad för kommentarer, inlägg här och råd, pepp och stöd. Men jag tror och hoppas att vi alla har förståelse för varandras olika dagar. Att det svänger. Och precis som du skriver Torn, känner iaf jag mig lite o-inspirerande just när det handlar om alkoholen, för jag tänker inte så mycket på det längre. Däremot funderar jag mkt över mig själv, mina relationer, mamma som ni vet är min enda gråtkanal, ja det är ju snarare så att ett annat liv börjar när drickandet slutar.
Jag kommer att fortsätta skriva här som jag alltid gjort, viktigt för mig, sorterar mina tankar och jag är tacksam att få dela mina tankar och känslor med er.
Oft blir jag väldigt rörd av fina kommentarer, detta betydrr mycket för mig och jag känner ofta att jag kan vara som jag är.
Detta långa inlägg kan sammanfattas: alla sätt är ok!
Kram vänner och bekantingar ❤️

Hej Se klart!

Har inte varit inne i din tråd tidigare men du har ju varit i min å då blev jag glad. Blev nyfiken att titta in h dig. Har skummat lite grann. Ska läsa mer en annan dag...intressant...men nu måste jag sova. Det verkar gå bra för dig? Härligt???

Vi ses igen?

Är inne och kollar in dig, vilken fantastisk resa du gjort och vad inspirerande för oss andra som inte kommit så långt i vår nykterhet. Har liksom du ett stort nöje i att odla, har ett litet växthus och några plättar att så o pyssla på. Närhet till naturen, det ursprungliga...att så och skörda, tror jag hjälper oss i vårt läkande. Ett stort lyckorus att se pionerna slå ut, dahliorna som knoppas och känna rosornas doft...lust, rus, lycka, sinnlighet utan en droppe alkohol. De är livet. Kram

Tack för påhälsning här, och fina ord. Odlingen är som sagt ett nytt intresse men vi verkar vara många som hittar nya grejer att lägga tid och energi på.
Det går nog bra så till vida att jag inte druckit något sedan den 6 januari. En resa som just har börjat. Kram på er och välkomna tillbaka ?

Hm. Jobbet slog till med sån kraft ii morse att jag varken hann skriva eller fundera något alls förrän nu, en snabb middag och tio timmar jobb senare.
Glömmer bort alkoholen och på sätt och vis är det som det ska, men på sätt och vis vill jag inte att livet ska bli för flyktigt och att jag glömmer.
Kom ihåg att du är dödlig, jag behöver kontakt med flera lager i mig som jag inte får lätta från; bli någon annan, så frestande.
Här är jag, lätt och tung, båda delarna.
Dieten 2.0 börjar idag.
Nykter och trött, Och frusen. För ovanlighetens skull under en filt i soffan, och vill helst ligga här hela kvällen och titta på solljuset som silas genom mina gardiner.
Så jag gör nog det. Ha en fin kväll ?

Även här slog jobbet till med full kraft och jag har just kommit hem och har inte så mkt att skriva.
Men ska försöka minnas att jag är dödlig och ska inte ta en genväg för att nå ro och avslappning.
Ska skriva mer i morgon.
??

Älskar jag också att göra. Ligga i soffan och se kvällsljuset strömma in. Det är något väldigt rogivande i det.

Ville kika in och lämna en kram och ett ❤️ Och säga tack för att du finns där i min tråd.

Jag tycker bestämt det låter som namn på två väsen jag skulle kunna berätta en saga om, för mina barnbarn.
Därmed inte sagt att ni är små utan tvärtom är det stort att kika in här när andetagen hämtat sig efter hela långa dagen,och somn på soffan innan klockan slog 21,
Kan det vara nån karma eller rätt och slätt människor med intuition som förstår att just idag när man själv inte kunde bidra med något, så kunde ni. Tacksam för det ??

Den har jag skrivit om förr, minns ni slaven på Triumvagnen? Med den kanske enda uppgiften att viska i kejsaren öra när de rullade in i Rom till ljudet av folkets jubel just detta: Memento mori.
Kom ihåg att du är dödlig.
I dagens liksom schwung av självhävdelse och dito förhärligande, tänker jag att slaven haft ett viktigt jobb, här och där.
Förutom det faktum att slaveri av uppenbara skäl inte är att rekommendera.
För mig, som har med mig detta i nykterheten, (men faktiskt också i jobb och ibland skickar jag en sån slav till motståndarens öra.)
Men viktigast; när de nyktra stegen blir alltför lätta, när jag tappar linan till hen som jag kallar Gud, då blir jag lite rotlös och vet att jag behöver grotta ner mig i en bok kring detta, några små egna böner/samtal, en påminnelse om dödligheten som samtidigt är ett sjungande samtal om att jag lever. Och om vad som krävs av mig för att få fortsätta leva- gott och utan skam över att finnas till.
(Något som leder oss till förfärliga beslut och liv utan markkontakt, där det också är möjligt att begå våld på andra människor.)
Min egen rutin för att inte lätta från marken, från min inslagna väg, eller från er allihop.❤️

Just nu skäms jag faktiskt lite över hur mycket jag jobbar, inget att vara stolt över men det är en sån tid, och precis just nu går det inte att påverka. Men nu, exakt för 10 minuter sedan känns det som min hjärna sajt ajöss till jobbet, måste röra på mig, städa, äta prata lite med min man som inte har lika mycket så han får fixa med mat och sånt.
Men snart ledig några dagar, hurra hörni. Hit kommer besök från barn och förhoppningsvis några små barnbarn. Längtet är stort. Vill göra fint och ordna tills de kommer. Vill plantera med min lilla gosiga 6-åring som har så många tankar, vill äta frukost tidigt och vara pigg, baka bröd och äta marmeladmackor. När jag tänker efter så har jag hittat väldigt många bra saker att fylla mitt lediga liv med som inte innefattar alkohol. Lite i taget girar hjärnan, tänk finlandsfärja., men nu är kursen rätt klar. Glömt; mamma, vänner, och inte hunnit vattna. Måste reclaima mitt eget liv nu. Läsa ikapp här, hörs hur ni har det! Blir kvällsläsningen. Tack för att ni finns, var och en. Nykter idag. Så skönt att vara i samklang med det man gör, och behöver. Tack mig själv! ?

Känner lite likadant. Ledig tor-fre men det innebär samtidigt att jag måste höja takten innan jag går på ledighet, och sen måste jag springa ikapp efter ledigheten.

Men jag kan inte jobba övertid, min hjärna checkar ut innan jag har gjort det ? Den säger åt mig ”packa ihop och gå hem nu”.

Så det gjorde jag. Ett helvete i taget, var dag får bära sina egna bördor.

Kram ?

Jag skäms lite över hur lite jag har jobbat på sistone.?Men det är inget jag kan styra över, allt hänger på orderläget för firman jag jobbar på. Väldig skillnad i vilken bransch man är i nu helt klart. I dag har jag i alla fall jobbat och det har varit bra. Kul att träffa kollegor och tjata och så. Jag märker att jag är på mycket bättre humör nu och har riktigt skoj på jobbet. Corona-hysterin har lagt sig också, folk börjar bli vana och respekterar att hålla avstånd mm. Handsprit tas på rutin. Min skyddsmask ligger oanvänd.?
Hoppas ni får det lite lugnare i morgon.

Kram

Nu slutar vi med allt det.
Min skam ligger i att jag så väl vet att detta inte är hållbart men ändå kommer lägen som jag inte kan styra över och ofta nya projekt- och våra vanliga produktioner alla med en skarpa klockslag för att vara klar med all information mm.
Bra saker denna vecka:
Pratat länge med min man, närheten från det, förtroendet, bär jag med mig. Jag minns när vi träffades och jag försökte visa hur stökig jag var, hur lite vi passade ihop. Och han sa och tänkte hela tiden tvärtom! Godnatt med er!

Jag är en sån som lagar mat, mycket, inte tjusigt eller dyrt men jag skulle ändå säga att det är ett intresse som jag övat mycket på (till skillnad från min frö-satsning... som vuxit mig över huvudet) Men jag är inte lika intresserad längre. Delvis kan det ha att göra med ett mer begränsat utbud här på landet, dessutom går det inte att varva matlagningen med äta-ute-kvällar. Så det blir mindre lust och mer ”nåt måste lagas”. I kombination med hemskt mycket jobb så har jag hamnat i att det går bra med en omelett, fil och hallon. Mkt olikt mig. Kanske har den där omsorgsfulla matlagningen delvis hängt ihop med vinglaset. Vill inte säga att det varit huvudsaken, men en kombination. Och utan kombinationen blir det något annat.
Jag skulle kunna säga att det är lite sorgligt men det är samma gamla sorg i ny skepnad. Det vill säga ett faktum att förhålla sig till. Snyft och ja, jag får hitta annat.
Nu har jag föst undan jobbtankarna med ett par timmars städning. Älskar att städa, fixa fint, hämta blommor, torka rent överallt, vattna vika, min egna terapi.
Imorgon kommer familjen, delar av. Längtar som till jul när jag var liten.
Skäms inte för jobbet utan är ganska stolt över det jag har orkat och baxat fram genom organisation och strukturer. Jag är innerst inne väldigt glad att få utvecklas och stolt att jag inte slarvar bort chansen. De tankarna känns klara, enkla. Kanske för att det är helg och ledigt nu ?
Önskar er alla här en fin kväll. Om du har en kämpar-kväll, ge inte upp. Allt jobbigt går över, blir bättre, tummis. Livet blir brokigare, mer allvar och mer känslor, och mer värdefullt. Jag är nykter idag men dricker ett glas a-fri vitt vin med is och citron. Gott. Middagen? Vi får se ? Kram alla.

När jag har mina ensamveckor är jag helt oinspirerad vad det gäller mat. Och jag gillar egentligen att laga mat, men inte enbart till mig själv.

Lagar fortfarande mat för minst fyra, det sitter i ryggmärgen, så det blir alltid matlådor. Då räcker det att laga mat en-två gg på en vecka, perfekt!

Ha en toppenhelg, och jag hoppas att vi båda hör göken i väster ?

Kram ?

Att vakna pigg, kan upprepas hur många gånger som helst.
Att sitta ute på trappan och dricka kaffe. Det räcker och blir över för mig idag. Byter alla ”mysiga” vinstunder mot denna känsla, vilket redan är gjort. Så skönt. Så tacksam. Så otroligt ödmjuk, alla får inte detta klara och grundade liv, men jag får. Tack universum, forumet och mig själv. Nykter idag. ?????

Vilken tur vi har! Som får uppleva den stora lyckan i det lilla. Vi slipper vakna med bakfylleångest! Jag hoppas att alla orkar resa sig ur det helheten. För att kunna njuta av livet.
?

Joyo, utsn all hemfalla åt tungo-talande är det faktiskt en känsla som växer i mig, att jag får vara med om något som många aldrig får uppleva. Det är ganska omvälvande och kanske inte heller konstig då att det blir berg och dalbanan i känslolivet vissa dagar. ?
Min dag har tack och lov innehållit sol, frisk luft och mycket energi, tålamodet och orken med små barn räcker till. Kvällen blir inte så lång men inte heller seg eller trög. Det är mycket mer här och nu. Klarhet.
Jag gick ut med soporna i den svala men vackra kvällen. Då passerar jag några hus och himlen som färgats rosa av solnedgången. I vårt hus sover små barn, och stora. Det lyser över köksbordet. Mätta dagar kan visst vara störst tvärtemot Karin Boyes rader. Trött på hungern, törsten efter mer av allt och aldrig nöjd. Det har inte tagit mig till någon exotiskt ställe utan törsten och hungern och rastlösheten och oron har drivit mig mot strömmen. Kämpigt faktiskt. Och utan tillstymmelse till belöning för de där simtagen i strida vattendrag. Har ingen alls lust att kämpa på det viset längre, är klar med det. Godnatt alla vänliga själar! ?

Tack för dina rader i min tråd!
Kanske du har lite tips för tanke sätt när du också har svärdöttrar?
det enda jag vill är att vara god,men känner att jag uppfattas ond.?Iså fall skriv i min tråd om du vill,kan och orkar vill säga?
Vilka läsvärda inlägg du har,se klart.Du verkar ha ett rikt inre liv?
Och du verkar vara så klok i ditt resonemang.Ha en fin fredag!
Kram Pilla

@pilla tack, mitt inre liv underhåller mig vissa dagar och gör mitt yttre liv lite krångligt andra dagar. Men mestadels är jag glad att jag kan underhålla mig själv, som små barn ?blev ännu tydligare utan vinet så att säga.
Ska fundera på detta med svärdöttrar, om jag har något klokt att säga. Men ibland tänker jag generellt att livet kan bete sig som det beskrivs i Markusevangeliet (tror jag det är...) Det onda jag icke vill, det gör jag. Det goda jag vill, det gör jag icke.
Nu vet jag att du vill inget annat än att göra gott så det var väl egentligen en dålig liknelse, men ja det där med vad som är gott och ont är inte helt lätt att reda i. Jag återkommer i din tråd när jag klurat lite.
Dagen väntar och min man som ”trodde vi hade gått upp”, tyvärr inte jag som gick och la mig igen.
Men njutet att på helgen bestämma sin egen kmh, ur sängen. Här ligger farten kring 15. På vardagarna 120.
Det finns ett skojigt och möjligen aningen föraktfullt klipp på youtube med ett par som förklarar vad Carpe Diem betyder för dem; ”För oss betyder det fredagsmys”.
För mig betyder det ”solig ledig morgon”.
Kram. Jag är nykter idag, för intresseklubben att skriva upp ✍?
❤️