Rosa76

Jag är väldigt medveten om att varför jag började dricka, mycket diskussioner hemma. Mina barn, hans barn, vårt barn. Jag hatar konflikter (det gör väl förvisso alla), jag blir väldigt stressad när röster höjs. Det går inte att sticka under stol med att det har varit mycket konflikter mellan min man och mina tonåringar. Då hamnar mamman i mitten, barnen tycker att jag ska backa upp dom och mannen förväntar sig att jag stöttar honom....

Så står man där i mitten och det är nästan alltid så att mannen har rätt i sak, när det blir en konflikt. Han har rätt när han säger i från första gången men det som sker sen eskalerar. Trotsiga tonåringar som kanske då inte svarar: "Ja, jag ska tänka på det nästa gång" eller "Ok, det var fel av mig" utan det kanske snarare bara mumlar något och himlar med ögonen och vänder in på sitt rum.

Det är då diskussionen spårar ur...mannen börjar skälla, svordomar flyger ur munnen, ska ta tillbaka tonåringen ut i rummet, de ska titta på honom när han pratar och svara som han vill..
De respekterar inte honom, det beror dels på att barnens pappa alltid har pratat illa om honom inför barnen men det beror också på honom själv, han tar alla diskussioner, han har kort stubin och blir ungefär lika gammal som tonåringarna när det blir bråk.

Å där står jag mittemellan allt liv, jag kan inte backa upp mannen när orden som kommer ur hans mun är lika omogna som en tonårings. Det är för låg nivå. Jag backar eller kritiserar jag tillslut mannens ordval i bråket.
Flykten till en rejäl vodka-cola, svepa den och känna lugnet infinna sig är inte långt borta då...

Detta är inte vardagen, detta är undantagen från vardagen, de flesta dagar är det bra och vi skrattar tillsammans och har glada roliga pratstunder vid middagsbordet. Barnen tycker om honom, det vet både han och jag. Han har funnits där sedan de var små men för mig slutade det med att jag drack redan innan något bråk överhuvudtaget uppstått. Jag drack i förebyggande syfte. Sedan drack jag när barnen var hos sin pappa för då kunde jag koppla av..Hemskt men sant...
Oj, så lyfte jag då på en av stenarna, blottade en del av mitt liv. Fingrarna skriver snabbt på tangenterna, jag behöver få ur mig detta samtidigt knyter det sig i magen och jag blir ledsen. Ledsen över att jag skulle vilja spela tillbaka bandet, kanske skulle jag kunnat göra något annorlunda. Då hade jag kanske inte hamnat i det här a-träsket..
Samtidigt...det kunde kanske varit ännu värre, det kunde gått ännu längre..
Nä, nu måste jag ut och hämta in endorfiner, det går åt mycket energi att lyfta på stenar.
Kram Rosa

Du beskriver dilemmat väldigt klarsynt! Tror du att du skulle kunna prata med din man om detta när det inte är ”stridens hetta”? Berätta för honom hur du upplever det, att du mår väldigt dåligt av konflikterna.

Och sen kan du prata med dina barn om samma sak under lugnare former. Barn vill vara sina föräldrar till lags egentligen, de vet bara inte hur de ska göra och de har inget konsekvenstänk. Den förmågan är färdig först vid 20-21 års ålder.

Man kan ha ”husregler” för hur man pratar med varandra. Att man alltid utgår från ”jag vill/gör/känner...” när man diskuterar och att man inte får kalla varandra idiot tex.

Alla i familjen vill förstås helst ha lugn och ro. Men din man har ett större ansvar än dina barn har för situationen som accelererar, och det måste han förstå. Han är vuxen.

Kram ?

jag är inne på Andrahalvleks spår, att faktiskt ta upp detta med honom. Tänker på det du skrev om när det blev övermäktigt med allt hushållsmeck. Att du då kunde få honom att komma hem genom att skriva "Det här triggar mig". Att detta också är en sak som du känner triggar dig.

Kan du prata med tonåringarna enskilt? Honom enskilt?
"Hur tycker ni det fungerar, hur ÖNSKAR ni att det ska fungera". Ett litet familjeråd där ni kommer fram till vissa guidelinjer för hur ni ska förhålla er när det blir konflikt?

Tänker också på hushållsysslor. Vet inte om du känner att det är skönt att ha något att pyssla med, något som får tankarna att gå, eller om det känns betungande ibland.
Vi har familjeråd här hemma med tonåringarna och då är "städschemat" en punkt. Där har vi gemensamt skrivit upp vad som bör göras när och av vem.
T.ex. så gör dottern och jag middag mån-ons, maken och sonen tor-fre...
Den som inte lagat maten gör rent efteråt. Ungdomarna tvättar varsin gång i veckan...den som tvättar, hänger tvätten. Den som inte tvättade viker och lägger tillbaka. Jag och maken tvättar det som behövs utöver det. Jag har alltid med mig någon av tonåringarna när jag åker och handlar för att de ska få insyn i kostnader, ta egna initiativ, bära etc. Det brukar vara så mysigt att göra det tillsammans. Mina barn är så "tätt födda" att de kan hjälpa varandra med läxläsning också (osäker på hur gamla dina barn är tyvärr).
Dotter är ett år yngre än sonen. Han förhör henne på tyskaläxan (=repetition för hans del). Hon förhör honom på hans tyskaläxa (=förförståelse inför det som komma skall). Likadant med många av de andra läxorna eller inlämningsuppgifterna - att de kan ta stöd ifrån varandra då ungefär samma områden kommer år efter år och de får till fina diskussioner (och får en möjlighet att faktiskt få skratta lite tillsammans och umgås, trots att de är tonåringar och har "sitt" på olika håll annars).

Allt är liksom små "projekt" i livet, men så även ett fungerande hushållsarbete (det här man ju på namnet om inte annat...hushållsARBETE...suck och pust om man är själv om det...det skulle ta knäcken på mig i alla fall.)

Nu har jag skrivit på för fullt här...dina inlägg väcker en hel massa tankar.

Hoppas du är i färd med att tanka full tank med endorfiner just nu! :-)

Kram

- - ?

Rosa76

Tack Andrahalvlek, honungsblomma och Vinis, jag bär med mig era kloka tankar, vi måste prata när det inte är irriterat, så är det bara!

Tänk att man nu kan se fram emot helg och ledighet utan att tänka -stackars mig, det är så synd om mig som inte FÅR dricka.....
Nä, jag vill inte dricka!! Jag älskar mina lediga dagar, mina nyktra morgnar och min närvaro på kvällarna. Ikväll ska vi grilla och jag har en kall a-fri öl på kylning, det passar mig perfekt!
I eftermiddag ska jag flexa och bara göra saker jag vill, har hittat en loppis i närheten som definitivt ska besökas.. Ha en fin helg! Kram Rosa

Jag får dricka, men vill inte. Väljer självmant att avstå. Det är en sådan skillnad i det tankesättet mot att tvinga sig att låta bli. Så långt du har kommit. Flexa och bara göra saker som man vill låter underbart. Det ska jag också göra. Inget uträknat utan ta dagen/helgen som den kommer.

Ha det gott och hoppas att helgen blir precis som du önskar.

Kram

guldsuggan

Tack fina Rosa. Jag är en vad jag kallar mig för en romanskrivare å faller ord i ett bra Flow är d svårt att sätta mina tankar på punkt å flyter väg väldigt långt. Och jag är ff rädd att öppna mig här för jag vill vara 100 ärlig i mitt nya nyktra jag, d e ju så mycket mer än den förbannade alkoholen som är riksknas i och omkring mig, I DET TYSTA. Allt hör inte ihop, det är jag som geggar runt i all smörja. Kontroll, eller hur, tvärtom, Noll kontroll över mitt eget liv, den överlät jag till fyllan och den "stackare" som funnits på en till tio meters avstånd. Med mitt nya och nyktra ego vet jag att det kommer mycket mer än att " bara ta en da i taget" - ska träffa en alkoholhjälpenläkare o backa 40 år till ärlighet, jaget idag som jag inte känner mig så bekväm i, så jag klär av mig naket och rädd för allt nytt på mitt nya och nyktra vis. De första ord efter livrädd när jag bestämde att välja bort den förbannade fyllan var(och är ff: ÄRLIG. kramar till er alla?

Rosa76

Helgen har snart passerat och den har varit fin. Började fredagen med lite loppis för att sedan packa om och bege mig till fredagspasset. Ett intensivt träningspass på 30 min som är som balsam för själen. Hur "slut" man vill vara efter 30 min beror ju dels på en själv men också på den som leder passet. Det finns de som bara går dit och leder och sen finns det de som peppar, vrålar och pushar på. I fredags var det den gastande typen, vilket jag i och för sig gillar...det pressar en lite mer..

Det var då hon sa det...Kom igen nu!!! Ge nu allt de sista minuterna, kom igen nu det är fredag!!!Sen kan ni åka hem och riktigt njuta och förtjäna ett stort glas vin!!!

Va???? Va sa hon???....Fasen va jag tappade glöden. Där ser man så inpräntat det är: belöning = alkohol...Hade jag inte haft de problemen som jag har så hade jag nog inte reagerat men nu retar det mig..

Hur som helst så var det bara att skaka av sig, det blev god grillad lax och pepsi max! Mannen drack cider men det berör mig inte ett dugg! Ha en fin söndag alla! Kram Rosa

...satt och mumlade irriterat för mig själv tillsammans med maken igår. Lästa tidningar via "Readly"appen och var och varannan tidning jag läste, oavsett genre (inredning, matlagning, trädgård) så var där alkohol i olika former.
Familjen satt också och såg Eurovisionbidragen tillsammans (nååå...vi fixade inte att se den som visades av SVT på grund av kommentarupplägget de hade, men på spellista på Youtube. Var femte video ungefär hade alkoholinslag:) Zappar sedan på teven ihop med maken efter att barnen gått och lagt sig. Alkohol här, alkohol där.
Jag blir liksom inte sugen, bara provocerad över detta. Här försöker jag "nyktra till mig själv", men hela jäkla världen går omkring i en rusdimmma.
(Ytterligare ett tillägg, scrollade igenom ett fantastiskt instakonto i sin helhet idag också, med start 2012. Bakverk och husmanskost med mjölk eller mineralvatten. Flytt till ett hus på landet. Höns. Egen odling. En fantastisk tjej på alla sätt och vis som det tycks. Men från att ha reagerat just på att det var ett "alkoholbefriat konto", så tog det absolut över med början 2018 eller så. Vart och vartannat foto är på ett immigt glas i något sammanhang. Tänker att det är så vi liksom tänker att våra konton ska se ut, eller? Att det liksom speglar en "avslappnad attityd till livet", eller?)

Ha en fin söndag, Rosa!

Kram

- - ?

Rosa76

Man blir ju nästan mörkrädd över hur den där jäkla alkoholen kan kidnappa hjärnan så enormt...Igår kväll monterade dottern och jag ihop en sängstomme till hennes rum. Under sängen finns det lådor för förvaring och de två innersta lådorna kommer hon inte använda då det står alldeles jämte väggen...Plötsligt hör jag en röst inom mig säga:
-Här skulle aldrig någon hitta ditt gömställe, här skulle du kunna ha din a...

Ibland tror jag att de här tankarna aldrig kommer försvinna, jag kommer inte över dom..Är jag ensam om att "lusten" flyger på? eller det kanske inte är lust, är det bara gamla tankar...

Vaknade för övrigt helt slut i morse, kände mig bakfull och trött. Usch! Jag fick nästan tänka efter när jag segade mig ur sängen...drack jag igår?...
Antingen håller jag väl på att åka på någon virus-inf eller så är det bara en låg dag..
Hoppas att ni andra har mer energi än jag idag. Kram på er!

Dessa hjärnspöken... Inte konstigt om du blir trött. Jag kan själv komma på mig med att jag måste ha ett glas rött just till den maten...så jag får laga mat som jag inte förknippar med alkohol... Skumt...

Var rädd om dig.

Kram på dig
Saskij ?

Jag tror att den typen av alkoholtankar är rester av gamla vanor. Du är så van att tänka hur du ska planera, göra, gömma.

Tänk dig de tankarna som en flygande ballong som du plötsligt får i din hand. Du tittar på den, helt utan värdering eller rädsla: ”Stor och blå med vita prickar.” Sen släpper du bara taget om snöret och släpper iväg ballongen/tanken.

Att reagera starkt och bli rädd för den typen av alkoholtankar tror jag bara gör det hela ännu värre, dvs att det nästan blir framtvingade tankar.

Jag tänker nästan aldrig på alkohol. Tror jag inte i alla fall. Om jag gör det är det så oladdat för mig, som smulor i knät typ, så jag kan inte ens erinra mig det.

Kram ?

Vaknar ibland fortfarande med den där tröttheten, men skillnaden är att den går över efter ett par koppar kaffe. ? Har inte själv haft gömmor (endast en tidsfråga) men kanske är de där tankarna som påminner, något bra? Vi får syn på oss själva utifrån ett konstigt tanke-system som vi tidigare upplevt som normalt...
Önskar dig en fin kväll!

Ja, den första tiden åtminstone tror jag att vi får dras med dem. Det viktiga är ju att det vara är just rankar. Så länge vi låter bli att agera på dem, förstås.

För mig är det lugnt i början av en nykter period. När ambivalensen ökar, blir tankarna starkare. Förstås. Jag släpper ju in dem...

Du låter så självklar över ditt beslut, så förhoppningsvis minskar tankarna snart. Får de inget bränsle självdör de nog.

Kram

Ja, den första tiden åtminstone tror jag att vi får dras med dem. Det viktiga är ju att det vara är just tankar. Så länge vi låter bli att agera på dem, förstås.

För mig är det lugnt i början av en nykter period. När ambivalensen ökar, blir tankarna starkare. Förstås. Jag släpper ju in dem...

Du låter så självklar över ditt beslut, så förhoppningsvis minskar tankarna snart. Får de inget bränsle självdör de nog.

Kram

Rosa76

Det som inte skulle hända! Jag kunde inte stå emot. Mannen åkte iväg på aktivitet med sonen och jag stod där och fixade maten. Det första infallet klarade jag av, jag gick och la mig i sängen och tittade på en film. Nästa sug var värre, jag kunde inte stå emot..

Det fanns inget euforiskt alls i att dricka något. Jag kände mig inte ens lycklig i det lilla ruset utan bara misslyckad och tankarna attackerade mig..
-Nu har du pajjat dina 70 dagar, nu är du tillbaka på ruta 1!!!
Kram från liten Rosa

Hur en enda dag känns som man förstört allt men det har du verkligen inte. När jag ändå hållit mig på en bra nivå med bara ett glas ngn vecka så mådde jag lika dåligt som om jag druckit som förr. Märkligt det där. 70dagar är ju fantastiskt bra. Tänk 70-1 istället och kämpa vidare. Du har ju fixat det så långt. Inte trycka ner dig själv även om jag förstår känslan. Kram??

Några dikeskörningar gör alla tror jag. Väntar på min första. Hoppas slippa, men jag är beredd på det.

Upp på vägen igen bara! Bums.

Och se till att inte ha någon alkohol hemma. Tillfället gör tjuven.

Kram ?

Nej, du är inte tillbaka på ruta 1. Du har 70 nyktra dagar förhoppningsvis kommer dag 71 idag??Jag tänker att vi fastnar i att det blev ett misslyckande och då är det så lätt att fortsätta att dricka. Du har ju visat på en helt fantastisk styrka som fixat 70. Så heja heja dig!

Kram?