Mitt dubbelliv

Profile picture for user Kikkis

Jag jobbar med träning och hälsa och har samtidigt ett alkoholmissbruk. Hur går det ens ihop? Jag förstår det inte själv. Har precis erkänt för mig själv att det faktiskt är ett missbruk jag har. Dricker vin 6 dagar av 7 sedan flera år och sista året har det blivit mer och mer. Har alltid varit den som ”dricker för mycket” på middagar, fester och liknande. Minnesluckor, omhändertagen av vänner och hamnat på akuten ett par gånger också pga alkohol.
Dricker ofta en hel flaska själv efter att barnen somnat, så vidrigt. Är själv uppvuxen med en alkoholiserad pappa! Varje dag lovar jag mig själv att jag ska sluta dricka när jag har barnen, men jag lyckas inte hålla det.
De helger jag är barnfri och är med min kille dricker jag ofta ca 1,5 flaska.
Tränar hårt i princip varje dag och jobbar 5 dagar i veckan trots detta, känns som att jag håller på att ta död på mig själv! Hur ska jag orka? Och hur tar jag mig ur detta?
Har OCD sedan jag var 3 år gammal, äter medicin igen för 7:e gången mot tvången och all min ångest (Sertralin) men det hjälper inte.
Känner mig som den största bluffen, fejken, ”vältränad snygg och sund” och ger goda råd och inspirerar alla andra - men helt knäpp i huvudet :(
För mina barns skull MÅSTE detta sluta. Och för min egen antar jag, jag förstör ju mitt liv det inser jag.
Finns det någon som känner igen sig?

Profile picture for user Kikkis

Är det någon som har erfarenhet av Riddargatan 1?
Jag var i kontakt med beroendecentrum vid Mariatorget för ca 9 år sedan, då min exman ”tvingade” mig att gå dit. Det resulterade endast i en neuropsykiatrisk utredning som inte visade på något då jag hade för höga poäng på alla tester (?), de tyckte heller inte att alkoholen var mitt stora problem utan min ångest. Så är det ju säkert i grund och botten, men nu känns det som att det har blivit en ond cirkel! Jag har skyllt mitt behov att dricka på mitt dåliga mående, mina tidigare svåra ätstörningar, min ångest, tvångsproblematik och extremt gränslösa + otrygga uppväxt. Nu börjar jag undra om det inte är så att alkoholen är i vägen för att jag ska kunna må bättre psykiskt, det verkar väl rimligt? Eller?
Funderar på att kontakta Riddargatan 1 men vet inte om jag vågar.

Profile picture for user Pianisten

Tycker du har gjort det bästa konstaterandet redan. Alkoholen är garanterat ett av de största hinden för att du skall må bättre, även om jag inte vet precis hur mycket problem du haft tidigare psykiskt.
Skulle våga påstå att utan att vända ditt alkoholmissbruk kommer du aldrig heller att få några positiva förändringar av din ångest, statistiskt raka motsatsen. Jag har själv periodvis problem med ångest fortfarande trots att jag dricker minimalt men nu kan jag jobba med den på ett helt annat sätt och det blir tydligt vilka situationer som triggar den. Med alkohol blir allt bara en gröt av ångest utan början och slut.
Intressant (är kanske fel ord) att du är en så fysiskt aktiv person och dricker mycket, i mitt fall har träningen blivit räddningen som vände mitt missbruk.
Att du känner dig som en "bluff" är också väldigt vanligt. Det är jättesvårt men försök att inte lägga mer skuld på dig själv utan börja se objektivt på vart du skall börja attackera problemen. Har också dåliga upplevelser av psykiatrin, den är så extremt ojämn i vilken hjälp och bemötande du får beroende på vart du bor och vem du träffar.. fortsätt stå på dig och sök hjälp. Och fortsätt skriv här så får du vänner som hjälper dig på vägen.

Kram

Profile picture for user Kikkis

Som svar på av Pianisten

Tack för ditt svar!
Ja du, jag undrar också hur det går ihop! har en extremt stark fysisk motor, på gott och ont. Jag är nog faktiskt ganska extrem i allt jag gör, ibland även ganska gränslös tyvärr. Oroar mig dock massor för hur alkoholen påverkar kroppen och vet att det hämmar muskeltillväxten dessutom. Allt slit för ingenting... Skulle säkert ha ännu bättre fysik om jag slutade med alkohol.
Känt tryck över bröstet sedan förra sommaren, kollade upp det och alla mina världen som visade sig vara mer än bra, och speciellt hjärtat är i toppform. Det är ju väldigt bra, men har tyvärr inte hjälpt mot oron över att jag skadat mitt hjärta med alkoholen. Tänker på det varje dag, och ju mer jag tänker på det desto ondare har jag. Så fattar ju att det är psykologiskt - men eftersom man aldrig kan vara 100% säker så gnager oron och tvivlet ändå...
Det är dock framför allt detta med att min dotter speciellt har börjat märka av detta som gör att jag måste få till en förändring! Jag är så rädd, så rädd att förstöra hennes liv!!
Självupptagen och opålitlig mamma, den allra värsta sortens människa är jag!! Hur blev det så? Skäms så fruktansvärt. Usch!!!

Profile picture for user Kikkis

Som svar på av Pianisten

Precis så som du beskriver det, så tror tror jag att det är - den här ”gröten”
av självömkan, ångest, skam, skuld, misslyckande gör det liksom omöjligt att arbeta med mig själv och komma framåt. Jag vet inte om det är för att jag är rädd eller inte varit ”redo” jag inte har lyckats slutföra någon av mina kontakter inom psykiatrin. Så fort det känns lite bättre avslutar jag det alltid, så dumt. Jag har aldrig känt att någon förstår mig och min problematik, även om det helt säkert inte är något unikt.
Är förvirrad själv, det kanske märks :)

Profile picture for user Se klart

Så många nedvärderande ord på en gång.
Vänd på det:
Du är här.
Du har fått insikt om ditt problem. Du vill skapa förändring för din och din dotters skull.
Du tänker på hur din kropp mår.
Så; medveten, stark och insiktsfull skulle jag säga.
Börja med en enda dag i taget. Läs och skriv här. Men börja med att försöka (vet att det är svårt) att inte kalla dig själv värdelös, eller den hemskaste sortens människa.
Kan till och med lova att det inte är sant.
Välkommen hit! ?

Profile picture for user höstlöven

Känner igen mig massor. Ångesten. Dubbellivet. Skammen. Och vad är vad egentligen...
Men nu är du här. Du skriver så fint och ärligt. Det är att ta ansvar för dig, din hälsa och dina barn. Heja dig!!
Alkohol är, som någon skrev, ett hinder för att må bättre. Du gör så rätt som tar tag i detta. Vi är massvis med folk som tampas och brottas med detta. Du är inte ensam. Ta en dag (el timme) i sänder.
Kram

Profile picture for user Kaveldun

Du är inte ensam Kikkis.
Dubbelheten ...fasaden.
Att dricka en flaska vin tisdag kväll och stiga upp och prestera onsdag förmiddag.
Ensamheten i det. Den enorma ansträngningen som det kostar att arbeta och dricka och hålla en fasad.
Själv kom jag till insikt om att jag aldrig mer kommer att kunna dricka normalt. Den illusionen har jag släppt.
För mig blev det ändå lättare när den bubblan sprack. Då finns det bara en väg framåt.
Det är inte en spikrak eller enkel väg ...men du behöver inte gå ensam.
Ta hjälp - här och varhelst du kan finna hjälp.
Och allting är ändå bättre än att dricka bort liv och hälsa...och livsglädje.

Profile picture for user Andrahalvlek

Been there done that. Inte när det gäller träning förvisso, men ytterst få har nog förstått hur illa det varit för min del. Functional alcoholic tror jag det kallas.

Men du är här nu! Och du är bland vänner ? Vi har alla olika långa erfarenheter av både drickande och nykterhet.

Kram ? (nykter 4 mån, tjoho!)

Profile picture for user Kikkis

Tack alla ni som skrivit, betyder massor!
Se klart: ska försöka vara snällare mot mig själv, svårt!! Men drack inte en droppe igår efter 6 dagars intensivt drickande med tre kvällar med minnesluckor...
åt massa godis i stället och var ute och sprang intervaller i en timme. Svårt att sova, men känns otroligt skönt att vakna utan bakisångesten.
En dag i taget!

Profile picture for user Aklejan

Jag känner igen mig så mycket! Jag har också alltid tränat mycket, även bakis. Hur sunt är det då!? För att sen kunna dricka igen med motivationen - "Jag har faktiskt tränat idag så det är OK".
Jag har inte druckit nu på 16 dagar. De första 5 var inte kul, men sen blev det lättare tack vare detta forum. Det blir liksom en ny familj där ingen dömer någon utan peppar varandra.
Och jag kom på mig någon dag sedan att "nej, jag kan inte dricka idag för vad ska jag då skriva i morgon?" Fast jag vet att ingen hade dömt mig ?
Dock har jag fortfarande problem med sömnen, men nu är jag i så fall "friskt" trött och inte bakis.

Jag tror stenhårt på dig. Vi hejar på!
Kram på dig!

Profile picture for user Kikkis

Som svar på av Sober.1

Hej!

Jag fick det när jag var 16 (är 37 år idag), tyvärr hjälpte det inte mig utan utlöste hemska panikångestattacker :(

Profile picture for user Kikkis

Som svar på av Aklejan

Ja visst är det sjukt, lite som att kasta pärlor för svin, att dricka och träna...
Tränar i genomsnitt 11 pass per vecka, då det även är mitt jobb att leda klasser och utbildningar samt min egen träning på det. Vet att det låter mycket men är van. Ja herregud... jag har åtminstone inte vin i sportdrycksflaskan ännu, alltid något :)
Nej men allvarligt, det är ju slitsamt för kroppen och för hjärtat. Och som sagt, resultaten avstannar ju/uteblir. För att inte tala om vilken bluff jag är!

Tack så himla mycket för pepp, jag är så rastlös just nu att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Dag 2. Midsommarafton på fredag, inte bestämt mig för om jag ska vara helt nykter eller försöka dricka ett par glas. Har barnen så borde låta bli. Kommer kika in här så ofta jag kan, känner mig stärkt och glad när jag läser vad ni andra skriver!

Kram!!

Profile picture for user Aklejan

Kikkis, ingen alkohol på fredag! Med tanke på vad du har skrivit så tror jag tyvärr inte att du klarar ett par glas. Jag vill inte vara taskig, men tyvärr tror jag det är så.
Jag har hittat a-fri öl på Ica som är jättegod, Bulldog av Gotlands. Mycket smak.
Jag kommer också att kika in här. Har det som en pepp liksom.
Du klarar detta! Jag tror på dig.

Så, har vi en deal?
Kram på dig.

Profile picture for user Andrahalvlek

Här kommer ett citat från min husgud Craig Beck: ”Du har ett val och det är första glaset. Resten väljer drogen.”

Det är hundra gånger lättare att avstå helt än att dricka lite.

Sök på Craig Beck på youtube. Han är grymt duktig på att förklara hur missbrukets mekanismer fungerar.

Kram ?

Profile picture for user Se klart

om att du alldeles nyligen kommit igenom ”en period av sex dagars intensivt drickande med tre kvällars minnesluckor”.
Det signalerar paus för mig.
Vi bestämmer var och en på egen hand och ingen blir nykter för någon annans skull, därtill är detta problem för komplext, mycket mer än tex viktnedgång eller någon annan halvsvår utmaning.
Att alkoholism är en dödlig sjukdom vet du redan.
Att begrunda ett par glas på midsommar tycker jag låter som en dålig idé och inte med den klarsyn som jag är säker på att du har.
Kram

Profile picture for user Kikkis

Aklejan, Se klart: vi har en deal! Ingen alkohol på fredag!! Dricker inte öl men sett här på forumet att flera tipsat om en alkoholfri prosecco. Glömt vad den heter men ska be min bror köpa den. Vågar inte gå in på Systembolaget just nu.
Andra halvlek: ska kolla in honom nu.

Sovit riktigt dåligt i natt igen, vaknat en gång i timmen. Sömnproblem sedan 14 år, då jag genomgick en svår operation där jag höll på att stryka med två gånger - fick någon slags Posttraumatisk stress efter det och problem med sömnen. Enda som någonsin hjälpt mot det är Xanor.
Fått utskrivet 25 mg innan läggdags i perioder efter det, dock inte tagit alls sedan ett halvår. Är rädd att dö då jag vet att de inte funkar ihop med alkohol, och då jag druckit så mycket och ofta har jag varit tvungen att sluta ta dem.
Vet att det är lite kontroversiellt att få Benzo utskrivet mot sömnproblem, men verkligen testat allt annat inklusive Melatonin (som jag blir som en drogad Zombie av, även barndos!) och konstigt nog verkar jag inte bli beroende av Xanor. Har heller aldrig behövt höja dosen under alla år...

Dag 3 idag. Tänker nästan bara på det faktum att jag inte dricker, irriterande. Känns som att det upptar FÖR mycket av mina tankar. Hur länge kommer det att vara så? När blir det ett normalt tillstånd? Påminner mig om anorexian, att det enda jag tänkte på var mat, att planera kring ätandet eller undvikandet av det...
vid närmare eftertanke påminner detta ”missbruk”
mycket om det på många sätt!
Lögner, smussel, känslan av kontroll som övergår till absolut ingen kontroll men framför allt BESATTHETEN. Som att en slösar hela sin hjärnkapacitet på något helt meningslöst.

Bara mina tidiga morgontankar utan censur :)

Kram på er alla & ha en fin dag nu!

Profile picture for user Ensam1984

Grattis till dag 3, skitbra ju :)

Det där med att all vaken tid går åt att tänka på att inte dricka.. det är SÅ NORMALT, det kan pågå olika länge för oss tror jag. Men det är bra att det är så mycket tankar, försök bara lägga in positiva tankar och peppa dig själv hur duktig du är, prata med djävulen/hjärnspöket när han vill att du ska dricka. Det brukar funka för mig, att lägga fram vettiga argument till varför jag inte ska dricka varje gång tanken infinner sig. Sedan kan jag även rekommendera podden - Alkispodden, förra gången jag var nykter lyssnade jag på den varje dag. Superbra och så reflekterande.

Bra beslut om midsommarafton, samma här. :)

Profile picture for user Andrahalvlek

Den ska du be din bror köpa. 79 kr, svart tjusig flaska, jättegott! Det ska jag dricka på midsommar.

Jag gillar Falcon Smakfull. Bruna burkar i sexpack för 35 kr är prisvärt.

Ett tips för dig som inte gillar öl är Ginger Beer. Smakar inte öl alls, mer som cider.

Kram ?

Profile picture for user KarinKarin

Förstår dig helt, jag har två barn. Skuldkänslorna för hur dålig man känner sig är hemska.. Att ja varje dag dricker öl eller vin ? Det måste få ett slut.. Man vågar ju inte be om hjälp heller när man har barn.. Grym är du som klarat av dessa dagar.. Hejja dig

Profile picture for user Se klart

Jag ska inte heller dricka på midsommar, vi är några stycken här. ?
A-fria tips;
Oddbird och Nosecco
Prade (rödvin som iaf inte är äckligt)
Pom pom äppeldryck
A-fri torr fransk cider
Tycker du inte ska gå på systemet men jag förstod att du kunde få hjälp att handla?
Mycket finns ju även på Ica.
Att sluta dricka är ett megaprojekt och man inser inte vidden av det förrän det har gått en tid, låt tankarna vara som de är. Du kommer inte tänka på detta 24/7 livet ut.
Var tålmodig med dig själv! Kram.

Profile picture for user Kikkis

Känt mig som ev Zombie hela dagen. Inte vanlig trötthet, det är mer en slags tung känsla och energilöshet. Som att jag släpar tegelstenar efter mig när jag går, fötterna som av bly. Riktigt obehaglig känsla, haft den många gånger förut och HATAR att känna mig så här. Föredrar att vara hyper, det är den bästa känsla jag vet. Växlar ofta mellan de två lägena.

Lyssnat på Alkispodden, hängt med min dotter som har sommarlov och min mamma (på behörigt avstånd utomhus). Önskar jag vågade tala med min mamma. Tror att hon vet, min kille har ringt henne några gånger. Senast i mars då jag fick ett riktigt psykbryt efter att jag druckit, bråkat och han hotade att lämna mig. Högg mig själv i låren med en kökskniv jag vet inte hur många gånger. Jag vaknade helt blodig i sängen med stora öppna sår på benen och väldigt vaga minnen - extremt obehagligt och skrämmande. Var i chock.

Jag pratade själv med henne häromveckan då jag var bakis och hade ångest - sa att jag tror att jag dricker för mycket. Hon sa att det tror hon med.
Ändå säger hon inget mer, frågar inget mer! Hon är så medberoende redan, trots att min pappa gått bort (söp ihjäl sig) och min lillebror numera är ”ren” sedan iaf två år efter ett långvarigt missbruk av både alkohol och droger.

Samtidigt är det jobbigt att prata med någon, tänk om jag vill dricka igen? Då blir det ju svårare. Så tänker min sjuka del av hjärnan, försöker motarbeta mig själv.

Bara lite tankar en onsdagkväll i juni...

Kram på er alla!

Profile picture for user Nurture

Klart du ska. Klart du vågar. Det gjorde jag. Vad du *inte* ska våga, det är att inte göra allt, absolut allt för att räta upp ditt drickande och din psykiska ohälsa.

Du förtjänar att må bra !

Styrkekramar

Profile picture for user Pianisten

Vi är så många här med den problematiken. Växla mellan hyper och självdestruktion har varit mitt liv. Lärt mig ganska mycket om det. Alkohol vänder ofta hyperaktiviteten och håller mig sedan kvar i de låga perioderna. Tills jag fick något nytt maniskt infall, ofta t.ex börja tokträna, tokstäda, m.m och drickandet upphörde tillfälligt. Älskade också hyperenergin, man känner sig som en ostoppbar maskin.
Problemet med det, enligt min psykolog är att ett sånt levande aldrig kan fungera. Pga att vårt sinne fungerar ungefär som en pendel. Ju högre och längre toppar vi når ju fortare och djupare blir bakslaget och utmattningen. Det går inte att få balans med alkohol till vardags om man har dessa problemen. Jag närmar mig mirakulöst ett mer och mer normalt liv nu. Minimalt med alkohol, träning och avkoppling. Avkopplingen är a och o och med träning så får du avkopplingen nästan per automatik efteråt. Problemet med hyper/depressiv är att när man är hyper kopplar man aldrig av och när man faller ner gör man plötsligt ingenting och det är inte avkoppling utan ett högt stresspåslag för vardagen faller samman på ett kick.
Bromsa i tid, hitta nya njutningar att koppla av med (ofta tyvärr ett av de större och första problemet för en missbrukare då all njutning är kopplat till drogen under väldigt lång tid, men det går om man öppnar sina ramar igen!) Sen gasa lite lagom igen när energin är påfylld.

Har aldrig heller kunnat prata med mina föräldrar om dessa problem, du är långt från ensam där också. Det är nog nån typ av skam att uppleva sina barns "misslyckanden" tror jag, kanske därför många lossas som det inte finns. Funderingar...

Profile picture for user Se klart

.. skriver så bra och har mer erfaren än jag av det du beskriver.
Men jag kan helt odiagnostiserad känna igen de starka aversionerna mot självet- när kraften tar slut, och det stora starka drivet när det toppar. Jag önskar dig så att vara rädd om dig, att hitta omsorgen om hon där inne som behöver och att ta hand om henne på sånt sätt att hon får vila och läka. Tänker på dig.

Profile picture for user Kikkis

Ja du har så rätt. Ständigt stresspåslag, ingen riktig avkoppling förutom när jag dricker vin... då försvinner alla mina tvång (har både tvångstankar, tvångshandlingar och det ena med det andra), bara då de är HELT borta. Bara då jag inte upplever den ständiga stressen och detta eviga, meningslösa KRIG jag utkämpar mot mig själv.
Det är som att jag måste köra slut på mig själv hela tiden för att få 5 minuters sinnesfrid då jag tycker om mig själv och känner mig stolt. Sedan börjar det krafsa oroligt i bröstet igen... måste prestera, göra bättre, göra mer, träna ett pass till idag, träna ett tredje pass till idag, ordna en brunch för alla mina vänner fast jag är helt slut, boka in mer jobb, boka in en föreläsning fast jag har scenskräck och egentligen inte hinner, bjuda hem barnens alla kompisar på en sleepover, köpa sexiga underkläder så jag kan överraska min kille, fixa ögonfransar ansiktsbehandling naglar bleka tänderna, starta en bokcirkel, få ett hysteriskt utbrott för att någon lagt fjärrkontrollen snett på vardagsrumsbordet, städa hela lägenheten aggressivt med Klorin på 10 minuter, nätshoppa för 10.000 jag egentligen inte har, träna ett fjärde pass.

För 5 minuters sinnesro ????

Har trots allt någon slags självdistans och kan se det hela med humor, det måste jag ;) Fast det är på riktigt, tyvärr. Utmattande!!

Profile picture for user Kikkis

Hm ja den skammen gick över fort, nu är jag här och skriver av mig igen ?

Funderar mycket över min partner. Han är 15 år äldre än mig och har haft problem med alkohol förut, på så sätt att han blivit alldeles för full när han festat och gjort bort sig/åkt fast för rattfylleri. Inte alkoholist enligt honom men inte kunnat hålla koll när han väl dricker.
När vi träffades för 1,5 år sedan hade han varit helt nykter i 9 månader.
Nu dricker vi i princip alltid när vi är ihop, dock dricker han inte ensam utan mig. Jag blev jättearg när han en gång (!) drack vin till middagen med sin vän, han var inte ens full men jag blev omotiverat arg, ångestfylld och orolig ändå. Det har alltid varit så med mina män och pojkvänner sedan tonåren, står inte ut med att de dricker om inte jag är med.... antar att det är kontrollbehov/relaterat till min pappa.

Dock så har han behövt stå ut med att jag ”försvunnit” när jag varit ute eller hemma hos vänner, inte svarat i telefon, taxichaufför som ringt upp honom etc... ni fattar. Inga som helst problem att dricka med andra och såklart själv (allra bäst!)
Inte ok med andra ord, ingen logik.

Han har flera gånger sagt att jag måste sluta dricka och föreslagit paus.
Ändå är det han som köper vin när vi ses, dyra viner han vet att jag gillar. Han pratar om att vi ska köpa Vingård utomlands när barnen blir stora.
Förra helgen när vi träffade hans kompis så berättade han att vi hade haft tequilarace hemma och blivit jättefulla ihop, de skrattade de gott åt. Själv minns jag inte det - tänkte att han skojade, jag dricker nämligen aldrig sprit och han vet att jag absolut inte vill bli bjuden på det när jag är full.
När jag kom hem såg jag dock att den fina flaskan han fått i julklapp av sin pappa var nästan tom, så det måste ju ha hänt! Troligtvis efter massa vin, så jag minns det inte.
Jag försöker absolut inte skylla på honom. Snarare misstänker jag tyvärr att det är jag som drar ner honom i min skit.

Profile picture for user Andrahalvlek

Han är också en problemdrickare, det är tydligt. Föreslå att ni ska se några Craig Beck-klipp ihop. Ni gör den här resan dubbelt så bra ihop!

Fläka ut är fel begrepp tycker jag. Du har stort behov av att ventilera olika frågeställningar, och det är helt rätt sätt att använda forumet!

Kram ?

Profile picture for user Kikkis

Misslyckande. Drack 2 glas vin med en vän efter jobbet. Ville gå direkt därifrån till Systembolaget & köpa mer att dricka hemma när dottern somnat, men lyckades iaf styra mig själv rakt hemåt.
Så j-a besviken på mig själv.

10 minuspoäng, minst.

Vad ska jag göra?? Behöver så uppenbart hjälp, klarar ju inte detta på egen hand ?

Profile picture for user Kikkis

Helt uppriktigt: känts obehagligt att känna ett rus. Brukar inte känna något efter två glas vin. Och brukar älska känslan. Så märkligt, har aldrig hänt förut!

Hm. Glad att jag åkte direkt hem, börjar klarna i huvudet redan.

Trevlig kväll på er & hoppas att ni lyckas bättre än jag!

Profile picture for user Andrahalvlek

Vi gör alla misstag. Hela tiden. Det är mänskligt. Huvudsaken är att vi lär oss något av misstagen, så vi slipper göra om dem gång på gång.

Vad var jobbigast idag? Att välja alkoholfritt och indirekt avslöja att du har alkoholproblem? Att det kändes så lockande med vin att du inte kunde avstå? Vad hade hjälpt för att få dig att avstå?

Det är bra i början att undvika svåra situationer eftersom man är väldigt skör i början. Då är det bättre att avstå helt. Hellre det än att misslyckas och känna sig misslyckad.

Framgång föder framgång. Misslyckande föder självförakt.

Upp ur diket igen och borsta av dig skiten och börja cykla på den nyktra vägen igen! Skåla tyst med oss andra i alkoholfritt imorgon ?

Kram ?

Profile picture for user Kikkis

...var faktiskt det svåra, jag ville inte bli ”avslöjad”. Jag var faktiskt inte ens sugen på att dricka!

Ja, jag kommer att se det som en lärdom, idag fortsätter jag nyktert min resa mot ett friare liv.

Skål i Oddbird & glad midsommar!

Profile picture for user Jullan65

Det tar emot att söka hjälp, jag hade ett stort motstånd till det. Men faktum är att nu när jag är där, känns det mycket bra. Tid avsatt bara för mig, krycka som antabus och naltrexon, gör det något lättare första tiden. Samtidigt hinner jag slipa på min livsstilsförändring och till att förstå mina beteenden o reaktioner. Hur jag fungerar helt enkelt. Jag rekommenderar att ta hjälp. Ha en bästa dag nykter. Jullan

Profile picture for user Aklejan

Kikkis, min motivering till a-fritt var att jag ville se om min träning förändrades. Det köpte folk, för ingen "vågar" säga något om träning. Det ger dem själva bara dåligt samvete :-)
Du om någon kan ju använda det argumentet!
Kram på dig och skål i a-fritt!

Profile picture for user Andrahalvlek

Tror också på ”träningsargumentet” som Akleja tipsar om. Det är ju dessutom sant! Visst är du väl nyfiken på hur din träning påverkas av nyktert leverne?

Vita lögner är helt okej i dessa sammanhang. Skylla på sjukdom om man känner sig extra osäker och sårbar. Skylla på ett annat åtagande om man helst inte vill delta men känner pressen osv.

Kram ?

Profile picture for user Kikkis

Det skulle egentligen inte alls vara konstigt bland mina bekanta, om jag sa att jag avstår alkohol. De och de som endast känner mig via träningsbranchen och sociala medier ser mig ju som en ”hälso-och träningsprofil” - vilket den ena sidan av mig också är.

De blir ofta förvånade när jag säger att jag dricker alkohol mer än på högtider.

Men mina nära vänner vet ju hur jag är, och folk säger ofta att de älskar just det med mig: att jag kan ha den här ”balansen” mellan hälsa/träning och ändå inte vara så jäkla pretentiös utan avslappnad och kunna släppa loss, dricka vin festa & njuta av livet (hmmm).

Vilket ju inte är sant! Jag kan ju inte alls det!!
Har kanske något slags krav på mig själv att jag ska vara någon slags supermänniska.
Helt galet, speciellt när jag egentligen är ett så skört, trasigt & bekräftelsetörstande litet barn i en vuxen kvinnas kropp...

Var i alla fall nykter igår, var med min bror hans flickvän och mina barn bara hela dagen. Supermysig dag på stranden, faktum är att ingen drack alkohol så det var väldigt lätt faktiskt. Känns otroligt skönt idag, även om det kliar i kroppen efter ett glas kallt rosé i värmen redan nu (kl 10:00).

Men jag fokuserar på barnen!! Är närvarande! Gläds åt deras glädje och lycka i att kunna andas ut, slippa bli ledsna och besvikna på en pinsamt äckligt full mamma som däckar på toaletten på midsommarfesten (förra året).

Jag älskar dem över allt annat, därför ska detta gå ???

Kram!

Profile picture for user Kikkis

Jag är inte nykter, dricker vin i soffan bredvid mina barn, snälla hjälp! Vilket forum ska jag då vända mig till? Här, där alla är så duktiga, platsar jag ju definitivt inte. Känner mig bara ännu mer misslyckad. Snälla hjälp mig. Bor i Stockholm, vart ska jag vända mig?
Är det AA osv som gäller eller läkare?

Profile picture for user Aklejan

Jag har också gjort felsteg. Försök att tänka HÅRT på att du INTE ska ta mer vin. Drick 2 glas vatten för då blir du mätt.
Prova snälla att inte dricka när dina barn är där.

Profile picture for user Nicka

Hej, jag är definitivt inte duktig, men jag tycker att både du och jag platsar här! Vi vill ju göra något åt vårt drickande.
För ett flertal år sedan sökte jag hjälp (enda gången jag gjort det) då vände jag mig till EWA kliniken på söder. De vänder sig specifikt till kvinnor. Jag tyckte att jag fick bra och snabb hjälp. Sen att jag är här igen efter flera år är för att jag fick högmod och avbröt behandlingen och tänkte att jag klarade mig själv. Sök hjälp! Du förtjänar att må bra, Kram!

Profile picture for user Kikkis

Jag vill gärna vara “duktig” i alla sammanhang. Alltid fått mina terapeuter att känna sig lyckade aldrig mått bättre själv. Min mamma är psykolog och psykoterapeut, specialiserad inom det mesta, var själv ett riktigt A-barn och läste både Freud & Ljung som 9-åring.

Har jättesvårt att öppna mig men försöker - men om jag någonsin gjorde det helt och fullt är jag rädd att jag skulle bli lika äcklad och hatad som jag är av mig själv.

Profile picture for user Aklejan

Hej Kikkis! Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Nu är min barn drygt 20 år så jag är nog några år äldre än du.
Men himmel vad ditt liv liknar mitt när jag var i din ålder!
Ordet duktig är eg ett fint ord, precis som snäll. Men det har liksom gått troll i dem.
Jag har till slut öppnat mig och fann faktiskt inte en avsky av mig själv. I stället blev jag rätt glad över den lilla Akleja som vågade visa sig. Lite stukad, lite mindre men mycket stoltare.
Jag försöker skapa ett bättre jag. Tycker andra att man är svag är det deras jävla problem. Inte mitt, och inte ditt.
Det finns inga problemfria, perfekta människor. Vi som skriver här är nog ofta rätt drivna och får saker att hända. Det ska man verkligen inte glömma!
Jag ringde till de här på A-hjälpen när jag varit dyngrak med minnesluckor framför min son. Det tog 2 veckor innan han ens svarade på mina telefonsamtal. Jag lovar dig, det vill du inte vara med om.
Jag sa att jag sökt hjälp och de blev faktiskt glada! Det kommer att tid för mig, men jag envis och kämpar på. Lite som ett intensivt pass där tränaren ser en ?.
Ring A-hjälpen o fortsätt skriva här. Släpp garden och tänk: Du är bra Kikkis! ?

Profile picture for user Nicka

Ny dag, nya möjligheter och nya val! ?
Hur mår du idag Kikkis? Kram!

Profile picture for user Kikkis

Hej på er allihop. Går in här och kikar runt då och då.
Mår bättre pga nya antidepressiva, men dricker nog tyvärr mer och mer.
Hur blev det såhär?
Hur blev JAG såhär?

Profile picture for user Se klart

Jag läste tillbaka i din tråd. Hur ser du på att söka hjälp utanför forumet? Har du testat AH program? Att tycka att man är värdelös är just värdelöst för det leder ingenstans. Att tycka att man gör något bra- som att ta en dag nykter-det boostar självkänslan. Ge INTE upp, utan fortsätt läsa och skriva här. Kram ?

Profile picture for user Rule74

Jag förstår att du inte känner att du platsar här för att alla är så duktiga...Det stämmer inte. Vi är alla just för att vi inte är det. Men vissa av oss har lyckats klara två månader, andra nio och några ett helt nyktert liv (men då byter de forumtråd). Du är rädd för att öppna dig skriver du, för att psykologen ska bli äcklad av dig. Vilket självhat du verkar ha... Skulle vilja ta dig i min famn och säga att "Allt kommer att bli bra!". Vart kommer detta självhat ifrån? Du är inte dina prestationer, och du är inte misslyckad för att du just nu är svag och behöver hjälp. Ingenting behöver vara som det är. Allt kan förbli som det är. Det är bara du som avgör. Visst är alkoholen en listig jävel, men jag lovar dig att du kan överlista den - men du måste komma till den punkten då du verkligen är såååå trött på A, och nästan rädd för den. A är inte din vän. A är din fiende. Tänk på A som någon som kommer och ska ta dina barn ifrån dig. Skulle du slåss om så var fallet? Jag tror det. Kämpa Kikkis - jag vet att du kan det! Jag tror också att du ska våga skriva om ALLT här. Sanningen gör dig fri. Och här är du anonym. Ingen kommer att se dig på stan eller någon annanstans och veta vem du är. Bara skriv och bli fri! Främst från dina egna demoner. Bli stark i dig själv. Sätt upp små mål. Drick dig inte full inför dina barn (varit där och vet hur hemskt det är och vilken ångest det skapar). Vill du dricka så gör det, men med målet att aldrig låta A ha övertaget. Prova sedan att vara nykter i alla fall tre månader för att bli klar i huvudet med vad du egentligen vill.Se det som ett träningspass. Du kommer bara bli starkare för varje dag. Vi är många här som kan stötta dig! Och lyssna, utan att döma.
Jag önskar dig all lycka och hoppas att få följa dig här, både i fram- och motgångar.
Kram <3
Och kom ihåg - du är en värdefull människa som är värd mer än alkoholjävulens famn som först är varm och sen blir iskall....

Profile picture for user Sattva

Förstår det där med dubbelliv. Här är en till som lever dubbelliv. Bara maken vet hur det egentligen ligger till.
Man mår verkligen inte bra av att inte leva sant...
Du är inte ensam och jag är också en som börjar om gång på gång utan att lyckas...

Profile picture for user Kikkis

Ännu mera fucked up nu än någonsin. Herregud… om folk bara visste. Jag är 100% sjuk i huvudet. Önskar bara att jag inte hade samvete! Känslor! Allt det!!!
Jag lever ännu mer dubbelliv nu, kryssar omkring mellan 2 män också numera. Alla vill något, alla drar. Känner mig så pressad, stressad, men vågar & vill inte såra någon!
Vad vill jag då? Vem är jag i allt detta?
Jag bara dricker istället. I smyg. Full, äcklig, åldras ovärdigt. Vill kräkas på mig själv bara. Hur i helvetet tar man hjälp, när att komma ihåg en tid är 99% omöjligt?

Önskar att jag varit stökig kille, istället för duktig jävla kvinna som dessutom är (enligt normen. Och ok, faktiskt på riktigt - där gav jag mig själv en sekunds kärlek) vacker. Härlig visst. Men det är också sjukt lätt att manipulera alla runt omkring mig, och svårt för folk att SE MIG!!! Inte bara det där glittret. Jag är SMUTS.

Profile picture for user Kikkis

Fortfarande lika störd, tränar ännu mer. Fjällmarathon i juli, undrar vad de tycker om min färdkost 😵‍💫
Gjort nya mätningar idag på både klienter & mig själv (är PT osv) och jag har ökat SJUKT i muskelmassa sen förra året. adhd, vaddå? Alla mina bröder har det, men INTE jag nej/för högpresterande 😉
Blir spännande att se hur länge jag överlever, för antar väl någonstans att även jag är mänsklig 🙏
Hoppas att allt är bra med dig! 💖 @Pianisten

Profile picture for user Kennie

Hej,
Det låter tufft, som du har det. Du har ju skrivit tidigare att grundproblemet nog inte är alkohol utan ångest. Det ligger säkert något i det, men alkoholen ökar ju tyvärr ångesten, och det är nog svårt att ta tag i den innan alkoholen är borta. Jag har hört mycket gott om Riddargatan 1, kanske kan du börja där? Du verkar ha bra disciplin när det gäller mycket annat, skulle du kunna ge dig på tre månaders nykterhet som en hälsoutmaning? Så du får en paus och hinner fundera på hur du ska gå vidare. Jag läser mycket ilska mot dig själv i dina inlägg. Det är så lätt att vara självkritisk, men jag tror det skadar en ännu mer och gör det svårare att sluta. Kan du tänka att du egentligen reagerar ganska naturligt, du har blivit beroende av ett beroendeframkallande ämne, vi är så många här inne som gjort samma misstag, trots att vi i övrigt är kloka människor som har koll. Du är inte ensam, och inte värre än någon annan här inne. Du vill dessutom förändra din situation och försöker ta reda på hur. Det är starkt och modigt. Jag kan rekommendera dig att läsa Sattvas trådar, tror du kommer hitta igenkänning och få inspiration till att det går att förändra och hitta balans och värdighet. All styrka till dig, ge inte upp!