När blir det bättre...??

Profile picture for user Orosmoln

När blir det bättre..
Slutade med alkohol i början av maj, kommer inte ihåg exakt dag då det egentligen inte var ett medvetet genomtänkt beslut att jag skulle sluta dricka just då. Kroppen har sagt ifrån länge och på något sätt stängde jag bara ner och lät bli. Mycket på grund av rädsla för vart jag var på väg med ständig smärta i magen, alkohol redan tidigt på dagen (distansarbete gjorde att jag plötsligt kunde börja dricka redan på förmiddagen trots att jag skulle jobba..), drack innan videomöten osv. Undrar om någon märkt det, den tanken skrämmer. Jag kommer knappt ihåg den första tiden när jag slutade, mådde nog inte bra men minnet är dåligt.
Druckit och smugit med det flera år nu, gömt flaskor för min man, svept flera öl innan han kommer hem från jobbet. Den sista tiden (läs året) drack jag minst 6-7 50cl starköl per dag 7 dagar i veckan. Varit så trött och tappat all initiativförmåga. På något sätt har jag ändå klarat både heltidsjobb och halvtids universitetsstudier under denna tid. Min man vet att jag inte dricker just nu, skyller på magkatarr (delvis sant) han har dock påpekat att jag dricker för mycket tidigare men vet inte hur mycket för mycket jag druckit senaste åren. Han är nu ganska trött på att jag bara sitter i soffan dag ut och dag in och tittar på netflix vilket jag förstår. Har semester nu och det är så mycket jag borde/vill ta tag i men orkar bara inte. Får dåligt samvete, skäms över mig själv som inte får något gjort, vissa stunder funderar jag på att försöka dricka måttligt för att komma ur detta vakuum. På måndag får vi gäster och jag funderar på om jag då skall försöka dricka måttligt så jag kan vara social och ha lite energi. Läst andras trådar och undrar när tröttheten försvinner, andra verkar återfå kraft och ork efter ett par alkoholfria veckor men jag är fortfarande helt slut, avdomnad och orkar inte ens ta tag i städningen. Är det någon här som vet hur länge det är ”normalt” att vara så här när man slutar med alkohol, just nu känns det som bara alkohol kan få mig ur detta. Jag vill/kan inte fortsätta vara så här!!

Profile picture for user AmandaL

Kära orosmoln!
Jag måste först bara varna dig för din tanke om att du kanske ska dricka när dina gäster kommer på måndag, det är inte en bra idé. Det är alkoholen som har satt dig i denna situation från början, det kommer inte bli bättre på längre sikt om du bryter din nykterhet, tänk så länge du klarat att vara nykter, stort grattis till det!

Funderar också lite på varför du inte kan berätta för din man att du gjort ett alkoholstopp för att du lyssnat på vad han sagt om att du druckit för mycket, då tror jag att han blir glad över att du tagit det här beslutet och känner att du tar honom och hans tankar på allvar, kanske har han också då lättare att förstå att det blir ner Netflix filmer i nyktert tillstånd.

Jag vill verkligen slå ett slag för att du ska fortsätta på din nyktra resa, det finns ingenting som blir bättre av att dricka och du har ju gjort en jättebra och förhållandes vis lång resa som jag tycker att du ska fortsätta på. Jag tror att det tar olika lång tid att komma ut ur trötthet/tristess etc efter att man blivit nykter, beroende på hur allvarligt alkoholmissbruk man haft. Du kanske är så nära nu, nosar på friheten och lyckan med att vara nykter! Jag hejar på dig, du har varit så duktig! Jag kan inte säga när det blir bättre för dig. Det enda jag kan säga att det blir det om du orkar kämpa vidare med nykterheten ???

Profile picture for user Andrahalvlek

Det finns en god chans att du kan aktivera dig ur den trötthet och nedstämdhet som du upplever nu.

Raska promenader, löpträning, cykla, simma. När skallen är trött behöver kroppen jobba!

Börja i liten skala och utöka efterhand. I början är motståndet enormt, men det blir snabbt bättre. Fokusera på den sköna känslan efteråt. Distrahera dig med peppig musik, poddar eller ljudböcker.

Och du ska absolut inte dricka när ni får gäster på måndag. Absolut inte! Aldrig glömma, aldrig ta första glaset.

Dricker du på måndag är du snabbt tillbaka i alkoholträsket igen, med tanke på den volymen du drack innan. Att du drack alkohol varje dag.

Efter en tids uppehåll lär kicken bli enorm. Du lär bli helt euforisk en kort stund - och sen falla platt som en pannkaka.

Det är alkoholdjävulen som viskar i ditt öra ”livet är skit, du kan lika gärna dricka”. Lyssna inte på hen! Säg åt hen på skarpen ”Nej, jag ska inte dricka.”

Kram ?

Profile picture for user Orosmoln

AmandaL och Andrahalvlek, ni har ju rätt förstår inte hur min hjärna funkar. Är bara så rädd att detta orkeslösa tillstånd är mitt normala nyktra jag, att jag kommer att förbli så här utan alkohol. AmandaL, att berätta för mannen att jag håller upp för att jag lyssnat och insett att jag dricker för mycket tar emot då jag alltid varit den "starka" i vårt förhållande och jag vill inte vara svag. Dumt, jag vet. Tar med mig det ni skrivit och försöker tänka om och tänka rätt! Tack båda för era svar, behövde detta nu!

Profile picture for user VaknaVacker

Undrade själv varför jag var helt slut och energilös när jag slutade dricka. Kanske du också har postakut abstinens?

https://alkoholhjalpen.se/taxonomy/term/60

Här i denna länk har du en utförlig beskrivning på hur signalsubtanserna i hjärnan påverkas av drickandet. Hittade själv den när jag kände mig som du gör nu:
https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Du är i en läkningsprocess och är konvalecent. Vad du gör, var rädd om dig och undvik alkohol nu. Det kommer bli bättre!
Kram?

Profile picture for user Ensam1984

En tanke... kan denna känsla av att inte orka, inte vilja ha någon slags betingning med att du vet att om du gör det "du borde göra" så får du ändå inte den där belöningen sedan? Den där känslohämmande bedövningen i form av A?

Har du varit sån här tidigare? Kan du känna igen denna ovilja? Självklart tar våra kroppar olika lång tid att ta oss ur djävulens klor, men det kan också bli så att vi byter ett beroende mot ett annat, eller en rutin mot en annan.

Du har ju också förlorat en "vän", en följeslagare.. A, så det du går igenom låter mycket som ett traumatiskt uppbrott. Är det inte okej att sörja det? Jo självklart!

Hur mår du annars? Tänker om det finns underliggande saker som gnager och som gör att du inte funkar som alla andra utan självmedicinering nu/alltid. I så fall, sök hjälp inom vården, man behöver inte säga att man har druckit som en svamp men nu har slutat. Det är säkerligen det bästa, men jag har aldrig gjort det och håller på och få mycket hjälp och insikter i varför jag tog till flaskan.

Och som de andra skrivit, du ar inget att vinna på att dricka på måndag.. inget i det långa loppet.

Profile picture for user Jullan65

Hej och grattis till din nykterhet. Att börja dricka igen kommer garanterat inte lösa nåt problem, snarare tvärtom. Allt löses inte med ett a stopp( även om mycket gör det). Ta och unna dig en ordentlig läkarundersökning, med prover på sköldkörtel, b12, järn osv. Kanske du har någon brist i kroppen som gör dig trött? Annars säger jag som ovan, låt tiden gå, det kan bara bli bättre. Jullan

Profile picture for user Orosmoln

Läste svaren jag fått, blev glad och tacksam att ni tagit er tid att svara. Plötsligt kände jag mig så ledsen och tårarna började rinna. Känns skönt att jag är ensam hemma idag och inte behöver förklara för någon varför jag sitter här och gråter utan uppenbar anledning. Jo, du har rätt Ensam1984, att min belöning försvunnit kan vara en stor anledning till att jag inte hittar ork och motivation till att göra det jag vet att jag borde. Kanske är det också så att det finns saker under ytan jag borde ta tag i på något sätt i stället för att använda alkohol. Mitt försvar är glömska, jag har ytterst få minnen från min uppväxt fram till 20 års åldern, händelser efter det som varit svåra har jag också svårt att minnas klart.

"Att erkänna är att vara stark" den raden tar jag med mig AmandaL! Tack för tipset om länkarna VaknaVacker, skall titta på dessa efter att jag tvingat mig in i duschen och sen skall jag ta fasta på rådet från Andra halvlek om aktivitet och gå åtminstone en kort promenad. Jag skall också fundera på det du skrev om läkarundersökning Jullan65, kanske fattas mig något. Nu får jag leva på hoppet om att det snart, snart kanske vänder och blir bättre!
Stort tack till er!

Profile picture for user Se klart

Heja att du skriver här och heja att fina forumkompisar sluter upp, det gör mig rörd. Det är stort att få vara en del av detta så jag tycker du ska ta den chansen. Jag hade aldrig klarat nykterheten med så mycket fint på vägen, utan alla lärdomar jag fått ta del av här.
När jag läser det du skriver håller jag med om alla råd du fått, och detta med läkarbesök tycker jag du ska ta tag i. Det är inte ovanligt att man kan behöva en krycka under en tid, dvs medicinering. Vet inte din ålder, men sjunkande östrogen ihop med alkohol är inte något vidare, och kan ställa till det i hjärnan, dopamin och andra må- bra hormoner påverkas starkt oavsett ålder.
Skriv och berätta! Drick absolut inte på måndag, en icke-fråga enligt mig. Kram!

Profile picture for user Orosmoln

Har idag läst en hel del trådar här på forumet för att motivera mig att inte dricka i morgon när gästerna kommer. Läst ett par längre trådar som innehållit framgångar men också motgångar i form av återfall. Blivit glad när det gått bra för någon och ledsen när det gått dåligt. Plötsligt kommer en helt absurd tanke i mitt huvud

”Det är ju så många som fått flera återfall och sedan ändå blivit nyktra igen att det inte gör något om jag dricker i morgon, det är ok med återfall. Jag kan dricka i morgon”

Som tur är har jag åtminstone lite vett kvar i skallen och inser att om jag kan få denna tanke så är det definitivt ett tecken på att jag absolut inte kan hantera alkohol! I morgon är jag nykter.

Tack alla som delar med sig här på forumet, det ger både insikt och kraft att läsa andras berättelser?

Profile picture for user AmandaL

Orosmoln, så bra att du ändå ser det farliga i din tanke. Jag kan inte rekommendera ett återfall, jag är en av dom som varit nykter, fått återfall, kämpat mig mot nykterhet igen och sedan ramlat dit och nu försöker jag så frenetiskt jag kan att leva ett nyktert liv. Jag höll på att förstöra allt som fanns runt omkring mig. Jag kunde lika gärna dö när skammen kom, när jag kände att jag inte dög till någonting, när jag skämdes inför allt och alla, jag hatade mig själv. Det finns ingenting positivt alls med att ta ett återfall, det är det värsta jag någonsin gjort i hela mitt liv. Men jag blir glad av att läsa att du inser att det inte är en bra idé, den andra dåliga tanken är tyvärr ett tecken på att du är alkoholberoende och försöker hitta någon ursäkt till att dricka, se till att döda alkoholdjävulen i dig istället för din själ! Ooh vad jag hejar på dig imorgon, det kommer gå bra, du kan klara allt du tar dig för när du vill ???

Profile picture for user AmandaL

Måste också tillägga att du ska använda mig som ett skräck exempel, där du inte vill hamna, det sista jag vill är att någon använder mitt misslyckande till att känna att det är okej, det jag gjort mot mig själv under mina stunder under alkoholen är långt ifrån hur man ska behandla sig själv eller andra. Tänk på mina återfall som där du inte vill hamna, snälla; jag vill inte att du tror att det har varit lätt för mig, den här gången som jag försöker bli nykter är så jobbig, jag är bara så orolig att jag inte överlever ett tredje återfall så jag måste hålla mig nykter, snälla ta inte efter mig, det enda jag har lyckats med är att försöka bli nykter igen; det är det enda jag vill inspirera till ?

Profile picture for user Ensam1984

Orosmorn, du nämner glömska innan 20 års ålder, jag har precis samma "bekymmer". Jag kan komma ihåg fragment och viktiga saker jag varit med om, men har väldigt dåligt minne över lag vad gäller mitt eget liv. Lustigt det där. Det är nog inte A:s fel, så har det alltid varit.

Och ang. återfall. Hoppas du inte tar något, men jag vet hur det är. Jag gjorde mitt första försök till nykterhet för exakt ett år sedan, höll i 173 dagar men föll då jag var osäker på om jag kanske var en sån som kunde dricka måttligt. Synd att sluta om man ändå kan dricka måttligt (eller inte)! Men det finns ingen som kan dricka måttligt livet ut, INGEN. Vissa kan det under en period, 1 vecka, 3 månader, 2 år.. men det kommer gå utför. Jag tog ett återfall som höll 5,5 månader. Jag dog inte pga det. Det gjorde mig nog starkare men bara pga. att jag ändå hade så många dagar innan så jag visste vad jag gått miste om med att börja dricka. Jag är nu mer införstådd att jag inte är bland de där 0,001% som kan ändra sitt drickande eller som inte har så stora problem... följ din egen väg, men du kan aldrig veta fördelarna av nykterheten förrän du åtminstone kommit över 100 dagar är min känsla. Efter det har de flesta känslorna landat och man kan se tillbaka på allt med andra ögon.

När man är ny är det svårt att lyssna på de äldre som vet, men det finns en anledning att vissa fått ihop många dagar och en del bara kommer upp i max en vecka i taget.

Kram

Profile picture for user Orosmoln

Det var just det att jag blev rädd för mig själv när denna sjuka tanke plötsligt dök upp i mitt huvud! Här har jag suttit och läst hur många av er slitit och kämpat med svår ångest efter återfall så tar mitt sjuka huvud detta att flera ändå kan komma tillbaka och använder det för att ge mig “tillåtelse” att dricka? DET ÄR SJUKT!!

Så nej oroa dig inte, om något så blev detta ett brutalt uppvaknande för mig om hur djupt mitt alkoholberoende verkligen är! Jag beundrar dig och andra som lyckas komma tillbaka men tvivlar på att jag själv kommer ha samma styrka. Därför har jag bestämt mig för att göra allt för inte ta det där första glaset. Jag vet att det inte stannar där för mig.

Ensam1984, jag har också alltid haft denna “glömska” och tror inte heller att den beror på alkoholen.

Till sist tack igen AmandaL, Andrahalvlek och Ensam1984 för pepp! Ser med tillförsikt fram emot en nykter morgondag.

Kram?

Profile picture for user AmandaL

Puh tack och lov! Nu gjorde du mig lugn och trygg igen! Jag blev jättenervös och kände bara NEJ för guds skull hur ska jag lyckas få henne att förstå att det inte blir bra med återfall, men ooh så skönt att höra att du vet det! Underbart, blir enormt glad och stolt över dig, du tog åt dig tanken, analyserade den och lyckades inse faran med den, det har gjort om något att du blivit ännu mer insiktsfull, oh så glad jag blev, heja dig, underbart att du vågade känna känslan, tänka tanken och sen ta ett starkt och viktigt beslut! Nu känner även jag mig lugn igen att jag inte råkat skriva något som missuppfattades och kunde tolkas fel, jag vill endast att alla ska hålla sig nyktra här ???

Profile picture for user Varafrisk

Så gott att du är här på forumet!

Ibland när man läser olika trådar här på forumet så kan det ju ibland låta enkelt att klara av att hålla nyktra dagar/veckor/månader men vi alla är ju här av samma anledning...beroendet t alkoholen. Och...vi blev ju inte beroende bara sisådär utan...det tog ju också ett tag...så jag tänker att vägen ut ur beroendet på väg t nykterheten är lång. Vilket innebär att trötthet finns kvar...tunga dagar kommer och tunga dagar går för att ge plats åt fler bättre och lättare dagar??

Jag själv har det riktigt tungt...klarar en dag...kanske två dagar och någon enstaka gång tre dagar. Är inte där t 100% att jag vill men vet och är införstådd t 100% att jag måste sluta till 100% för att min hälsa både fysiskt och psykiskt ska bli bra...och att jag vill leva??❤️

Drick inte m gästerna.

Heja heja dig??

Kram❤️

Profile picture for user Orosmoln

Så då är jag tillbaka igen. Lustigt och samtidigt olustigt att läsa igenom sin gamla tråd. Jag funderade länge på om jag kanske skulle starta en ny. Bestämde mig till slut för att fortsätta med min gamla tråd, en bra påminnelse till mig själv om att jag faktiskt klarat mig utan alkohol flera månader.. Nej, jag drack aldrig när gästerna kom. Gick till till vårdcentralen på grund av den helt förlamande tröttheten. Snabb utredning och snabb operation samt behandling. Så snart operationen var över började jag dricka igen och nu är det värre än någonsin. Kan hålla upp en till två dagar sen tar suget över och jag dricker och smusslar igen. Senaste veckorna har det eskalerat och jag börjar bli rädd för vart jag är på väg. Det har nu gått så långt att jag avstår från saker jag borde göra för att jag vet att jag druckit för mycket kvällen innan (som att köra bil). Distansarbetet gör det inte lättare då jag sällan måste vara på jobbet. Kan ibland börja dricka redan vid 10:00 trots att jag arbetar. Sjukskrivit mig vid några tillfällen för att jag varit för bakis för att synas på digitala möten med mera.. Idag lyckades jag avstå fram till kl 18:00 sen blev det vin trots att jag inte tycker om det. Kanske blir det dag nr 1 i morgon.. Kommer i vilket fall försöka hänga kvar här och läsa, kanske också skriva lite själv. Så många här som kämpar och inspirerar, skall försöka hämta styrka från era berättelser!

Profile picture for user Orosmoln

Vaknade före väckarklockan i morse. Lätt ångest, svettig och huvudvärk som så många mornar. Tog mig inte upp i tid utan låg kvar i sängen tills jag hörde sambon gå iväg. Gick upp och känner mig konstig i kroppen, inte darrhänt men mina rörelser känns ryckiga på något sätt. Så enormt trött, hur skall jag klara dagens möten, tur jag inte skall åka iväg i alla fall. Funderar på att ta en återställare för att lättare klara dagen och må bättre. Dividerar med mig själv, beslutar att vänta åtminstone till kl 12:00. Klockan har passerat och jag tar ett nytt beslut att inte dricka något förrän tidigast 18:00. Känner lite rädsla inför att inte fylla på med alkohol då jag både i morgon och på onsdag måste åka in till jobbet. Tänk om jag blir helt skakig eller får andra abstinens symtom som jag inte kan dölja?? Några timmar i taget får bli mitt motto idag. Jag skall hålla ut lite till!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Orosmoln Usch, vad jobbigt med sådan fysisk abstinens. Lite darrig och fumlig har jag känt mig, men jag har aldrig varit orolig för att någon annan ska se det. Kan fysisk aktivitet rensa ut alkoholen? I början hade jag träningskläder på mig 24/7 och gav mig ut och sprang lyktstolpsintervaller när ångesten och rastlösheten blev för stor. Springa två lyktstolpar, gå en osv. Totalt 30 min, sen var jag lagom trött både i kropp och skalle. Djupandas är bra mot ångesten också. Kämpa!

Kram 🐘

Profile picture for user Orosmoln

@Ja må jag leva så klart skall vi klara dag 1 !! Tack för tipset om appen, kan behöva lite extra motivation för idag är det verkligen en timma i taget men det skall gå.

Profile picture for user Ja må jag leva

@Orosmoln Vad glad jag blir att du klarade ditt senaste delmål kl 18! Heja oss!
Jag har nu laddat ner flera olika sluta-dricka-appar som jag ska testa. Har ändå inget att göra nu på kvällen när den vanliga sysselsättning är bortplockad. 🙈

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Stå ut... ❤🙏
Du har gjort det förr, du vet att du kan. Tillsammans timme för timme.

Läste från början. Förstår att du inte riktigt fick njuta av din nykterhet förra gången. Låt oss göra detta till något mycket fint 💚❤🙏

Profile picture for user Orosmoln

Rubriken när blir det bättre kanske borde ändras till nu kan det inte bli värre.. Två gånger har jag nu försökt sluta, första gången höll det lite längre senast gången bara en vecka. Nu verkar mitt drickande dessutom har eskalerat och jag vet att jag under de senaste två veckorna druckit åtminstone 48 st 50cl och dessutom lika många 33 cl. Herregud vilka mängder inte undra på att jag mår som jag gör just nu. Började dricka redan på lördag morgon, minns inte mycket av dagen eller kvällen. Vaknade i går och mådde sämre än jag någonsin gjort tidigare. Illamående, händerna skakade så mycket att jag inte kunde hålla ett vattenglas. Var inte sugen på alkohol alls då jag mådde så fruktansvärt illa men till slut blev skakningarna så kraftiga att jag blev rädd och drack (fick hålla burken med två händer för att kunna få mig dem) två 33cl starköl. Blev inte helt bra men bättre. Gick och lade mig redan 20:30 då jag mådde så fruktansvärt dåligt. Var vaken större delen av natten, ångest, svettningar och skakningar, myrkryp i benen. Måste ha somnat till slut, vaknade lite bättre och nu efter att ha tvingat i mig mat och resorb har skakningarna börjat ge med sig. Lite lugnare i kroppen. Vet någon här hur länge man behöver vara uppmärksam på delerium? Är risken över med tanke på att jag faktiskt blivit bättre nu under dagen? Måtte detta bli tredje gången gillt annars kommer jag supa ihjäl mig.
Så jag börjar om, tar en dag i taget och läser om er andra som kämpar och låter mig inspireras av er!

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Välkommen in till värmen 💚🙏🌸

Jag vet inte så mycket om abstinens. Men du skulle kunna ringa till rådgivningen eller skriva till personalen här på alkoholhjalpen.se.

Många behöver nå botten innan resan upp börjar. Det är fantastiskt att du börjar tråden och jag hoppas på många svar och stöttning. Minns min egen dag 1 och är inte avundsjuk på dig. Men redan efter några jobbiga dagar kommer fördelarna krypandes. Kämpa på 💚🙏

Grattis till ett bra beslut 🌸💚🌸

Profile picture for user Li-Lo

Hej Orosmoln

Jag hoppas att det är okej att jag petar in lite fakta här, forumet är mestadels för er användare och ni är de bästa på att stötta varandra samtidigt vill jag gärna lägga lite info om det du frågar kring. Lägger länken till vår korta info om abstinens här: https://alkoholhjalpen.se/akut

I övrigt så håller jag en redig tumme för tredje gången gillt och puffar för att du har lika många chansar som du ger dig.

Varma hälsningar, eller kanske mer svalkande en dag som denna,
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Profile picture for user Orosmoln

Tack! @Miss Mary Poppins
Ja, det känns inte som det kan bli så mycket värre än det här. Har aldrig tidigare varit rädd för delerium men i går kändes risken överhängande. Nu är det en dag i taget, detta går inte längre!

Profile picture for user Orosmoln

Tack! @Li-Lo
Har läst det jag hittat och blev väl inte lugnare direkt. Inser att jag har symtom som eventuellt kan bli farliga. Avvaktar och blir det sämre igen får jag nog söka hjälp ändå trots att jag vill klara det själv.

Profile picture for user Ase

Vilken hemsk dag du hade igår@Orosmoln. Lider med dig💖.
En dag i taget låter bra. Det finns inga genvägar utan de första dagarna måste bara genomlidas och sedan blir det bättre dag för dag.
Jobbar du idag eller kan du bara bädda ner dig i soffan med Netflix och godis? Att bara låta dagen gå och sedan är det en ny dag som förhoppningsvis blir lite bättre än den förra.
Kämpa på och låt oss få veta hur det går för dig 💖.
Styrkekramar

Profile picture for user Torn

@Orosmoln Välkommen tillbaka! Till slut får man nog, och jag tycker det ser ut som om du har hamnat där nu. Din beskrivning påminner mycket om hur jag hade det när jag fick nog.😱 De tre första dygnen var värst, sedan blev allt bättre och bättre hela tiden. Jag vräkte i mig B vitaminer, magnesium, massor av vatten och bara härdade ut det första dygnen. Allt mitt fokus låg på att absolut inte dricka alkohol. För jag visste att om jag började dricka igen så skulle jag ju få börja om och uppleva det vedervärdiga första dygnen igen. Kämpa på nu, det är värt allt att bli fri från giftet!

Profile picture for user Orosmoln

@Torn, tack för svar. Nej gårdagen och morgonen idag vill jag aldrig uppleva igen. Orolig har jag varit för mitt drickande tidigare men i går blev jag rädd och kände att jag inte hade någon kontroll alls över kroppen. Har inte vågat köra bil idag då jag mått så dåligt men är det bättre i morgon skall jag införskaffa lite B vitaminer och magnesium.

Profile picture for user Andrahalvlek

Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista. Ni är några återkommare som kan kroka arm nu, det är extra skönt att ha nära kontakt med någon som upplever ungefär samma sak.

Just nu är du upptagen med att överleva abstinensen, det förstår jag. Har du funderat någonting över varför du inte fortsatte den nyktra resan tidigare gånger?

Annie Grace har ett enkelt recept:
1) Tro på att du klarar av det.
2) Fokusera på alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker.

Jag jobbar på med trean och det känns mer och mer naturligt. Ska fira min andra nyktra midsommar nu och det känns inte ett dugg jobbigt, bara roligt 😍

Kram 🐘

Profile picture for user Orosmoln

@Andrahalvlek Längtar tills jag också kan börja jobba med steg 3. Kämpar fortfarande med abstinens som denna gång är betydligt svårare rent fysiskt. När det är över skall jag börja fundera på vad som fick mig att trilla dit igen de två tidigare gångerna. Visst hade Annie Grace något program man kunde anmäla sig till? Grattis till din andra nyktra midsommar, så härligt och inspirerande att du inte tycker det är jobbigt alls bara roligt!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Orosmoln Ja, Annie Graces thealcoholexperiment har jag hört mycket gott om. Det jag gillar med Annie Grace är att hon så tydligt påvisar att det är vårt undermedvetna vi måste påverka för att lyckas. Då måste vi hjärntvätta oss själva, ifrågasätta allt vi gör och inte gör, skapa nya nyktra vanor osv. Det finns en e-bok av henne också som du kan ladda ner gratis på canimoderate.com och den är riktigt konkret och bra.

Kram 🐘

Profile picture for user Orosmoln

Måste nog skriva här hur dessa första fyra dagar varit så jag kan gå tillbaka sen, får inte glömma.

Dag 1 fortfarande ordentligt skakig men bättre än dagen innan då jag med två händer drog i mig 2 33cl starköl för att jag skakade så mycket att jag blev rädd.

Dag 2 skakningar, yrsel som kommer och går. Ligger mest i soffan. Får tvinga i mig mat och vatten.

Dag 3 känns lite bättre men fortfarande kommer skakningarna och yrseln med jämna mellanrum. Måste köra bil till affären för att handla mat, känns otäckt. Inne affären känns det som jag skall svimma, går som i dimma, händerna lite skakiga.

Dag 4 vaknar och känner mig ganska ok trots allt, tänker att nu vänder det. Lovat att köra en vän, plötsligt kommer skakningarna och yrseln igen. Får ringa och skjuta upp en timma. Blir bättre, kör men det känns inte helt ok. Tänker att om jag kör i diket så har jag i alla fall ingen alkohol i kroppen. Så fortsätter dagen och kvällen, får några timmar som känns helt ok sen skakig och yr igen någon timma. Får lite gjort hemma, tvättar och byter sängkläder. Verkligen behövligt då jag vaknat varje morgon sjöblöt men inte förrän nu orkat ta tag i detta. De timmar jag känner mig som vanligt kommer funderingar på att jag inte vill att någon skall veta hur det står till, måste jag ta en öl ändå på midsommar så ingen förstår? Avstyr midsommarfirandet.

Dag 5 Midsommarafton. Vaknat, känner mig ok men vet att skakningarna och yrseln kan komma när som helst. Huvudet känns tungt, lite dimmig. Behöver inte göra något alls idag, inte träffa folk och inte köra bil. Tankarna kommer, vad har jag gjort mot min kropp? Kommer den någonsin att återhämta sig från detta? Tur att jag har tidig semester, hade inte klarat varken att ta mig till jobbet eller att arbeta. Nu väntar en lugn ensam midsommar och det känns som det bästa valet för mig idag så inget jag sörjer. Är glad att jag avstyrde allt firande. Måste låta kroppen läka om det fortfarande är möjligt.

Önskar alla er andra en Glad Midsommar!

Profile picture for user Ase

@Orosmoln vad jobbigt du har haft det och vad du har kämpat!
Klokt av dig att ta det lugnt idag.
Kanske du kan ta en promenad och äta en god glass eller något 😊.
Önskar dig en fin dag 💖

Profile picture for user Orosmoln

@Ase kom precis tillbaka efter en halvtimmes promenad när jag såg ditt svar. Undrar vad de jag mötte längs vägen tänkte.. Allt gungar och ibland känns det som jag skall svimma där längs vägen, kanske tänkte de att här är en som börjat midsommarfirandet tidigt :-) Tur vi bor som vi gör så man möter inte så många men mycket sommargäster här nu.
Grattis till dina två månader Ase måste kännas underbart!!

Profile picture for user Andrahalvlek

Låter klokt att fira helt i din ensamhet utan att fira alls typ. Lika klokt att skriva ner hur du mått. Lova nu dig själv att om tanken ”en öl kvittar nog” dyker upp så går du tillbaka och läser det du har skrivit först innan du gör någonting.

Chill midsommarkram 🐘

Profile picture for user Gullranka

Så klokt och bra jobbat att avstyra midsommarfirandet och fokusera på ditt välmående och nykterheten istället. Kroppen är otrolig på att återhämta sig, och om du gör din bit och avstår drickandet så kommer den att göra sitt och sakta men säkert reparera de skador som uppstått. Tänk bara på hur mycket bättre du redan mår efter bara några dagar, om du jämför med första dagen! Vila, drick vatten och lyd AH:s råd här ovan om du börjar tänka på den där ölen igen. Kram 🌸

Profile picture for user Orosmoln

Så har dag 8 kommit. Konstigt nog inget sug efter alkohol trots stor oro och trötthet. Oro då jag fortfarande får konstiga ”anfall” av skakningar, yrsel, känns dimmigt i huvudet. I går dessutom stora mörka fläckar i synfältet under ett par minuter. Dessa anfall varar inte längre än 20-30 minuter åt gången nu men det oroar mig att de fortfarande kommer utan förvarning. Känns fortfarande olustigt att köra bil eller vara i affären.
Hade jag inte vetat att dessa anfall som oroar mig orsakades av alkoholen hade jag nog druckit bort oron men till och med jag inser att det inte är någon idé. Dessutom känner jag mig inte alls sugen på att dricka. Jag svettas inte längre floder på natten och sover faktiskt riktigt bra, trots detta väldigt trött. Nu är det bara att ta en dag i taget, andas och hoppas dessa konstiga anfall försvinner inom kort. Har någon här varit med om liknande när ni slutat dricka? Hur länge hade ni i sådana fall dessa symtom?
Önskar er alla en bra vecka!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Orosmoln Låter som stressymtom alternativt panikångest. Jag hade liknande yrselanfall förra veckan, riktigt obehagligt. Triggades av skärmanvändning = jobb. När det väl hade börjat kom det i alla möjliga situationer. Lugn midsommarhelg gjorde att symtomen försvann, och nu är jag extra vaksam sista veckan innan semestern. Minsta yrselanfall så tar jag en paus från jobbdatorn.

Om det är panikångest så blir den värre om du blir rädd för den. Försök att lugnt tänka ”nu snurrar det till, men det går snart över, jag står still här så länge tills det går över”. Ju räddare du blir för anfallen desto kraftigare blir de. Om du istället kan tänka okej, okej, okej tills okejet på riktigt landar i magen klingar anfallen av. Djupandas SAKTA in och ut. OBS: Det är viktigt att du inte undviker eller flyr från situationen, då bygger du bara upp risken för ännu värre panikångest vid nästa tillfälle.

Kram 🐘

Profile picture for user Orosmoln

@Andrahalvlek ja kanske är det stress eller ångest. De sista veckorna innan min dunder fylla som varade tre dagar jobbade jag extremt mycket samtidigt som jag också drack mycket. Kroppen har väl fått nog. Kanske vill den påminna mig lite då och då så jag inte glömmer varför jag inte kan eller vill dricka längre :-)
Tack för tipsen!

Profile picture for user Orosmoln

Dag 10 och det känns som livet börjar komma åter. Inga skakningar, ingen yrsel. Kan fortfarande känna mig liksom dimmig och utanför mig själv men det är hanterbart. Mycket tankar kring alkohol men inte så att jag funderar på vad det skulle kunna ge mig utan snarare på vad det tagit bort från mitt liv att dricka så som jag gjort.

Inser att jag tappat min passion för min stora hobby som för några år sedan var en stor del av det som gjorde livet värt att leva, det gav mig energi och glädje. Allt detta är borta sen ca tre år tillbaka. Jag har idag en hög tröskel att ta mig över innan jag ger mig ut . Om jag lyckas övertala mig själv och kommer i väg så njuter jag men tidigare har jag belönat mig själv med alkohol efteråt, får också erkänna att det funnits tillfällen när jag använt alkohol innan för att orka komma iväg. Jag har nu gjort något så tråkigt som ett schema för när och hur länge jag skall ge mig av ut varje dag. Har satt målen ganska lågt så här i början 30 minuter om dagen skall jag ut. Just nu får jag ”tvinga” mig själv men det skall gå. Har ju lång semester i år så det finns tid att komma tillbaka till tidigare rutiner. Hoppas så att lusten och passionen för det som tidigare gav mig så mycket energi kommer åter.

Än så länge finns inga tankar på att dricka någon som helst alkohol någonsin igen men jag vet att om några månader när kroppen börjar må bättre så kan jag börja vackla och förhandla. Sist jag var nykter en längre period höll det i ca 4 månader. Blev ju nykter utan att egentligen ha fattat något medvetet beslut. Jag mådde dåligt, kroppen kändes slut. Låg på soffan, dödstrött hela sommaren. Tröttheten gav sig inte och till slut gick jag till läkare. Snabb operation med bra resultat, jag är oerhört tacksam för detta. Mådde bättre och lurade nog mig själv att det var sjukdomen och inte alkoholen som fått mig att må dåligt. Tänkte att nu när jag blivit ”frisk” så skulle jag klara att dricka måttligt. Som jag lurade mig själv.. Drickandet eskalerade snabbt till obegripliga nivåer och att kroppen tagit stryk det vet jag. Mitt mål är att aldrig dricka igen, jag skall vara nykter resten av mitt liv. Är dock så rädd för det dividerande jag vet kan komma efter en tids nykterhet. Jag har därför fattat ett beslut om att vara helt alkoholfri 12 månader. 12 månader är egentligen inte så lång tid, typ 12 löningar :-) Vet att det för många är bäst att sätta målet 3 månader eller ta dag för dag men för mig känns detta tryggt, jag behöver inte fundera eller dividera med mig själv om jag skall dricka eller inte under dessa månader. Eftersom jag är lite trögfattad när det kommer till alkohol och mitt drickande tror jag dessa 12 månader behövs för att jag skall kunna se klart och hinna uppleva fördelarna med nykterheten. Detta blev ett långt inlägg men jag tänker det kan vara bra att gå tillbaka och läsa själv om/när jag vacklar.

Nu skall jag ut mina 30 minuter och efteråt skall jag belöna mig själv med jordgubbar och grädde, lite onyttigt men så får det vara :-) Önskar er alla en bra dag!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Orosmoln Du jobbar på jättebra med nykterheten! Du har verkligen bestämt dig och har satt ett tydligt tidsmål långt fram, som gör att du kommer att hinna uppleva en massa fördelar med nykterheten. Du har en tydlig plan för hur du ska komma tillbaka till goda rutiner. I början kan det krävas tvång, men på sikt blir det ett behov. Du reflekterar också mycket över varför det har blivit fel tidigare - och du funderar medvetet över hur du kan göra annorlunda den här gången. Full pott på den tentan!

Kram 🐘

Profile picture for user Gullranka

Grattis till 10 dagar! Tvåbent har jag sett det kallas här på forumet, det tycker jag är fint - att man står stadigt med båda benen fast nedtrampade i nykterheten. Det låter som en toppenplan med en 12-månaders nykter start för att sedan utvärdera, så slipper du fundera mer på det under tiden.

Profile picture for user Ångestmoln

Känner igen mig så mycket i det du skriver! Jag blir också helt ut lag efter en dunderfylla, psykiskt och fysiskt helt förstörd samt en enorm trötthet. Är så trött på alkoholen. Det är inte lätt. Det enda som hjälper tycker jag är att ta en dag i taget. Tillåt dig själv att vara trött, passa på att vila och försök att inte ha dåligt samvete. Om det är saker som du gärna vill få gjort eller måste göra tycker jag att det hjälper att skriva listor och bocka av. Jag blir helt paralyserad av ångest och trötthet efter att jag druckit, blir värre och värre märker jag. Jag är på dag 1 idag… drack inte igår men var så bakis att det nästan räkas som fylla..

Profile picture for user Orosmoln

God Morgon! ja det är faktiskt just det, en god morgon. Är trött men inte bakfull, kan det bli bättre! Konstigt nog sover jag som en stock, inga problem med sömnen men känner mig ändå inte utvilad när jag vaknar. Ja, ja, det kommer nog.

@Andra halvlek, tack för att du tar dig tid att svara och peppa alla oss nya och ny gamla det är guld värt! Jag har läst din gamla tråd i förändra sitt drickande, massor av bra tips där på poddar och böcker. Denna gång tänker jag inte glida fram utan att reflektera i nykterheten utan stanna upp, tänka och känna så det sätter sig ordentligt.

@Gullranka, tvåbent låter bra tycker jag, lite stadigare än att stå på ett ben. Nu skall jag bara lära mig hålla balansen utan att ramla. När balansen sitter är det dags att lära sig gå ett steg i taget.

Här är det blåsigt idag men vindarna är ljumma och solen skiner. Ha en bra dag alla!🌞

Profile picture for user Orosmoln

@Ångestmoln det går bra. Har inga kraftiga sug utan mer som en svag konstant rastlöshet. Löser det med promenader och mitt beslut att inte ens fundera på om jag vill vara nykter livet ut förrän om 12 månader. För mig blir det lättare så. Har berättat för min man att jag skall avstå alkohol ett år för att låta kroppen återhämta sig ordentligt efter min sjukdom. Vi har aldrig diskuterat mitt drickande, ibland har han lite försynt påpekat att det är mycket ölburkar i återvinningen (tur han inte hittat mina gömställen där det finns väldigt mycket mer.. 😕) Han såg glad och lättad ut, gav mig en kram och sade att det tycker jag låter bra. Så nog har han sett, förstått och oroat sig. Hoppas det går bra även för dig och att mår bra, håller koll på din tråd ❤

Profile picture for user Orosmoln

Dag 15. Som ett envist kliande myggbett har suget varit de sista dagarna.🦟 Inga plötsliga, kraftiga, överväldigande anfall utan bara ständigt kliande omöjligt att ignorera. Så irriterande. Jag håller mitt schema och ger mig ut varje dag som jag tänkt vilket jag tror är bra. För övrigt blir det inte mycket gjort här hemma, har inte riktigt ork. Känner mig seg och faktiskt lat. Får göra ett schema för detta också så jag kommer igång. Efter senaste tidens drickande så finns en hel del att ta tag i. I morgon är jag ensam hemma hela dagen och skall då tömma mina gömmor på ölburkar och göra mig av med dessa. Hög tid för det nu.. Önskar er alla en bra vecka!🌻

Profile picture for user Orosmoln

Dag 22 och jag mår bättre och bättre. Har ju försökt att inte göra som förra gången då jag slutade när kroppen kändes helt slut och jag funderade inte mycket på varför jag druckit eller vad alkoholen gjort med mitt liv. Har läst diskussionen i Torns tråd och fick en ögonöppnare. Jag började inte dricka för att jag mådde så dåligt.

Alkohol har funnits i mitt liv sedan barndomen med en alkoholiserad mamma, mådde jag dåligt av detta? Ja, i många år gjorde jag det men jag har alltid vetat att jag är älskad och varit trygg med att mina föräldrar kommer till min hjälp om jag behöver.

Under många år drack jag mycket måttligt, skulle aldrig bli som min mamma det var jag helt säker på. Men i 30 års åldern hände något. Successivt har jag börjat dricka mer och oftare. Inte för att jag mådde dåligt utan för att det i min familj och vänkrets ansetts normalt och helt ok. I början blev det varje helg, så småningom även lite då och då på vardagar. Dock inga mängder utan kanske en öl eller ett glas vin. Vanan satte sig och så småningom tror jag det blev ett beroende. Jag har med största sannolikhet en ärftlig benägenhet att bli beroende då flertalet släktingar på min mammas sida var alkoholister, de flesta dog ganska unga.

Även när jag började dricka så gott som dagligen mådde jag i början ganska bra, ölen var som grädden på moset efter en lång dag full av aktiviteter. Det blev 2-3 öl på vardagar, dessto mer på helgerna. Här började jag också gömma mina tomma ölburkar så att inte mannen skulle se hur mycket det blev på en vecka. Fram tills för ca 4-5 år sedan var jag fortfarande en oerhört aktiv person, alltid mängder av projekt på gång. Men någonstans där blev ölen en nödvändighet för att ta tag i saker och för att belöna mig när jag fått saker gjorda. I början tyckte jag faktiskt att jag fick inspiration och massor av ork när jag druckit lite. Sakta ändrades detta och även om jag fortfarande planerade att göra massor efter att jag druckit en öl eller två så försvann både motivation och lust innan jag hunnit starta och jag drack i stället några öl till.

Jag fick allt mindre lust, mådde fysiskt dåligt, kände mig värdelös. Började inse att detta är inte bra, jag är på väg åt fel håll. Innan jag slutade denna gång gick det så snabbt på slutet. Kunde knappt fungera normalt utan öl, allt kretsade kring när, vad och hur jag skulle få dricka. Började dricka direkt på morgonen vissa dagar. Jag tror det var Torn som skrev ”Jag började inte dricka för att jag mådde dåligt. Jag mådde dåligt för att jag drack” När jag läste detta kände jag genast att ja, det är ju så det är. Jag måste inte analysera varje del av min uppväxt och mitt liv för att hitta en förklaring. Jag blev beroende och alkoholen får mig att må dåligt. Sen kommer livet inte att bli perfekt utan alkohol men säkert så mycket lättare.

Ha en bra vecka alla och tack ni som skriver, det ger så mycket vilja och inspiration att läsa hos er! 🌻

Profile picture for user Andrahalvlek

@Orosmoln Grattis till 22 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Det är klokt att skriva ner vad man tänker och känner, som en slags självterapi. Jag tror inte heller att man behöver hitta en massa skit under ”alkoholfilten”, men en del hittar nog alla. Oförmåga att sätta gränser mot sig själv och andra, oförmåga att nöja sig med good enough, oförmåga att känna inåt vad man verkligen behöver etc.

När du beskriver din onyktra resa är det väldigt tydligt att alkoholism är en progressiv sjukdom, det blir stadigt värre och värre. Får flashbacks från min pappa som aldrig ville hitta på någonting. Han svarade ”inte idag, jag orkar inte” varje gång jag föreslog att vi skulle hitta på någonting. Mot slutet fick han ingenting gjort. Han jobbade och sen satt han i tv-fåtöljen. De sista åtta åren innan han dog satt han bara i tv-fåtöljen eftersom han blev sjukpensionär. Jag är så glad över att jag har slutat traska i hans fotspår.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@Orosmoln Hej, och stort grattis till 22 dagar! Det kan ju vara lite känsligt att jämföra sig med andra som du har sett i min tråd.😅 Men det skiter jag i nu och måste bara skriva Wow! Precis så var det för mig! Helt otrolig igenkänning!

Ha tålamod nu bara, och drick för allt i världen inte det första glaset så blir det bättre än vad du någonsin kan tänka dig.

Jag kan ju inte veta det förstås är väl bäst att tillägga. Men jag tror det.

Bra kämpat! 🤗

Profile picture for user Varafrisk

@Torn Haha du är kul du🤣Tror faktiskt också på det där med första glaset …har ju faktiskt testat det massvis av gånger och för mig har det aldrig stannat med ett glas…inte när jag själv bestämt🙈

@Orosmoln ..Stort stort Grattis🎉

Profile picture for user Orosmoln

@Torn, tror din tråd skall få bli min semester lektyr under semestern 😊Ser fram emot att få läsa om din resa. Tanken att aldrig ta det första glaset känns nu inte sorligt på något sätt, ser fram emot ett liv utan alkohol som redan fått mig att slösa bort så mycket tid. Just nu mår jag bra!

@Andrahalvlek, jag tror att om jag inte hejdat mig nu hade jag också till slut hamnat där din pappa var på slutet. Glad att jag kommit en liten, liten bit väg bort från ett passivt liv i klorna på alkoholen. Kommer dock fortsätta skriva och läsa här, vara vaksam på mina tankar och aldrig glömma hur jag mådde när det var som värst. Ledsen att din pappa, min mamma och så många andra aldrig tar sig ut missbruket. 🧡
@Vara frisk, tack för grattis😊

Nu ut i solen och rensa ogräs i grusgången, lite mindfulness tänker jag att det kan bli 😁🌻🌞

Profile picture for user Orosmoln

Försöker övertala mig själv att andas, börja om, det är inte försent.. Vad hände? Hur kunde jag köra rätt ner i diket när jag faktiskt mådde bra, började få energi, fick saker gjorda och tog tag i sådant som legat i bakhuvudet och skavt. Jag kan inte ens skylla på att jag haft något större sug. Känner mig så skamsen och misslyckad, besviken på mig själv. Varför drack jag? Belöning tror jag, mådde bra och kände mig nöjd över vad jag fått gjort. Vi har haft gäster och kalla öl stod kvar i kylen när de åkt hem. Inget sug eller längtan efter alkohol så länge gästerna var här, kände mig helt nöjd med att inte dricka något själv när de andra drack öl och vin.

Ok, jag vet att jag inte kan dricka alkohol. Jag är beroende, mår inte bra under tiden jag dricker och mår otroligt dåligt dagen efter jag druckit. Alkoholen ger mig inte längre någon bra känsla. Inte ens första ölen ger mig den sköna känsla jag fick tidigare. 1 öl blir 6-7 öl och jag är knappt medveten om det. Vill inte hamna där igen att jag inte kan fungera normalt utan alkohol. Tacksam att jag idag inte har den abstinens jag fick sist jag drack. Varför tänkte jag inte på den abstinensen i går?

Helnykter är vad jag måste vara för att må bra. Bara att börja om, får och vill inte ge upp. Jag kommer dricka ihjäl mig om jag ger upp. Dag 1 igen.. Lite omskakad och självförtroendet är tilltufsat men målet är kvar. Jag skall ge mig själv 12 alkoholfria månader från och med idag. 🌻

Profile picture for user Andrahalvlek

@Orosmoln skrev:"Alkoholen ger mig inte längre någon bra känsla. Inte ens första ölen ger mig den sköna känsla jag fick tidigare."

Precis så kände jag också mot slutet. Även när jag drack så mådde jag inte bra, alkoholen hjälpte inte längre. Som en medicin som slutar verka, självklart tar man inte den längre då. Men så självklart är det förstås inte, det vet jag också. Min erfarenhet är dock att det till 70 procent handlar om att förändra sina vanor.

Känslan av belöning är en trigger för dig uppenbarligen. Kan du hitta ett annat sätt att belöna dig? Faktum är att efterhand som tiden gått så tycker jag inte längre att det är meningsfullt att belöna mig för allt i tid och otid, men i början behövde jag tex choklad att ta till när den känslan behövde uppmärksamhet. Just choklad var min ”brygga” över till nykterheten.

Skuld och skam hjälper dig inte alls. Var lika snäll mot dig själv som du hade varit mot din bästa vän om hen hade tagit ett återfall. Och låt återfallet bara bli de ölen - upp på hojjen igen och cykla vidare mot målet!

Kram 🐘

PS. Nästa gång skickar du med gästerna ölen, eller ännu hellre häller ut den. Tillfället gör tjuven - aldrig ha alkohol hemma!

Profile picture for user Orosmoln

Tack @Andrahalvlek. Behövde lite pepp idag, ingen bra dag alls. Du har så klart rätt, jag kan inte ha alkohol hemma och definitivt inte kalla öl ståendes i kylskåpet.

Kan inte förstå varför jag tog den första ölen från kylen. Innan jag öppnade kylskåpet hade jag ingen tanke på att jag skulle dricka, inget sug. Var trött men nöjd och glad efter fysiskt arbete ute. Öppnade för att se vad som fanns att äta, där stod ölen och jag bara tog ut den, öppnade och drack. När jag druckit några klunkar sade jag till mig själv att det är ju bara en öl. Kände mig olustig, lite ångestkänsla i magen men när den väl var uppdrucken var jag tillbaka i mitt gamla drickande och tog ytterligare 6 öl innan kvällen var slut. Att inte dricka upp den när jag väl öppnat tänkte jag inte ens på. Ångesten stegrades allt eftersom kvällen gick.

Detta visar med all önskvärd tydlighet att alkohol och jag inte går ihop, jag är alkoholist och kan inte dricka någon som helst alkohol utan att trilla dit igen. Nyttig läxa, jag kan inte vara måttfull med alkohol och det finns inte längre någon njutning kvar för mig i alkoholen bara ångest.

Profile picture for user Torn

@Orosmoln Bra att skriver här.💪 Det där hände mig massor av gånger på slutet. Och fanns det ingen öl, så stod jag och drack direkt ur frugans vindunk. Nä, ingen alkohol hemma var ett måste för min del.

Lägg in en extra växel och ge dig tusan på att inte dricka. Det går om man väl har bestämt sig. Jag klarade det i alla fall.

Jag känner på mig att du fixar det nu! 💪

Profile picture for user Orosmoln

@Torn , ja det är bara att resa sig och gå vidare, finns inget val jag vill inte tillbaka. Kan inte få det ogjort hur gärna jag än vill. Känns lite surt efter 35 nyktra dagar. Öl skall inte längre finnas i hemmet, jag blev övermodig när det gick så bra och trodde jag var säker. Glömde att detta är något jag måste jobba med varje dag. Glad ändå att jag fått smaka en liten smula på hur ett liv utan alkohol kan bli. Lust och ork började komma tillbaka, jag kände inte av någon ångest och sov bra den sista veckan.

Motivationen finns kvar och jag ser med nyfikenhet fram emot fortsatt nykterhet. Skall bli spännande att få se hur jag mår när jag klarat en längre tid utan mina följeslagare ölen. Måste bara upprepa att aldrig ta det första glaset, för mig finns inte ett glas det följs alltid av flera..

P.s @Torn, har nu läst din tråd från början, du är en verklig inspiration så härlig läsning! Att få tillbaka passionen för tidigare intressen är en starkt motivation för mig och du visar att det går, härligt🐟🌻

Profile picture for user Se klart

God morgon,
Det är så stort beslut att sluta dricka att man måste anpassa vardagen efter det.
Särskilt i början. Och fortsatt (enligt mig) som jobbar med tankar mer än just flaskor nu, men halvfulla glas hälls ut på minuten liksom halvfulla flaskor. Ingen alkohol i köket. Så slipper jag störa min sinnesro. Kram och bara framåt nu!
/Nykter 568 dagar nu säger appen…

Profile picture for user Orosmoln

@Se klart, det gick så bra att jag glömde vara vaksam. Du har rätt, jag måste se till att anpassa vissa saker så jag inte upprepar detta misstag. Jag skall också bli bättre på att inte sluta läsa och skriva här på forumet när jag tycker det flyter på och jag mår bra. Stort misstag. Så bra med 568 nyktra dagar, blir både imponerad och inspirerad av er som varit nyktra länge! Hoppas jag också kommer dit så småningom 🌻

Profile picture for user Orosmoln

@Se klart visst minns jag Fame. Jag fick en helt galen bild av mig själv med balettskor och min öl runda kropp nerpressad i tights, genomsvettig dansande på en scen mot en ölburk. 🤣💃
Dags att ta fighten, känner mig redo💪

Profile picture for user Se klart

Du ska dansa bort från ölburken ju! Tajts och benvärmare, det blir bra.
Övermod är livsfarligt, här råder jante i den meningen att ett glas är endast en armlängd bort och mot det måste man hålla sig hemskt fokuserad- mer i början- men jag är säker på att det gäller fortsatt hela livet. Har man druckit sig till den här sjukdomen har man sannolikt druckit livets enheter. MEN fördelarna är otroligt många! De vinner varje dag. ☕️

Profile picture for user Sisyfos

Hej Orosmoln!
Jag tror som du att det är en nyttig läxa det där att plötsligt stå där med ölen i handen trots att man mår bra. Det är liksom ingen idé att skämmas, utan mer konstatera precis som du gör att jaha, så funkar det för mig, hur ser jag till att inte hamna där igen.
35 nyktra dagar är mycket värt. Kör på direkt igen nu så får du kanske ännu mer positiva effekter av att avstå. Första gången jag slutade tror jag att det dröjde 2 månader innan lugnet som många pratar om infann sig. Det är guld värt. Så lycka till nu och dansa vidare i dina tights.

Profile picture for user Orosmoln

Jag fortsätter att dansa vidare (bort från ölburken @ Se klart 😄) i mina tights. Det lilla återfallet har dock gett mig ett starkare sug, tankarna hänger envist kvar vid "en öl i solen", "en öl efter dagens arbete" osv.. Önskar att jag aldrig fått detta återfall men kanske behöver jag få kämpa lite, tänka lite mer, inte bara låta tiden gå. Positivt dock att jag orkar mer, börjat njuta av fysisk aktivitet och längtar ut i terrängen med hästarna 😊Jag mår så mycket bättre utan alkohol, ingen ångest, ingen hjärtklappning det är bara att gå vidare och komma i håg, aldrig ta första glaset! Livet väntar🧡

Profile picture for user Orosmoln

Som jag skrev lite om i går så har suget blivit så mycket starkare efter återfallet. Är det någon annan här som också upplevt att suget blivit starkare och att tankarna hela tiden kretsar kring alkohol efter ett återfall? Vaknar också och känner mig bakfull, får tänka efter om jag druckit något dagen innan eller inte. På ett sätt en bra påminnelse då jag tänker tillbaka på den kraftiga abstinens jag hade och som skrämde mig rejält. Kommer så väl i håg de kraftiga skakningarna som gjorde att jag inte ens kunde hålla i ett glas, svettningarna, den kraftiga hjärtklappningen, yrseln som satt i länge och de skrämmande mardrömmarna som kändes så verkliga. 😱

En vecka kvar av semestern, börjar nästan längta lite till jobb och rutiner. Tror det kan avleda mina tankar lite vilket behövs. Försöker fokusera på vad jag vill och ska göra i stället för vad jag inte skall göra (dricka öl). Känner mig övertygad om att detta kommer gå bra men inte utan ansträngning. Jag tänker att det som verkligen är viktigt och betyder något sällan kommer av sig självt och det man fått arbeta för att uppnå uppskattar och vårdar man ofta.

Vi har haft gäster igen under helgen, denna gång hällde jag ut de öl och det vin som fanns kvar, något har jag ändå lärt mig av återfallet. Jag har inte svårt att se andra dricka alkohol, måttligt socialt drickande var inte min grej sista åren. Det var berusning som gällde, att hålla sig måttfull i sällskap var snarare irriterande och jobbigt. Smög till mig extra öl och drack mig till berusning när festen var slut och ingen såg. Dit vill jag inte igen.

När jag drack planerade jag ofta att göra saker men kom aldrig i väg, med tiden blev det allt svårare att hitta energin. Satt hellre i soffan med en kall öl i handen och tänkte ”i morgon skall jag…” men så blev det aldrig. Att hitta tillbaka till mina intressen, känna lust och energi är det som motiverar mig mest att sluta med alkoholen. Sen är jag också väl medveten om att min kropp inte klarar mer alkohol, jag har druckit ur mina glas. Därför blir jag så glad och inspirerad när jag läser trådar där någon lyckats med detta. Jag får också styrka och lär mig när jag läser om alla som kämpar på olika sätt, hittar egna vägar och ibland, liksom jag själv, kör i diket men ändå vill fortsätta framåt. Tack alla ni som skriver! 🧡

Just nu öser regnet ner här, hoppas det blir lite uppehåll senare men även om det fortsätter regna skall jag rida ut i skogen och sen ner till havet. Det ger mig både lugn och energi, får klä mig efter vädret. 🌦
Ha en bra söndag alla!🌻

Profile picture for user Se klart

Hej!
Du har ju en massa bra både erfarenheter och insikter, och jag håller med dig om att vardagen känns ganska välkommen för oss som inte dricker. När alkohol dyker upp varje dag så blir det en påminnelse, ibland något att förhålla sig till. Det släpper ju när det är vanliga jobbveckor.
Intressen, lust och energi är väl de viktigaste ledorden för att bli nykter. När mina helger handlade om att bemästra bakfylla blev ALLT jobbigt.
Idag har jag plockat av vinbärsbuskarna, eller delar av. Det hade jag troligen gjort även om jag var bakis men det hade varit SÅ jobbigt.
Önskar dig en fin dag!

Profile picture for user TappadIgen

@Orosmoln Jag känner igen mig i mycket av dina beskrivningar. Nu är det ju ett tag sedan jag drack sist, men när jag höll på med att göra förändringar och trappa ner så var det absolut så att när jag trillade dit så kände jag mer av ett sug än när det gick bra. Samtidigt kom ju de där tankarna om att "det var lika bra att dricka mer för nu har jag ju ändå inte hållt mig till planen". Tyvärr var det väl de tankarna som gjorde att jag kunde dricka ännu mer när jag väl druckit en gång.

Och visst tänkte jag som du "I morgon skall jag". Min resa är ju minst lika krokig som din om inte mer. Nu har jag ju snart klarat ett år, och jag vet faktiskt inte vad som är skillnaden denna gången. Men du verkar ju ha alla de rätta förutsättningarna för att det ska gå bra för dig nu också.

Profile picture for user Orosmoln

Dagar och veckor går men tröttheten består. Lite så skulle jag kunna sammanfatta senaste tiden. 👀
Sedan jag plötsligt stod där (igen) med en öl i handen i slutet av juli har det ju gått ett tag och jag hade så hoppats att jag skulle vara piggare och må så mycket bättre vid det här laget. Ibland blir jag orolig för att det skall vara något allvarligt så som var fallet när hade mitt första längre uppehåll sommaren 2020 när tröttheten inte gav sig. När jag rannsakar mig lite inser jag dock att den tröttheten var annorlunda, helt förlamande. Jag klarar trots allt av att på ett hyfsat sätt sköta heltidsjobb, gård och djur även om det är så mycket mer jag önskade att jag hade ork att göra.

Någon gång då och då dyker tanken upp att om det nu inte blir bättre än så här så kanske det är lika bra att dricka, vad har jag att förlora. Lika fort som denna tanke kommer försvinner den när jag påminner mig om den helt avskyvärda abstinens jag fick i juni. Jag vilar fortfarande tryggt i beslutet om 12 helt vita månader, dit skall jag banne mig ta mig trött eller inte. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det ju, nog skall jag också bli piggare och få mer ork med tiden 😊 Om inte så har jag i alla fall sluppit ångest, skakningar som inte går att kontrollera, illamående och yrsel

Har ju inte varit här inne på länge så jag skall ta och läsa i kapp mig lite. Hoppas så att det går bra för er alla och att ni mår bra, gamla såväl som nya på forumet 🧡

Profile picture for user Orosmoln

Två noteringar för mig själv..
Jag är inte längre helt mörbultad när jag vaknar på morgonen. Tidigare hade jag svårt att gå ner för trappan på morgonen och fick gå på sidan och hålla mig ordentligt i trappräcket för att komma ner. Nu går jag rakt ner och kroppen värker inte. Om det beror på att jag inte dricker eller på att jag faktiskt rör på mig mer nu vet jag inte men skönt är det 😊

Tydligen har jag druckit så mycket så länge att min hjärna tolkar kroppens hungersignaler som sug efter öl 🍺 Så fort jag är hungrig dyker tanken på en öl upp oavsett tid på dygnet. Tack och lov ger det inget ordentligt sug efter alkohol men tanken dyker alltid upp. Tacksam att den nu bara fladdrar förbi och snabbt försvinner.

Ha en bra dag alla! 🧡