Förändring till det bättre

Profile picture for user Kallekandricka

Hej.

Även om det tar emot vill jag efter mycket läsande skapa en egen tråd. Det finns inget riktigt mål med den, förutom att jag behöver få ur mig tankar som jag gärna bollar med er andra som har erfarenhet av ohälsosamt drickande. Jag är ensamstående man i trettioårsåldern.

I jämförelse med andra kan jag inte påstå att jag dricker särskilt mycket, och aldrig dricker jag mig stupfull, men uträknat på ett år är det otäcka mängder, sen ljuger jag för mig själv när jag skriver detta, för det händer visst att jag dricker mig stupfull och jättemycket en gång i månaden kanske, men oftast, som allra oftast håller jag mig till motsvarande 1.5-2 deciliter 40% sprit om dagen. Vilket blir 55 liter starksprit om året! Eller 220 flaskor vin om jag räknat rätt! Bara en vinare varannan dag ju. Svårt att lura sig själv när man tänker efter, men ljuga kan man göra väldigt länge.

Det är länge sedan jag slutade supa och däri utåt sett sabotera för mig själv eller andra i min omgivning, numera är det mer i ensamhet jag dricker när jag vill koppla av, äta något gott, se en film, städa och hör inte av mig till andra p.g.a erfarenhet av dumma fyllesamtal och sms etc, så isolerar mig själv ganska mycket.

Drickandet kom till en gräns där jag kände att det enda jag såg fram emot under hela dagen var att ta den där ölen när jag kom hem efter jobbet, ölen efter jag städat klart, ölen efter jag gjort ditten och datten när jag fick fira.

Detta fick all tillvaro under hela dagen att vara ångestfylld ända fram till att jag fick dricka, vilket oftast skedde framåt kvällen och då tillräckligt fort för att kunna bli berusad på den ändå i sammanhanget lilla mängden(motsvarande omkring 1.5-2dl 40%). Det var som om det var det enda jag såg fram emot, och allting annat har fått stå på paus, för hur ska man orka ta tag i något eller göra något alls om man går runt med ångest och bara vill hem och dricka?

Drack bara på sådana nivåer att jag hann alltid nyktra till före nästa fylla, så det gick bra att sluta direkt, och under tiden jag druckit har jag räknat hårt på de där 8-10 timmar som behövs för att köra nykter till jobbet om jag druckit motsvarande 2 dl så har förmodligen inte kört rattfull, usch!... man har ju ingen aning egentligen.

Har läst mycket här vilket är till hjälp, men det som var droppen var när jag sänkte motsvarande 1.4 liter starksprit under tre dagar. Drack två öl den fjärde dan för jag kände mig skakig, men sen dess är jag i nuvarande stadie :)

Tankarna om att minska drickandet har gnagt en längre period men jag har inte orkat ta tag i det, men för två veckor sedan fick jag kraft och bröt istället helt och har inte druckit något sen dess. När klockan slog om till denna lördag inledde jag det femtonde dygnet som nykter.

Vet inte riktigt vad mitt mål är, just nu känner jag att jag aldrig vill dricka mer, men suget kommer ju titt som tätt, jag vill dricka för att unna mig, fira något, trösta mig, göra något roligare, göra något mindre jobbigt, för att få energi, för att bli trött...

Hur länge har mitt drickande pågått? Det vill jag inte tänka på fullt ut. Förr drack jag mer när jag väl drack men mer sällan och med uppehåll, På senare tid har jag druckit mindre mängd men oftare. Det är ofta en eller några nyktra dagar i följd då och då, men jag har inte haft en helt nykter vecka på över två år, men nu har jag haft två hela veckor nykter, och planen är att fortsätta så inom överskådlig tid som andra så ofta skriver.

Ser fram emot att fortsätta vara nykter, tycker mig känna att det kanske är lite bara liiite bättre, liiite lite lättare att göra och ta tag i saker, men det tar samtidigt emot eftersom man vill att tillvaron ska kännas ännu mycket bättre för att orka fortsätta, jag vill få återfunnen hälsa tillbaka osv, men att lista de positiva sidorna är oerhört svårt - såhär långt!

Funderar på att gå på AA möte, men oroar mig för att det ska leda till oönskade konsekvenser.

Som jag skrev upplever jag att alkoholen satt allting på paus för mig, sen är det mycket som stökar eller har stökat i mitt liv när jag var i tjugoårsåldern, dels alkohol men mycket annat som nära dödsfall, relationstrubbel, ekonomi, adhd, vänner som växt ifrån en osv. För ett antal år sedan gick jag ned mig helt, men har tagit mig ur det och är på väg ut ur annat, men jag tror att alkohol är en stor bov som gör att jag inte riktigt kommer vidare eller kommer loss ordentligt.

En dröm är att återta kontroll och skapa ordning i mitt liv och jag skulle verkligen vilja träffa en härlig partner med gemensamma intressen att göra roliga och spännande saker ihop med. Det är länge sen jag var i ett förhållande av olika skäl, mycket för att jag inte orkat med mig själv under en lång period och verkligen inte velat utsätta någon jag tycker om för mig själv under den tiden.

Oj vad långt det här blev, men hoppas någon finner det läsvärt. Jag kommer uppdatera framöver.

Profile picture for user Soffpotatis

Har bara varit nykter en dag längre än dig, och jag har inga planer på att fortsätta dricka alls.

Det låter som om du och jag har använt alkohol på samma sättoch vi har väldigt liknande bakgrund hur livet sett ut fram till brytpunkten.

Jag gick på mitt första AA-möte för snart två veckor sedan. Jag tyckte det var väldigt bra.

Det som funkat för mig hittills är att lyssna på boken ”skål ta mig fan” (Har lyssnat flera gånger) och att verkligen ta ”en dag i taget”. Det betyder för mig att jag även orkar ta tag i andra saker i mitt liv, och strunta i alla måsten man målar upp för sig själv. Det ger mig ett lugnare sinne och har då och då känt mig lycklig igen.

Hoppas du kan finna hjälp och stöd här!

Profile picture for user Se klart

Mitt liv liknar inte alls ditt, men ändå gör det ju det. Främst tänker jag då på kraft och energi att komma igång med saker, att ta sig igenom trista partier - allt kan f ö för en drinkare kännas trögt...
Jag kan inte råda kring hur du ska göra på sikt- men skulle rekommendera en längre tid, kanske 3 månader nykter för att därefter utvärdera och se hur det påverkat ditt liv.
Om det känns länge så funkar en dag i taget väldigt bra (för mig och många här)
Önskar dig styrka och du är ju smart som redan så ung har klarhet. Bra och heja dig! ?
Ps. Nästa vecka har jag varit nykter 7 månader. Ett av livets bästa beslut.

Profile picture for user Charlie70

Första tiden ÄR jobbig. Man blir trött, får kanske lite krämpor här och där, upplever att man tappar lusten till mycket (kanske det mesta). Allt, precis ALLT blir bättre utan alkohol. Du kommer att känna det efter hand. Jag hade t.ex. jättejobbigt efter tre veckor. Därefter drabbades jag av starkt sug i perioder. Jag tog hjälp av jordnötter och bubbelvatten. Jordnötter mättar, det är bra för suget. Efter att jag varit nykter i sex månader kändes det som om allt vände. Suget borta. Känner att alkoholen inte tillhör mig längre. Andra dricker, men inte jag.

Jag upplever att det är mer eller mindre ett heltidsjobb att bli nykter. Börja med en dag i taget! Läs på, läs böcker, se på youtubefilmer. I Andrahalvleks tråd får du massvis av tips! Fundera också på om du bör vända dig till en beroendemottagning. Det gjorde jag och jag tycker det har hjälpt mig i svåra tider när det finns ett blodprov som ska tas eller någon som ringer och vill veta hur det går.

Stort lycka till!

Profile picture for user Andrahalvlek

Våra liv var inte heller lika, eller vårt sätt att dricka. Men en sak var lik: Att livet är en transportsträcka till nästa fylla. Så sorgligt.

Börjar man dessutom välja bort aktiviteter och umgänge för att det hindrar en från att dricka så blir man snart väldigt ensam ?

Sen jag slutade dricka för snart sex månader sedan så har jag blivit mycket mer närvarande i nuet, upplever allt mycket starkare, är mer nöjd generellt med det mesta, och har mycket större tålamod med mig själv och andra.

Jag kan räkna upp hur många vinster som helst!

Ta Soffpotatis i hand och gör den nyktra resan nu - och du kommer inte att ångra mig.

I min tråd finns som Charlie skrev MASSOR av tips så att du kan sysselsätta dig 24/7 nu i början. Det här kan man inte göra halvdant, det kräver mycket engagemang.

Kram ?

Profile picture for user Onkel F

Grattis till dina nyktra veckor! Bra beslut att göra något åt alkoholen.

Mitt sätt att dricka liknade i mång och mycket ditt. Särskilt det där med "mindre men oftare". Jag tror det är det mest självdestruktiva sättet att dricka. Det blir en vana, ett normaltillstånd som sakta smyger sig på. För mig slutade det med att jag drack veckan runt. Med ökande kvantiteter.

Det glädjer mig att du bestämt dig för att göra något åt din situation innan det riskerar att gå överstyr.
Oavsett om du väljer nykterhet eller minskat intag, lycka till!

Profile picture for user Ensam1984

Känner igen mig i mycket du skriver. Om ett förändrat drickande, om att dricka i ensamhet, att dricka mindre men oftare och att inte ens kunna tänka på att ha en partner då man inte riktigt klarar av sig själv ens.

Har själv varit nykter 51 dagar nu, det har varit lätt för mig, tills nu, nu har jag en svacka. Så det går upp och ner. Men av erfarenhet vet jag också att det blir bättre. Och vi kommer inte ta oss framåt eller uppåt om vi inte spolar kröken.

Förresten, grymt jobbat med 2 veckors nykterhet. Mitt tips, om något är att lova dig själv nykterhet en dag i taget och skriv här inne varje dag, som en dagbok, det är superbra att ha sen när det är jobbigt eller du börjar leka med tanken om att du kan dricka. För det händer alla, men alla agerar inte på det.

Kram

Profile picture for user Kallekandricka

Hej, och tack allesammans för svar.

"Livet är en transportsträcka till nästa fylla", oerhört träffande. Skrämmande när man tänker på det. Jag känner mig sugen på att dricka just nu. Kommer förstås inte göra det. Jag tänker och kan inte förstå hur man kan vara så huvudlös att man utsätter sig för nästan en hel dags lidelse med ångest och obehag i väntan för ett fåtal timmars berusning framåt kvällen? Och berusningen sedan... Den är ju egentligen bara trevlig när den smyger sig på. Jag hatar att vara full och jag avskyr att vara bakis. Vakna med yrsel och hjärtklappning, törsten man känner, känna sig orolig för att sätta sig bakom ratten, allt annat negativt som kommer med svettningar och oro. Hur många gånger har man inte tänkt att man aldrig mer ska dricka när man varit nere på botten?

@Andrahalvlek: När jag läste den meningen rotade sig känslan av att vilja avstå alkohol än djupare hos mig. Tack

@Soffpotatis: Är det din första nyktra period och vad var det som fick dig att bestämma dig?

@Se klart: Det är så bedrägligt hur man har använt alkoholen i alla tänkbara situationer oavsett känsla. Minns en gång jag varit ute och motionerat och tränat, självklart skulle jag fira och koppla av med en riktigt stark öl efteråt, pratade med en person om det verkligen var hälsosamt att dricka en öl ovanpå träningen, varpå "Tänk om du druckit ölen utan att träna", då var ölen plötsligt legitim. Vet inte hur många träningspass jag firat med en öl...

@Charlie70 Jag läste om post-akut abstinens och är själv lite orolig jag ska komma in i en sämre period. Det känns som att det gått lite för lätt hittills även om precis som du skriver så har jag upplevt smärta på diverse ställen, haft huvudvärk. Jag har sällan huvudvärk, men kanske har alkoholen maskerat mycket som nu kommer fram? Jag har slutat med nikotin tidigare, så vet hur bestämd man måste vara. Så länge jag låter bli alkoholen helt kommer det gå bra.

@Onkel F Innan semestern hade jag trappat upp till att dricka något varje dag så att viss berusning infann sig. Hela dagen gick åt att nå slutmålet när jag fick knäcka ölen. Vissa dagar räckte inte det så jag fick ta ett par snaps också för att känna mig nöjd. Många måltider styrdes också till sådant man fick unna sig alkohol till. Länge gått med känslan att jag vill göra något åt det. Just nu önskar jag bara att jag tagit tag i det tidigare, men behövde semestern för tryggheten i när jag spola kröken.

@Ensam1984 Jag har läst hela din tråd och igenkänningsfaktorn är stor för mig i många bitar. Jag hoppas din npf-utredning kan ge dig svar och verktyg för en mindre kaotiskt och lättare vardag. Jag fick själv diagnosen adhd som vuxen vilket gett mig mycket svar, insikt och tillgång till medicin. Dock osäker på om det mer övergått i add för jag är så "svårstartad" med mycket prokrastinering sen jag gick in i väggen. Så var det dock inte förr när jag var mer utagerande, alltid saker på gång, alltid nya upptåg, projekt m.m som aldrig avslutades. Mentalt är det fortfarande samma kamp mot impulser och hjärnspökena, och när jag får energi är jag snabbt tillbaka i mitt gamla jag, men jag bränner slut på mig själv gång på gång och hamnar på ruta noll.

-------------------------------------------- Uppdatering -----------------------------------

Måndagen blir dygn 17 som nykter när klockan slagit om. Sömnen infinner sig inte riktigt och jag har vänt på dygnet men sover när jag väl somnat. Förr hade jag druckit lite extra nån dag så man hade somnat tidigt och sen vaknat tidigt med alla kroppsliga obehag som infinner sig när spriten går ur. Tror jag kan ha ganska mycket uppdämt sömnbehov just nu när man får sova på riktigt för första gången på väldigt länge, även om jag är väldigt trött.

Tankarna går fram och tillbaka. Jag kan känna jag inte har ett tillräckligt tydligt mål eller tillräcklig beslutsamhet, mycket förhandlande i hjärnan precis som när man slutar med nikotin, men sen tänker jag på alla nackdelar och då återkommer de bra tankarna.

Idag har jag lagat bra, god och hälsosam mat och varit ute och motionerat 2 timmar i terräng under dagen. Ute i skogen funderade jag på om jag ska dricka igen, vad, när, hur, var. Det känns tråkigt att tänka sig framtiden utan alkohol. Inte så konstigt den gör det när varje positiv stund har förgyllts med alkohol om så jag fiskat, bestigit berg, lagat mat, tränat, städat, festat eller träffat vänner, ALLT! Inte konstigt det känns grått att tänka sig ett liv utan. Normalt sett hade jag druckit mycket vitt vin till maten idag och åtminstone en öl efter motionen. Det är två positiva saker idag som jag gjort utan att direkt toppa med alkohol. Det är väldigt många upplevelser eller sysslor kvar att göra utan A för att programmera om hjärnan. Tänker på alla filmer jag bara sett till hälften eftersom jag fördunklat sinnet med sprit, alla böcker och musik... och alla andra upplevelser de senaste åren. Sorg och ilska alltså.

Imorgon tror jag det är öppet på AA, men jag är inte redo för att gå.

Nu när jag äntligen kommit över brytpunkten att inte dricka en period finns det egentligen inget som gör att jag behöver gå tillbaka, men det hade varit skönt om det snabbt kom positiva sidor av att avstå som kvitto på att man gör rätt, jag förstår dock att det ligger lite längre fram i tiden även om t ex vågen redan visar bättre siffror.

Tack alla som skrev och kämpa på. Jag kommer om jag inte redan har att läsa igenom era trådar.

Imorgon när jag kliver upp fortsätter jag denna måndag nykter.

Profile picture for user Andrahalvlek

Svinbra jobbat Kallekandricka! Du är verkligen precis så bestämd som man måste vara. Säga till hjärnan tydligt och bestämt som man gör till en treåring. Och ha samma tålamod, tids nog fattar hjärnan.

Känslor kom starkt för mig efter ett tag. Alla känslor, även ilska tyvärr. Glädje och njutning kunde komma krypande men sen bli oerhört starkt och genuint.

För att citera Annie Grace: ”Alkoholen tar ifrån oss möjligheten att känna glädje i det vardagliga.”

Kram ?

Profile picture for user Se klart

Ja bra där med beslutsamhet och konsekvens. Jag fick post-akut abstinens efter 3,5 månad om jag minns rätt. Fördelen var att det gått så lång tid att det verkligen inte var ett alternativ att dricka. Konstigt (kanske inte) men överraskande nog har det sedan hållit i sig med att bli bättre och bättre- för varje månad. Önskar det gick att överföra lite sån kraft denna väg! Hejar på dig!??

Profile picture for user Soffpotatis

Som svar på av Se klart

Hej kallekandricka!

Det är inte min första nyktra period, men det är min första period som nykter där jag känner mig allt igenom beslutsam. Det som fick mig på banan denna gång var en fylla med minneslucka, men det var något annat också, något jag inte kan sätta fingret på.

Skillnaden denna gång var att jag på något sätt resignerade. Jag stressade inte runt i bakfylleångesten och planerade inte för hur jag skulle sluta dricka. Jag var bara lugn i sinnet och kände någon slags sorg. Eftersom det kändes annorlunda denna gång så gjorde jag annorlunda. Börjat gå på AA-möten och tagit kontakt med beroendecentrum. Och så hänger jag ju här ?

Profile picture for user Kennie

Hej! Jag tänkte som du att det skulle vara sorgligt att inte få dricka för att förgylla vissa stunder, men under de tre månader som jag från början bestämde mig för att vara nykter så förändrades mina tankar kring det. När de tre månaderna hade gått hade jag ingen lust att dricka längre, och jag hade upptäckt att god mat, goda vänner, naturen, motion och annat ger mig den guldkant jag behöver. Och liksom du så gillar jag inte heller att vara full, så jag ser ingen anledning att dricka längre annat än möjligtvis smaken på vissa drycker. Och så gott är det inte att det är värt att må dåligt för. Jag läste också på en del om alkohol och tycker att det hjälpt, finns en tråd med litteraturtips överst på Förändra sitt drickande. Lycka till!

Profile picture for user Se klart

För mig var det precis som för @kennie, tre månader- sen minsann på påsken skulle jag få klunka vin och drinkar.
Efter två månader började jag tänka mer konkret på en långsiktig plan. Dvs jag bestämde inte att ”förlänga” nykterheten på långfredagen... utan ställde in mig på, eftersom jag upptäckte så många fördelar, att fortsätta.
Jag skulle säga att jag är urtypen för vin-njutare (och överkonsumtion) ost och mat och prat och sena kvällar med vänner.
Coronan har gjort tillfällena färre men jag är säker på att jag kommer leva ett roligt och njutigt liv även framåt.
Men viktigast är att jag lever mitt på många sätt- bästa liv varenda dag nu. Det gäller bara att härda ut de första veckorna som ofta är lite sega. Önskar dig massa kraft till det!

Profile picture for user Ensam1984

Tycker om din tråd Kallekandricka, du skriver väldigt ärligt, det är något som tilltalar mig i ditt skrivande.

I vilket fall...

Jag var nykter 173 dagar (tror jag) juni-dec förra året, det var min första nyktra period någonsin. Sen föll jag. Det var lätt för mig förra gången, så lätt som det kan vara att sluta dricka... ingen barnlek dvs. Men det är inte förrän denna gång som jag verkligen kopplat att man inte behöver VÄLJA att agera på en känsla eller ett sug. Det låter kanske helt naturligt. Men jag har INTE fattat det innan, min hjärna funkar verkligen inte som alla andras. Men nu när en känsla kommer, och något säger mig att jag bör dricka - så sätter jag mig ner - stirrar känslan i vitöga och gör ett aktivt val. För ett aktivt val kan man endast göra om man har alla grundfakta. Jag kan välja att inte dricka, då jag inte dricker på känslor. Det är det mest effektiva för mig.

Sorgen är det jobbigaste just nu, jag vet att det går över, och runt oktober/november förra året så ville jag inte dricka. Så jag vet att jag kommer dit, men det är så nedrans sorgligt att jag är en sån som inte kan dricka. Vill komma dit då jag kan säga att jag är en sån som väljer att inte dricka istället.

Vilket spretigt inlägg det blev - i din tråd. jaja...

Profile picture for user Bestemor

Ensam1984, din reflektion är en fullträff. Jag har samma önskan som du - att inte ens vilja dricka! Den dagen kommer!
Intressant tråd och mycket fint och tänkvärt att läsa

Profile picture for user Kallekandricka

Hej på er och tack för era inlägg. Det betyder väldigt mycket att ni läser, reflekterar, återkopplar till egna erfarenheter. Jag läser mycket här och hoppas kunna återgälda er på samma vis ni stöttar mig. Jag önskar jag kunde svarat er individuellt inatt, men jag behöver skjuta på det för det är stökigt i mitt inre.

För jösses vilka tvära kast det är mentalt just nu. Känslostormar som drar igång över gammalt, minnen, känslor, dofter, smaker som kommer upp till ytan som känns så färska att de nästan går att ta på, tankar på vänner och relationer som gått förlorade och slagits i spillror.

Från ena stunden känslan av lyckorus och glädje med skratt till att i nästa sekund känna förtvivlan, hopplöshet.

Idag åt jag ärtsoppa.
Utan varm punsch.
Första gången
på tio år.

Så kommer måltiderna se ut framöver, aldrig mer något vin, ingen snaps till julbordet, ingen öl till grillningen med mera. Jag börjar förhandla med mig själv. Inser det idiotiska i det. Jag vet ju hur det slutar. Kommer dricka för mycket om jag unnar mig om så bara lite vid ett tillfälle. Sen kommer jag inte orka ta bakfyllan dagen därpå, brukar nämligen behöva sträcka ut den över flera dagar med bara lite mindre drickande per dag tills jag får en alkoholfri dag. Ibland kan en tyngre fylla få mig att dricka något varje dag i flera veckor innan jag orkar bryta och rida ut ångesten. Och jag tror inte jag är ensam om att riskera att dricka ikapp ifall jag haft en nykter period så det lätt blir plus minus noll i slutändan.

Ledsen.

Dels för att jag försatt mig i den här situationen. Men också ledsen för att jag aldrig mer kommer kunna dricka.
Och jag vill så gärna skriva in 'kanske' i föregående mening.

Innerst inne vet jag att det inte går.

Samtidigt när jag tänker på att aldrig mer dricka(för jag vill inte med tanke på omständigheterna), ja då blir jag också glad. Väldigt glad. Känner spänning, lust.

Jag vet ju hur det var när man var ung. Även om jag hade ett fåtal fyllor i tidiga tonåren samt några rus med psykedelika var drickandet aldrig något som fastnade förrän jag blev omkring 23-25. Jag hade så mycket att se fram emot som yngre, intressen, aktiviteter, vänner, relationer. Det var först när jag blev äldre som det mer och mer blev helgen man såg fram emot när det vankades fest och sprit, eller som de senaste åren, mer eller mindre till att bli det enda jag såg fram emot var ölen efter jobbet och att få supa på helgen.

Hur knepigt det än är så känner jag för första gången på väldigt länge både tro och hopp om framtiden. Det känns som att jag är på väg någonstans, inte bara trampar vatten. Det har lossnat. Jag känner detta trots att jag försöker förbereda mig för att eventuellt få väldigt tråkiga hälsobesked för en närstående.

Tvära kast.

Orolig sömn, dygnsrytm obefintlig. Har energi som jag inte känt på väldigt länge, en vakenhet och klipskhet som återfunnit sig, minnen och tankar som går i rekordfart. Intresse för nya saker.

Jag är också oerhört trött.

Blir rädd för hur jag kan ha slitit på kroppen. Vet att man har en bra återhämtningsförmåga, men tänker ändå på alla gånger jag druckit, framförallt då sprit, rent och riskerna det medfört som kanske inte visar sig förrän om tio, tjugo eller trettio år. Jag har ju trettio år kvar att arbeta och jag känner inte att jag vågar drömma om att få ens fem år av bra tid efter det. Som jag känt det länge tror jag inte ens jag ska klara mig fram till nästa sommar, ibland ens nästa vecka.

Sorg...

Tänkte tillbaka på senast jag gjorde saker helt nykter, maträtter, upplevelser, aktiviteter, kärlek, senast jag hade sex med någon med mera. Nästan allt sånt har bara varit under berusning på väldigt länge. Det känns jobbigt att minnas tillbaka ungdomsåren och tidiga 20-årsåldern så tydligt och känna att så oerhört mycket tid ha gått förlorad de senaste tio åren. Hur mycket har fallit i glömska? När kände jag mig på riktigt lycklig senast? Inte så där fejk-lycklig man känner sig när allt är "på topp" och berusningen sköljer över en. Jag menar lycklig på riktigt.

Lika betydelselöst något viktigt man sagt till en person utan att se denne i ögonen lika betydelselös kan en stark upplevelse eller känsla för en själv vara och förbli om man känner den som onykter, vare sig det är en smak, handling eller beröring.

Vilken fight det är i mitt inre.

Jag har så mycket att återerövra utan alkohol.
Idag var det ärtsoppa.
Imorgon något annat.

Försöker äta så nyttigt jag kan, försöker ta absolut inga mediciner även om jag har antipsykotika vid behov för sömn(usch hemskt) och centralstimulerande vid behov dagtid. Rör på mig, tränar, motionerar för att kroppen inte bara ska återhämta sig, utan också bli starkare.

Mina inlägg kan komma att bli något spretiga framöver.

Denna onsdag blir dygn nitton som nykter.

Profile picture for user Se klart

Så är det, inget rakt spår även om återfall uteblir så är det otroligt mkt tankar och känslor i omlopp, de kommer även retroaktivt.
Känner sånt som inte känts på ett tag.
Och sen blir känslorna så mycket och starka, oväntat mycket jämfört med hur man målar upp ett liv som nykter.
Men önskar du kan ta sorgen över aldrig med alkohol även den i mindre bitar? Det är en av de sakerna som förändras mest över tid skulle jag säga.
För mig fanns också en stor lättnad med. Så var jag där, dit jag trodde jag skulle behöva komma.
Lättnaden finns kvar, inte minst när det kommer till min kropp och hälsa och förstås tryggheten i att veta att jag aldrig blir ”för full”.
Allt tar lite tid i denna process. Skriva och läsa här har funkar väldigt bra för mig, Och så en enda dag i taget.
Önskar dig en bra onsdag trots din gryningsmorgon. ??

Profile picture for user Andrahalvlek

Du är jätteduktig på att sätta ord på det, fortsätt så. Det är en sorg och lättnad att sluta dricka. Först mest sorg, men vartefter mer och mer lättnad.

Det är som med allt sorgearbete. Man får ta sig igenom varje högtid och företeelse utan alkoholen några gånger innan det känns okej. Först ärtsoppa, sen grillning och så vidare.

Känslorna blir också påtagligt starkare i nykterheten. Innan har vi dämpat alla känslor med alkoholen, luddat till kanterna lite. Nu kommer allt ofiltrerat. Glädje, ilska, sorg. Pang.

Vi får samla på oss nyktra erfarenheter. Som smultron på ett strå. Sakta, försiktigt, nästan andaktsfullt.

Kram ?

Profile picture for user Ensam1984

Du sätter ord på precis mina känslor om nuet och dåtiden. Att leva fake under berusning. Att undra hur det kunde ha varit och när man senast var genuint lycklig. För mig är det mycket att inte ens veta hur jag ska uppleva eller bete mig i situationer där alkoholen har varit en sån naturlig del.

Det går upp och ner, bergodalbana. Så är jag också som person, och fördrar det på många sätt. Bättre att få vara väldigt uppe även om man ibland är nere, så länge inte allt är samma. Utan A så känns dock topparna och dalarna så mycket mer.

Denna känslofas då allt kommer över en, den kommer att ebba ut. Tror det är viktigt att vi förlåter oss själva, det som har hänt (eller inte hänt) kan vi inte påverka. Men som du skriver, att du känner hopp om en framtid - som jag också känner, det KAN BARA SKE om vi inte dricker. Ingen förändring kommer till när vi dricker A. Vi kommer aldrig ta oss för det där andra - för A är alltid prio 1.

Känn känslorna, reflektera, skriv här och ta en dag i taget. "Aldrig mer" funkar inte för mig. Men i dag väljer jag att vara nykter. I morgon kan jag inte styra över.

Profile picture for user AkillesU

Sorgen kommer och går... men känslan av att man är less på alkoholen känns större idag. Och det känns lättare att tänka att man måste få sörja.... som när man gör slut med nån...

Men A var verkligen inte snäll mot mig! Gav mig falska förhoppningar, underbara kvällar och gjorde att jag kände mig så fantastisk.....
Sen blev man slagen och sparkad på dagen efter. Till sist av många långa år av svek började man verkligen se igenom fasaden!
??

Profile picture for user Oneday

”Jag vet ju hur det var när man var ung. Även om jag hade ett fåtal fyllor i tidiga tonåren samt några rus med psykedelika var drickandet aldrig något som fastnade förrän jag blev omkring 23-25. Jag hade så mycket att se fram emot som yngre, intressen, aktiviteter, vänner, relationer. ”

Tänk ännu längre tillbaka i tiden. När du, vi, var 9-10 år. Världen kunde vara hemsk, fantastisk, konstig, urtrist.
Men vi behövde aldrig alkohol för att klara av den.

All styrka till dig!

Profile picture for user Kallekandricka

Hej alla och tack ni som skrivit.

Kör en uppdatering så ni inte tror jag gått förlorad samt att få ur mig lite tankar.

Har varit bortrest ett tag, men jag är fortfarande nykter!

Med tolvslaget är fredagen inledd. Håller jag mig nykter även detta dygn är det dygn nr 28. Hur ska man räkna egentligen? Jag räknar från och med första dagen jag blev nykter, men kalendermässigt är det först på lördag som det gått fyra veckor. Oavsett så är det helt otroligt, detta kunde jag inte tro för en månad sedan. En dröm var det då.

Även om de fysiska och psykiska förbättringarna känns jäkligt små ska jag inte sticka under stol med att det även finns en del positivt.

Jag gillar allra mest att inte bara ha alkoholen att se fram emot under dagen - positivt!
Jag gillar verkligen inte att vissa dagar ser jag inte fram emot någonting alls, vaknar och det finns ingen, absolut ingen tröst som väntar framåt kvällen - säger sig självt!

Jag är arg för jag fortfarande kan känna mig bakfull när jag vaknar.

Jag slipper känna mig törstig som en öken när jag går upp. Och den senaste veckan har jag inte vaknat vare sig mitt i sömnen eller på morgon av att jag måste springa och pissa.

Jag har heller inte slösat bort pengar på sprit och har hållit hårt i plånboken så inga onödiga köp, +1500kr!

Kanske känner mig piggare. Ibland... För jag känner mig något gruvligt trött också.

Satt och beundrade stjärnfallen i min ensamhet nu de två senaste nätterna i mörk, tyst lantlig miljö.
Tårarna kom lite smått andra kvällen efter alla idiotiska och naiva önskningar jag gjorde till vart enda stjärnfall jag såg, och de blev många kan jag säga. Önskningarna var få, mången upprepning om att få må bättre, att saker och ting ska lossna för mig, att någonting någon gång ska gå bra för en gångs skull, att få fortsätta vara nykter, få slippa ångest, att det kommande hälsobeskedet för min närstående ska vara bra. Kunde låta fantasin skena och tankarna for iväg om en saga om lille Kalle som bara har en önskan, och hur Douglas Adams måste tänkt när han fick idén till HHGTTG, han var visserligen plakat där han låg och kollade upp mot stjärnorna...

Hursom så kände jag mig lättad efteråt. De tvära känslomässiga kasten kommer kanske inte riktigt lika ofta längre? Och att tänka tillbaka på nätterna nu känns bra.

Jag fortsätter att äta så nyttigt som jag kan, förstår och orkar med. Gör det någon skillnad? Det får man hoppas, annars är det bortkastat. Fast då vore det bortkastat att vara nykter också. Och motsatsen sliter ju om något.

Ser fram emot middagen jag ska laga imorgon.

Detta har gått väldigt lätt och bra hittills, men också väldigt svårt!

En återkoppling till hur illa det varit för mig: "För män innebär en konsumtion över 14 standardglas per vecka en förhöjd risk. Intensivkonsumtion är mer än 4 standardglas per tillfälle."

Jag har druckit cirka 29 standardglas per vecka om jag räknar förlåtande. Jag vet att det egentligen är mer än så. Mer än nog oroväckande för att jag ska hålla mig motiverad.

Om ett par veckor ska jag be om att få göra en lite grundligare koll på blodvärden, vitaminer etc. Vågade inte be om det före jag blev nykter, rädd för sanningen, rädd för komplikationer för att vården inte klarar hantera vetskapen utan att kategorisera mig, rädd för att jag ska vara i ett tillstånd som är irreversibelt. Sistnämnda kan man ju vara fortfarande, men med sex veckor nykter i bagaget tänker jag det finns kapacitet att hantera det.

återigen tack för allt stöd.

Profile picture for user Soffpotatis

Grattis till dina fyra veckor! Det där med att räkna dagarna gör man på det sätt som känns bäst för sig själv. Jag räknar dygn utan alkohol.

För mig förbättrades sömnen på en gång, men jag har ju också dagar som är sega. Dels för att sömnen blivit försummad när jag drack och dels, tänker jag, för att livet ser ut så. Det vi alkisar generellt är dåliga på är ju att hantera det vardagliga grå livet, att ha tråkigt och diverse motgångar. Jag vet ju inte hur det är för dig, men sånt måste jag jobba med. Jag kommer inte alltid må toppen, hur hanterar man det? Förut har alkoholen fungerat som någon snabbfix, även om den gjorde allt på lång sikt mycket sämre.

Sköt om dig ?

Profile picture for user Andrahalvlek

I början räknade jag dagar, efter 1-2 månader räknade jag veckor, och därefter räknar jag hela månader. Men jag har en app som visar antal nyktra dagar (Nomo Sobriety chock). Idag visar den 187 dagar, tjoho!

Svinbra jobbat med nykterheten!

Kram ?

Profile picture for user Ensam1984

Först, tack för inlägget i min tråd. Du har så rätt vad gäller listor. :)

Det där med positiva och om något negativa effekter med att sluta med A håller jag helt med om.

Det enda positiva med att dricka är att man ibland inte har något att se fram emot, att man inte kan fira av dagen eller något sånt. Men det är ju i sig tragiskt tänker jag. Mina promenader har ju blivit lite av det jag unnar mig istället (tills nu då jag stukade foten). Sen är väl en annan positiv sak med att dricka för mig att jag kan slappna av lite, speciellt i sällskap där jag kan hålla mig någorlunda normalt full. Men fördelarna med att inte dricka är desto fler.

En dag i taget och var stolt över vad du har fixat. Även om vi skulle falla så vet vi nu att vi kan, att det går :)

Profile picture for user Kallekandricka

Kände att jag behövde unna mig något, fira lite eller vad man ska säga. Har varit ganska strikt med allt sen jag slutade dricka. Men inatt tog jag bilen till McDonalds och köpte lite god kvällsmat. Höll igen så det blev ett par cheese och en glass. Ångrar mig så här i efterhand, men något behövdes allt. Provade ändå att få mig till freds med en längre promenad tidigare, det räckte inte.

Sitter och tänker på hur jag inte behövde några droger i livet före jag kom i kontakt med dem. Hur skulle det varit för oss människor om vi inte hade några starkare berusningsmedel än socker och kaffe? Minns jag alltid sökte kickar förr, var mycket mer äventyrlig, hittade på saker och tog risker, sånt börjar komma tillbaka i sinnet nu en månad in i nykterhet. Kollar efter någon extremsport som kan passa mig, något nytt att lära sig/göra. All sådan lust, äkta sug har jag förmodligen väldigt effektivt dövat med alkohol i många år.

Kommit fram till att jag varken ska eller bör förnya mitt recept på insomningstabletter eftersom de är bedrägliga, och jo... de har tidigare slunkit ned trots berusning. Det känns som att det får vara färdigt med dem också för ett tag, trots att sömnen är trasig och behöver justeras emellanåt. Jag har inte tagit någon sen slutet av juni. De är högrisk för alla som har problem med A eftersom de också påverkar GABA-receptorer och när de går ur kroppen får man svårare att stå emot spriten. Jag finner det lite konstigt att det inte skrivs mer om det här inne då jag vet för egen del att både benzo och z-analoger påverkar min egen beslutsamhet och agerande på kort och lång sikt. Eller är det jag som är slö i tanken och det är underförstått hos alla andra?

Imorgon när jag vaknar denna fredag tar jag mig igenom dygn 35 i ordningen som nykter.

----------------------------

@Soffpotatis håller verkligen med om hur dålig man är på att hantera tristessen. Det måste hända något, ha en känsla av att vara på väg någonstans(även om man bara är på väg till nästa fylla), någon form av stimuli till hjärnan. Kommer på mig själv med tankar om att vilja snabbspola tiden fram till nästa vecka, nästa lön och sådant. Har gått in i denna nyktra period med mycket bättre erfarenheter än tidigare och en beslutsamhet som känns tillräcklig. Men sömnen är fortfarande hopplös för mig :)

@Andrahalvlek Appen var lite mycket för att bara hålla koll på tideräkningen :) Väldigt mycket att ställa in, för mycket. Men jag är kanske snart inne i en fas att kunna räkna veckor istället, blir lättare att hålla koll så. Kanske inte så noga med några dagar hit eller dit när jag på lördag passerar fem veckor? Men vad häftigt att du varit nykter så länge som du har. Jag höll på att skriva "jag hoppas jag också klarar så länge", men varenda cell i min kropp vill mer än så.

@Ensam1984 Jag tänker mig att i framtiden kommer det komma en dag när man verkligen känner att man är färdig med spriten och inte längre känner något sug, ingen lust att dricka, ingen saknad av känslan och kanske inte längre minns eller bara rycker på axlarna åt hur det brukade vara. Jag är nästan där med nikotin. Ibland kan jag få ett infall och romantisera en kort stund, men tankarna är så flyktiga och de försvinner av sig själv. Det som innan infann sig i tankarna varje minut i början kan nu gå veckor emellan. Jag kommer aldrig mer snusa, det känns så naturligt för mig numera. En dag kommer det att bli så med A också. Just nu är det en uppförsbacke, men jag är så trygg i mitt beslut att jag kan skriva jag kommer inte dricka imorgon heller.

Men det tar jag tag i imorgon :)

Profile picture for user Andrahalvlek

Lite junkfood mitt i natten är helt okej då och då tycker jag. Kan själv göra liknande ryck med choklad, men lite mer planerat. Just idag planerar jag att köpa just choklad.

Jag ställde bara in startdatum, och sen visar nomo-appen antal dagar under My clocks. Just idag visar den 194 dagar, tjoho!

Veckor är bara ett mellanläge. Efter 1,5-2 mån övergick jag till att räkna månader. Jag minns ju alltid att min första nyktra dag var den 9/2 ? Som en andra födelsedag nästan.

Extremsport? Som i klättring och fallskärmshoppning? Själv skulle jag vilja lära mig paddla kajak. Förena mitt naturintresse med lite överkroppsträning ? Cykla gör jag gärna också. Är för tung för att springa tyvärr.

Kram ?

Profile picture for user Kallekandricka

Hela fredagen gick åt till nästan ingenting. Har känt mig arg idag, riktigt mörk i sinnet, vet inte grundorsak. Kände det direkt när jag vaknade. Jag är förbannad! Det känns också som att allting går fel, motgångar hela tiden. Är less på värmen, stör mig på ljud. Vill ta ut ilskan på någon eller något.

Såg två filmer under kvällen, de var bra, drogs med i handling, men så fort de stängdes av pang tillbaka i en dålig ilsken sinnesstämning igen. Värdelöst. Vill bara skrika! Var och handlade saker som behövdes och slängde ned lite godis i korgen för jag kände mig sur, men det hjälpte inte till det bättre att äta skräpet. Fan också!

Alkohol hade kanske fått mig ur sinnesstämningen, brutit tankarna eller bara fått mig att kapitulerat inför sinnestillståndet. Men det gav jag fan i att testa.

Hoppas jag får en bättre dag imorgon.

@Andrahalvlek: Ja, något åt fallskärmshoppning hade varit häftigt. Just idag med mitt humör vet jag dock inte om jag hade vecklat ut skärmen när jag rusat mot marken så bitter jag känner mig, så jag är väl ingen bra kandidat för solohopp :) Kajak är också något jag tittat på. Det kan man göra precis så extremt och äventyrligt man själv vill utifrån väder och vind. Tänk att paddla runt Gotland med tält, eller längs kusten, norra Norge med mera. Men man vill väl lära sig att rolla, vända runt, komma i och ur ute på vatten under kontrollerade former.

Profile picture for user Se klart

Åh, vad jag känner igen dessa riktiga skitdagar, förbannad och ilsk. Tror att många kan intyga att efter dessa kommer ofta minst en riktigt bra dag.
Jag har druckit på mycket ilska genom åren.
Trodde den hade lagrats och komma ut som ett vulkanutbrott men har bara pyst lite de där arg-dagarna. En annan sak som visade sig vara enklare att hantera än befarat. Idag blir en bättre dag!

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag blev helt paff i början över hur jävla arg jag kunde bli. Fick ett ilsket utbrott mot min chef som renderade i ett orossamtal ?

Så arg som jag var vissa dagar i början av nykterheten har jag aldrig tidigare varit. Mycket ovant.

Alkoholen la sig som en våt filt över alla känslor, positiva som negativa. Nu måste vi lära oss hantera dem på annat sätt. (Skälla ut sin chef var ingen bra lösning, även om hon förtjänade det.)

Även glädjen blir starkare och mer genuin. Liksom tacksamhet och harmoni. Efter grisdagar kommer gulddagar!

Kram ?

Profile picture for user Kallekandricka

Dag 40 avklarad.

Skriver från mobil så blir "kort", men har egentligen jättemycket som jag behöver ventilera, vi får se :)

Idag var första gången på lång tid som jag sprang en längre runda och inte drack öl efteråt för att fira hur duktig jag varit. Har alltså inte tagit en löptur sen jag blev nykter. Slogs av vilken kondition jag hade! Orkade löpa hela rundan på bra tid. Känner mig sorgsen över hur varje positiv situation förut skulle toppas med alkohol, och känner mig smått förtvivlad över alla gånger jag drack ändå...

Men ikväll känns det bra efter löpturen! Och jag kommer få bra återhämtning i sömnen eftersom jag inte druckit. Imorgon kommer jag att vakna med träningsvärk utan bakfylla!

Varför var varje positiv hälsomässig aspekt tvungen att kontras med drickande? Eller har jag hållit på med en massa hälsotrams för att kompensera för drickandet? Men alla gånger som jag drack utan att göra något nyttigt då? Jag vet inte vad jag ska tänka om detta.

Hur ska man någonsin kunna förlåta sig själv? Det är en tanke jag trots allt vågar tänka idag istället för att som tidigare skjuta undan allt upptagen med bakfylleångest, allmän ångest som kom av att inte dricka och annat krångel över drickandet som skedde varje dag. Har inga svar idag, men jag vågar åtminstone tänka det. Och i framtiden kanske jag kan förlåta mig själv. Så här långt gläds jag åt att jag ändå brutit och förändrat min tillvaro.

Ett förlåt kan vänta.

Ett annat bekymmer är att det ibland poppar upp tankar om hur jag får för mig att börja vilja kompromissa med dryck till mat vid vissa tillfällen t ex glögg vid advent, annat vid jul, nyår, dryck som varit väldigt traditionsbunden, men i år bryts det.

Läser i många trådar om hur folk väljer akkoholfria alternativ. Det funkar inte för mig, väljer bort det helt, vill på ett vis inte veta av öl längre, eller vin. Usch den sura stanken av vin! Och alkoholfri snaps, vilket påfund. När jag nu är så glad över att äntligen ha kommit loss, varför skulle jag då vilja dricka något som påminner så starkt om det som inneburit så mycket lidande?

Ändå kan jag på något vis sakna att inte ha det i framtiden. Antar det är för att ens person är så sammanvuxen med spriten att det är separationsångest jag känner?

Därför tror jag att allt man utförde eller var med om som onykter måste göras om som nykter för att fullt ut reparera och programmera om hjärnan. Helt nya upplevelser tror jag också är bra. Situationer utan trygghet där man får förlita sig på sig själv och inte A. Det tror jag stärker långsiktigt och hjälper en att överkomma sådant som varit starkt präglat av A.

Kanske är det bara så att jag tänker på de stora kommande tillfällena för att de blir lite extra svåra? Just nu går det bra, och förhållandevis lätt. Det är kul att vara nykter, och jag mår bra av det! Men nästa stora hinder jag ser är advent, sen jul och nyår. Klarar man det får man ledigt fram till påska!

Som jag skrev, man behöver nog göra om det som nykter för att helt programmera om hjärnan. Eftersom glögg för mig är så förknippat med alkohol kommer jag skippa även alkoholfria glögg.

Jag har haft både bra och dåliga dagar de senaste, men har fått tillbaka lite kreativitet, lite bättre energi att göra saker, framförallt att slutföra saker har känts riktigt bra, det brukar annars ta emot.

Några punkter som faktiskt blivit bättre:
- Känner mig lite piggare
- bättre kondition
- bättre blodtryck och vilopuls
- viktnedgång
- ekonomiska framsteg
- positiva tankar t ex det är roligt att ta hand om sig själv igen, jag kan planera bättre och har börjat återfå hopp, framtidstro.

Önskar någon kunde sagt till mig på skarpen att sluta dricka för länge sedan men vet att det inte fungerar så.

Men jag gläds åt att det inte hann gå längre än vad det gjorde. Och även om jag fortfarande bär på en stor oro att mitt drickande gett livslånga konsekvenser för hälsan som jag inte fullt ut märkt av ännu vågar jag försiktigt blicka framåt.

Kram på er alla, och kämpa vidare.

Profile picture for user Andrahalvlek

Du jobbar verkligen på jättebra med nykterheten!

Förstår att du har svårt att förlåta dig själv, men du har tagit ansvar här och nu och det är allra viktigast.

Gjort går inte att göra ogjort, och ogjort går inte att göra gjort. Här och nu kan vi göra rätt, och det är allra viktigast. Det andra bleknar så småningom, tror jag.

Av samma anledning finns det ingen anledning att tänka på eventuell glögg till julen. När du kommit till jul tänker du helt annorlunda än idag, låt tiden jobba för dig.

När jag precis hade slutat hade jag en enorm sorg över att inte kunna dricka i vissa sammanhang, tex glögg vid jul.

Redan efter 3-4 mån tänkte jag helt annorlunda. Förstod inte alls problemet. Precis som om det vore en mänsklig rättighet att dricka alkohol? Hallå! Många lever med MYCKET värre begränsningar i sina liv.

Nu efter snart sju månader är det inte ett bekymmer alls. Lägger istället min energi på att hitta andra alkoholfria alternativ än vatten och alkoholfri öl. Röd grapefrukt-drink är min senaste favorit ?

Så ta en dag i taget, tänk inte för långt framåt, och låt tiden göra halva jobbet.

Kram ?

Profile picture for user Kallekandricka

Riktigt motigt denna kväll. Skarp ångest. Sex veckor nykter. Så här länge har jag bara varit nykter två gånger(med denna period inräknad) sen jag fyllde 18. Hur jobbigt det än känns ikväll tänker jag ändå att detta på sikt ska bli den längsta period jag varit nykter sen jag fyllde 18. Därför är målsättningen också backad till att bara vara nykter längre än tre månader. För att just ikväll känns 'för resten av mitt liv' en aning övermäktigt och oöverskådligt.

Går inte förneka att alkoholen går att använda som en ventil att släppa ut övertryck och spänningar med även om det är en riktigt dålig metod som snabbt biter en i röven. Men jag tänker att om tre månader behöver jag kanske inte längre ha den här ventilen tillgänglig, men att just nu tänka 'aldrig' är för stort och jag orkar inte vara så resolut ikväll. Och det tror jag inte heller att jag behöver vara.

För det är inga problem att vara nykter resten av denna dag.

Och imorgon tar jag nya tag.

För att vara nykter för alltid.

Jag vill nämligen inte dricka längre.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag skrev så här hos Fialotta88 igår:

Det är inte nödvändigt att lova någonting. Två saker brukar ”di gamle” råda om vad det gäller tidsperioden och nyktra beslut:

1) Ta en dag i taget: ”Idag är jag nykter.” Det är bra för ditt här-och-nu-tänk. Inte älta saker som hänt bakåt, och inte planera för långt framåt (glögg eller inte till jul tex).

2) Bestäm inte ”aldrig mer” eller ett visst datum då du ”får” börja dricka igen, utan tänk hellre ”inom överskådlig tid”. Ungefär en månad i taget. Då kommer du helt naturligt att ”välja om beslutet” med viss regelbundenhet, ungefär som man kan välja om sin partner. ”Ja, jag älskar dig fortfarande och vill fortsätta leva med dig.” Då tar man inte beslutet för givet utan ”underhåller sin relation” även till nykterheten.

Kram ?

Profile picture for user Kallekandricka

Fantastiskt det här. Kort update. Sju veckor. Det känns bra. Sparar pengar som bara den, mycket lättare att vara konsekvent inom det mesta, disciplinerad på ett helt annat sätt än vad jag skulle orkat vara om jag bara gick runt och längtade/väntade på att få bli berusad. Känns som jag tar mig an saker och är mer kreativ. Så här vill jag fortsätta. Mycket rullar på, jobbet fungerar ok, vardagen mer trivsam, det känns som det lossnar ganska bra. Det dåliga hälsobesked jag inväntat verkar blivit så bra som det under omständigheterna kunde bli, vilket är väldigt positivt!

Det är roligt att vara nykter och jag vill vara nykter även imorgon. Framför allt ser jag fram emot att inte gå runt och vänta på när jag får dricka eller att inte drömma om nästa tillfälle jag ska vara berusad.

Jag är så glad att vara fri från den vidriga känslan! För jag vill verkligen inte dricka längre, och det är verkligen inget jag drömmer om :D

@andrahalvlek tack så hemskt mycket för sina inlägg och jag slås av hur klok och insatt du är. Läser i andra trådar också och ser ditt ständiga peppande med riktigt viktiga texter som ger ordentligt genomslag och det är så glädjande att du även pushar mig och får mig att tänka i andra banor för ökad förståelse inför det jag tagit mig an. Återigen tack :)

Profile picture for user Se klart

Det är verkligen en glädje att läsa ditt inlägg! Så härligt och starkt, önskar dig en fin lördag nykter, och håll i- det blir märkligt nog bara bättre med tiden att vara nykter.
Heja dig! ?

Profile picture for user Kallekandricka

Tror jag räknade rätt.

Det är alltså 65 dagar nykter idag.

Det är verkligen inte lätt, men det känns som att det blir lättare med tiden.

Återkommer med längre update framöver.

Profile picture for user Andrahalvlek

Riktigt bra jobbat med nykterheten! Appen ”Nomo Sobriety” kan hjälpa dig hålla räkningen. För mig visar den 224 dagar idag ?

Kram ?

Profile picture for user Se klart

Har undrat hur du har det, så skönt att du är nykter., skriv gärna mer när du orkar, så vi får höra hur allt går. Heja?

Profile picture for user Kallekandricka

Tjena

Hade tänkt komma med en update tidigare om hur saker och ting har utvecklats under den här tiden, men något kommer emellan var gång jag försökt skriva. Tar en skrivare nu, får se vad det slutar i.

Börjar med att säga att det mesta rullar på framåt. Inget särskilt har inträffat.

Jag vill dock ta upp att jag begick ett misstag för ett tag sedan och bad om receptförnyelse på zopiklon så jag är väl inne i en period med sämre psykiskt mående just nu eftersom tabletterna gick åt fortare än vad som är tänkt. Tar väl en vecka till innan det släpper helt. Jag var rädd att jag inte skulle orka stå emot alkohol dagarna efter att de var slut, men det gick bra. En setback, men det nollar ju inte min alkoholnykterhetsstreak som i helgen är tre månader. Tänkte skriva lite mer ingående men vet inte hur reglerna ser ut kring det hela, så nöjer mig med att skriva att personer med alkoholproblem ska hålla sig så långt ifrån benso och dess analoger som möjligt.

Hälsovärden för egen del ut att vara ok fastän man inte känner sig frisk. Jättebra levervärden bl a, usch, obehagskänslorna och tankarna på att jag ändå har skadat min kropp för alltid tränger sig på fastän värdena är bra.

Är sugen på öl ibland, men det känns som det blir lättare för var dag. Får ibland tankar på att jag kanske ska prova att dricka, men börjar mer och mer känna att det känns riktigt okej att faktiskt vara nykter för både överskådlig och oöverskådlig framtid. Visst saknar man kanske möjligheten att bli shitfaced med några polare, men ja, ni vet ju hur det är. Nyktra minnen är bra minnen. Fylleminnen kan vara roliga, men de har ofta(st) ett väldans pris.

Fortfarande inte kommit iväg till AA även om jag skulle vilja.

Kommer inte riktigt vidare med skrivandet nu, har suddat och editerat en massa. Nöjer mig så här.
Jag är säker på att jag klarar mig till helgen, men avstår att fira i förskott.

ha det bra hörni.

Profile picture for user Andrahalvlek

Då vill vi fira dig med ballonger och medaljer till helgen ?

Trist att du mådde så dåligt av zopiklon. Jag tänker aldrig börja med det igen heller, jag fick motsatt effekt efter tag och då fick jag verkligen sömnpanik. Hur är din sömn nu?

Kram ?

Profile picture for user Kallekandricka

Som svar på av Andrahalvlek

Hej.

Ja, det får verkligen bli att fira till helgen :) Ibland glömmer man av, det är faktiskt en riktigt stor grej även om det börjat bli vardag. Har snart inte varit nykter så här länge sedan jag var femton år gammal.

Jag mår inte dåligt av zopiklon, mår väl snarare lite för bra av dem, brukar ta en tablett en timma före läggdags, men sen tas det gärna en till när jag lägger mig eftersom jag ofta inte kom i säng efter en timma, eller att jag inte tycker det riktigt hjälper, och det gör ju att tabletterna inte räcker hela receptet ut, med följden att några dagar efter att de är slut blir sömnen riktigt dålig.

I början av min nykterhet så lät jag bli att förnya receptet, jag vet mycket väl om mekanismerna bakom och hur dåliga liknande tabletter kan vara för en alkoholmissbrukare, men efter nästan två månader nykter tyckte jag att jag kanske var redo att hantera dem som jag ska, och egentligen behöver jag sömnhjälpen som de trots allt ger då och då. Tji fick jag så det får gå utan framöver, bra lärdom ändå.

Känner att det är bra att vara öppen med det här, både för mig själv och för andra som kanske läser att det verkligen är riskfyllt för en alkoholmissbrukare om man försöker hålla sig nykter att ha sådana här tabletter även om man sköter det som man ska, för de påverkar samma områden i hjärnan, triggar alkoholsuget, ger oroskänslor under dagen osv.

Nu blickar jag framåt och tänker fortsätta hösten som nykter. Känner inte samma oro kring advent, jul och nyår som jag gjorde tidigare. Det är helt okej att inte dricka :)

Profile picture for user Kallekandricka

Japp, när detta dygn nu har inletts har jag varit nykter i hela tre månader.

Det är något helt otroligt skönt att inte behöva sopsortera en jädrans massa glasflaskor längre :)

Känns också bra att jag inte lagt till med några nya dåliga vanor för att täcka upp för drickandet eller vad man ska säga. Kan bli lite mer godis kanske, men det är på en lagom nivå. Snarare så att jag kommit igång att vara mer hälsosam med mat och träning, kan det räknas som en last?

Det finns en längtan efter att dricka ett par öl ibland, både som ensam eller i goda vänners lag, tankar på glögg, jul och nyår. Det tog nog en månad innan det började kännas bra, men just nu känns det riktigt bra att vara nykter. Det är helg, fredag kväll och jag är nykter. Det är skönt. Imorgon är jag också nykter, och jag vaknar utan bakfylla. Mat har börjat bli trevligare utan alkohol, även om det är något som tagit lång tid.

Är fortfarande inne på som jag var tidigare, att alla saker man brukade göra onykter måste återerövras som nykter. Mat är en sådan sak, en god köttbit är inte detsamma utan vin längre. Julbord... har ju druckit öl och sprit slaviskt till julmaten i åtminstone femton år, inte undra på att man känner det är ett måste. Vad är korv med bröd eller grillat utan öl...

Ju fler upplevelser och tillfällen man kan återerövra utan alkohol desto bättre och snabbare tror jag man återhämtar sig.

Tankar kommer och går på att börja dricka några öl ibland, ett par-tre stycken per vecka kanske, men jag misstänker jag kommer inte vara nöjd med så lite och jag tror heller inte jag kommer stanna vid så få om jag provade.

Jag kommer köra på nykter framöver.

Profile picture for user Andrahalvlek

Vad glad jag blir när du beskriver hur mycket bättre du mår - att det kändes bra efter en månad och mycket bra nu vid tre månader.

Det är min upplevelse också. Tre nyktra månader med öppet sinne behövs för att man ska förstå vad det nyktra livet faktiskt innebär. Sen får man väga plus mot minus och fatta ett nytt beslut.

Jag tar ett nytt beslut varje månadsdag i princip, men jag våndas inte precis över beslutet.

Kram ?

Profile picture for user Kallekandricka

Senaste milstolpen 100 dagar passerades utan att jag tänkte på den.

Uppe i 105 dagars nykterhet nu. Om jag inte luras så är detta mitt längsta uppehåll sen jag var arton år gammal.

Även om tankar kring ett par öl på en fredagskväll finns där och tankarna snurrar över snapsen till julmaten så kör jag vidare på det nyktra spåret. Glöggen har jag slutat tänka på. Pepparkakor och julmust är väldigt gott, och man slipper huvudvärk och får köra bil, så det är bättre än en kopp glögg. Fast jag skulle väl dricka hela flaskan starkvinsglögg, och äta hela burken pepparkakor istället för att laga mat...

Nä, hörrni. Ni förstår, jag också att det är alldeles för bräckligt att prova. Om jag dricker hur lång tid tar det då tills jag inleder nästa nyktra period? Ett år? Fem år? Hinner jag gå ned mig fullständigt? Kanske slutar det med sjukdom eller död, jag vet inte.

Allt jag vet är att mitt senaste uppehåll följdes av drickande i tre år, dock inte riktigt varje dag, men nästan.

Det är en risk jag inte vågar ta.

Om jag var fast på en ö i en månad med endast ett par öl så skulle jag våga dricka.

Just idag känns ganska jobbigt. Känner mig ensam, uttråkad och sorgsen. Även om det ger mycket vill jag ha ut mer av min nykterhet. Väldigt grått för tillfället.

Profile picture for user Andrahalvlek

Stort grattis till 100 nyktra dagar! Och till att du är så fast besluten att det vore en dum idé att ens prova att dricka.

Har du begränsat ditt liv under nykterheten? Jag tror att det är viktigt att vi är nyfikna på att samla på oss nyktra erfarenheter. Utsätta oss för situationer som tidigare varit förknippade med alkohol och klara av dem nyktra - då stärks vår självkänsla ytterligare. Obs: Inte den första tiden förstås, men efter några månader.

En hobby eller föreningsliv kan berika livet också. Annars är det en väldigt trist tid på året just nu. Det är okej. Det får vara så, vi är nyktra och det är huvudsaken. Allt annat får bli som det blir.

Håller med om att julmust är gott. Kommer inte att sakna varken glögg eller nubbe på julen. Fast jag tänker prova några alkoholfria glöggsorter. Duvfenkrok har en med mandarinsmak som jag är nyfiken på.

Kram ?

Profile picture for user Kennie

Först, grattis till alla nyktra dagarna! Sen vill jag säga att jag känner igen mig i den där sorgsenheten, får också såna dagar lite då och få. För mig är det lite att jag sörjer en livsstil som hade en viss dekadent charm, men som jag vet att jag aldrig mer vill tillbaka till. Också lite att alkohol var en quick fix en deppig dag, då kunde jag dra ihop en middag med vin och så fick melankolin gå och gömma sig. Tror som du att det kan bli ett långt återfall om man går tillbaks, beroendedelen av hjärnan kommer betrakta en som en rymningsbenägen fånge och ta till alla medel för att man inte ska fly till nykterheten igen. Jag försöker att se det som att man får tillgång till ett stort spektrum av känslor när man är nykter, man blir en hel människa, och då ingår även att stå ut med en viss sorgsenhet ibland. Man får försöka hitta på roliga saker med människor man tycker om, då lättar det tycker jag.
Ta hand om dig!

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag har börjat lyssna på Närvaropodden med ex-alkisen Bengt Renander. Han utbildar i meditation och skriver böcker i ämnet medveten närvaro, vara här och nu alltid.

Han säger att ordet ”okej” är nyckeln. Sämre dagar och sämre stunder ska bemötas med ”okej”. Upprepa sen ordet tills det känns okej också. Det får vara så nu. Det är okej. Underrubriken på hans podd är ”Stoppa tankarnas terrorism”.

För mig känns det här som årskurs 2 i utbildningen nykterhet ??

Kram ?

Profile picture for user Självbedrägeri

ord i min tråd och grattis till en enorm prestation. Hoppas att känslan av ensamhet, uttråkning och sorgsenhet inte är ihållande för dig ??

Jag har kommit en tredjedel på din stig och jag är lite rädd att jag ska tillskriva nykterheten egenskaper den inte kan leva upp till och sedan falla tillbaka till drickande för att det inte var värt det. Försöker som Andrahalvlek skriver att okeja dagarna som inte är på topp. Läste i någon annan tråd om hur trist och grått det varit att inte dricka de senaste veckorna. Men jag tänker att oavsett alkohol eller ej så finns det saker som skavt den senaste tiden; vädret och pandemi tex.

Profile picture for user Kallekandricka

Ja någon glögg har det då inte blivit, fast första advent har varit, men det börjar bli ledsamt med hela den här corona-situationen att knappt inte träffa någon och så vidare.

En god vän hade varit och hälsat på och lämnat ifrån en gåva, var inte där för att säga nej, vet inte om jag hade kunnat och jag har faktiskt inte berättat för honom att jag inte dricker. Det gör nog inte så mycket att få dessa för jag har ju både sprit och öl ståendes hemma som jag låter bli att dricka, så jag kan låta bli dessa också.

Och dricka gör jag fortfarande inte, hundraprocentig nykterhet. Det börjar ta sig, lång period nu.

Dock närmar sig jul det känns fortfarande kluvet kring snapsen, jag får se.

Finns ingen prestige i det hela, jag slutade dricka för jag ville må bättre. Det gör jag egentligen över lag, men just idag känns det fan inte som det, och sånt gör en besviken. Man vill ha ut mer av sin nykterhet, för jag vet hur jäkla gott jag skulle må av ett par öl(om än tillfälligt).

Istället får man nöja sig med lite glass.

Hur som kör jag på, tänker ta mig igenom fem månader i alla fall, men det är lågt ställt när det bara är två veckor bort. Kan tänka mig en enorm besvikelse om jag blir vek. Just nu tror jag inte att jag skulle tappa kontrollen om jag bestämde mig för att bara dricka lite snaps och ta ett par av ölen jag fick av min vän på nyår och bara det, sen återgick till nykterhet. Det skulle förmodligen inte ens innebära ett hack i kurvan för min återhämtning.

Men någon sexmånadersnivå blir det inte, eller att nå upp i ett år blir jäkligt motigt, så nog finns det lite prestige inblandat trots allt.

Lycka till alla andra.

Profile picture for user Ensam1984

Det var ett tag sedan jag kikade in hos dig. Satan i gatan vad grym du är. Fixar detta galant. Så imponerad. Jag är bara uppe i 56 dagar nu, men det känns bättre och mer stabilt än aldrig förr.

Ett litet ord på stigen bara. Den 28 december förra året så föll jag för A-djävulen efter att ha varit nykter över 175 dagar. Jag fick ett tufft besked och kände att jag behövde det, bara den gången. Men sen kom nyår, och dagen därefter och röda dagar, och lite semesterdagar och sen covid.

Så mycket ursäkter för att dricka även om jag innan inte längtade efter det. Jag hade kommit över det tuffaste sorgperioden. Men vi är alla olika, men för mig med min bakomliggande problematik (add) så är det noll som gäller. Det finns inget annat än 0 eller 100, hur mycket jag än vill lura mig själv att det inte är så. Hur är du!? Tänk på det innan bara

Ha en fin lördag ❤️

Profile picture for user Sisyfos

Det känns som om du har det lite deppigt just nu. Jag hade ca 11 ”nyktra” månader där jag druckit kontrollerat i sociala sammanhang för några år sedan, när jag återigen drack alkohol som medicin för att livet var jävligt jobbigt en period. Jag hamnade kanske inte på ruta 1 då, men väl i ett mycket problematiskt förhållande till alkohol igen. Så här i efterhand känns det så onödigt.
Så var låg felet, jag hade ju de facto druckit innan ibland? Jag tror att felet låg i att jag medicinerade. Jag behövde något för att må bra och hade inte tillgång till någon annan drog (och det var kanske tur).
När du nu skriver om att du kanske ändå vill släppa in a igen, fundera lite över varför. För nu skriver du inte bara om att du vill ta en snaps till sill eller en skål till nyår. Nu skriver du att livet är lite tungt och att du vet att du skulle må jäkligt gott av alkohol. Som jag läser det vill du återigen använda alkohol som medicin för att du är deppig. Det är en jäkligt grå Coronadecember, så det är nog ganska normalt att vara låg. Kan du istället hitta nåt annat som får dig att må bra först, innan du släpper in alkohol?
Du är väldigt klok i din egen tråd måste jag säga, så läs vad du skriver om mående och alkohol. Jag tror att det går att dricka kontrollerat men inte om man använder a för att medicinera sitt mående. Det går tyvärr rasande fort att återta gamla ovanor.
Hoppas du hittar nåt annat som får dig lycklig. Det är som sagt mörkt och lite dystert. Naturliga endorfinrus. Börja vinterbada kanske det verkar vara populärt just nu, även om jag fryser vid blotta tanken!
Lycka till Kalle.

Profile picture for user Kallekandricka

Som svar på av Ensam1984

@ensam1984: Vad kul att du är tillbaka igen och kämpar och tack för du tittar in. 58 dagar är inte så bara, det är jäkligt bra! Och i slutändan är det viktigaste att man når en långsiktig förändring vilket jag tror du är på väg att göra. Inte så viktigt hur många dagar man räknat eller om man tagit ett återfall.

Jag har tänkt som du att ett riktigt tufft besked skulle vara det som får mig på kant, men nu när det gått så här lång tid är jag inte säker. Visst kan det inträffa något riktigt katastrofalt där man vid ruinens brant bara ger upp. Då kanske. Men där hoppas jag inte hamna :/ Jag är nog som du med allt eller inget och vet hur bedräglig man kan vara mot sig själv med alla ursäker.

@Sysyfos: Tack för du skriver, fick lite nya infallsvinklar. Jag vill verkligen inte börja självmedicinera igen. Tidigare har jag förstås inte uppfattat det så men visst, alkoholen var ett verktyg för att höja nivån för mitt mående för stunden. Rundar man ned var det ibland för att bara stå ut.

Det är ju inget fel per se att vilja känna lugnet, surret, värmen och bruset från alkoholen, problem uppstår när man behöver det jämt och inte mår bra eller blir deppig utan den känslan, då måste man sluta dricka. Men självklart skulle jag vilja känna de bra delarna igen, men jag vet ju hur osäkert det är. Och jag lurar inte mig själv att det bara vore till maten för smakens skull, det vore så klart för både och, det vet jag. Men i samma stund man dricker släpper man lös alkoholdjävulen på nytt. Det är förmodligen inte värt att chansa, men jag har inte bestämt mig ännu, det behöver jag inte göra här och nu. Jag gör saker för att hålla igång och kämpa emot det negativa som corona skapar i mitt liv och jag är inte orolig så, men när jag skrev senast hade jag grottat ned mig i mörka tankar, det är inte min vanliga sinnesstämning.

Annars rullar det på. Världens känns inte lika grå som senast trots mörkret och regnet. Dagarna flyger ju fram, tio dagar sen jag skrev sist. Och nu har jag snart varit nykter i fem månader! Wow! Jag började tänka innan på hur lite tanke och kraft det går åt att hålla sig nykter och därför är jag här. Innan kunde det vara så att om jag var nykter bara en dag fick jag belöna mig själv nästkommande dag med några öl.

Var jag nykter en fredag och lördag så fick jag bli full på söndagen. Varje dag emellan all onykterhet var en kamp men nu är det förvånansvärt lätt varje dag. Helt otroligt att man kan lägga så lite tankemöda på att låta bli att dricka, fantastiskt! Ändå ockuperas mina tankar mycket kring det här med jul, fast det är ingenting tidsmässigt jämfört med hur jag fick brottas med att låta bli ett par öl en vanlig veckodag, det känns riktigt bra! Nu närmar sig jul med stormsteg, men jag vill ge tankarna lite rundgång till innan jag bestämmer. En nykter nyårsafton eller kräftskiva är inga problem men jag tror att om det var midsommar som låg framför hade jag haft liknande tankar.

Man frågar sig själv: Är det här verkligen det jag vill? (dvs att låta bli)
Självklart är svaret JA! Men samtidigt är jag så oerhört besviken på mig själv att det måste vara så.
Varför fick man inte bli en av de som kan dricka normalt för? Det finns ju de som gillar sprit både i smak och känslan det ger och som gärna festar, men som samtidigt kan låta bli alkoholen. Eller går alla människor egentligen runt och brottas med sitt inre när helgen eller festen närmar sig, bara att deras kamp inte är lika svår som våran? Grillat utan öl eller rosé, ett tolvslag utan bubbel, kräftskiva utan nubbe, svampplockning utan rens-vin osv, känns det svårt för dem också, eller är det bara extra svårt för oss?

Fortsätter nykter inom överskådlig tid :)

Profile picture for user Charlie70

Utan tvekan är det så. Vi har utvecklat ett beroende. Det betyder att hjärnan är extra känslig för stimuli från alkoholen. Håller vi oss ifrån är allt ok. Dricker vi, ja då väcker vi hjärnan igen och beroendet gör sig påmint. "De andra", de som inte är beroende, de har inte den känsligheten. De kanske också tänker på nubbe och rens-vin (förmodligen gör de det) men de får inga konsekvenser. De vill inte dricka mer och mer och oftare och oftare. Så som vi tänker. En stor skillnad!

Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag brukar tänka att jag är frisk så länge jag inte dricker, för då väcks mersuget. Om inte första gången så inom några veckor. Det finns ingen storrökare som slutar röka och som sen lyckas enbart feströka. Jag har slutat röka flera hundra gånger tror jag, så jag vet av egen erfarenhet. Endast snus fick mig att sluta röka till slut. Och det är samma beorendecentrum i hjärnan som alkohol, nikotin och andra droger attraherar.

Min yngsta dotter är född med en hjärnskada som innebär att hon inte har kroppsegna hormoner. Hon får därför hormoner som mediciner dagligen. Hon är inte sjuk så länge hon får sina mediciner. Får hon dem inte blir hon sjuk. Lite samma sak är det med alkohol för mig, fast det motsatta.

Stort grattis till snart 5 nyktra månader! Visst är det häftigt att man kan förändras så mycket på så kort tid? Jag minns hur jag våndades inför min första nyktra helg, nu tänker jag typ aldrig på alkohol mer än när jag hänger här eller lyssnar på poddar och ljudböcker.

Kram ?

Profile picture for user Kallekandricka

Tack så mycket för att ni läser och skriver. Det värmer. Önskar jag kunde ställa upp för andra på forumet men just nu finns inte kraften till det.

@Andrahalvlek: Jag gillar att tänka att jag någon gång ska bli frisk igen. Jag har inga direkta problem med andra laster. Tänk om man kunde skiftat vanor lite. Jag förstår du snusar nu. Men tänk om man kunde bytt alkoholen mot träning. Och druckit som man tränat! Börjar landa i att det känns okej att låta bli alkoholen under julen, jag är alldeles för sugen på det för mitt eget bästa. Jag skulle förmodligen vara disciplinerad nog att hålla det till bara ett tillfälle, men ingen vet hur långt det går till nästa gång.

Ikväll loggar jag in för att skriva att jag nu när denna lördag har inletts har varit nykter i fem månader. Så här länge har jag inte varit nykter sedan jag var femton år gammal. Det är egentligen väldigt stort och mäktigt, riktigt stolt är jag, men jag borde vara glad också, men jag är kvar i den grå känslan.

Tanken var att vi i familjen skulle unnat oss en resa till sol och värme så här års men Covid kom emellan.

Jag firar med en blåbärs och lingonsmoothie såhär dags.

Måste ju tillägga att om jag är nykter denna jul så är det en riktig trendbrytare. I dagsläget sorgligt nog har jag lika många nyktra jular som onyktra i mitt liv. Är jag nykter denna julen har jag en mer nykter jul. Alla de tidigare nyktra jular kom i rad efter varandra, likaså alla de onyktra var också varit på led.

Vilket vägskäl jag står inför!

Ta hand om er!

Profile picture for user Kennie

Att du är alldeles för sugen på det för ditt eget bästa. Det är ju ett kvitto på att en del av beroendet är kvar, känner igen det hos mig själv om jag börjar fundera på att dricka vid något festligt tillfälle, tankarna blir alldeles för uppspelta, så tänker ingen som inte har alkoholproblem tror jag. Och symboliken i om du ska låta den nyktra eller onyktra stapeln bli högst..Bra att du lutar åt nyktert tycker jag! Jag ska också ha min första nyktra jul på 20 år, på något sätt känns det lite högtidligt.

Profile picture for user Kallekandricka

Jag sitter här och tänker och minns tillbaka till förra året när nyår nalkades. Jag hade köpt champagne, öl och sprit. Jag minns hur jag tänkte hur jäkla ruttet det kändes att ha varit onykter i stort sett varje dag i två veckor före nyårsafton och undrade hur i helvete jag skulle kunna fira med gott samvete genom att dricka ännu mer just den dagen. Jag mådde verkligen inte bra och bakfyllor hade avlöst den ena efter den andra.

Det var förstås inga stora mängder jag drack alla dagar före, absolut inga fyllor med undantag för en dag...kanske två, men jag drack mig åtminstone minst onykter. Det blir man rätt kvickt efter bara ett par glas eller några glögg, men det krävs en lång tids nykterhet i bagaget för att inse det.

För att på något sätt ändå känna mig bättre och få känslan av att "fira" lite så pinade jag mig igenom två futtiga dagars nykterhet bara för att det inte skulle kännas lika nedrigt på nyårsafton. Gissa vad jag åt till frukost. Givetvis sparades skumpan till tolvslaget men den försvann lika snabbt ner i min hals som en raket flyger upp i luften. Egentligen skulle den delats inom sällskapet men jag hade ju som tur var köpt en flaska till som jag också fick öppna och smaka av...

Nyårsdagen utstod jag förstås inte utan en återställare hur mycket jag än hade lovat mig själv, därefter följde dock några nyktra dagar men det höll inte. Började så smått att dricka igen lite då och då och snart var allt som vanligt(det vill säga inte riktigt lika illa som under helgdagarna kring jul och nyår men ändå inte bra).

Denna nyårsafton kommer jag vara nykter. Min första på tjugo år.

Profile picture for user Ensam1984

Härligt med ett nyktert nyår Kallekandricka, det blir det för mig med :)

Det blir första på typ 20 år också.

Ville bara säga gott nytt år annars och peppa lite för du är så grym! 5 månader - det är så starkt!

Profile picture for user Se klart

Och vill minnas att jag hade en usel svacka runt fem månader, det släppte efter en tid och sen blev det faktiskt bara bättre även om stress och annat finns kvar. Jag har försökt att inte uppehålla mig så mkt kring orättvisorna utan fokusera på acceptans av hur det ät. Dessa villkor gäller för mig.
Bra kämpat med så många månader och här är en till som kör nykter nyår! Kram ?

Profile picture for user Kallekandricka

Ja hörrni! Detta var den första nyktra nyårsafton jag har haft sen jag var femton år gammal :)

Ifall jag får ha hälsan i behåll vill jag definitivt ha fler nyktra nyårsaftonar än onyktra sådana i mitt liv, men innan jag når jämvikt har jag några år att ta igen.

Det känns bra i alla fall.

Låter det rulla vidare.

Ändå är jag less och bitter på nykterheten i och med att det inte ger mer än vad det gör. Jag kanske inte var så nedgången som jag tyckte? Jag vill känna mig piggare, starkare, friskare, uthålligare, mindre ångestbenägen etc, mycket saker som jag skyllde på alkoholen. Har mina vändor hos läkaren just nu också. Tänkte det var ingen idé att gå till läkaren när jag var på botten och alkoholbekymmer var min enda sjukdom just då. Nej, jag väntade tills jag är spiknykter sen ett halvår.

Det känns bra på något vis. Man kan bli utredd på riktigt och slipper vara rädd att allt ska avrundas till levnadsvanor.

Det är en bonus jag glömmer bort: Sköter kosten något oerhört mycket bättre nu, nyttig mat, inget eller väldigt lite småätande osv. Det är kul.

Kanske dags att skriva en lista med för och nackdelar.

Denna nyktra nyårsafton passerade i alla fall galant.

Ta hand om er.

Profile picture for user Andrahalvlek

Efter den första tidens euofori infinner sig ett stadium där det inte händer så mycket. Man har vant sig vid nykterheten, inget himmelrike har öppnat sig. Livet lunkar på med ups and downs.

Men om jag tänker efter så har jag återfunnit glädjen i små vardagliga ting, rastlösheten är inte lika stark och jag är mer chill helt enkelt. Trivs bättre i mitt eget sällskap, har mer tålamod med det mesta. Min upplevelse är att varken dalar eller toppar i humöret är lika djupa/höga längre, men de känslor jag har känns mer genuina och de håller i sig längre. Jag skrattar mycket hjärtligare, bara en så sak. Jag uppskattar umgänge med andra mycket mer - och jag uppskattar att vara självsam också mycket mer.

Den nyktra resan är nog en mix av att fly från skräckbilden och att sträva mot målbilden. Att göra plus- och minuslistor då och då - för att faktiskt påminna sig om hur det var, vad man uppnått och vart man vill, tror jag är jätteviktigt.

För min egen del känns det så oerhört befriande att slippa all skuld, skam och lögner som hänger ihop med alkoholen. Att alkoholen inte längre har någon plats i mitt liv frigör så oerhört mycket tid. Tid som jag använt mycket för att vila, men också för att återuppta gamla hobbies och odla nya intressen. Jag älskar att lära mig nya saker, det är en tydligt stark drivkraft hos mig. Och när jag verkligen märker att mina kognitiva förmågor har förbättrats oerhört mycket, så blir jag så tacksam och glad för att jag tog det här beslutet.

Gottnyttårkram ?

Profile picture for user Kallekandricka

Hej

Har varit bortrest och lite annat har gjort jag inte skrivit. Det börjar närma sig sju månader sedan jag drack något nu.

Man börjar vänja sig vid att vardagen är så här grå, för det är minsann lite svårt att sätta guldkant på tillvaron utan alkohol. Samtidigt glömmer man bort hur jäkla eländigt det kunde vara och kännas periodvis när man drack. Det är förstås så även nu, vissa dagar känns för jävliga, men de är inte i närheten lika illa som dagarna emellan när man drack.

Det var svårt under resan eftersom några i sällskapet drack frikostigt, lukten av vin väcker gamla minnen. Inga särskilt positiva minnen.

Jag vet ändå inte om jag verkligen vill ha ett helnyktert liv för resten av min tid. Jag kommer låta månaderna rulla på i nykterhet, åtminstone tills jag uppnått ett år, det känns som en rimlig måttstock, sen kan jag kanske omvärdera. För då är jag kanske redo att försiktigt introducera alkohol igen på gott och ont.

Någonstans längs vägen känns det som att jag kommer behöva ett sista bevis för att det är färdigdrucket för alltid, delvis för att det har gått så lätt för mig att hålla mig nykter. Fast då glömmer jag nog bort hur jävligt jag hade det för ett halvår sedan.

Inte alls säkert jag känner så här om ett halvår förstås.

Det är främst till mat jag verkligen känner att det verkligen fattas något, och vissa särskilda tillfällen.

Det är dock svårt att avgöra hur det är efter coronaåret. Resan jag varit på var inte under ordinarie omständigheter, man umgås inte med folk som vanligt och så vidare.

Jag funderar på hur mitt liv hade sett ut idag om jag fortsatt att dricka som brukligt under de sex månader som passerat. Det mesta av att vara nykter idag får jag ju betalt för i framtiden eftersom jag är relativt ung och frisk nu och eventuella skador kanske inte märks ännu. Men sex månader är ändå ganska länge. Jag ville ha ut mer fördelar än de jag fått. Framför allt trodde jag det skulle finnas mer energi och ork.

men men... jag kör vidare.

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Vilken story! All in på en gång och du fortsätter på samma bana. Intressant att du inte blivit så imponerad av fördelarna. Det är många som funderar på varför vissa får så fina resultat och andra inte.

Vore trevligt att läsa ännu mer om dig! Du är duktig på att skriva. Hoppas du får en underbar helg ?????

Profile picture for user Andrahalvlek

Starkt gjort att klara av att stå emot när andra dricker omkring dig på en resa!

De där fördelarna med nykterheten kan smyga sig på, och komma lite senare för vissa. För egen del märker jag att energin kommer efter ett tag när jag GÖR saker. Lusten finns kanske inte alltid att sätta igång saker. Jag får tvinga mig lite lätt - bestämma mig för att ta kontakt med någon eller åka någonstans, utöva eller utveckla ett nytt intresse, men sen krävs inte ytterligare så mycket för att jag ska gå igång rejält. Så jag knappt kan sluta.

Jag behöver liksom en viss grundnivå energi för att sen naturligt varva upp rejält. Och för att fylla upp till grundnivån kan det krävas lite handpåläggning.

Jag är kanske ovanlig på den punkten, eller så är det fler som känner så. Huvudsaken är att man själv vet hur man fungerar, så man kan ta hänsyn till det. Alkoholen funkade alltid som flygbränsle för mig, den gjorde mig pigg och energisk på allt. Men tyvärr störtdök ju flygplanet inom några timmar, och det vill jag inte tillbaka till.

Ja, jag är lite mer tillbakalutad idag. Men jag är grundglad och grundnöjd, och jag är inte lika rastlös. Mitt livstempo har dragits ner rejält, och det tror jag är hållbart i längden. Men jag är å andra sidan mycket äldre än dig, så det är kanske inte så konstigt att jag tänker så.

Klokt att du kör 6 mån till, väldigt mycket kan hända under den tiden.

Kram ?

Profile picture for user Kennie

Det här med orken kan ju delvis hänga ihop med att rätt många av dina nyktra månader har sammanfallit med den mörka delen av året. Och då blir ju de flesta lite tröttare än vanligt.. Så kanske blir det annorlunda i vår. Tycker du har en bra poäng med att din nykterhet nu blir en belöning till dig själv i framtiden, då du kommer må mycket bättre än du hade gjort om du fortsatt som förut. Känner som du, att jag inte är säker på hur jag vill göra framöver. Men jag längtar mindre efter att dricka nu, det kommer och går lite.

Profile picture for user Sisyfos

Ja, det finns kanske andra förklaringar till varför du inte har mer ork och energi just nu. Hur ser livet ut i övrigt? Kost, motion, fokus? (Å så min käpphäst vitaminer, mineraler, blodstatus).
Jag tror att de flesta människor har de här växlingarna naturlgt. Ups and downs. Tittade på Anders Hansens program om hjärnan där en neurolog berättade att hon aktivt försökte träna sin hjärna för att må bra. Jag tror att det kan fungera. Fokus på positiva saker. Jag jobbar på det nu (och på träning och kost), men det är lätt att halka tillbaka.
Man får nog helt enkelt jobba lite med lyckan! och kanske se till att kroppen faktiskt har allt den behöver för att fungera.

Profile picture for user Kallekandricka

Tack så mycket för att ni skriver.

Det värmer. Jag har läst igenom min tråd från början till slut.

Jag är fortfarande nykter. Det har gått NIO månader! Det är helt otroligt.

Det har stundtals varit fruktansvärt jobbigt, men på senare tid har det faktiskt börjat lossna. Programmerat in nya vanor, tänker inte alltid i alkoholbanor som man gjorde tidigare, vin till maten t ex. Jätteskönt.

Tänkte skriva längre, men ville bara droppa en note så ni vet att jag krigar vidare!

Närmar sig ett år nu!

Profile picture for user Kennie

Härligt at höra! Jag känner också att det lossnar mer och mer, alkohol är inte så intressant längre. Och nu kommer vår och sommar med behövlig energipåfyllning. Ja, vi kämpar vidare!

Profile picture for user Se klart

Grattis! Så bra att du skickar ett meddelande- tryggt att veta.
Igår tänkte jag på hur jag numera ser fram emot mina kvällar. precis (eller iaf snarlik) känsla som när jag skulle få ta ett glas vin. Avkoppling, njutet. Med den avgörande skillnaden att jag inte dricker.
Jag insåg precis idag att nu har min hjärna rört sig 360 grader.
Heja dig fortsatt!

Profile picture for user Kallekandricka

Hej alla.

Det har gått över tio månader utan att dricka en enda droppe.

Jag har tänkt att återintroducera alkohol i liten bemärkelse. Men jag vill först vara helt nykter under ett års tid. Två månader kvar bara! Jag tycker alkohol saknas vid särskilda tillfällen och vissa maträtter. Använder inga droger annars, så någon verklighetsflykt blir det inte för denna Kalle. Det kan väl vara välförtjänt ibland, eller? Men det vill ju till att det dricks vid rätt tillfällen. Och att det stannar vid högst ett par öl. Det är dumt att tänka man ska dricka igen. Det gör det lättare att hålla upp på något vis. Jag får se vad som händer. Jag kanske inte vill, men är osäker på det ska hända särskilt mycket i den frågan på bara två månader till utan alkohol.

Mitt främsta problem var inte att jag alltid drack mycket utan att det alldeles för ofta blev något, oavsett dag eller tillfälle. Jag kan inte säga att jag saknar drickandet särskilt mycket. Förutom när ångest och stress gör sig påmind. Sådana känslor är fel att dricka på. Det är väl till maten då, och i goda vänners lag. Grilla, tacos, midsommar och så vidare.

Det här har verkligen inte varit lätt för mig.

Det har varit något av det svåraste jag gjort.

Jag tänker fortsätta vara nykter åtminstone till jag når ett år.

Tack för allt stöd jag fått av er.

Profile picture for user Vin Santo

@Kallekandricka
Jag har läst din tråd idag och känner igen mig i en hel del av det du skriver.
Jag var exakt i dinsituation för några år sedan och började lite försiktigt efter 12 månaders uppehåll. Gick snabbt att komma tillbaka till gamla vanor och till och med värre... :(
Du har satt korken på flaskan och det är bra men för att bli långsiktig måste du börja arbeta med dig själv och gå till botten med varför du drack - i annat fall är det nog dessvärre en tidsfråga innan du är tillbaka och hittar du då kraft att göra ännu ett nykterhetsförsök?
Mitt råd: Sluta räkna dagar, ta en dag i taget (som många säger här...) och försök förverkliga dig på nya sätt och skapa helt nya vanor. Bli en annan person helt enkelt - inte bara en nykter kopia av ditt tidigare jag.
Stort lycka till!!!!!!!!

Profile picture for user Torn

@Kallekandricka Jag läste ditt första inlägg i din tråd nu. Det var vääldigt mycket där som i alla fall jag absolut inte skulle vilja uppleva igen.🥺 Är du säker på att det är värt att börja dricka ”så smått” igen? Tänk om du hamnar på ruta 1 igen.

Ha det bra!

Profile picture for user Sländan

@Kallekandricka som du har kämpat 👍🏻💕men det är nog inte tiden som du ska titta på. Har man alkoholproblem så gäller det tyvärr livet ut. Det känns som om du inte riktigt har hittat något annat verktyg att ta till, istället för alkohol.
Jag läste i din tråd att du hade funderingar kring AA. Jag har hittat mycket genom deras böcker som är väldigt bra.
Skulle de vara värt att börja om från början för 2 öl ?
Många som varit nyktra ett tag som börjar igen, faller oftast väldigt fort tillbaka och i värsta fall ännu värre.
Jag är övertygad om att det är den där lilla alkoholdjävulen, som sitter och väntar på att få styra ditt liv igen. Om du inte kunde styra din alkoholkonsumtion tidigare, vad är det som gör att du tror att du kan de nu🤔
Det är du som bestämmer, men jag hoppas att du gör rätt val.
💕 sländan

Profile picture for user Kennie

Härligt med 10 månader, du har verkligen krigat och kört på trots svackor och tvivel. I ditt senaste inlägg funderar du på att dricka igen, men du skriver också att du inte saknar drickandet särskilt mycket. Du skriver också en grej som jag inte vet om jag fattar rätt:
"Det är dumt att tänka man ska dricka igen. Det gör det lättare att hålla upp på något vis. “ Menar du att du liksom kan fortsätta nykter för att du kommer få dricka igen senare? För i så fall tycker jag också att det låter riskfyllt.
Du har också tidigare i tråden skrivit att du vet att du inte bör dricka igen. Så varför? Är det verkligen alkohol som fattas i livet? Själv lutar jag mer och mer åt att drömmen om det goda glaset är en lögn. En dagdröm vi lurar oss själva med när det känns grått. Jag har inget principiellt emot att dricka måttligt, men jag tror att så länge man längtar efter det så är man inte riktigt redo. Du skrev det bra själv i ett tidigare inlägg - Jag är alldeles för sugen för att det ska vara bra för mig-. Hur känns det på den fronten nu?

Profile picture for user Se klart

Hej,
Har tänkt på dig och undrat hur det gått. En spaning på forumet är att de flesta män inte har samma behov av närvaro och kanske stöd här. De är mer klara- själv. 😊
Nu tänker jag att ditt inlägg verkligen signalerar: behöver lite hjälp att tänka här.
Och det får du ju jättebra. Kan du ”nyttja” oss lite mer de här sista två månaderna? Vända och vrida på de olika scenarierna ihop med oss och kanske utan att vi är så lösningsorienterade utan att det kunde vara mer utforskande? Så att du också kan undersöka vad som drar, sug, vanor och hur ditt liv varit som nykter?
Jag är nyfiken. Kram.

Profile picture for user Sisyfos

Dricka igen eller inte, det är en fråga jag vrider och vänder på litegrann. Jag har inte varit så långt ner i träsket, men återfallit tidigare efter en ganska lång tid med kontrollerat drickande (endast i sociala sammanhang). Du skriver om vissa sammanhang och vissa maträtter... du har också skrivit att du upplever att det är svårt att få guldkant på tillvaron utan alkohol.
Alkohol är en förrädisk drog för den påverkar både kropp och hjärna. Man ser upprepade återfall härinne hos de som ska återgå till kontrollerat drickande och många predikar evig avhållsamhet som enda väg.
Vi har lite olika utgångslägen där vi som finns härinne tror jag och det beror på hur drickandet har sett ut tidigare. Vad man har druckit i för sammanhang, vilka kickar man får och hur man mår och om man kan stoppa när man börjat.
Och då kommer den stora frågan om det är värt risken? Vad tillför alkoholen som man inte kan få utan alkohol? För mig är det glasklart att jag inte kan börja laborera med ”vanedrickandet” igen. Alkohol till helgen, till vissa maträtter... (plötsligt passar alkohol till alla maträtter utom pannkaka). Det är extremt lätt att öka mängden per kväll eller antalet dagar per vecka om du gläntar på dörren. Jag återgick gradvis till hög konsumtion genom att börja med halvflaskor.... alltså jag visste ju att jag inte kunde köpa en hel flaska och att det var för mycket. Men om man köpte till fredag och lördag fanns två halvflaskor hemma och då började de så klart ta slut redan på fredagen.
Så jag höjer ett varningens finger till att vanedricka. Det går kanske bra under de perioder när man mår bra, men sen kommer perioder av stress, deppighet och trötthet och då är alkoholen där som medicin snabbt igen. Och sabbar sömnen, måendet, driver på ångest... sämsta medicinen i världshistorien, eftersom det blir en ond cirkel.
Så vanedrickande är inget för mig. Där är det så jäkla slut som det kan bli i ren självbevarelsedrift. Det finns kanske andra här som inte har en tendens att medicinera med det, men just den risken kan jag aldrig mer ta.
Och då har vi alkohol i sociala sammanhang. Det var aldrig mitt problem. Jag har inte druckit särskilt mycket i såna sammanhang. Jag umgås heller inte så mycket med såna som dricker i min mening mycket. Tänker att det finns en poäng i de mängder som klassas som riskbruk. Det handlar om total mängd per vecka och att begränsa varje tillfälle. Sen kan man ju fråga sig om det är värt risken och jag tror som många skriver härinne att man bör veta varför man vill dricka, vilket syfte har man med att dricka.
Tror tyvärr också att det kanske har hänt saker uppe i hjärnan när man har druckit för mycket så det är kanske lättare att återfalla än man vill veta och återfall är en risk man tar.
Och då kommer slutligen frågan ska jag eller ska jag inte. Jag tror att jag kan ta nåt glas då och då vid väldigt sparsamma sammanhang. 9 glas per vecka är för mycket för mig tänker jag. I så fall skulle jag dricka för avkoppling etc och jag vet att jag borde koppla av på annat sundare sätt.
Midsommar då, en liten snaps? det drack jag i påskas och det gick bra. Nu vet jag inte. Jag är för stressad tror jag och kommer kanske att vara det även runt midsommar. Vi har mycket att göra då. Den sista tiden när jag drack, hade jag inte så hög total veckokonsumtion men kunde dricka stora mängder. Blev besatt av alkohol, mer åt periodarhållet. Så jag har fått en enorm respekt för drogen.
De andra som säger blankt nej är säkert betydligt smartare, men jag har alltid varit en sån som slickar två gånger på lyktstolparna också... kanske går bättre nästa gång,,, vill heller inte sätta in mig i några fack. Men för mig kokar det ner till eventuellt i sociala sammanhang och då enbart när jag mår riktigt bra och inte riskerar att medicinera lite efteråt av bara farten. Det är tyvärr inte nu.
Fundera lite över det du skriver om guldkant, deppighet etc innan du bestämmer dig tycker jag.

Profile picture for user Kallekandricka

Hej. Jag vill återigen rikta ett stort tack till er som tagit er tid att skriva i min tråd. Ni har verkligen hjälpt mig att begrunda, reflektera och se saker ur andra perspektiv än mina egna. Så ett riktigt stort tack! Och inte bara inläggen här i min tråd har varit till hjälp. Flera av er har egna trådar där jag tackar för att ni som jag tagit er tid att berätta om era situationer. Ett stort tack till alla på hela forumet och alla som delar med sig.

Idag ger jag mig själv en riktigt stor och ordentlig klapp på axeln. Idag har jag nämligen uppnått något stort. Det var denna lördag för ett år sedan som jag bestämde mig för att vara nykter. Jag har alltså idag varit nykter under ett helt år. Inte en droppe alkohol. Detta har inte hänt sedan jag var tolv år gammal. Det känns riktigt häftigt. Visserligen har det blivit vardag för mig att vara nykter. Det är inte längre som i början, man verkligen kände att man tagit sig över ett berg bara för att man klarade en dag, en vecka, en månad. På senare tid har jag inte tänkt särskilt mycket på alkohol även om denna dagen funnits i bakhuvudet. Nu är jag här och jag är stolt över vad jag åstadkommit. Och jag tänker fortsätta nykter framöver, men mer om det längre fram...

För någon vecka sedan reflekterade jag dock över hur mycket mindre brydd jag är över saker jag säger och gör, både på gott och ont. Men den där vardagsångesten man bar runt på, social ångest, inlärd och upptränad av alla fadäser som uppstått under fyllan, den vardagsångesten har minskat rejält. Det är lite på gott och ont, för jag har blivit lite bufflig och inte alls lika brydd efteråt ifall jag trampat någon på tårna. Nu går jag inte runt och beter mig som ett svin bara för att, utan det är oftast mot folk som i grunden förtjänar det. Ni vet kanske hur det är, man står upp för sig själv och får ändå ågren av det efteråt. Jag tror ni är bekanta med känslan. Skönt att inte ha det så längre. Jag kan inte koppla det till annat än att jag avstått alkohol.

Jag tänker ta mig tid att läsa igenom min egen tråd framöver. Inte idag. Det känns för stort. Jag minns ju vilket helvete jag var i då. Att för ett år sedan inleda semestern med att ta mig an projektet att Karl ska bli nykter var något av det svårare jag gjort. Kanske det svåraste. Alla val och kval man stod i och kämpade med. Jag behöver verkligen inte påminnelsen om hur det var just idag.

Och hur ser jag på framtiden? Jag tänker fortsätta vara nykter tills jag har ork och tid att först läsa igenom min tråd och därefter begrunda min situation. Det kan ta tid. Nu har jag haft semester i en vecka och det känns riktigt bra att fortsätta semestern med att vara nykter och ledig. Inte ha det som förra året att varje dag är en otrolig uppförsbacke där det enda jag klarar av är att hålla mig nykter för dagen. För jag vill minnas att det faktiskt var på det viset. Nu behöver jag inte kämpa. Det är skönt.

Jag kommer att återkomma, kanske startar jag då en tråd i Det vidare livet. Men tänker låta det fortsätta nyktert framöver.

Återigen ett stort tack, och här kommer återkoppling till några av er som skrev senast. Ledsen att jag tidigare inte har svarat alla personligen var gång ni tagit er tid att skriva, men ni ska veta att varje knapptryck som renderat ett inlägg häri har varit oerhört värdefullt för mig.

@Vin Santo: Jag tror jag är redo att släpa räknandet av dagar nu. Ett år har varit en milstolpe att verkligen nå upp till. Jag känner mig klar på något vis, redo på ett annat sätt. Det är inte längre en uppförsbacke. Jag har nått krönet och det har planat ut. Milstolpen, målet, har varit viktigt för att motivera mig länge nog att kunna överblicka min situation och framtid på ett nyktert sätt. Jag vill inte se mig själv som en nykter kopia av mitt forna jag. På gott och ont är man i ständig förändring av yttre och inre omständigheter, men jag vill inte driva mig framåt till någon jag inte är.

@Sländan: Som jag skriver till Vin Santo har målet varit nödvändigt för att ta mig hela vägen fram. Det senaste halvåret har det gått mycket lättare, och att ta en dag i taget är inte min melodi. Det var i början kanske lite att erkänna uppgiften som övermäktig inför en själv. Jag har inte fattat något annat beslut än att jag ska fortsätta vara nykter tills jag har tid att begrunda min situation riktigt ordentligt. Nu känner jag mig tryggare i att ta en dag i taget. Det räcker att jag inte vill dricka idag, eller imorgon. Behöver inte stålsätta mig. Vet inte om detta är begripligt, men men...

@Kennie: Det jag syftar på, med att om man har tillåtelse att dricka igen bara man håller upp en viss tid. Det blir samma sak om du är riktigt sugen på en tårtbit, men du känner dig för tjock för den, så du får bara äta tårtbiten om du går ut och promenerar bort 500 kalorier. Den där promenaden blir mycket lättare att genomföra om du vet du har tårtan och du får äta den när du kommer tillbaka. På samma sätt kände jag inledningsvis. Att erkänna och acceptera där och då när man slutar dricka att aldrig mer dricka alkohol, det blir lätt för stort. Därför satte jag någon gång under resan upp målet med ett år, att om jag genomgick detta eldprov kunde jag få omvärdera situationen.

@Se klart: Skulle inte vilja hålla någon i ovisshet så uppdateringar har hela tiden legat i ropet, men det går längre och längre mellan gångerna. Men som du skriver, det är kanske lite mycket "själv är bäste dräng" bland män. En sak är jag dock övertygad om och det är att ifall jag inte skrivit här och fått input av dig och alla andra som skrivit i min tråd så tror jag inte att jag hade gått i land med det här. När jag skrev här sist, det är två månader sedan nu, eller nu idag så tänker jag egentligen inte alls mycket eller ofta på alkohol. Det är klart det kommer upp i tankarna eftersom det är så mycket alkohol runt en i samhället. Och visst kan jag känna mig sugen, men inte mer än att jag viftar bort det precis som när man blir sugen på något annat. Men när jag skriver inlägg här så är det klart att då reflekterar jag på djupet, och jag tror det lätt kan tolkas som att jag tänker mycket hårdare och djupare kring alkohol ganska ofta. Det kunde jag göra tidigare, men så är det inte längre. Och det är jag tacksam för. När jag loggar ut härifrån kommer jag släppa tankarna kring alkohol för en tid framöver. Det är skönt att kunna göra det.

@Sisyfos: Tack för ditt inlägg. Har du aldrig efter ärtsoppan sparat en sista hutt med punsch till pannkakorna? :) Det finns egentligen ingen ände på ursäker till att matcha alkohol med maträtter. Numera har jag blivit så van vid mat utan alkohol att det vid t ex midsommar mest var jobbigt att sällskapet jag var med drack. Jag var faktiskt inte sugen mer än under en kort stund. Och det tog inte många snapsar för de andra för att jag skulle bli tacksam över att jag väljer att inte dricka. Jag köpte en flaska Aqvavit till jul, den öppnade jag aldrig. Kanske öppnas den aldrig heller, inte av mig i alla fall. Men om man tänker på vad alkoholen tillför. Jadu... Det verkar som att människan sen urminnes tider har behövt fly verkligheten och på ett eller annat sätt berusa sig. Finns inte många tillfällen utan att man tillför någon drog som motsvarar ett lika starkt rus utöver när man efter till exempel ett fallskärmshopp lurat kroppen till att det är fara för ens liv eller när man är förälskad. Och våra kroppar gillar ruskänslan. Vi här inne gillar det förmodligen bara lite för mycket och orkar inte hålla gränser mot det som vanligt folk. De senaste fem-tio åren har ju varit ett ständigt upp och ner att försöka reglera mängden och vardagen, det är verkligen inget jag vill eller ska tillbaka till. Kan väl känna lite bitterhet att jag inte är en av de som klarar av att få verklighetsflykt med det enkla medlet alkohol. Till skillnad från alkohol eller droger i stort så tror jag att verklighetsflykt faktiskt är något vi är i behov av. Det hoppas jag kunna få under min semester på helt naturliga vis av rena upplevelser, men kan säga att det har varit jobbigt att vara i nuet under ett helt år. Hoppas du är med på vad jag försöker säga. Jag är som du, det räcker inte med att bevisa för mig själv bara en gång att något inte funkar. Minst två misstag krävs. Men alkoholmässigt har jag begått så många att jag förhoppningsvis har lärt mig för gott.

Nu över till att fira med lite sockerdricka och ostbågar.

På återseende!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Kallekandricka Grattis till 1 år som nykter! Det är verkligen en viktig milstolpe. Och jag tycker att du resonerar klokt kring att dricka eller inte, och du tar nog helt rätt beslut till slut. Ett beslut som passar dig.

Själv har jag landat i ”varför skulle jag?” Jag vill inte vara en del av alkoholindustrin som skapar så mycket misär i så mångas liv. Jag är innerligt trött på att allt ska toppas med alkohol, som en gigantisk kollektiv ovana. Nu på semestern är det fritt blås hos de flesta, och jag vill inte längre vara en del av det. Jag vill vara en del av ett nyktert alternativ. Jag vill göra saker och prata på riktigt med mina sinnen i behåll.

Att du har lättare att sätta gränser och inte bryr dig på samma sätt om andra blir upprörda tror jag absolut hänger ihop med nykterheten. När man slipper vardagsänsligheten och det konstant dåliga samvetet så kan man stå upp för sig själv på ett bättre sätt. Tror jag.

Jag tror det var Annie Grace som skrev att ens grundpersonlighet förändras inte av nykterheten, den förädlas snarare. Fin tanke.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Godmorgon (eller lite för arla för att vara god kanske…) och stort stort grattis och massa goda tankar din väg. Ett år är en viktig milstolpe. Jul, midsommar, födelsedagar och stinna påsklamm, silluncher och uteserveringar har runnit förbi under nykterhet. Jag tycker det låter smart och klokt att ta nya beslut efter lite tankearbete. Och jag kan hålla med om att en får jobba med detta att råka vara den procenten som inte klarar det enkla- att begränsa det nog helt naturliga behovet av att få fly ibland. Men det finns ju en massa saker som man inte längre behöver fly ifrån. Behovet minskar med nykterheten.
Jag som passerat 1,5 år har inte en tanke på att dricka mer. Ju fler dagar desto mer avlägsen prick borta vid horisonten. Kanske måste jag också ta nya och grundade beslut, så småningom, men just nu får det vara bra precis som det är.
Önskar dig en fin semester och tack för att du uppdaterar oss! 🤗