av Smygdrickarn

Smygdrickarn
tors, 2021-01-07 - 09:35

Viljan att bli nykter kommer såklart från mig själv, primärt, det är bara det att den räcker inte till. I sådana fall hade jag bestämt mig för att vara spiknykter och sedan bara varit det rakt av. Beroendet är så pass kraftigt att jag förmår inte att komma ur det med enbart viljestyrka. Därav försöker jag hitta fler verktyg till verktygslådan.

Ponera att du har en fotbollsmatch. På andra sidan står det 11st spelare i A-laget (göteborgshumor). På min sida står jag själv. Hur duktig jag än är på att spela och hur mycket jag än vill vinna matchen, kvittar om jag hela tiden blir utspelad. Därav vill jag hitta fler verktyg, få till "min" laguppställning så jag inte bara kan ge A-laget en match - utan sopa mattan med dem.

Jag hade hoppats att rädslan för att förlora kärleken skulle kunna vara det där avgörande. När min hjärna säger "NEJ du VILL inte dricka idag" och andra delen säger "Du måste dricka idag, du behöver det", så hade jag hoppats på att konsekvensanalysen kopplat till kärleken hade varit det som hade puttat över beslutet till nykterhet.

Om du är luttrad av relationer, så är jag inte det. Jag har varit ensam/singel i 42 av 43 år. Därför är detta större än någonsin innan för min del. Jag är på ett sätt mer rädd för ensamhet än för cancer, mer rädd för att förlora denna chans till kärlek, än att förlora jobbet/bli svårt sjuk/eller vad som, som alkoholen orsakar. Det här är inget jag förväntar mig att någon annan av er ska förstå. Möjligen den/dem av er som har varit utan kärlek i över 40 år kanske kan relatera.

Nykterheten vill jag såklart ha för min egen skull, men hävstången upp ur och bort från alkoholen är den jag söker just nu. Uppenbarligen räcker det inte att jag skriver "hej ska vara nykter i 30 dagar" här på detta forum.

Smygdrickarn
tors, 2021-01-07 - 10:11

Har senaste dagarna funderat på vad jag ska göra/kan göra/borde göra osv och övervägt olika alternativ samt fortsatt grotta i varför jag har ett så starkt sug på alkohol kopplat till hemmet. Jag gräver vidare inom mig själv lite som om jag söker en hemlig kod eller något. Det är ju ett kemiskt beroende som uppstår till alkoholen, där min hjärna är så pass invand att den ser alkohol som en lika nödvändig del av livet så som sömn, näring, toabesök osv. Det beroende har jag respekt för, samtidigt som jag tycker det ändå är märkligt att det är så starkt kopplat till hemmet.

Som exempel; under förra året hade jag stora träningsevenemang och tillställningar, på perfekta klockslag på kvällen efter jobbet osv. Vilket borde vara alldeles lysande, få träna, få endorfiner, umgås med folk osv och det borde blocka alkoholsuget. Sedan likväl står jag på bolaget 2 minuter innan stängning, andas ut över att "precis ha hunnit dit" och sedan åker hem och avslutar min kväll i total dimma. Det sjuka är att med min tolerans, så hinner jag ju knappt gå in i dimman förrän precis innan läggdags en sådan gång, så "belöningen" typ nästan uteblir. För mig som är en logisk person och som gillar att förhålla mig till fakta, så blir det så märkligt. Verkligen en "wtf are you doing?"-grej.

Jag har kollat runt lite och funderar över vilken typ av hjälp jag ska försöka ta till. Jag har hela tiden en känsla av att det inte behövs så mycket. Jag kanske bara behöver ha en till medspelare i min laguppställning? När jag gick 12-stegsprogrammet så var det ju mycket det som hela programmet handlade om. Att man stod som ett lag, tillsammans. Kanske därav jag föll tillbaka i klorna på A, när jag sedan efter några helnyktra år upptäckte att jag var ensam på spelplanen igen. Kanske är det det som allt handlar om, att jag aldrig får se till att hamna ensam mot A-laget igen?

Jag känner dock inte för att börja om och genomföra en sådan 12-stegsomgång till. Mest bara för att det kommer att kännas repetitivt på ett sätt, även om det blir nya människor, men också för att det slog rätt hårt mot mitt jobb sist. Jag har heller ingen lust att dra igång något med arbetsgivaren igen. Det blev sådant hejhallåblås där sist med ökad närvarokontroll och massa annat som jag inte gillade alls. Typ känslan av att hela tiden vara misstänkt fast man är oskyldig. Den typen av kontroll fungerar otroligt dåligt på min personlighet och sänker mig snarare. Jag behöver uppföljning på ett annat, mer empatiskt, stöttande sätt.

Det är nästan så jag känner att det jag skulle vilja ha är en "personlig tränare" för nykterhet. Jag har hjälpt andra människor ändra sina liv till det bättre genom åren, nu skulle jag vilja ha det stödet från någon. Drömmen vore en slags terapeut som också kunde skriva ut medicin, för just nu så är jag villig att testa lite allt möjligt bara för att få mer hjälp första veckorna/månaden. Jag fortsätter att kika runt lite.

Jag har i varje fall lyssnat på självhypnos ett par svängar, men tyckte att det blev lite för generellt. Har också kontaktat ett företag som jobbar med hypnos, men vet inte om jag fick så proffsigt intryck direkt. Kändes mer som något mumbojumbo. Ska nog ringa till en alkoholklinik och bara prata lite med dem, men jag skulle typ vilja få bestämma ett upplägg själv, där jag bestämmer vad som ska göras - men får hjälpen/stöttningen.

Fortsättning följer, jag ger inte upp, men insikten är glasklar. Det räcker inte att jag skriver här på forumet att "nu får det vara nog", jag måste tydligare bryta rutinerna med A och kopplingen till "ensamhet hemma".

Smygdrickarn
tors, 2021-01-07 - 12:51

Jag tycker det är så sjukt gott ändå att jag har kommit så långt i livet att jag inte ser "ta hjälp" som en svaghet, utan som en styrka. Att våga lägga sig platt och be om att få ett handtag av någon.

Har suttit och läst i timmar på nätet och mailat ut högvis med förfrågningar för att se om jag kan pricka rätt. Det sjuka är att det känns nästan som att det enda som skulle krävas just nu, är att jag fick prata med en person, prata av mig om typ allt och sedan bara att man bestämmer sig för ett uppföljningsmöte om en vecka för att se hur det har gått. Det triggar min prestationshjärna och är det något jag är så är det prestationsinriktad där jag vill göra bra ifrån mig och inte misslyckas. Intressant bara att det är så svårt att vara sin egen "coach".

Jag skulle kunna köra igenom hela 12-stegsprogrammet själv, igen t.ex. men det skulle vara så skönt att kunna få rapportera progress till någon bara. Kanske någon som också ger beröm och bekräftelse? Apropå att jag kämpar med ensamhet.

Jag vägrar ge upp, jag måste bara hitta nya angreppssätt för att ta mig runt de hinder jag ser.

Andrahalvlek
tors, 2021-01-07 - 13:00

Det är 30-dagarskurs med Annie Grace som kanske skulle hjälpa dig. Gratiskurs. Man får en video varje dag, och lite arbetsuppgifter. Flera här på forumet har gjort/gör kursen, bland andra Onkel F.

För övrigt kan du ju använda forumet som ett ställe att prata av dig och få beröm ?

Kram ?

Smygdrickarn
tors, 2021-01-07 - 20:21

Haha!! Vad kul, innan jag såg ditt inlägg så hade jag redan anmält mig och ska börja det imorgon. Det kan vara så att det är så enkelt att jag bara behöver ha något sådant, något att "commita" mig till. Helt klart värt att prova.

Smygdrickarn
tors, 2021-01-07 - 20:26

I övrigt tyvärr besviken på de svar jag fått. AA svarade mest bara att de har sina AA-möten och jag har bara så svårt för sinnesrobönen och allt sådant då jag är en stark ateist. Även om jag förstår att man kan översätta bönen till något "annat" så är jag inte glad över böner alls, oavsett slag. Om det står mellan för att få det helnyktra livet? Nej, troligtvis inte, men jag tycker ibland att det är lite synd att man inte har skapat ett neutralare forum för folk som vill uppnå helnykterhet.

Jag fick även svar från Nämndemansgården på individuella samtal och kostnad. 1440 kr/timme. Det är mer än de specialistkonsulter vi har på mitt jobb i timkostnad. Vilket säger mig att dessa företag inte räds för att debitera sjuka summor som arbetsgivare får stå för, men vi som vill bekosta hjälp privat får stå där med brallorna nere. Nästan 1500 kr för en timme? Wtf.

Just nu ikväll är känslan lite besvikelse. Går jag utomlands hittar jag flertalet företag som erbjuder online coaching, samtalsstöd, individuella program osv för en bråkdel av kostnaden. Men för all del, att avstå från alkohol kan ge mig två samtal med nämndemansgården/mån (jag har redan betalat runt 200 000 för tidigare 12-stegsprogram, alkolås och allt runt körkortet mm).

Smygdrickarn
tors, 2021-01-07 - 20:33

Det är så SJUKT hur långt man kan gå för att mörka ett alkobolberoende.
Hur många mer än mig har köpt något på bolaget och tagit en presentförpackning så det ska se ut som att det är en present? Typ 35 kr eller vad de nu tar för skiten. Galet. Jag skulle nog kunna ha byggt ett helt hus av alla presentkartonger genom åren.

Bradbury
tors, 2021-01-07 - 20:52

Japp! Många kartonger har det blivit. Jag har även låtsaspratat högt i telefonen och pratat om att jag handlar vin till matlagningen eller som present till någon som sagt. Som om någon skulle lyssna på vad jag säger i telefonen och bry sig om det.... ibland är man så sjukt självupptagen, men det är väl skammen som tar fram det, känslan av att alla tittar på en och pratar om en...

VaknaVacker
tors, 2021-01-07 - 21:48

Alkoholberoendet gör konstiga saker med oss människor. Bara att konstatera det. Det var ju så med mig med. Kämpade och mådde dåligt i att jag fortsatte att dricka, många många år. Ville sluta. Minskade och ökade. Drack som vanligt, vilken "lättnad" där i alkoholträsket. Att få dricka, att tillåta sig.

Och nu när jag slutat så inser jag hur fruktansvärt dåligt jag mådde. Så som du beskriver så väl också.

Kunde sluta när jag väl bestämde mig. Hade inte bestämt mig så tidigare, nu insåg jag att jag var på väg nedåt på riktigt. Läste på, skrev här och förstod vad som händer med sugnalsubstanser och annat i oss när vi dricker. Det där med att hjärnan blir kidnappad och triggers.

Kör så det ryker nu då i nykterheten. Du kommer må såå bra. Kram?

Sattva
fre, 2021-01-08 - 09:21

Jag förstår tror jag till del vad du kämpar med. Den djupa inre ensamheten. Även om jag har fått uppleva äkta kärlek (barnens far o min nuvarande man) och har två jättefina ungdomar, dras jag med en djup inre ensamhet. Hade jag inte haft mina ankare (barnen ffa men även såklart maken) som ger min existens en djupare mening, vet jag inte var jag skulle ha varit i mitt missbruk nu. Jag känner igen mycket av det du skriver, att hur uppfylld o lycklig man än är över dagen, så finns behovet att gå in i dimman. Säkert ett kemiskt behov, men för mig även ett känslomässigt/mentalt. Jag är en social och utåtriktad person, men i grunden blyg och introvert. Tror detta inverkar på behovet att gå in i dimman.
Ditt inlägg väckte något hos mig, en ledtråd. Jag har inte valt att växa upp i den miljön jag gjorde. Jag har inte valt mina gener. Vissa människor är födda med en konstitution som gör att livet blir svårare. Redan från början. Det är liksom inte 100% kul att leva, redan från början. Men man kämpar på och försöker skapa det liv man vill ha. Men blir liksom inte av med sorgen, tomheten. Droger/alkohol/ andra missbruk hjälper för stunden. Man får en inre lättnad.
Tror i mitt fall att om jag ska klara mig utan missbruk av något slag, behöver jag gå långt, långt bak i tiden och bygga upp mig själv därifrån. Det var inte mitt fel att det blev som det blev, men nu står jag här med detta livet och jag vill göra det bästa av det jag har.
Bär med mig något som jag fick till mig i min tråd, hon skrev massor av bra saker, bla "du kan designa ditt liv". Den raden fastnade.
Detta inlägg skulle kanske ha hamnat i min egna tråd, men det var det du skrev om din ensamhet som gjorde att något klickade rätt i mig, jag fick en nyckel. Tack!

Smygdrickarn
fre, 2021-01-08 - 11:51

Hejja dig! Ja visst är det saker och ting man får bottna i, inte bara alkoholen i sig. Jag tycker dock det är så märkligt att man kan hamna där man hamnat. Tänk om jag aldrig någonsin hade introducerats för alkohol? Tänk om det hade varit en så pass stark motståndskraft i släkt, bland vänner osv att det aldrig hade infunnits?

Jag hoppas någonstans där i framtiden att kommande generationer mer och mer avstår från alkohol. Det finns ju lite trender på det bland yngre personer i varje fall.

Smygdrickarn
fre, 2021-01-08 - 11:52

Haha, hög igenkänningsfaktor. Jag har stått på bolaget och sagt högt med telefonen mot örat "ok, vad vill han ha för något present då så köper jag det!!" och sedan valt en flaska - utan att ha pratat med någon i telefonen. Så galet egentligen, sjukt jävla galet! hah.

Smygdrickarn
fre, 2021-01-08 - 11:52

Hejja dig och bra jobbat! Gillar verkligen ditt nickname. Det blåser positiva vindar bara det. Vakna utvilad, fräsch, pigg och go.

Smygdrickarn
lör, 2021-01-09 - 13:10

Idag fortsätter jag reflektionerna runt drickandet. Alla dricker av så olika anledningar, det märks inte minst när man läser runt här. Jag tillhör t.ex. dem som inte har några som helst problem med att vara nykter i sociala tillställningar. Ett event med jobbet eller med vänner. Ingen ifrågasätter just, möjligen att jag fått någon fråga på jobbet sådär om jag aldrig dricker alls (och då har jag givetvis ljugit och sagt att jag är helnykterist fast jag inte har varit det utan en professionel smygdrickare).

Vad söker jag med drickandet, varför dricker just jag? Vad är det jag vill uppnå? Jag kan nog bara komma på en enda sak.

Lugnet.

Det avslappnade tillståndet som jag faktiskt tycker rätt bra om. Jag vet inte varför "dimman" uppfattas som mysig egentligen, men när jag dricker så är det ju inte för att bli kräkfull och ramla omkull. Eller att må dåligt. Jag dricker heller inte för att det är supergott, för nog finns det godare saker smakmässigt att dricka än smaksatt fettlösningsmedel. Men det är något där i dimman och lugnet som känns behagligt. Det måste jag förlika mig med. Jag blir t.ex. inte gladare än när jag är nykter, för jag är redan otroligt glad som person nykter. Jag blir inte heller mer social eller så, för det är jag redan som nykter. Däremot lugnet är ett tillstånd som är unikt med alkoholen i mitt liv.

Anonym26613
lör, 2021-01-09 - 13:26

För en stund ja. Tills hjärnan fattat vad du druckit och då får du cortisol och adrenalin som gör det motsatta..? Börja inte babbla och romantisera nu ?? Du blir lugn av träning och annat härligt ❤??

Jag känner igen mig i din beskrivning, men det är sååå 2020 ? ?

Ha en underbar dag Smygdrickarn ??❤

Andrahalvlek
lör, 2021-01-09 - 14:16

Det kan vara din grej, för att få lugnet. Mindfulness är ungefär samma sak. Själv använder jag sångmantra som metod för att sitta eller ligga helt still och djupandas en stund. Varva ner. Andas. Hjälper i stunden och hjälper till att ”bygga om hjärnan” för att till slut få ökad närvaro här och nu hela tiden.

Huvudsaken är att man tränar dagligen under en längre tid, för att efter cirka två månader märka effekt i vardagen. Det är ingen quickfix. Och man ska träna på det när man mår hyfsat bra för att ha nytta av det när man mår sämre.

Och jag kan intyga att det funkar! Jag slarvar med att träna mindfulness förbyggande, men jag tar till det när jag mår sämre och kroppen minns och svarar nästan direkt. Har man väl tränat in det ordentligt en gång så verkar kroppen minnas.

Jag borde dock få till en daglig rutin, men just nu har jag så många andra rutiner att nöta in vad det gäller kost och motion. En sak i taget.

Kram ?

Andrahalvlek
lör, 2021-01-09 - 14:23

Då kan jag avslöja att när missbruket eskalerat ytterligare en tid så uteblir ”lugnet”. Då händer ingenting när man dricker som man brukar dricka. Då måste man dricka större mängder och snabbt för att ens komma i närheten av den goa känslan. Det kallas toleransökning.

Missbruk är ”jakten på det perfekta ruset”. Som en heroinist som gör allt för att få tag på sin fix, och sen domna bort en kort stund, för att sedan börja jaga pengar och mer heroin igen efter några timmar. Dag efter dag efter dag. Nu jämför jag inte heroin med alkohol, eller jo förresten. Det mest beroendeframkallande vi människor kan berusa oss med är heroin. Alkohol kommer på andra plats. Nikotin först på fjärde plats tror jag.

Kram ?

TappadIgen
lör, 2021-01-09 - 17:08

Jag kommer osökt att tänka på Comfortably Numb av Pink Floyd. Det beskriver väl den känslan rätt bra, egentligen. Jag kommer även att tänka på en ståuppkomiker och ett av hans skämt, eller vad man ska kalla det. Komikern heter Nick Swardson och det är från en av hans framträdanden som blev inspelat för TV någon gång på 00-talet. I alla fall, han berättade om hur han reagerade på olika situationer när han var nykter jämfört efter att han hade druckit ett par öl. Det scenario han tog som exempel var att hans vän kommer springandes och ropar att Nick's bil har blivit satt i brand. När han är nykter blir då hans reaktion "VA! Va i helvete? Vem i hela friden är det som..." medans efter ett par öl så är det då först en paus, följt av ett lugnt "Bra. Jag hatar den bilen" varpå han förblir stillasittande istället för att göra något åt situationen.

Jag minns att jag kände en stor igenkänning i skämtet och jag kan väl fortfarande skratta åt det på sätt och vis, men visst känns det lite sorgligt också när man tänker på det såhär i efterhand.

Sen måste jag hålla med Andrahalvlek om att meditation är bättre, för det fungerar bättre över tid. Alkoholen blir dock sämre och sämre på att ge dig det där lugnet över tid.

Smygdrickarn
lör, 2021-01-09 - 18:17

Haha! Ja så är det, sedan vaknar jag mitt i natten med svettningar, förhöjd puls osv för att kroppen jobbar med avgiftning. Så långt ifrån ett lugn, alls. Jag måste dock förstå, för min egen del, vad jag söker med alkoholen, vad det är som gör den så "bra" att den uppenbarligen är "värd" det pga bekostnad av alla helt sjuka bifeffekter, konsekvenser och följder. För mig är det viktigt att ha ett rationellt synsätt och försöka förstå exakt vad min hjärna söker och i vilket tillstånd som hjärnan höjer serotonin och dopamin.

Smygdrickarn
lör, 2021-01-09 - 18:20

Jotack, min toleransökning är min plånbok medveten om. I mitt nuvarande skick pga 2020 så kan jag dricka en hel 75a utan att ens sluddra. Det om något är rätt galet.

Jag har nog träning i natur som min meditation egentligen, men har varit skadad en längre tid och det kan mycket väl ha bidragit till att alkoholintaget ökade också. Är dessutom rädd för att det var alkoholen som rentav gjorde att jag blev skadad med (b-vitaminbrist).