Mina sista fyllor drack jag nästan en hel vinbox, men då blev jag rejält full och hade minnesluckor. Drack jag ”bara” 1-1,5 liter vin märktes det knappt på mig. Men det goa ruset kände jag knappt alls den sista tiden. Drickandet var bara ett tvång och misär, både på fyllan och dagen efter. Hela mitt liv blev en enda lång transportsträcka till nästa fylla.

Kram ?

Smygdrickarn

Ja precis så, snacka om galet när livet blir en slags resa mellan varje fylla, istället för att leva livet som man borde på alla plan.

Smygdrickarn

Ja, det du beskriver lite är även att tillståndet att bli avtrubbad känslomässigt, men jag personligen har nog en fas innan där. Det vore dock en sak om drickandet stannade upp i den fasen, alltså att jag skulle dricka tills jag blev småmysig och sedan nöja mig där. Det är ju det jag inte gör, utan där eskalerar det sedan vidare typ tills drickat är slut. Då kommer även den fasen du pratar om, där känslorna trubbas av och det blir lite zombieläge.

Nog är det som så att man fungerar bäst nykter, eller åtminstone jag. På alla plan.

Smygdrickarn

Otroligt skönt att vakna upp nykter en helgmorgon och fånga dagen. Så tacksam, så glad, men otroligt trött. Dålig nattsömn och överlag känns det som om jag skulle ha druckit fast jag inte har gjort det. Antar att det riktigt blytunga drickandet 2020 kommer ta ett tag för kroppen att återhämta sig ifrån. Skadan på de fysiska organen är nog bra så stor, så frågan är om jag inte har ett halvår framför mig innan jag är så återställd som det bara går. Likabra att förlika sig vid det. Levervärlden osv hoppas jag stabiliseras inom 5-6 veckor, storleken på blodkropparna hoppas jag normaliseras inom 2 mån, men innan precis allt fungerar som det ska i kroppen lär ta sin lilla tid.

Priset jag får betala av att i praktiken ha druckit varje dag under en lång period. Helt galet. Mest galet av allt är att jag lyckats dölja det, sköta mitt jobb, träna, tävla, datea, varit den där sociala och goa personen. Snacka om att man kan vara bra på olika saker, men att jag skulle bli bra på att smygsupa var verkligen inte något jag såg framför mig som barn när jag drömde om vad jag skulle bli när jag blev stor.

Smygdrickarn

Jag är en målmedveten person i min vardag och i mitt liv och gillar att ha visioner och drömmar, som jag sedan formar planer mot för att uppnå.
Jag ska även här försöka applicera det som ett vapen mot alkoholen.

Jag är en äventyrare och har ett stort, väldigt stort äventyr jag vill ge mig på en vacker dag som kräver en fysik i absolut toppform.
Likaså ett världsrekordförsök, även det kopplat till ett äventyr, där jag sedan några år tillbaka har funderat på att göra en helt sjuk fysisk prestation och bli bäst i världen.

Ingen av ovan två visioner är förenliga med någon form av alkoholintag. Tvärtom, jag behöver i praktiken vara i mitt livs bästa form någonsin. 100% atletisk, vältränad, pigg, fokuserad etc - typ allt det som alkoholen har tagit ifrån mig och som jag brukade vara.

Det nya nu är dessutom kärleken som tycks ha ramlat in där om allt går som det ska, så inleder jag första relationen på över 13 år och det kan rentav vara första riktiga kärleken någonsin i hela mitt liv då jag efter över 40 år ännu inte har fått uppleva kärlek som det ska vara.

En sak jag har reflekterat över de senaste åren är att jag har valt bort många tänkbara partners för att det har varit "festprissar" till damer, som måste hinka drinkar med sina väninnor varje helg osv. No offence alla ni som har sådana livsstilar, men jag har känt att jag inte söker mig till den världen, till de livsstilarna osv där krog, galej, fest, party osv tar så stor plats i livet. Jag har själv tagit mig ur den delen ur livet och går hellre gånger hem till vänner på barnkalas där det är saft och bullar än att återvända till något krogliv. Jag vill inte heller ha en spritluktande kvinna i min säng varje helg efter sina galej (lika lite som jag vill vara den som luktar sprit). Nu har jag träffat en tjej som kan dricka alkohol en kväll sådär, men som inte har det som livsstil. Hon har träning, hälsa, utmaningar, äventyr osv som livsstil - precis vad jag söker. Jag känner mig inspirerad och upplyft och det är en kittlande tanke att i en framtid, om vi kommer så långt, kunna planera en helg med massa idrott/sport/utmaningar, laga en välbalanserad och bra kost ihop, sitta nyktra (det är helt ok om hon tar något glas vin) en kväll och bara spåna om gemensamma drömmar osv.

Jag tror verkligen på att folk kan lyfta varandra och det är lite så jag har sett framför mig en "riktig" relation, där man lyfter varandra och hjälper varandra till nya nivåer. Hon vet ännu inte om min historik och mitt missbruk, men hon kommer att få veta det. Längre fram. Tills dess tänker jag surfa lite på visionen ovan, eller egentligen samtliga tre visioner. Jag har ett guldläge att verkligen ta mig dit nu och få uppfylla dem. Om jag aldrig mer rör en droppe A.

Anonym26613

Du som elitidrottare vet, att inget värt en medalj kommer gratis. Att vinna en tävling mot en 5 åring känns inte, men om då vinner över hans pappa så blir du redan lite glad.
För att du ska kunna känna den riktiga segern och glädjen behöver du ordentligt motstånd. Äventyr. Något som inte alla andra klarar av.
Ett problem kan vara att du redan såld köttet innan du skjutit oxen. Alltså du har levt livet som "nykterist" i andras ögon så länge. Så du kommer kanske inte uppleva helt samma stolthet som vissa andra. Alltså jag bara gissar, känner ju inte dig alls!!

Vad jag vill säga är, att om någon kan göra det du gör, alltså lämna missbruket och flytta 48 000 kr till ett sparkonto på ett år, så är det du! Envis, smart och målmedveten. Men kan det finnas vinster med att berätta till någon hur det egentligen ligger till. Så du också får lite draghjälp och någon som kan vara stolt över dig (tillsammans med dig).

Ha en underbar dag! Jag hoppas vi båda kan lyckas med kärleken. Som du skrev i december (tror jag) så kanske blir det rent av flytt om par år ??????❤

Du har ju ett så starkt driv. Du klarar detta!!
Blir otroligt nyfiken på dina mål! Ser fram emot den dagen jag får läsa intervjun med äventyraren som berättar om sin resa mot sin drömutmaning! Jag tror på dig!

Smygdrickarn

Så är det absolut, utmaningar måste det ju vara. Vad gäller att berätta för någon så gjorde jag det "förra gången" då jag krashade totalt i alkoholens klor. Det resulterade i att jag blottade mig för vänner, arbetsgivare, gick i 12-stegsbehandling osv - och kom ut nykter vilket jag var i flertalet år. Det som bär emot denna gång är att jag känner mig mer misslyckad nu än då, eftersom jag redan rest mig en gång och blivit nykter. Att då blotta mig en gång till för samma personer känns otroligt skämmigt, fruktansvärt jobbigt. Så därav kikar jag typ efter en terapeut eller något, någon helt annan kontakt som jag kan prata av mig hos och blotta mig hos denna gång.

Så att jag en gång har lyckats ta mig ur, varit nykterist på riktigt och nu har fallit tillbaka, är lite bekymmersamt och gör det hela lite svårt att hantera. Jag läser/kollar också Annie Grace och känner än så länge att "ja men det där vet jag ju allt om redan" eftersom jag gått 12-stegsprogrammet osv. Jag killgissar lite här, men tror att min stora utmaning nu blir att använda all kunskap och allt jag tidigare har fått, men ändå få det att kännas som "nytt" för att ta mig ur. Istället för att gå om "årskurs sju", så läser jag en tilläggsutbildning? Typ så. Jag måste lura min egen skalle att jag inte sitter med kvarsittning i nykteristskolan :)

Envis (tjurig), smart och målmedveten har du rätt i, det ska bannemig appliceras iaf.

Smygdrickarn

Jag hoppas en dag kunna publicera boken om "den perfekte människan" - som mest av allt var mest perfekt på att ljuga, smyssla, smyckdricka och vara alkoholberoende. Just för att ingen ser att det skulle kunna dölja sig en missbrukarpersonlighet bakom mitt sätt att leva. Det får bli lansering om 10 år då jag stolt kan påvisa att jag är nykterist livet ut.

Anonym26613

Det där gillar jag starkt!! Samla högskolepoäng i nykterhet. Och så kan man börja undervisa (läs: peppa) andra. Tror du blir professor snart ?? jag tar minst masters, så många kurser som jag tagit ?

Jag känner lite nyhetens behag. Har inte egentligen "misslyckats " eftersom jag bestämde mig att bara sluta för en stund. Och egentligen har jag förändrat mycket. Så för mig är det fortfarande nytt att köra helt vitt (om jag nu gör det). Tror det skulle kunna imponera vissa ?

Men hur som helst så tycker jag att du inte ska skämmas. Tror att det finns något äkta och mänskligt i att snubbla. Att man visar sig sårbar gör människan intressant. Så var inte så orolig över vad andra tycker. Lätta ditt hjärta, om rätt stund dyker upp

???????

Gobben

Var på väg att hamna i klorna rejält. Drack 5 kvällar/vecka under 7-8 månader, blev en hel del. Insåg som tur var att detta kommer att gå åt h-vete. Beställde tid hos Närhälsan och fick träffa en läkare tog diverse prover. Som tur var, inga alkoholskador. Jag ville ha hjälp med medicin, den som ev. kan ta bort suget. Han skrev Antabus. Jag har burken står i barskåpet, oöppnad. Har även pratat med en socialsekreterare vid tre tillfällen. Har inte tagit en droppe sedan nyår och känner inget sug. Skulle jag få ett sug så möts jag av en burk Antabus och då vet jag vad som gäller. Jag behövde en rejäl spark i ändan för att vakna upp. Absistensbesvären har gått över och jag kan somna på kvällen och sova hela natten vilket jag inte gjorde första dygnen efter att jag slutade ta flytande ”sömnmedel”. Har en dagbok med bara 0 enheter. Hoppas och tror att detta kommer att hålla över tid.

Skulden inombords lättar oerhört om man kan just lätta sitt hjärta. Vid rätt tillfälle till rätt personer. Jag gör det lite pö om pö. Rätt kul att vid 11 månaders nykterhet outa att man valt att leva nyktert, folk bli verkligen förvånade. ”Så länge? Hur kan jag inte ha lagt märke till det?” Antalet kalastillfällen har ju förvisso varit ytterst få det senaste året. Inte fått ett enda höjt ögonbryn än, bara klapp på axeln och bravorop.

Sen vill jag bara påtala att repetition är en viktig del av inlärningen ?

Kram ?

Jag känner igen mig i denna liknelse. Jag är två helt olika varelser i en o samma kropp!
Idag hade jag möte med mitt team och de är så nöjda med ledarskapet och stämningen. Jag satt o skämdes för jag tänkte bara på hur full o otrevlig jag var för 6 dagar sedan.
Det är så svårt för mig att acceptera det. Idag är dag 6 utan A. Är trött, har ett sug men ska gå o träna.
Att det ska vara så svårt! ?

Smygdrickarn

Haha, ja, hög igenkänningsfaktor där, men kämpa på! Vi tar oss ur detta!

Smygdrickarn

Skriver inte detta för att få en klapp på axeln, den har jag redan gett mig själv, utan mer som en komihåganteckning. I helgen ska jag iväg på lite äventyr och igår, kvällen före allt, så på kvällskvisten så slog suget till. Rejält. Jag ville få avsluta dagen i dimman, men ville inte bli dräpfull då jag måste vara i bra form idag, så mina inre demoner föreslog att bara handla lite. Inte så mycket som jag normalt skulle göra för en kväll i dimman, utan bara handla "minilite". Typ köpa så pass lite så att det tar slut innan jag blir för berusad.

Jag hade en helt SJUK intern konflikt med mig själv då jag befann mig 10 min från ett bolag när detta eskalerade. Försökte vända bilen flera gånger och strunta i det, men det gick inte. Vid varje rondell och korsning så styrde jag åt bolaget fast att hjärnan ville något annat.

Stannade på parkeringen, satt i bilen några sekunder och funderade. Idag ska jag på äventyr, träffa fina människor. Är det inte värt att försöka vara nykter, utvilad och fräsch för det? Klart det är värt. Jag ska även träffa en speciell dam. Vill jag inte vara HELT 100% fräsch inför det? Jo.

Så jag lyckades tamefan stoppa mig själv precis i grevens tid. Startade bilen och körde hem. Ingen ångest eller saknad av A senare på kvällen, jag åt lite skräpmat istället och såg till att ha en bra och pigg kväll hemma. Suget försvann galet fort så fort jag hade tagit beslutet att faktiskt köra hem (och efter skräpmaten kunde jag inte förstå varför jag ens hade varit sugen på A innan?!).

Riktigt go känsla iaf att få stå emot, jag lägger mer vikt på det än på att jag faktiskt var nära att trilla dit.

Jättebra gjort, och så skönt att veta att suget går över så fort när du sagt nej till dig själv. Styrka att ha en sån seger i ryggen.

Men det där är ett lotteri. Så fort förhandlingen är inledd så är oddsen emot dig tyvärr. Pust, att du fixade det!

Försök att identifiera tidiga tecken på att förhandlingen är på g. Trött, arg, ledsen, uppspelt, hungrig, glad? Alkohol är väldigt förknippat med att fira, så glädje och förväntan kan vara en trigger också. ”Det här är värt att fira”.

Man måste sätta stopp direkt. Inte ge någon som helst prutmån. Bara ryta ”NEJ, NEJ, NEJ” och försöka att distrahera sig samtidigt.

Kram ?

Ja, det kallar jag en bedrift värd namnet! Att springa milen på 32 min känns ju inte alls lika bedriftigt (finns det ordet!?).
??

Riktigt skönt att du vände! Tänker också att det blir lättare ju fler nyktra dagar man har, ju fler förhandlingar man vunnit. Iaf, bra gjort!!!