Anonym26613

Varför kan du inte hantera kritik? Själv hade jag en tuff dag. En kollega var pissjobbig!! Fick verkligen kritik. Vanligtvis så hade jag fått ångest, men idag kände INGENTING! Antingen har jag stängt av, eller så har jag blivit mer stabil. Vilket som så är jag nöjd ??????

Jag blir imponerad av dig! Att ta kritik utan att bli sårad vittnar väl om något att du är stabil o tror på dig själv.
Kritikpusselbiten är svår. I mitt fall är det en dålig självkänsla som jag tror gör att jag också har svårt med kritik. Men jag jobbar på det och det kommer nog att kännas bättre ju fler vita dagar som läggs bakom en.
Rosor till er alla!

Du är inte ensam! Det här Corona-möget ställer verkligen till det. Jag har också rasat pga allt hemarbete. Man sitter själv och pratar via datorn, men man får inte ”kontakten” som när man ses.
Ge inte upp! ❤️

till att inte kunna ta kritik. Låg självkänsla, precis som du säger Aklejan. Att inte kunna skilja på det som är personen jag och det som jag gör, mina handlingar. Prestationsångest. Viljan att alltid vara omtyckt, älskad.
Efter lite (mycke) vin har jag världens bästa självkänsla, jag är bäst på allt. Vem är jag utan vin?
Men jag behöver fortsätta vrida och vända på puzzelbiten, för att förstå var den passar.

Jag brukar försöka tänka när folk gnäller och kritiserar att det är ett tecken på engagemang. De bryr sig om verksamheten. Så jag brukar försöka svälja min förtret och istället bjuda in vederbörande att hjälpa till och förbättra det som blivit fel. Jag har också tränat stenhårt på att uttrycka ”Förlåt, det blev fel. Har du tankar om hur vi skulle kunna förbättra det här och göra om och göra rätt?”

Jag försöker också bita mig i tungan när jag vill gå igång och försvara mig, skylla på andra och skylla på omständigheter. Om jag skyller på något så är det att jag har för många bollar i luften typ. Min chef börjar alltid försvara sig när jag kritiserar hennes beslut och ickebeslut. Då får jag höra allt om hennes pressade privatliv, om chefer över henne och under henne som inte gör som de ska, och den vanligaste ursäkten är ”jag har inte hunnit”. Varje gång vill jag säga ”du har inte prioriterat menar du?”

Jag blir i varje fall väldigt irriterad när hon beter sig som en obstinat tonåring som absolut inte vill stå för sina misstag. Då är det så mycket enklare att svara ”förlåt, det blev fel”. Och anser jag inte att det blev fel så finns det en variant på det svaret, nämligen ”förlåt, jag är verkligen ledsen över att du uppfattade det så.” Att som chef uttrycka ”förlåt” är en bra ingång till fortsatt samarbete med kollegorna har jag märkt. Ingen är felfri, men ingen gör fel med vilje.

Kram ?

Det verkar som att vi är såå lika Hitofude! Självkänslan på topp med vin innanför västen, inget kan stoppa en. Sen efter det ynkligt och etter värre. Men nu tar vi gemensamt tag i detta!
Jag är gruppledare och jag gör numera precis som Andrahalvlek. Har jag fel erkänner jag det, jag försöker ge och ta konstruktiv kritik. Om jag liksom ställer mig utanför mig själv så känns det inte så personligt. Låter lite flummigt kanske. Det är alls icke lätt men du kan kanske prova?
Idag vaknade jag, dag 8, och kände en försiktig glädje. Om jag är en person som har toppar o dalar så får det vara så. Utan A så får jag kämpa mer men att vakna utan ångest för vad dumt jag kan tänkas ha hittat på är än så länge värd kampen.
Här peppar vi varandra! Vi är alla ”ensamma” men du är inte ensam i din kamp framåt, här finns gott om själsfränder.
❤️?

Har varit sjukskriven nära tre månader, Corona tippade mig över kanten och in i depressionen, mycket beror också på att det kollegiala stödet på jobbet nära nog upphört iom distansarbetet.
Det kan vara svårt att rehabilitera tillbaka sig till samma jobb som bidrog till sjukdomen.
Så jag har sökt några jobb och idag var jag på (video) intervju.
Här tror jag att nästa puzzelbit som behöver vändas finns. "Varför byter jag jobb, istället för att försöka ändra situationen på det jag redan har?" Flyktbeteende? Svårigheter med att ta ansvar för mig själv? Rädd att bli avslöjad som fejk? Brist på uthållighet?

Jag tycker du verkar tänka klokt! Dina frågor du ställer dig är mycket vettiga. Om det är Corona som tippat dig över kanten så är kanske jobbet okej när du är på plats?
Kram på dig!

Hoppas du känner dig bättre idag. Eller så drar du fördel av det och bäddar ner dig o läser en bra bok! Lite sjukdomsvinst kan du unna dig när det gäller förkylning ?
Viktigast är att inte dricka alkohol. Idag ska jag prova att göra rosmarinte. Verkar nyttigt.
Sköt om dig! ❤️?

Varför kan jag inte ta kritik?
Det är en intressant fråga på många sätt. Och finns det viss kritik som man kan ta? Vilken typ av kritik rör det sig om och hur levereras den.
Mycket beror väl på vilka känslor som kritiken väcker. Inser nu att jag har lyssnat för mycket på radiopsykologen. Tror det fanns ert program där om just att ta kritik. Han är duktig radiopsykologen på att ställa frågor. Så fundera lite på vad som händer när du får kritik.
Och lyssna på några program. De är mycket tänkvärda.
Sen beror det ju på om det är kritik avseende person eller sak. Det är ju viss skillnad. Krya på dig nu!

Läste i en annan tråd nyss, "vilka känslor är det som en försöker fly ifrån med alkoholen". Du skriver också om känslor som väcks av kritik, Sisofys. Min depression gör också att jag inte klarar av känslor, känner inga andra än de av uppgivenhet, ensamhet och trötthet.
Kanske vill jag bara bli älskad, omtyckt. Kanske gör min starka integritet att jag inte låter någon tycka om mig. Är det så att jag tycker att jag inte är värd att vara omtyckt?

Roat mig med matematik ikväll.
En relativt återhållsam vecka brukar jag dricka 9 - 10 glas vin. Om jag byter vinet mot alkoholfritt vin rakt av, blir det ca 450 - 500 kalorier mindre. Nu är det inte så gott med alkoholfritt vin, jag dricker hellre vatten. Då sparar jag över 700 kalorier. Oftast hinner (hann) jag få i mig mer än 10 glas på en vecka.
1 kg kroppsvikt är 7000 kalorier.
Utan att göra några andra ändringar än att sluta med vinet, kommer jag att ha gått ner minst 3 kg till midsommar, kanske närmare 5.
Jag tror att jag även blir inspirerad till att vara mer hälsosam utan vinet - mindre skräpmat, mer fysisk aktivitet.
Jag vet att det är ett ytligt mål, men det bjuder jag på ?

Fortsätter med matten. Kollade mitt konto från förra året, kunde bara se från slutet av mars. Nära 20 000 kr på Systembolaget. TJUGOTUSEN! Inte klokt (dessutom inte ens hela året och vissa veckor har gubben min betalat).

Det sägs att trollen spricker när de kommer ut i solskenet. Idag har jag haft möte med kuratorn. Sen tog jag mod till mig och berättade för gubben min om depression och hur den påverkar mig, vilket stöd jag skulle må bra av och mitt behov av att bli vinfri.
Så nu är trollet ute i ljuset. Än har det inte spruckit, ångesten dånar i min hjärna.

"Fyll mig med luft igen
Gör mig synlig
Du får gärna avsky mig
om det gör mig tydlig igen"

Du är ju helt fantastisk! Så modigt av dig att berätta för din gubbe! Hoppas att det blev ett bra samtal.
Jag är helt övertygad att flera troll sprack idag!
Hoppas du får en rofylld nattsömn.
Kram ??

Lögner tillhör missbruket, och ärlighet tillhör nykterheten. Riktigt bra gjort! Förstår att ångesten är stor - andas, andas, andas. Djupa lugna andetag, in och ut. Lugnar både kroppen och hjärnan.

Kram ?

Andrahalvlek, jag har aldrig kunnat andas, yoga och meditation är hopplöst för mig ?.
Men då trycket över bröstet har minskat, så kanske lite syre nått ner i lungorna!

Det finns en sajt som heter så, med en massa info. Har man ångest andas man ytligt. Att djupandas långsamt är det mest effektiva sättet att bemöta ångesten. Det andra viktiga med ångest är att inte låta den bestämma, aldrig undvika att göra vissa saker tex. Jag har stått i kassan i affären med förlamande ångest, men jag har tvingat mig att stå kvar. Med ett mantra rullande i mitt huvud: ”Det syns inte utanpå, det går över.” Och det gör det till slut.

Tusen styrkekramar till dig ❤️ Ångest är verkligen överjävligt jobbigt.

Kram ?

Kommer du ihåg att vi försökte peppa varandra i januari för ett år sedan? Vi ramlade tillbaka i samma vanor båda två, du lite tidigare än jag, men för min del blev det några veckor efter.
Tänker när jag läser det du skriver nu att du känns mer beslutsam och modigare nu. Jag tror verkligen på att vi båda klarar det denna gång. Heja oss!