Ett trevande efter ett nytt liv

Den här texten har väl egentligen inget syfte mer än att famla, svamla och ramla kring mina resonemang och reflektioner kring min nya nykterhet. Otroligt egoistiskt av mig att uppta uppmärksamhet på ett publikt forum, men vi alkisar är duktiga på att vara egoistiska ;) Jag hoppas ni har överseende.

Efter en halv barndom och 20 år av vuxenliv har du varit min största kärlek, bästis, tröst, glädjespridare och livskamrat. Men det har kommit till vägs ände, vi två måste gå skilda vägar. Kanske för alltid. Vi har växt ihop till ett och vi har delat allt, du har fostrat mig till den jag är och allt jag vet. Och jag är skräckslagen inför det faktum att jag måste lära mig nya sätt att förhålla mig till det mesta här i livet, utan dig.

Och trots att du har förstört det mesta i mitt liv så känner jag en sorg och saknad. Du har raserat yrkesliv, relationer, ambitioner, hälsa, föräldraskap, äktenskap och ekonomi. Det var 6 veckor sedan jag bad om att du skulle packa dina saker, lämna nycklarna i brevinkastet och lämna mig ifred.

Hoppas att du har det bra ändå, jag vill dig inget illa och hoppas du har det bra hos någon ny som kan hantera dig bättre. Det är en klyscha, men det är inte dig det är fel på, det är jag.

Profile picture for user Soffi

Välkommen hit!
Jag menar inte att strö salt i såren, för här bryr vi oss om varandra och nu även dig när du har hittat hit!
Men... din gamla flamma... du är inte ensam... hon har varit hos så många... förstört livet för så många. Typ för alla oss härinne.
Så det är INTE dig det är fel på. Du har blivit "lurad".
Ta revansch med oss genom att börja leva!

En dag i taget. Det kan också låta som en klyscha. Men det funkar för de flesta.

Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Dwight Schrute Välkommen hit! Håller med Soffi, det är verkligen inte dig det är fel på. Vi har alla låtit oss duperas, men vi har genomskådat bluffen nu. Grattis till sex nyktra veckor! Själv har jag varit nykter i 408 dagar idag och mitt förra liv känns verkligen långt borta.

Kram 🐘

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Välkommen ❤💚

Din oönskade gäst verkar vara en riktig slampa för hen verkar ha varit min älskare också. Och samtidigt flirttat med typ alla här på forumet. Skit i den!! Ut med alla minnen! Jag känner en ColaLight som är molyamyros och kan hänga med dig en stund. Den är grym 💪😅💚

Jag hoppas du inte tar illa vid 🤭🙈 Jag kunde inte låta bli!

Inte ditt fel! Du är inte ensam! Beklagar allt du förlorat. Kram ❤

Profile picture for user Dwight Schrute

@Miss Mary Poppins Haha, det stämmer bra. Hen är en riktig vandringspokal. Jag har hittat andra att spendera tid med på kvällarna, det är underbart. Dock inte långsiktigt hållbara relationer, men bättre än alternativet just nu. Det är ett par jordgubbsdoftande, svala och och kyliga herrar som heter Ben&Jerry samt en elegant dam med dofter av bitter choklad och ett härligt tuggmotstånd vid namn fröken Riesen.

@Andrahalvlek och @Soffi Det där med vems fel det är var ett mindre lyckat försök att vara lite rolig och anspela på det klassiska "det är inte du, det är mig det är fel på" som falsk tröst vid ett uppbrott. Ironi är knepigt på internet :)

Allt går galant, känner glädje och driv som jag inte vet vad jag ska göra av alla gånger. Och får försöka hålla band på mig själv samt avgöra vad som är alkishjärnan som går i spinn och vad som faktiskt bara är nyttigt. Allt är ju bättre än alternativet, men balansen är viktig på sikt.

Kram på er, solen skiner idag.

Profile picture for user Dwight Schrute

43 dagar och och cirka 12.900 kronor insparade (dock är ett kilo godis och Ben&Jerry helt gratis, men så får det vara ett tag. Men är fullt medveten om att socker kan vara ett hemskt beroende också. Dock är jag välsignad/förbannad med en smal kropp och uppenbarligen bra metabolism, även efter att ha passerat 40 så drickandet har inte givit mig en ökat vikt. Men det kanske mer beror på att jag mer eller mindre slutade äta sista månaderna, 4-6 flaskor vin per dag täckte väl upp kroppens energibehov så att mat blev överflödigt.

Och som av ett under (ha!) har mina hudproblem magiskt (ha!) mer eller mindre försvunnit sedan nykterheten. Alla dessa tillfälligheter inträffar så lämpligt precis nu...

Men den största vinsten är att mina barn märker att jag är mer närvarande, gladare, mer engagerad. Jag kan trösta mina barn när dom är ledsna, skratta med dom. Dom har fått en pappa som är lugn när dom blir orimligt arga, beter sig illa eller ställer löjliga krav. Dom får vara barn igen, få villkorslös kärlek och alltid få en stor varm kram när dom söker tröst. Allt som barn förtjänar och har rätt till. Dom vågar bjuda hem kompisar igen och när dom kommer hem från skolan har dom slutat försöka läsa av mig det första dom gör. Allt det här gör mig så tacksam och lycklig.

Allt styrka åt alla er som som sliter med nykterheten och en stor tanke till alla som fortfarande lider. Ni är inte ensamma och jag hoppas ni finner er lösning.
<3

Profile picture for user Andrahalvlek

@Dwight Schrute skrev:"Men den största vinsten är att mina barn märker att jag är mer närvarande, gladare, mer engagerad."

Lovely ❤️ Så glad för din skull, och för dina barns skull!

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Åh, härligt att läsa!
Även i mitt kassaflöde är Ben&Jerrys samt lösgodis gratis... alla insparade pengar har i övrigt gått åt till diverse blommor, frön, odlingsgrejer, samt det paradoxala i att bygga upp en underbar garderob och med kläder som numera för det mesta passar.
Jag blir så glad av att läsa ditt inlägg, och grattis dina barn, vilken present du ger dem! Heja dig, njut av helgen ☀️🤗

Profile picture for user Dwight Schrute

55 nyktra dagar nu och allt har gått förvånansvärt lätt med själva alkoholen, inte något sug efter alkohol alls. För mig är det förlusten av att kunna stoppa ner huvudet i sanden och bara få andas ut, släppa taget, komma bort från oro och ångest som är det jobbiga. Jag är istället ensam med mig själv och jag gillar inte det sällskapet. Mycket funderingar på varför jag inte kan vara bättre, lyckligare, mer driven, mer älskvärd och så vidare.

I åratal har jag undvikit sociala situationer och vänner för att kunna få vara själv med min alkohol och det börjar visa sig nu. Jag har otroligt fina vänner som stöttar mig, men ingen jag känner att jag kan gråta ut hos och verkligen prata med. Ni vet den där totala nakenheten. Samtidigt vet jag inte vad jag skulle få ut av ett sådant samtal då det enda rådet som kan ges är "det kommer bli bättre, det kommer inte alltid vara såhär".

Det är väl så att jag gått igenom en första euforisk fas av nykterheten och har en annan närvaro nu. Ökad perception i kombination med att behöva se mig själv med ärlig blick är inte det roligaste.

Det som ger mig positiv energi är fortfarande barnen och det är ju viktigast, så klart. Men jag vill ju bli älskad för mer än att vara pappa och jag har svårt att se det just nu.

Nåväl, mot 60 dagar och två månader, det gäller att hitta saker att känna sig stolt över :)

Profile picture for user Andrahalvlek

@Dwight Schrute Precis så tror jag att det är. Smekmånaden är över, nu börjar vardagen. Lite smutsig och dryg, men trygg och bekväm i de bästa stunder.

Jag vill bara uppmana dig att ha tålamod. Saker kommer att falla på plats allt eftersom. Tiden mellan 3 och 6 månader var häftig, då kunde jag sträcka lite mer på ryggen och ta plats. Vara mer närvarande i nuet och nöjd och tillfreds för det mest.

Svinbra jobbat - fler fördelar tickar in på löpande band framöver även om de inte är lika livsomvälvande som i början.

Under den våta yllefilten alkohol finns skavanker att ta itu med helt enkelt.

Kram 🐘

Profile picture for user Soffi

@Dwight Schrute skrev:" allt har gått förvånansvärt lätt med själva alkoholen, inte något sug efter alkohol alls. För mig är det förlusten av att kunna stoppa ner huvudet i sanden och bara få andas ut, släppa taget, komma bort från oro och ångest som är det jobbiga"
Jag känner igen mig! Mer från mitt första försök, lite mindre nu under försök nr ?. Till en början var just alkoholen det jobbiga för mig, att avstå den, men det "gick över" ganska snabbt. Sedan kom jag till orsakerna, varför jag har druckit i princip hela mitt vuxna liv. Det är jobbigare. Jag hade ju ingen lösning längre. Alkoholen har ju varit lösningen, inte problemet, om du förstår vad jag menar?
Nu har jag fokus på att må bra istället (vilket utesluter att dricka alkohol) för mår jag bättre så har jag lättare att trivas med mig själv och mitt eget sällskap.
För ja, tyvärr är vi nog många som saknar vänner för nära samtal och "den där totala nakenheten".

Vart vill jag komma egentligen? Jag vet inte riktigt, men..
@Dwight Schrute skrev:"det gäller att hitta saker att känna sig stolt över :)"
Jag är bara strax före dig. Jag vet ju inte om min strategi kommer att hålla hela vägen.
Men jag tror det. För jag börjar trivas allt bättre med mig själv - och känner mig lite stolt över det, plus att jag gett alkoholen på nöten.
(Har dock inte kommit till den punkten än att jag kan tro att det gäller mig - det där att människor som trivs med sig själva är otroligt attraktiva 🙄😅😉)

Kram och väl kämpat!

Profile picture for user Miss Mary Poppins

💚 Igenkänning @Dwight Schrute
Först, grattis till 55 dagar 💪🥳💚
Grymt jobbat

Jag har idag dag 97. Inte alls förälskad i nykterheten. Men totalt ointresserad av alkohol. Men saknar människor och det djupa samtalet du skriver om. Och dessa samtal kommer ofta hand i hand med A.
Jag har själv fortsatt att träffa vänner men när de är fulla, så har jag ingen lust att öppna mig och berätta vad jag går genom. Därför har jag valt att skriva här. Skriver även dagbok i min mobil. Det kan jag varmt rekommendera. Hjälper jätte mycket och utan att jag avslöjar något jag ångrar senare.

Så läs och skriv. Hitta nya vänner här. Vi förstår 💚

Profile picture for user Dwight Schrute

Idag är en riktigt pissig dag. Surret i huvudet, bröstet, hjärtat och magen är värre än på länge och vill helst av allt ha något riktigt starkt som bara räddar mig från dessa känslor. Den aktiva jag hade druckit en halv flaska whiskey som hade bäddat in mig i bomull och känna att allt kommer lösa sig, för att sedan glida över till vin för “man kan ju inte dricka en hel flaska whiskey”. Efter X antal glas hade jag gått tillbaka till whiskeyn för en “sängfösare” som hade blivit till tre och flaskan hade nästan varit tom.

Men alkohol går inte, jag har kommit för långt och riskerar för mycket. Vill bara att något kommer in, omfamnar surret, håller fast i det och backar ut från rummet. Jag har vänligt men bestämt avböjt från allt som kan vara vanebildande, det går bara inte att fastna i något sådant heller, så sådant finns inte heller att tillgå. Atarax, Lergigan och liknande förstår jag mig inte på då det inte gör något. Skulle kunna fylla en skål med Atarax och äta som Non-Stop utan någon effekt.

Ensamheten som sakta äter upp dom sista smulorna av självkänslan som finns kvar är ändå värst. En oskyldig flirt eller blick på gatan skulle göra underverk för mig. En spännande dialog på Tinder skulle jag leva på länge. Men jag vet ju inte hur man gör sådant där och vågar inte på grund av rädslan för att bli avvisad.

Det rationella (det kommer bli bättre, det kommer inte alltid vara så här, imorgon är ny dag, gör ditten och datten så kommer det bli bättre) åker på så mycket stryk av det emotionella att det är tragiskt att bevittna. Men det är väl så vanliga människor tar sig igenom ångest och smärta och något jag bara får lära mig.

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Ångesten är verkligen hemsk. Jag tror det var runt 50 dagar för mig när jag fick bara ligga stilla och låta den komma. Har skrivit om det på min tråd. Slutade kämpa emot mina känslor.
Det lättar med tiden. Du börjar trivas i ditt sällskap. Man känner sig hel. Och jag tror, att just när vi mår så bra, att vi känner att vi klarar oss själva, så dyker den rätta upp och får den bästa versionen av oss... ...vi måste bara låta tiden göra sitt ❤

Profile picture for user Grezzlon

@Dwight Schrute Känner så väl igen mig i det du skriver. Känslorna som äter upp en. Du har hållit dig nykter i 55 dagar och förmodligen gått igenom en och annan dag med ångest och smärta! Så starkt jobbat av dig!

Det rationella får mycket stryk emellanåt och man vill inte höra att det kommer att bli bättre för JUST NU är det så jävla jobbigt. Men faktum kvarstår ju att känslorna kommer att dämpas. Jag försöker jobba mycket med acceptans för att orka stå ut. "Kan jag förändra det känslan grundas i? Kanske men inte i nuläget - acceptera att känslan är där. Nej - acceptera att känslan är där. Ja- agera."

De mantrat jag brukar tvinga mig att köra. Det är inte lätt men ju fler gånger man gör det, ju lättare blir det. Försök att inte döma känslan utan observera och eventuellt beskriv den.

Ikväll har jag jobbat mycket med att acceptera min ensamhet 😊 Du har redan kommit långt och kommer att komma ännu längre!