....började dricka som 14 åring. Alltid fullast! Nu 40+ och trots familj och barn är det samma som gäller... ligger på i genomsnitt 25-40 standard glas i veckan. Går inte en vecka utan minnesluckor och ångest. Och detta har pågått i 25 år!!! Hur är det möjligt!? (...med ett par 9 månaders pauser). Varför kan jag inte bara vara måttlig? Duktig??
Har läst allt som går att läsa om alkohol, från fakta böcker till ”Jag som var så rolig att dricka med” och ”Njutningsparadixen”.... Vill ju också förändra mig!!
Förr var det ganska kul, jag är var nog ganska kul och party men de senare åren har det gått för långt, istället för att vara den roligaste på festen/middagen är jag den som går hem först - för att jag är för full...sluddrar, kan inte gå ordentligt och kommer inte ihåg något...Har jag inte vett på att gå hem eller gå och lägga mig så gör jag bort mig... Hur gick jag ifrån kul party tjej till det här??
Barnen tycker att jag är pinsam och drar sig undan, mina vänner tycker att jag är jobbig och min man säger ”du är inte till din fördel”...
Påsklov imorgon - skulle vilja ha en vit påsk - är det ens möjligt!? Vad ska jag säga rent socialt?? Är det dumt att börja med en långhelg som i vanliga fall brukar var massor av vin varje dag??? Eller är det faktiskt helt rätt?
Jösses vad jag önskar att jag kan skriva 7 dagar nykter om en vecka!
(PS. Glömde tillfälligt Corona när jag skrev men vill för god ordningsam säga, vi håller avstånd, ses ute, är är försiktiga och har antikroppar..)