Så nu är jag här, med mig själv och mitt liv. Försöker kolla tillbaka och se när detta har börjats. Hur livet var när jag inte var alkoholens slav.
Det är svårt att minnas vardagen, lättare att komma ihåg resor. Kreta, Indonesien, Frankrike. Allt fungerade bra. Även Tunisien och Turkiet. När hände det? Första minnet kommer nog från Kanarie Öarna. När helt plötsligt blev det viktigt att dricka vin till maten, fika, att ha vin helt enkelt. Bakfylla på Cap Verde, så att vi inte kunde åka på en resa med barnen nästa dag, det var bara att avboka bilen. Jag var över trettio iaf när det hände. Att åka och inte dricka? Meningslöst.
Och kanske, kanske hade det blivit annorlunda om jag hade fått ett biologiskt barn efter att jag har fyllt trettio. Men tydligen var Guds plan för mig annorlunda, mycket bra med att adoptera, men Gud missade en sak. Att jag kunde bara fortsätta dricka efter allt detta.
Så står jag här idag, men min sjukdom. Ska fylla fyrtio nästa år. Nedbruten, hopplös och förbannad på mig själv. Skammen. Det är som att veta att man har cancer. Medicin finns inte riktigt, men om man kämpar, samlar krafter och vill, kan man leva några år till. Kanske även bli lycklig då och då, en stund.
Men hur? Var kan jag hitta kraften? Att tro på en happy end? Jag tror knappt på mig själv, på det att jag kan sluta. Ok, jag har inte druckit på ett tag. Kan inte säga hur många dagar, jag vill inte räkna, jag struntar i det.
Sista sex månader kunde jag dricka en flaska vin per kväll. Jag är verkligen liten i kroppen, så att för normal människa skulle det var säkert som två flaskor. Ingen hemma märkte. Märkligt. Hur dumma kan de vara att inte märka? Jag slarvade även med att gömma flaskor för att någon skulle se. Jag kunde jobba dagen efter. Märkligt. Många fester där jag har gjort bort mig som jag inte vill komma ihåg. Många fester som jag faktiskt inte kommer ihåg. Hur hittar man vägen till sängen? Och så klart har jag gjort allt annat som en riktig alkoholist borde ha gjort. Spytt, ramlat, blivit pinsam, trillat, somnat på fel ställe osv.
Sista familjefesten var nog botten. Avslutningen kommer jag inte ihåg. Min halvblinda svärmor märkte att jag var full. Hon blev sur, men inte för att hon bryr sig om mig. Bara för att folk ”märkte någonting”. Ingen frågade hur jag mår egentligen.
Som sagt, jag har varit nykter ett tag. Håller på att jobba på att sänka kraven på mig själv. Allt känns hopplöst, men jag har inte riktig sug. Däremot är fruktansvärt nere. Ingenting ger glädje, inget hopp finns. Gråter på vägen i bilen till jobbet. Gråter på vägen hem. Gråter på toaletten på jobbet, sminkar om mig konstant. Gråter mig till sömns (behöver inte sminka om mig åtminstone då).
Kommer jag att känna någon gång att någonting är roligt, intressant? Jag vet, jag vet, det handlar om de idiotiska dopaminreceptorerna som jag har misshandlat så fruktansvärt, de behöver återuppbyggas. Biokemi helt enkelt. Men kommer det att hända? Var hittar man kraften att kämpa, att tro att man blir lycklig någon gång, några studenter, trots den här sjukdomen?

Ok, jag överlevde min nyktra julafton.
Det känns så att man kan göra roligare saker i livet än att umgås.
Hur gör ni? Hur hittar ni kraften att umgås med folk när ni är nyktra? Just nu känner jag bara att jag är så hemsk trött. Inget annat. Jag vill inte såra min familj, vänner, jag vill inte bli en som drar sig undan, men jag var tvungen att göra det idag för att inte börja skrika.
Denna jul kommer jag iaf att komma ihåg länge...

Välkommen hit! Vi är olika härinne och jag mådde väldigt dåligt av att dricka. Sov dåligt, hade ångest etc. Totalt fixerad vid a när jag slutade. Tog kanske två mån tills jag slutade tänka på a. Och då var jag också mer närvarande i nuet. En skön känsla. Och jag mådde bra! Jag hehövde min sömn som blev dålig av a. Du verkar mer ledsen. Är du deprimerad? Har du fått hjälp? jag ver inte om din ledsenhet hör ihop med att du slutat dricka el om det var därför du drack. Jag hamnade nog djupare o snabbare i a-träsket pga att jag var fruktansvärt trött av för lågt blodvärde. Det är inte så lätt att känna glädje när man är så trött. Så mitt råd är att du går till en läkare (i första hand), d-vitamin, kanske blutsaft, magnesium i andra hand. Tror att du behöver få bukt med måendet och med tröttheten. Vet inte riktigt om det enbart kommer sig av att du slutat med a. Sover du bra? Jag kan vara helt fel ute, det kanske räcker med att du slutat med a. Men du verkar lite för ledsen tycker jag. Kram

Tack för ditt svar Sisyfos. Jag kände lite att ingen bryr sig, men många här på forum känner varandra och det är nog inte så lätt att komma in. Speciellt i början, när man inte har kanske så mycket att komma med.
Lågt blodvärde har jag, men antagligen pga av alkoholen. Missbruk leder till det. Det tar lång tid att ta sig ur. Jag har faktiskt ätit Mg och D-vitamin (och massa annat) ganska länge nu, men vad hjälper det om man spolar ut allt med vin på kvällen? Man kan hoppas att nu blir det bättre iaf.
Jättesvårt att veta om jag är deprimerad, för att jag har dopat mig så hoppas mycket på sistone att bilden är otydlig. Fast så klart är jag ledsen och uppgiven.
Om jag sover bra? Ha, ha, inte typisk kanske, men sedan jag slutade dricka sover jag som en stock, i natt sov jag t ex 12 timmar. Men det kan bero så klart på låga blodvärden, allmän utmatning (mycket, mycket jobb på sistone).
Nu ska jag åka bort i 10 dagar. Resa till min mamma och pappa, krävande, men lite kul också.
Jag känner att jag behöver prata, men jag har ingen att prata med, kan inte berätta för "någon". Därför att är jag nog här.
Tack för din kram, Sisyfos. Och en kram får du tillbaka :)

Leverjag

Rabbitgirl, välkommen

Det är nog så att julen gör att flera här inte riktigt har haft tid att vara i forumet lika mycket som vissa perioder och då kan det hända att vissa nya inlägg missas. Fortsätt skriv och lägg kommentarer i andras trådar så kommer de att hitta till din också.

Tycker Sisofys ställde bra frågor och kommentarer. Jag tänkte också att du låter lite deprimerad och som du skriver är det inte konstigt. Jag har skrivit en del om det där i min tråd. Du behöver ge din kropp tid. Jag vet, det är tungt. Man vill gärna må toppen när man slutat med A men jag har också varit ganska låg i flera perioder. Jag fyller på med b- och d-vit samt magnesium och omega-3. Gör en hälsokontroll på VC. Det går fort. Så vet du hur dina värden är och kan ev korrigera om det är någon brist.

Promenader i ljuset och fysisk träning är väldigt bra mot deppighet. Regelbundet under flera veckor så märker du skillnad. Du mår bättre. Mindfulness är verkligen något som många inklusive jag får enorm hjälp av och dessutom ökar livskvalitén på lång sikt. Pröva några veckor. Finns appar att ladda ner och ljudböcker som är bra.
Om det inte känns bättre om en månad, tveka inte att ta hjälp och prova ssri-preparat. Livet kan vända från moll till dur på några veckor.

Försätt läs och skriv här, ge dig själv bra förutsättningar att må bra och framförallt tålamod. Hoppas att du snart mår bättre. Berätta gärna hur det går på vägen.

Kram

farmor

Välkommen hit till oss som vill förändring! Jag känner igen mej i det du skriver och jag drabbades för 1 år sedan av utmattningssyndrom och depressionen. Det är en svår kombination tillsammans med alkohol. Sök hjälp och stöd. Att försöka komma ur det svåra du beskriver utan stöd från psykolog och läkare är onödigt kämpigt. Du är på rätt väg när du nu minskat alkoholen men i kombination med psykisk ohälsa blir det övermäktigt. Företagshälsovården brukar ha bra hjälp. Även primärvården. Stanna kvar här och dela dina tankar med oss andra. Läs också andras trådar. Du kommer att känna samhörighet och stöd.

Det stämmer, det är nog utmattningssyndrom också.
Alla tips och råd är jättebra att höra, det är antagligen så att varje av oss måste hitta sin egen väg. Men allt som ni kommer med är värdefullt, ger mig nya input och hjälper att få ihop hela "bilden". Pga av mitt arbete har jag gott en del kurser i mindfulness och KBT. Funkar faktiskt bra. För en tid sedan åt jag också SSRI, fast jag gillade inte effekten. Det fungerar jättebra på mig mot ångest, men samtidigt blir jag bara avtrubbat, sitter och är nöjd med allt, har ingen drivkraft att göra någonting. Har inget behov att träna, laga mat, ha sex eller göra något, för att jag mår bra ändå, ha ha.
Just nu mår jag faktiskt lite bättre. Men det irriterar mig att jag inte har något kontroll över det hur jag mår. Samtidigt, jag hade det inte förut heller, egentligen, så vad spela det för roll? Men idag känns det så himla skönt att julafton är över och alla värsta "måsten" är avklarade.
Ok, jag ska ta prover nu när jag är bortrest. Det är nog klokt. Och försöka fylla på det som "fattas" i kroppen.

Mycket handlar nog också om att hitta sig själv. Jag har suddat ut mig själv med vin, jag blev till ett monster, någon egentligen som jag inte är. Kanske någon som min omgivning ville se? Nu är det så att varje sekund när jag mår bra är värdefull, varje stund när jag känner att det är ok är värd att komma ihåg. Att vara närvarande i nuet som Sisyfos skrev. Det vill jag jobba på. Livet är så bräckligt och kort, inte alltid nödvändigtvis meningsfullt. Men jag vill försöka, ge mig själv en chans till. Om jag orkar? Vem vet.

farmor

Det är inte bara de glada färgerna som räknas i väven. De mörkare partierna lyfter fram ljuset. Det är lätt att låta sig nedslås när det blir tungt, fel och deppigt. Men mitt i detta finns alltid något som kan bryta av den negativa spiralen. Sätt på fin musik, se roliga klipp på Youtube eller vad som helst som kan sätta stopp för de jobbiga känslorna. Jag tyckte själv väldigt synd om mej själv ikväll, så jag gick och lade mej. Tänkte sova bort kvällen istället för att trösta mig med vin. Nu surfar jag runt, läser intressanta inlägg och artiklar. In med nya tankar och känslor.

Nu är jag hos min syster iaf. Har knappt sovit någonting, var tvungen att åka hemifrån klockan 3 på natten. Innan hade styvbarnen en fest, så det gick inte att sova. Mina föräldrar är ganska deppiga och mår inte bra. De åkte hem.
Men, vi kollade tillsammans med min syster och hennes sambo på en jätterolig komedi. Det var länge sen som jag skrattade så mycket.
Skrattterapi kan man kalla det för...Filmen heter "We're the Millers". Bra för deppiga kvällar, verkligen.

Det har gott några dagar sedan jag skrev sist, jag läste några trådar på forum och lite nya tankar har dykt upp i mitt huvud.
Sedan mitt sista inlägg drack jag bara en gång, 5 glas vin resulterade i en fullständig katastrof. Jag var inte särskilt full på kvällen, kände att jag jade kontroll, kunde komma ihåg allt, lade mig ca 12, men på morgonen... Jag mådde hemskt dåligt, spydde tre gånger och piggnade till först vid tolv tiden. Äckligt.
Annars har jag kollat alla mina blodvärden och allt är perfect, leverenzymer väldigt ok, hemoglobin och järn också. Antagligen var jag så trött på grund av någon sort av utmattning. Ledigheten gör mig så bra!
Tröttheten, uppgivenheten, att vara hungrig, alla måsten (jul, träffar med vänner släktingar), stress = sug efter vin
Vara för mig själv, äta bra, träna, skratta, träffa de som man vill träffa = ingen sug
Det som jag läser här på forum stämmer väldigt mycket överens med mina känslor och upplevelser.
Förutom en läskig sak... När jag slutade dricka (med andra och smygdricka) märker jag att mina släktingar och vänner dricker väldigt lite och blir sällan påverkade. Jag festar inte med folk som blir fulla och pinsamma, inga såna upplevelser, de flesta är nästan nyktra och trevliga. Det innebär att förut var det BARA jag som var full och pinsam. Lite skrämmande. Verkligen.

solapan

Hej, såg ditt nick på en annan sida.Så läst här. Känner igen det där med utmattning. Inga fel hittades efter blodprover. Men jag vet att det är alkoholen som sakta bryter ner knopp&kropp. Inga fler glas för mig nu.

farmor

Tack för filmtips! Jag ser fram emot att skratta!
Jag ser också fram emot att känna hur kropp och knopp påverkas av alkoholstopp!

solapan

Farmor,
bra rimmat ? går att spinna vidare på ser jag. Sådana inlägg gör gott :)

Hej och välkommen hit!

Hög igenkänningsfaktor i ditt inledande inlägg om resor... Likaså om omsminkningarna på både jobbet och i bilen under första tiden... Men du, du är på rätt väg och det kommer bli bättre ju längre tiden går.

Skickar styrkekram