Hej allesammans.

Har läst en del trådar här via google och detta verkar vara ett ställe med väldigt mkt respekt och förståelse, så testar att skriva av mig lite här.

Tog ett beslut för 4 dagar sedan som förhoppningsvis kommer att förändra mitt liv till det bättre. Har druckit 7 dagar i veckan sedan ca 1år (är nog lite längre än så) ca 6-8 50cl starköl om dagen. det har liksom bara byggts på.. lite i taget, dag för dag, vecka för vecka. fick reda på att jag har förhöjda levervärden i början av veckan, och med "bara" dryga 40år änsålänge så är det dags att försöka förändra detta nu. Blåser 3000 kronor per månad på systemet ungefär. Min pappa dog i alkoholism, min mamma hade skrumplever när hon gick bort. båda relativt unga. jag är inne på en farlig väg om jag fortsätter såhär och har aldrig nämnt mina alkoholvanor för någon. Pga sättet jag är och det jag jobbar med så skulle nog ingen ens tänka tanken att jag har ett problem, själv så skulle jag säga att jag är en alkoholist. allting började som det verkar för så många andra med sömnproblem. 2 öl innan sängen fick mig att somna lättare. vilket blev 3,4,5,6... o.s.v

i alla fall så bestämde jag mig i måndags att nu får det vara nog, så jag gav helt enkelt fasiken i ölen/vinet/spriten. vilket resulterade såklart i en totalt sömnlös natt, som så många ggr tidigare när jag inte kunnat eller försökt att inte dricka. I tisdags fick jag massa märkliga symptom, kändes som jag hade feber fast jag inte hade det, frugan sa att hon nästan brände sig när hon rörde mig, men feber temp visade helt normalt. ont i kroppen. alltså influensaliknande symptom. om det hade med alkoholen eller inte att göra törs jag inte uttala mig om.

Onsdag: ramlade dit, 2st 50cl öl innan sängen, notera att jag inte sovit sen måndags. somnade runt 5 och slocknade, sjukskrev mig från jobbet för jag känner att ska jag kriga mot den här skiten så kan jag inte ha jobbet flåsande i nacken att jag ska vara pigg och glad.

Torsdag (idag) Är inne på öl nummer 2. smakar skit om jag ska vara ärlig, men jag ser det som framsteg. från 6-8 till 2. känner inget fysiskt behov att dricka, utan mer.... kan inte förklara.... det sitter liksom i skallen. inga skakningar eller nåt sånt, ungefär samma humör (förutom att jag faktiskt har en man-cold tror jag)

Förhoppningsvist kan jag lära mig att styra mitt drickande, mitt mål är att vara "ren" på veckorna och kunna normalt ta nån öl på helgen och sen är det bra. om det är ett rimligt mål vet jag inte än. Tack för ordet sålänge, är det någon som känner igen sig så skriv gärna hur du gjorde/gör till framgång!

ta hand om er!

@Saitek Välkommen hit - här är du bland vänner! Läs och skriv mycket här på forumet så ska du se att du blir mer stärkt i ditt beslut att bli och förbli nykter. Min pappa dog också i sviterna av sin alkoholism, 61 år gammal. När jag var i 50-årsåldern så fick jag nog. Jag vill inte sluta som han.

På söndag har jag varit nykter i 15 månader, och livet är så mycket mer harmoniskt, roligare och mer kreativt som nykter! Jag har fått alla mina hjärnceller tillbaka också 😉

Kram 🐘

PS. Det är tusen gånger lättare att låta bli att dricka helt än att dricka ”lite”. Det vet jag av egen erfarenhet.

Hej och välkommen. Klokt att börja fundera på vanorna. Var inte rädd att ta hjälp, antingen i detta forum eller ta kontakt med sjukvården om du behöver hjälp att bryta. Om det kan funka att dricka kontrollerat får du se med tiden, men det låter som att du behöver bryta helt ett tag först. Det är inget skamligt att ta till exempel antabus en period, har läst många här som fått god hjälp av det. Kör på nu när tankarna väckts, det där förändringsfönstret är inte alltid öppet så länge i taget, men just nu ser du att ett annat liv, utan alkoholberoende är möjligt, och det är det!

Tack för era kommentarer. Jag kämpar på, På dagarna har jag aldrig något sug efter alkohol, har aldrig haft heller. det är på kvällen det smyger på. "det vore gott med en" igår grillade jag för första gången utan öl, stod där med vatten istället. Det funkade faktiskt det med. En dag i taget.

Välkommen,
Bra att du skriver (och läser!)
Det har hjälpt mig massor.
En dag i taget har också varit min strategi ihop med ett övergripande beslut- 3 månader var det.
Beslut är bra att starta med, så småningom klarnar din väg framåt!

Halloj!

Jag är inte inne här inne så mycket längre då jag kommit en bra bit på min nyktra resa. Men känner igen mig i det du skriver.. ingen som vet vad man gör, att man inte har något sug på dagarna utan att det nästan går på rutin.

Mitt tips, även om du inte ber om det.. är att skapa nya vanor. Jag brukar unna mig alkoholfritt bubbel eller alkoholfri öl när jag känner för att fira. Under mitt första försök till att vara nykter så drack jag nog alkoholfri öl i så hög grad att det (0,5%) borde ha känts av ;) haha... men det funkar som ett komplement för mig.

DEt där med att dricka på helger har aldrig funkat för mig, men alla har sin resa.. och man måste ofta testa innan man vet vad som är rätt... eller som för mig.. man måste testa för att inse att det inte funkar, falla platt... gå djupare ner i avgrunden för att sedan kravla upp och inse att man faktiskt inte vill dricka mer. Jag har druckit så det räcker för en livstid. Det var precis som alla innan sa till mig här på forumet när jag startade för drygt 2 år sedan, då jag trodde jag var den där som kunde fixa att dricka någon gång... jag har lärt mig att det inte funkar så (för mig), om man har varit nere i träsket så kommer man dit igen... men jag kommer aldrig dit om jag inte tar första glaset.

Det är olidligt jobbigt i början... det är 100 ggr värre än allt annat. Men tänk så här också... det kommer bli så olidligt jobbigt efter varje öl du tar igen... för då måste du börja om att sluta om och om igen... om man bara slutar, är ren i 3 månader och sedan ser vad det gjort med kroppen och sömnen så utvärderar man därifrån. Om sömnen är outhärdligt, ta dig till en läkare och får melanin utskrivet, köp ett tyngdtäcke, lägg om din kost... för de flesta som har dålig sömn sover dåligt i början av sin nyktra resa.. men sen har man igen det.

Som en liten uppmuntran. Vi klarar så mycket mer än vad vi tror vi kan. Jag har klarat själv att sluta, utan att berätta för någon i mitt "verkliga liv", jag har bl.a. ADHD så mina förutsättningar vad gäller sånt här är urusla... men om JAG kunde fixa det, då kan du det med! Vet du varför jag har fixat det!? 1. För att jag inte vill leva ett liv där alkoholen styr mig 2. Detta forum, dessa människor, det meditativa i att skriva dagbok!

Jag har aldrig mått bättre i mitt liv än nu när jag är nykter... jag har ingen ångest och jag gillar att umgås med mig själv.

Stor kram, skickar all styrka!