Ja, hur uthärdar man det? Det är ett helvete. Kroppen och psyket skriker efter skiten. Det känns som om min hjärna har blivit kidnappad och inte längre är min. Jag känner mig som en viljelös slav. Det är otäckt hur alkoholdemonen, som jag kallar mitt beroende, manipulerar mig. Den får mig att tro att ingenting någonsin blir bra eller roligt igen om jag avstår alkohol.
Mitt egentliga jag vet ju att det inte är så. I en närstående tid var jag nykter i 10 månader. Jag kom på mig själv med ett skratt att jag inte hade tänkt på alkohol på flera dagar. Varje dag var det en självklarhet att _inte_ dricka. Jag började till och med drömma mardrömmar om att jag gick till bolaget, drömmar som jag vaknade upp ifrån och tänkte att "puh! Det var bara en dröm! Jag är fri nu!". Jag vill komma dit igen. Men alkoholdemonen har mig i sitt grepp, sitter på min axel och viskar "du är ingenting utan mig".

Amanda

Hej Axkx! Välkommen!

Du beskriver på ett träffande sätt hur det kan kännas att ha ett beroende. Här på forumet finns många som delar din erfarenhet av att känna sig fast i någonting som en helst av allt vill bli fri från. Ibland kan det ta ett tag innan en tråd kommer igång. Fortsätt gärna dela dina tankar här så hoppas jag att du får svar från andra användare snart. En del tycker även att det är hjälpsamt att använda forumet lite som en dagbok eller att läsa och/eller skriva i andras trådar. Oavsett hur du väljer att använda forumet är du varmt välkommen till oss!

Vänliga hälsningar,
Amanda, Alkoholhjälpen

Hur kom det sig att du så att säga "åkte dit" igen och började dricka? Jag tänker att om man identifierar det kan det vara ett steg på vägen till bättre förståelse för hur man fungerar typ.. och vad motiverar dig till att inte dricka - kanske finns något att hämta där när det kommer till att stå ut med suget?

Jag känner igen mig i det du skriver för övrigt!

Jag vill egentligen inte dricka. Egentligen hatar jag det. Det är det som är så svårt för icke-alkoholister att förstå; men det är väl bara att sluta?

Nej. Det är inte bara att sluta. Jag har blivit kidnappad av något som tvingar mig att gå till bolaget fastän jag inte vill. Det är som om jag, mitt riktiga jag, sitter instängd i ett rum och tvingas se på när beroendet styr min kropp.

Jag är så trött. Så oerhört trött på att vakna trött. Att gapa efter luft klockan 4 på natten när bakfylleångesten slår till. Orkar inte se mitt alkoholsvullna ansikte i spegeln, orkar inte orkar inte orkar inte mer.

Tänk att det blev så här. Att all min vakna tid går åt till att tänka på alkohol. Hur jag ska skaffa den. Hur jag ska begränsa den. Hur mycket jag ska dricka av den. Att återhämta mig från den. Att tänka ut hur jag ska lura min omgivning att jag absolut inte har någonting att göra med den.
Jag har blivit en slav. Ett viljelöst offer.
Jag var inte så här från början. Jag var fri. Modig. Jag kände hopp och förtröstan.
Nu känner jag ingenting. Annat än bakfylleångest och förtvivlan.

Hej,
Kan du tänka dig att ta hjälp för att bryta den här gången? Antabus, AA, samtalsstöd eller något? Känns som att du vet vad du vill men behöver något mer för att ta dig dit du vill. Ta tag i det nu när du känner så starkt att alkoholen bara är en plåga..

Alkoholen kommer att förstöra hela mitt liv. Den känner ingen sympati. Den har ingen moral. Den bryr sig inte om vem den gör illa. Det enda den bryr sig om är att få sitt behov tillfredställt. Och jag står här. Och gör den till viljes.

@Axkx Vad är det som gör att du inte är redo att söka hjälp? Jag tänker i första hand på AA, alla där har upplevt den maktlöshet som du beskriver. Det finns ju även online-möten som du kan delta i utan att ha kamera på eller säga ett enda ord, bara lyssna. Kan du inte ens tänka dig att ringa en jourlinje? Försök orka, snälla, det finns så många som varit i din situation, inte minst jag själv, och förståelsen är enorm inom AA.

@Axkx nu låter jag kanske sträng men du kommer aldrig att bli redo. Ingen som är redo söker hjälp. Själv kastade jag mig ut i blindo. Nervös, skämmig, illamående. Det enda jag ångrat är att jag inte gjorde det tidigare. Så kom igen, våga hoppa 👊❤