jag är livrädd

jag har varit cannabismissbrukare i 5 år förr och slutade med det men blev istället utbytt till alkohol efter en tid. innan alkoholen tog ja hand om mig själv, tränade. gick ner 30 kg för ja hade blivit överviktig. sen en sommar 2019 slog det till och de blev fest o ja träffade lite fel folk som drog ut mig på fest efter fest. de kunde vara i 6-7 dagar me mkt drickande. 12 öl per kväll . vila hemma 2 dagar o sen ut igen i en vecka. allt spårade ur. efter detta kom ja hem o blåste 3 promille. jag mådde dåligt i 8 dagar o krälade mig fram till kylskåpet. de va olidligt. jag trodde ja skulle dö och att ja skadat något. därefter drog ja till sjukhuset och fick nervöst ta blodprover. inga leverskador. o fick tillsagt till mig att levern pallar mkt. de gjorde att ja om vardagarna ibland va ute efter jobbet o drack o drack. vilade någon vecka sen ut igen. de här pågick fram tills januari 2020. med lite pauser emellan åt men ändå en förbrukning några dagar i veckan. sedan började jag med 10-14 dagars pauser. de började eskalera igen och kunde supa 10 7.2 öl om dagen i 5 dagar. sen 10-14 dagars paus igen. sen har de hållt i sig så tills nu. har märkt på senaste tiden att de känns svullet på höger sidan av magen. ja vet ej om de är magen tarmarna lr levern. ja brukar återhämta mig efter ungefär 5 dagar nu för tiden och dessa 5 dagar är olidliga. jag orkar inte mer o har bestämt mig för o sluta. nu har ja varit utan i 4 dagar o börjar må bättre. men denna gång var bakisheten olidlig. har inga symptom riktigt. förutom se känns svullet under bakisdagarna. känner mig lite halvt hjärnskadad dessa dagar.. torr som fan i munnen o allmänt helt slut. yrsel. så denna gång är jag rädd något gått riktigt snett. ja skulle vilja vara nykter i 6 månader innan ja vågar gå o testa mig hos doktorn. jag är rädd att ja har en död lever i kroppen. som ej ja kan återhämta mig ifrån... ja får panikångest och rädd för o dö. ja har inga blodiga kräkningar eller gråvitt skit osv men levern kan ju spöka.. hur mkt tål den? är jätte rädd o vill inte leva mer. de känns kört bara. de känns som det är för sent. ja tänkte ja kunde skriva av mig här för o höra om andras historier eller något. hur rädd bör ja va? ja har rätt hög tolerans o kan dra i mig mkt utan o spy o ja är rädd för att min höga tolerans skadat mig... vill ej dö. men ja får skylla mig själv. och inom några dagar nu kmr snart min nyfödda son.. och ja är så besviken på mig själv att ja kanske råkat skada mej själv så mkt att ja kanske inte kan finnas i hans liv så länge. kanske har en totalförstörd lever lr något eller ingen lever alls kvar.

Profile picture for user Kennie

Hej,
Jag tror att du överlever även detta, men ta din oro på allvar och sluta medan tid är. Ta all hjälp du kan få och vänd nu. Du kommer få så mycket glädje av ditt barn, och det av dig. Se till att ni får träffas och att du kan vara den du egentligen är för ditt barn. Jag rekommenderar AA och att du tar chansen att bli nykter nu, vänta inte... Livet kan vara så mycket mer än liter efter liter av något som i slutändan bara ger dig ångest. Du har klarat det förut, ge järnet nu!

Profile picture for user TappadIgen

@aldro Hallå där. Jag har intresserat mig lite ohälsosamt mycket för just leverskador och kan kanske ge dig lite information. Till att börja med, att det känns svullet efter att du har druckit på höger sida behöver absolut inte vara något tecken på någon oåterkallelig skada. När man dricker mycket börjar levern lagra in fett och kan även bli inflammerad, vilket gör att den sväller. Nu är det inte säkert att det är din lever som känns uppsvälld, det kan ju vara annat också men låt oss anta att det är det för denna textens skull.

Jag ska försöka hålla mig så kortfattad som möjligt här. De goda nyheterna är att den absolut stora majoriteten som får en uppsvälld lever av sitt drickande kan bli helt återställda av att de slutar dricka. Levern har som sagt en god förmåga att återhämta sig. Med det sagt, det finns två risker med detta, eller två fällor som andra har fallit i efter att de varit rädda för att de skadat sin lever.

1. När man efter ett tag upptäcker att det verkar som man inte skadat sin lever och ångesten lättar och därför börjar dricka mycket igen och då skadar sin lever, men man hade varit okej om man slutat.
2. När man har så mycket ångest för att man tror att man skadat sin lever att man dricker för att dämpa den ångesten och till slut faktiskt skadar sin lever på riktigt.

Jag har träffat på och samtalat med båda typer av dessa människor. Jag har förmodligen tyvärr pratat med åtminstone en här på forumet som hade stark ångest men som tycks ha valt väg 1, men har försvunnit från forumet så det går inte att veta. :(

Det du har chansen att göra är att ta ett steg tillbaka och avsluta nu, innan det är försent. Kan vi vara säkra på att det inte är försent? Nej, det kan vi såklart aldrig vara. Men det är oftast inte det, bara man slutar. Så snälla, välj denna vägen! För jag vet att om ett litet tag kommer du må bättre igen. Kanske tar du de där leverproverna om ett tag och så känner du att din lever verkar ha tålt detta och du vill dricka ett tag till. Det brukar inte sluta bra då. För de som slutar brukar det gå bra, och jag känner till och med till många som har fått leverskador men som efter att ha slutat dricka och några andra livstilsförändringar så lever de på i övrigt normalt.

Jag skulle kunna skriva mer. Om du vill hjälpa din lever lite på traven med att återhämta sig så är det absolut viktigaste såklart att du håller dig borta från alkoholen. Men det finns några saker till du kan göra, om du vill, om du känner att det kan hjälpa dig och din ångest.

Undvik värktabletter och övrigt som du inte blivit ordinerad av läkare. Se till att äta vettigt, undvik framförallt salt, socker och för mycket fett. Fett är bra i rimlig mängd och ägg t.ex som är feta innehåller även kolin som är viktigt för levern. Ät mycket grönsaker och undvik processad mat. Drick mycket vanligt vatten 2l per dag och avsätt tid så att du får sova ordentligt för återhämtningen. I början kan det även vara bra med ett b-vitamintillskott, framförallt med Thiamin samt magnesium.

Har du något mer du funderar på just nu? Just det, du frågare hur mycket en lever tål. Jag har precis skrivit om det i min tråd att som förväntat finns där individuella skillnader. Det jag inte visste var hur stora de faktiskt är. Man kan ha sådana gener att man inte ska dricka alls för att det kan vara skadligt eller så kan man ha sådana gener att det inte tycks gå att få någon skada. Vi testar dock inte sånt för då kan ens föräldrar få ångest.

tl;dr Du kommer sannolikt att återhämta dig. Ta dock tillfället att sluta dricka nu eller så kan det vara för sent sen.

Profile picture for user Varafrisk

@TappadIgen Nu skriver jag t dig i aldros tråd eftersom du har svarat på frågor om lever samt rekommenderat b-vitamintillskott. Är ju också orolig för min lever men ska på ultraljud på levern/buken imorgon vilket känns oroligt men ändå jätteskönt! Jag själv tar en B-vitamintablett per dag. Läste någonstans att det var viktigt om man var alkoholberoende. Läste på burken att den innehåller thiamin. Vad är det tiaminet tillför? Och vad är magnesiumet bra för? Kanske vore även ngt för mig att ta🤔

@aldro Jag kämpar också. Kämpa på…vi ska klara oss utan alkoholen💪🏻 Lycka till!

Profile picture for user TappadIgen

@Varafrisk Vad skönt att du äntligen ska få gjort ultraljudet! Jag förstår din oro, men det här ska nog gå bra känner jag! <3

Tiamin har en viktig roll i metabolism och cell-funktion. Saken med just tiamin är att den ofta inte förekommer som enskilt tillskott då den finns i så himla mycket mat att det är ovanligt att man idag får brist på den. Jag minns inte exakt men det var något asiatiskt land för länge sen när man endast åt tvättat ris och nästan ingen annan mat som man kunde få beriberi som sjukdomen thiaminbrist heter. Idag är det ändå för det flesta ganska svårt att få brist på det. Visst finns det mindre av det i förädlade produkter än i fullkornsprodukter t.ex. men det finns i så mycket annat också att vanliga människor egentligen aldrig behöver fundera på det. Tar man b-vitamintillskott så brukar det ju vara B12 om man är vegan t.ex eller folsyra(B9) om man ska bli gravid eller B6. Men just B1 Thiamin, har man nästan bara för lite av i västvärlden inte för att man äter för lite av det utan för att kroppen inte kan ta upp det.

Därför är den vanligaste orsaker till B1-brist i västvärlden idag alkoholberoende, då alkohol hindrar upptaget av B1 i tarmen. När man slutar dricka så kommer ju upptaget att öka igen, men det kan vara bra att komplementera för det finns en del otäcka saker man kan råka ut för p.g.a brist. På avgiftningskliniker kan man få en spruta, från vad jag förstår. Sen hämmar ju alkohol upptaget av B-vitaminer över lag, men just B1 är väl den man är mest rädd för.

Magnesium kan hjälpa dig med sömn och hjälper ju mot att förhindra myrkryp och muskelsammandragningar, kramp och liknande och är därför bra för återhämtningen. Magnesium är ett sådant ämne som man riskerar att få brist på vid leverpåverkan och det är också en sådant ämne som kan vara skadligt för en lever som redan är påverkad att ha brist på. Jag vet att det finns studier som har visat på att magnesiumtillskott på något sätt har hjälpt människor med leverskador, och att man sett bättre leverfunktion hos de som tagit tillskottet än de som inte gör det. Jag är inte helt säker på hur det går till exakt, men på något sätt så gör alltså en påverkad lever att man tar upp mindre av det magnesium man får i sig och det i sin tur gör att levern inte kan återhämta sig på samma sätt.

Magnesium tycker jag absolut att du kan ta. Det finns i en mängd olika föreningar dock, för det är aldrig rent magnesium. Vissa är skonsammare för magen och vissa är milt laxerande och vissa är bättre för sömnen än andra, så man kan läsa på även litegrann om det innan man väljer.

Profile picture for user TappadIgen

En liten liten sak till, tänk också på att när ni tar tillskott att ta dem i normala mängder. Man brukar ju generellt säga att fettlösliga vitaminer, alltså A, D, E och K är toxiska i för höga intag, medan vattenlösliga, alltså B-vitaminerna samt C inte är det. Det är en liten sanning med modifikation.

B1 som vi pratade om finns ingen känd toxicitet vad jag vet. Man får nog en rejäl dos när man får en injektion på avgiftningen kan jag misstänka. Dock finns det väl anledningar att inte överäta den i alla fall. B2 är det nog inte heller någon fara, men man får väldigt gult urin när man tar mycket av det, och det i sig kan vara oroväckande.
B3 eller Niacin är den som har en toxicitet i höga doser, speciellt om man har leverpåverkan. Det gäller alltså höga doser dock så en rimlig mängd är inte toxisk.

Summa summarum. Ta inte för mycket tillskott.

Profile picture for user aldro

tack för alla svar. känns lite bättre. ska ta mig igenom de här nu dag för dag. det är så dumt egentligen. har alltid varit den som tränat 5 dagar i veckan. är bra mitt jobb och fått löneförhöjning efter löneförhöjning. varit hyfsat välbyggd ganska länge. men på senaste har man ju gått ner sig lite. får försöka använda träningen som ett hjälpmedel när rastlösheten kmr. de här forumet kan nog hjälpa som nån slags dagbok som folk säger. och de känns bra att de finns folk i samma sits som kan berätta sina historier. hatar att ha beroendehjärna. men inte så konstigt. haft tung uppväxt med misshandel i familjen osv o sen en psykotisk mamma man va tvungen o hantera o hålla fast osv som oxo var våldsam. sätter sina spår.

Profile picture for user aldro

efter dag 6 nykter kom äntligen sömnen igång. de är alltid som att hjärnan ej kan stänga av om man supit hårt i flera dagar. får konstiga sömnparalyser också dessa nätter. man är med i nåt scenario då kroppen ej kan röra sig och hjärtat slår konstigt samtidigt som någon vålnad tar äver hela kroppen o trycker ner ens huvud i soffan. maran kallas de har ja för mig. något som någon känner igen? beukar oftasts ta 6 dagar för mig o må bra igen. och då börjar ja träna osv. startskottet o böeja dricka igen brukar komma när jag tagit hand om mig o tränat o sovit i 10 dagar. men denna gång ska jag hålla mig ifrån skiten. min son är också beräknad igår o sker när som helst. kanske han kommer vara min räddning i livet. blivit så för många personer

Profile picture for user Kennie

Hej,
Vad bra du kämpar! Ja, din son är såklart en stark motivation. Men också att du kanske kommit till punkten där du druckit färdigt, där du inte vill bli full längre. Du har haft det tufft i barndomen och livet. Unna nu dig själv att slippa helvetet med alkoholberoende, och ge istället dig själv chansen att njuta av att vara förälder. Styrka och tålamod till dig.