En dag i taget

Så glad o lättad jag blir över att bli besvarad, känns som att jag "får vara med", tack ditt svar betyder oerhört mycket.
Blir bekymrad att läsa om din hälsa o levervärdena - räcker din läkares ord som stöd att avstå?
Jag undviker läkare o hälsokontroller så mkt jag kan, omges av läkare i mitt jobb o uppsöker dem aldrig för egen del. Rädd för svar antar jag.
Ja, jag är lite äldre än dig om du är född 72. Jag är fyra år äldre o har satt som mål att vara i god form, själsligt o självbildsmässigt när jag firar min 50 årsdag. Har promenerat ett par km i solen nu. Känns vackert ute, min bästa årstid väntar runt hörnet. Allt har potential att bli bra, bli bättre. Men jag har just startat och osäkert o skört känns det. Så en dag i taget blir det nya livet motto. Tack för att du släppte in mig!

...utan huvudvärk och paniken från igår: var det nån som märkte nåt? Gjorde jag nåt dumt? Hur mycket drack jag? Den ångesten än skammens ångest.
Skäms nu varje dag över händelsen då jag var bortom kontakt för mina barn o min livskamrat. Har efter det lovat dem att söka hjälp och sluta dricka. Klarade en vecka men så föll jag i förrgårkväll igen.... Har druckit i smyg, druckit mycket. Har utvecklat en hög tolerans och har inte längre något stopp. Och ensam klarar jag det inte. Börjar nu med att söka hjälp här, det är mycket hjälpsamt att läsa allas trådar. Jag vet att ensam klarar jag det inte och kommer att behöva mycket stöd. Familjens stöd har jag men dem har jag bedragit o ljugit för så ofta att jag inte vill lasta dem nu.
Så jag kommer skriva av mig här. Dagligen då jag behöver det.
Just nu tacksam över känslan i huvudet - ingen huvudvärk och ingen ångest.
Nu tar jag dag två utan alkohol. Alltid en början...En dag i taget.

Tack att du välkomnar mig med i striden!
Ja, det är skönt att kunna vara 100% ärlig, inte försköna eller förljuga något utan äntligen lägga ner skölden o erkänna hur det r.
Tycker jag haft en bra dag. Denna min dag 2. Varit mycket aktiv hemma o fått en hel del uppskjutna saker gjorda. Och jag städar, fejar och tvättar - en slags bokstavlig omstart. Snudd på överaktiv men det är väl också en fas. Nu finns Inga gömslen kvar, inga hemliga nödutgångar i flaskformat utan nu är det öppenhet som gäller!
Det skönaste är att slippa rädslan för upptäckt.
Tack igen för ditt välkomnande och din kram - kram tillbaka Du Levande!

Nu möter jag arbetsveckans första dag utan baktungt huvud, känns som en bra start.
Måndagkvällar har alltid varit utmanande för mig, varför är svårt att säga, det har bara varit så - en kväll av rastlöshet o sökande efter tröst att stilla sinnet, Så ikväll är jag inställd på en svacka - även om man inte ska ta ut oro i förväg. Men här finns nu ingen a tillgänglig och några nya garderobsflaskor ska INTE införskaffas!
Tänker att jag behöver sysselsätta mig med något, kanske ska jag baka något och göra familjen glad - på så sätt blir ju också jag glad.
Nu ska jag starta dag 3.

Jag sitter på jobbet o känner hur hjärnan klarar av arbetet med större skärpa o kraft. Att det faktiskt går bra att sjunka ner i arbetsuppgifterna och bara vara.
Tänker glädja mig över detta idag!
Kram o tack för delad styrka!!

Så är det Linn. Listor är bra! Det ska jag se till att göra!
Familjen var så nöjd med min energi igår som betydde färskt bröd och goda måltider. Känner att det ger mig mycket att ge andra omsorg. Deras förtjusning blir min.
Hur länge har du hållit upp? Vad är svårast?
Skön dag till dig oxå!

Så dina 8 dagar är ju ett jättebra steg på vägen!
Själv nöjd att säga att jag avklarat dag 3!
Sov gott!

Nu vill jag också bli livskraftig. Jag har normalt hög energi o en enorm arbetskapacitet. Med A blir jag noll och inget. Tänk hur mycket tid de senaste åren som bara gått förlorade in i omedvetenhetens dimma. Tänk allt jag kunnat göra istället. Bidraga, laga, lappa, skapa - göra! Nej inte smussla gömma o gå rädd för upptäckt. Vill verkligen inte det, vill verkligen klara detta denna gång. Försökte för två år sedan men är mer redo nu. Tack för stöttning och att slippa gå ensam i striden.
Önskar dig en skön natt!

Jo det kom idag, suget.
När jag landade hemma efter arbetsdagen fick jag ett begär efter ett glas. Situationsbundet - jobba, hem, koppla av/bort snabbast möjligt.
Men jag tog en promenad istället. Pratade långa samtal med de övriga familjemedlemmarna. Skrev ett långt mail i ett ämne som engagerar mig. Läst här på forumet o postat lite kommentarer. Så nu ser jag fram emot imorgon och dag 4.
Mitt mål är att en dag kunna säga: "nej tack, jag dricker inte, slutade med det för några år sedan efter att ha känt att det inte är bra för mig." Men tills dess gäller det bara att ta en dag i taget!

...till dag 4.
Sover djupt o så fantastiskt gott utan a. Mer motigt att gå upp då sömnen känns så ljuvlig. Tänker det är kroppen som börjar sin återhämtning. Och jag som druckit a för att kunna sova,,,,så dumt, så dumt!
Njuter också denna min fjärde morgon av en trött men klar skalle! Ingen skam, inte rädsla, ingen ånger/ångest över vad jag inte minns att jag har gjort.
känner en slags...tacksamhet?
Återkommer!

Ja, jag ska kämpa! Vet att det kommer många svåra dagar och att allt hänger på de val jag själv gör. Det är en klar o rätt tung insikt men jag måste se sanningen i vitögat och axla att det är exakt så - mitt val. Tack till detta Forum! Ensam är jag inte denna gång, ni finns här allesammans med liknande kamp och resa. Tack att få följas åt??

Ja, vilken gåva det är!
Cyklade till jobbet och där ute mötte mig en fantastisk ljus senvintermorgon. Kände att jag NJÖT! Inte en samtidig kamp i huvudet av ångest, rädsla och illamående. Utan: jag cyklade, iakttog min omgivning - och log!
En härlig dag till oss nu som gjort ett val i ny riktning!

Tack för stöd och så skönt att vi är några nu att följas åt.
Min man märker min nya energi och ser på mig förundrad och glad. Vill ge honom och mig själv detta nu.
Viss oro finns för de prövningar som kommer att möta mig men jag har lovat mig själv att vara aktiv här på forumet - aktiv och ärlig mot er och framförallt mot mig själv. Inser ju att denna euforiska glädje är en fas i tillnyktringen - men väljer att njuta så länge denna känsla är MIN!
Och mottot lyder: en dag i taget!

Vilka bra slutord på denna tisdag.
Varit social ikväll men en vän som fyllde glas på glas med vitt vin. Själv...åt jag lakrits! Läste nån som väljer en smak som passar illa ihop med vin. Doften från vännens glas o saltlakritsen i min mun var såna kontraster.
Ja, låt oss surfa på den goda vågen. Jag har upptäckt en riktigt glad skit som bor i mig och nu tittar fram när alkoholen är borta. Har skrattat och t o m busat (!!!!) på jobbet idag, känner mig närmare 25 än 50 när sinnet får vingar av att ångesten, ångern, skammen och rädslan för upptäckt är borta.?
Ja, vi gör det! Vi ger oss själva och varandra ännu en vit dag imorgon! Skönt att ha sällskap av dig i detta, tacksam!

Sovit som en klubbad säl igen. Intensiva drömmar men inte obehagliga.
En vit dag i taget, nu tar jag min femte dag. En utbildningsdag väntar, skönt att slippa att samtidigt grubbla över varför jag drack så mycket. Nu kan jag bara lyssna o lära utan störande brus i skallen.
Fin dag till oss alla som kämpar här i detta nu! <3

Ja det gör vi! Tack att du är med!
Kram!

Risksituation: komma hem från jobbet, upp i varv o fortsatt mycket som väntar att bli gjort när jag kommer hem. Dessutom behövt bli förbannad under arbetsdagen pga lagstiftningar som kolliderar och ansvarsförskjutning som drabbar tredje part som jag företräder.
Sug!
Tanke: jag är så dj-a trött! Varför funkar inte samhället? Jag vill inte behöva bli så arg hela tiden! Ge mig nu bara lite lugn och det fort!
Reptilhjärnan skriker alkohol! (Intressant hur högt den skriker!)
MEN: Jag vill kunna räkna fler vita dagar än 5. Avstår men undrar lite nu; vad ska jag göra här och nu?! Hur stilla den där ängsliga, lite ledsna o rastlösa oron som far runt i bröstet?

Läste din tråd Flinga! Ta mod och ring! Varje gång du beskriver hur du mår o känner dig lär du dig mer om dig själv.
Har du kanske en obehandlad depression lider du lite i onödan då hjälp finns att få. Det finns hopp Flinga! Tro mig!
Jag har själv nu tagit beslutet att gå o lägga mig. Vissa dagar får gärna sluta tidigare än andra. De trista med mycket dumhet o innestängd ilska. Njuter nu istället min sköna säng och ska se en film på min lap. Sen får det lov att vara bra för idag,
Jag är så äckligt effektiv o är s k "duktig", jag har redan utfört med råge vad de flesta runt mig gör på hela veckan. Hmmm. Lär mig också mycket om mig själv i denna tråd. Dosera är nog något jag behöver öva på i många livsområden, inte bara alkoholen. Jag överdoserar arbete, ambition o förväntningar om hur saker "borde vara". Blir därmed trött, uppgiven o besviken.
Läste om HALT på en tråd igår och tänker idag på A - anger! Japp, mycket ilska är det.
Nu ska jag sluta här för idag, önskar alla en skön kväll o ser fram emot att ta del av fler delade resor imorgon!

Har sovit 10 Tim, djupt trots livliga drömmar. Mycket aktivitet i sinne o kropp.
Har en lång dag framför mig samt ett socialt event ikväll där vinet kommer vara upphällt till alla, faktiskt inte så orolig för det, ser ingen anledning att dricka där. För mig är utmaningen kvällarna där jag kan dra mig undan i smyg o dricka mig till ett tillstånd av inre tomhet/tystnad/icke-vara. Låter sjukt men jag har nu bestämt mig för att säga som det är. A är en asocial dryck för mig. Till skillnad mot alla dagar med intensiv kontakt med människor med olika behov av mig o min kompetens har det blivit ett slags skön motvikt. Intensitet som byts mot tomhet.
Hmm. Detta är en helt ny tanke som kommit fram tack vare dessa 5 dagars nykterhet.
Det är intressant att ånyo lära känna sig själv. Jag har genomgått många sjukgymnastbehandlingar och gått i egenterapi i några omgångar genom livet, är så less på mig själv o detta att jag (lite skämtsamt men dock) sagt "näe, inte en ena jävla sjukgymnast eller terapeut mer i mitt liv"!!
Det går att lära känna sig själv på nytt hela tiden - så länge man är ärlig och sann. Min första fas är lite av en rannsakan. Att öva förlåt är ett annat kapitel och det får jag ta när jag är mogen.
Ett steg i taget. Detta mitt steg heter DAG 6.
Ha en bra dag alla ni där ute. Tack till Alkoholhjälpen o alla medlemmar i detta Forum. Kan inte med ord beskriva vad detta stöd betyder!
??

Ja, det gjorde vi!
Vilken dag är du på?
Jag är i kast att ge mig själv dag 6.
Skönt att känna igen sig i andra, känns mindre ensamt eller hur?

Kom inte hem hungrig!
Idag var jag mätt o nöjd o hade alls inget sug trots trötthet efter en lång arbetsdag. Mkt tänkvärt....

Tack för heja-rop!
Hur går det för dig själv?
Visst lär man sig mycket om sig själv på denna resa?

Så var den sjätte dagen till ända och jag mår riktigt ok! Glad för varje dag jag klarat av. Idag var jag på ett socialt event där vinboxarna stod på rad, blev inte ens sugen!
Jag längtade dock mest till veckans nya njutning: den egna sängen! Är det fler än jag som känner/känt sig trötta i början av sitt alkoholstopp? Är det någon fas? Är nämligen så ofantligt trött och har svårt att alls kliva upp på morgonen. På jobbet går det bra, har nu fullt fokus då bakruset inte stjäl uppmärksamhet och energi. Men sen! Liksom sonkar ihop om ni förstår uttrycket. Att förändras tar ju energi, hör det ihop med det eller att kroppen vill vila?
Skulle vara intressant att höra andras erfarenhet och upplevelser! Så dela gärna med er den som vill!
Också idag vill jag tacka detta Forum o Alkoholhjälpen - för detta är verkligen en oerhörd hjälp! Tack alla ni!
Och nu nästa steg: vill även tacka mig själv för att jag imorgon klarar min första vecka av denna nya och så viktiga resa!
Nu sover vi gott!

Så bra du jobbar Fritilas!
Ja, terapi är ju en resa som kräver sin särskilda uppmärksamhet. Bra att du gör alkoholstopp nu! Jag har personligen alltså gått i egenterapi o handledning så det räcker o blir över, men är det första gången för dig så vet jag vilken viktig resa du gör nu - parallellt med den andra lika viktiga vita resan.
Samhället är bokstavligt översköljt av alkohol! När barnen var små slogs jag av hur knasigt det var att på barnkalas bjöds vuxna ofta kvar att dricka "lite vin" medan kalaset pågick. Normen är att dricka a och inte tvärtom. Hur o när blev det så?
Valet är alltid mitt men att utsättas så ständigt för a ger mig en särskild utmaning. Jag har ett klart svar som också är helt sant: nej tack, jag äter medicin.
Jag har ju druckit trots detta men jag misstänker att det är kombinationen medicin + alkohol som gett mig dessa "snedtändningar" i hjärnan. hitills har jag blundat för det men bilden av hur en alkoholskadad hjärna ser ut är ändå som fastbränd på insidan av ögonlocken. Ni som inte sett detta - googla så får ni se. Det ger en aha-upplevelse (även om jag alltså valt att blinda för den) Först döpte jag denna min tråd till "Hur dum får man vara?" för det är verkligen den fråga jag ställt oftast till mig själv de senaste 2-3 åren då a blivit sånt problem.
Så en dag i taget! En viktig och värdefull vit dag i taget.
Låt oss ge oss det nu!

Så var de första sju dagarna ett konstaterat första steg. Känner mig nöjd och har ringat in riskfaktor Nr 1: komma hem trött, hungrig, törstig o lite upprörd från arbetet. Har ett tufft jobb med fullkomligt inkompetent ledning.
Strategier: äta regelbundet, dricka mycket vatten. Sedan jobba med acceptans av vad jag inte kan förändra. Jag kan mitt jobb o är bra på det vilket jag aldrig kommer få erkännande för uppifrån. Det är så kulturen är på arbetet. Samtidigt är jag inte ett tillräckligt besvärligt element så man åtgärdar det med chefbefordran (?) vilket jag skulle vara totalt ointresserad av. Alltså en rätt vanlig arbetsplats och att jag dricker löser ju knappt detta. Byta jobb vill jag av olika anledning inte göra just nu.
Därmed får jag fokusera på det jag kan förändra och arbeta med att släppa allt annat.
Denna vecka har jag ett mål till - återuppta min träning i mindfulness. Varit på bra spår där - trodde jag...men med bakrus i huvudet så vet jag ju nu inte om det egentligen gav så mycket som jag tyckte.
Tror på ett steg och en sak i taget. Noterar visst ökat sötsug men inget alarmerande. Apelsinerna är ju söta o fantastiskt goda just nu så det blir 1-2 såna per dag.
Så nu tar jag steg två: vita dagar med mindfulnessträning.
Önskar er alla en fin skön lördag, skön återhämtning o att ni kan ge er tid att göra något ni uppskattar. Min tanke är att göra detta idag!

Tack att du följer mig o tack för svar om trötthet! DS

För en vit lördag fylld av sånt arbete som kallas "fritid". Varit härligt effektiv o fått mycket gjort. Samt varit på middag där värdparet blev lite förvånade över vårt alkoholstopp men sedan kom bubbelvattnet fram o så var det bra med det. Inte särskilt komplicerat...ändå kommer tankar på a nu o då, en inre överläggning i huvudet, så skönt det skulle vara att få dricka o känns den där känslan av hur allt bara släpper..,men så ruskar jag på mig och säger STOPP! Jag är en aning upp i varv just nu, det inser jag men det får vara så ett tag. Det viktiga är att få ett avstånd mellan nu och alla dagar med a. Att varva ner, hitta en ny jämvikt o en bättre balans får komma med tiden. En sak i taget och en dag i taget.,,
Sov gott nu alla ni/vi som följs åt här.

Och jag vaknar utan den där rädslan över vad som hände igår då medvetenheten slocknade. Så skönt o sån lättnad att slippa stå till svars inför mig själv o maken.
Maken följer o stöttar mig, tar själv nu en vit period som han vill ska bli lång. Så det är ju ett mkt bra stöd som ni förstår! Han gillar också att dricka men har den där spärren som jag saknar.
Idag har vi också fullt upp med saker att fixa o göra. Livet erbjuder mer jobb än vila men just nu känns det stöttande att vara fullt sysselsatt. Tänker på hur jag faktiskt och ofta varit upptagen i huvudet på tanken om hur jag skaffar alkohol o hur det kommer bli nästa gång jag dricker. Jag är helt medveten om att jag uppfyller flera av kriterierna för att vara beroende. Vara alkoholist. En sanning jag nyktert måste möta och se rätt in vitögat. Ingen vacker sanning men det är så det är. Ibland rusar tankarna framåt o säger till mig att jag nog kan återgå till ert måttligt drickande sen. Men då bromsar jag mig själv o återgår till målsättningen: en dag i taget. Vara här o nu och just bara ta en dag i taget för så kommer jag framåt. Nu säger jag hej till dag 9.
Ha det bra alla hjältar på resan!

Även om jag skäms...
Igår var jag mycket aktiv, stökade o fixade med huset. Plötsligt konfronterades jag med en glömd gömd flaska. Och jag tog en stadig klunk. Som ett automatiserad reflex.
Spärren var borta på ett ögonblick. Så: Var det värt det? Nej, självklart inte. Alkoholen steg mig omedelbart åt huvudet o jag sa inget till familjen men var livrädd att de skulle märka något.
Är grymt besviken på mig själv o chockad över den fysiska effekten av spriten. Tycker min röst förändrades o kontrollerade mina rörelser som jag kände med ens blev yviga. En stadig klunk o jag har svettats hela natten, haft ånger/ångest som heter duga, sovit stötvis. Skäms skäms skäms!
Så nu får jag börja om. Klarade 8 dagar i sträck. Nu tar jag en dag i taget. På nytt. Suck!
Känner mig så dum o är så besviken på mig själv. Fan ta mig!

Jag är glad att du vill följa mig för vi behöver hjälpas åt på den här resan. Är inte särskilt stursk idag...alla vi här på Forumet är olika lika, lika olika och same same but different. En nåd att slippa kämpa ensam.
En annan dag än just denna dag hoppas jag kunna inspirera dig o ge dig o mig själv styrka...
Kram så länge

Jag är uppriktigt glad om min tråd kan ge dig insikter. Idag är jag dock allt annat än glad att vara jag...det är verkligen inte annat än EN DAG I TAGET som gäller.? Och efter fall får man resa sig igen, borsta av knäna, sluta lipa och ta ett beslut: vad vill jag? Vad är viktigt? Vad är så viktigt att jag är beredd att stå ut med en hel del obehag för att nå dit?!
Ja, öppen o ärlig är det enda val jag har här, annars är inte forumet en möjlig väg för stöd.
Tack själv Annakanna, är så glad att få följa din resa! Tillsammans är det enda möjliga!

...och en kalldusch av ånger och skam. Tack Levande. Ja, jag fortsätter med en dag i taget. Inget annat är ett alternativ, vill vara nykter och närvarande. Som person är jag lite "allt eller inget", harvar inte direkt på med gråskalan. Livet är fantastiskt o förjävligt, sällan något däremellan. Är känslointensiv. Recividerande depression sedan nästan 30 år tillbaka även om jag fick diagnosen nyligen. Ofta klarar jag det bra, men ibland inte alls. Och a är en fruktansvärt dålig lösning men i det omedelbara är det hjälpsamt o trösterikt. Varför skulle jag/vi annars dricka?! En förrädisk drog är alkoholen. En drog jag inte hanterar. Tack för att du hejar på Levande! ??

Ok på't igen. Nu tar vi oss en vit dag fylld med känslor, närvaro o göranden. Som livet är.
Önskar dig en fin dag!

En
Dag
I
Taget.

Förändring kommer inte över en natt och även om viljan finns hänger gamla beteenden o spöken kvar ett tag. Ett bra tag. Jag var kanske naiv att tro att en vecka nykterhet var ett visst skydd. Behöver så mycket mer skydd än så. Så nu samlar jag vita dagar igen. Tack för stöd o förståelse också när jag själv inte begriper..

På väg till jobbet grunnade jag över detta med självklander. Att slå sig i skallen med sitt eget självförakt. Kände att det är föga hjälpsamt utan snarare en väg att ta till flaskan - för inte är man väl värd nåt bättre?!
Så det var intressant att läsa ditt svar Sisyfos! Tack för det.
Nu har jag skämts o ångrat mig handlingsförlamad alltså hjälper det mig inte vidare till mitt mål. Så: Lägger ner kriget mot mig själv, ska vara snäll mot mig själv idag istället o sträcka på mig en smula o utvärdera vilket som för mig till förändring - att samtidigt förakta mig själv eller att försöka förlåta mig själv.
Tack till er alla som ger mig sånt stöd o tack till Alkoholhjälpen för detta forum!??

Jag har faktiskt sträckt på mig så jag är en dm längre idag än igår.
Strålar gör jag väl inte direkt men har känt att glädjen är på väg tillbaka. Min vita vecka var en glad vecka, tvärtemot vad jag trott. Jag skrattade mer, log ofta och kände för var dag en slags inre glädje.
Nu fortsätter jag o känner också i detta nu mig faktiskt rätt så glad!
Tack ni som trott på mig också då jag själv tvivlat. Betyder MASSOR!

Och mellanmänsklig kärlek. Detta ger mig hopp!
Li-Lo o ni andra på Alkoholhjälpen - visst är det häftigt att få känna kraften som finns i detta Forum! Jag tror på gruppbehandling men att samma härliga dynamik också är möjlig på en nätsida är en mycket positiv upptäckt!
Generositet, klokskap, delade erfarenheter och att få heja på varandra. Att få ge och att: FÅ!
Känner mig tacksam över möjligheten att vara medlem här!

Efter att jag hittade den där glömda flaskan har det varit som förgjort. Varför jag inte bara tömde den handlar väl om...självbedrägeri? Jag kan inte ha a hemma! Då faller jag. Var stressad uppskruvad förbannad o less igår efter arbetet. Så jag drack ur det som var kvar. Och nu mår jag hemskt förstås.
Känner mig så dum!
Så vad är det jag lärt mig då? Jo att som beroende kan jag inte ha A hemma, den styrkan har jag inte. Att tacka nej vid middagar klarar jag. Att ta vatten när andra tar ett extra glas vin likaså. Har även låtit bli att gå till systemet vilket varit en vanlig omväg hem tidigare.
Försöker se vad jag klarat o inte bara hata mig själv för att jag misslyckas men lätt är det inte. Men jag har nu lovat mig o er att vara ärlig så då får jag stå här med skammen över vad jag gjort.
Jag har druckit så gott som veckans alla dagar under lång tid. Allt från 1-2 glas vin till fler snapsar än jag vill veta. Småhuttat i smyg tills jag lagt mig o sovit en hackig orolig sömn. Detta är mitt beroende som jag nu vill komma fri. Jag vet att jag är alkoholist. Ordnat liv på alla de sätt men alkoholismen är min sjukdom.
Idag är flaskan tömd o jag tar en vit onsdag. Känns som om jag svikit både mig själv o er som hejar på och stöttar mig. O familjen inte minst...känns hemskt. Så: Jag börjar på nytt o återgår till mitt motto: en dag i taget.

...och det är inte vanligt för mig...
Tack TACK!!! För ert stöd o snabba återkoppling. Kan inte med ord beskriva vad detta betyder, jag lyssnar o lär av er mina hjältar o systrar (?) i denna strid.
Har sjukanmält mig från lunch så nu ska jag sova! Behöver lite egen läketid. Spikmattan fram ur skåpet. Se - jag lyssnar på er. Jag tror på er - tack att ni tror på mig.
Kram till alla som vill ha en!

Sovit gott o som en stock trots att jag sov flera timmar igår em. Vi har nog fått något virus o det kommer jag utnyttja o stanna hemma, vi är två i familjen som drabbats nu. Inte den som ger mig i första taget...
Balans är ett ord jag funderar över. Stress ett annat. Känner igen så mycket av vad ni lyft fram här i era kommentarer.
Vill tacka för påminnelsen om målet med min 50 årsdag. Har några år på mig att nå milstolpen nykter o med större balans än idag. Hållbarhet är ju ett begrepp vi använder om mycket - kanske det skulle appliceras på det egna livet - att leva ett liv som går att leva hållbart över tid.
Ledord är bra - om man följer dem... Jag behöver nog göra mig en lång lista av livets ledord då livet är så omfångsrikt men balans o nykterhet ska definitivt upp på listan!
Hörs lite senare. Nu ska sömntutan vila vidare

Jag har kommit på mig själv med att grubbla över om jag "måste börja från noll" eller om jag kan säga att jag fortsätter efter mitt återfall. En bagatell kan tyckas men tydligen viktig för mig eftersom jag fastnat i tanken. Och detta är så typiskt mig. Att förlora mig i tankar o grubblerier som egentligen inte är av så stor vikt. Jag vill vara så förbannat duktig! Endast som högpresterande blir jag sedd, inbillar jag mig. För samtidigt är också det nys eftersom det inte spelar nån roll hur väl jag ex utför mitt arbete - vi har en ledning som endast klappar varandra på ryggen och inte ens ser oss övriga, vi som utför arbetet som de tar kredd för. Och hemma behöver jag inte heller vara så duktig som jag är. Familjen tycker det är lika ok att komma hem till ett stökigt hem som till ett ostädat.
Så i denna fråga bör jag nog säga att jag fortsätter då det känns bättre. Jag samlar vita dagar och har hittills fått ihop 9 på snart 2 veckor. Jag väljer att vara ärlig här och erkänner att det inte blev fler än så. Fyndet av den där flaskan satte stopp på den goda starten. Men nu fortsätter jag. Känns bättre att tänka så och därför väljer jag nu denna tanke. Hej, jag har snart varit medlem här i 12 dagar nu. Varit helt nykter i 9 och övriga tre dagar jag "småhuttat" men dragit ner väsentligt på mängden mot tidigare. På tre veckor har jag haft två tillfällen då jag absolut druckit för mycket, för en månad sedan var samma siffra flera ggr/vecka, kanske t o m alla dagar. Jag fortsätter att samla vita dagar nu, denna helg ska jag ge mig 3 dagar till. Jag gillar vitt, blir lugn av den färgen, sover helst i vita lakan, klär mig nästan bara i helvitt under sommarhalvåret, favoritporslinet är vitt. Vitt är en bra färg och vita dagar är de bästa. Det tar tid att förändras. Hmm. TId är intressant, tid är inte bara något som försvinner. Det kommer hela tiden mer tid, mer o mer o mer. Så tid har jag.
Varm kram till den som vill ha en! Vill ha en själv så jag håller om mig själv lite varsamt nu en stund. hörs senare!

Tack för ert stöd! Idag har suget gjort sig påmint o jag har högt sagt - Nej, a är inget för mig!
Har lagat mat hela dagen så här doftar förföriskt ska ni veta! Försöker fokusera på nuet o inte grubbla över misstag, snedsteg, snubbel o trubbel. Gått hyfsat...
Forumet här har blivit min bästa vän just nu, tack till er alla som befolkar forumet!

...och självnöjd...
Tack till mig själv för gårdagens nykterhet. Idag ska jag ge mig en vit dag till. Mår så mycket bättre direkt nu efter nån dags alkoholfrihet så kroppen har börjat komma i bättre balans.
Ångesten som jag slagits o dragits med så länge har för idag också flytt sin kos.
Önskar en fin lördag till er med-hjältar här på forumet.

M: tack tack för stöd o tro. Ska försöka sträcka på mig. Assa!
Z: ??ja, ditt inlägg tål repris(er)
Kram!???

Lika glad o tacksam som när jag vaknade. Nykter o närvarande. Imorgon ska jag fortsätta med ännu mer praktiskt arbete - tycker det är ett bra sätt att sysselsätta sig o samtidigt känna mening. På jobbet använder jag mest huvudet så på fritiden behöver mina händer o min kropp få jobba!
Önskar alla en god natt nu!

Ha det bra på jobbet, jag jobbar vidare här med allt som kallas "fritid". Kram!

Om man/jag går in i denna känsla som nu uppfyller kropp o själ efter ett par nyktra dagar och god nattsömn förstår man/jag inte hur man/jag kan/kunnat göra något annat val.
Det är inte helt lätt att förstå sig på sig själv, eller vad säger ni?
Tänker på vad Levande skrev i sin tråd: lugnet har blivit hennes nya drog. Hörde en annan som sa att andning/djupandning r hans nya beroende.
Beteenden går ju inte bara att tas bort, de måste ersättas av något annat.
Just nu jobbar jag hårt med mina händer o kropp börjat annars skulle gått o varit småborta o bedövat frånvarande. Det kommer jag ju inte orka jämt så andning o medveten återhämtning är nästa steg att grunna över. Denna vecka inte haft ro till mindfulnessträningen dom jag tänkte återuppta. Få se om det finkar bättre denna vecka.
Men en dag i taget - en nykter o närvarande dag.
En vit söndag till mig och er! Kram!

...när man kommit upp ramlar man ner och så börjar man om tills man är uppe för att ramla ner...i eftermiddag kom ett sånt sug över mig. Det intressanta var att även min man sa att han var sugen. Men här hemma finns nu inget så det gick inte att falla tillbaka vilket kändes skönt. Så nu ska jag somna och har då haft en helt vit helg där jag hunnit massor som jag aldrig skulle klarat med alkohol i kroppen. Tackar mig själv för bra beslut denna helg. Och tackat Sisyfos för hjälpsam o uppmuntrande kommentar - det betyder så mycket!! Nu fortsätter vi med en dag i taget! Sov gott nu ni andra hjältar här!

Nu kom det som en knuten näve i solar plexus.
Sug!
Hem o stoppa händerna i en bröddeg nu eller nåt. Usch sånt sug!

...blev det med hela familjen. Kommer på hur viktigt det är att faktiskt inte vara törstig. Bälgar i mig 1-2 liter bubbelvatten per dag, tycker det är så gott! Äter i princip aldrig kakor o godis men har nu fått sug efter lakrits, blir 1-2 nävar sådär varannan dag. Saltsugen.
Så äta vettigt o regelbundet är en bra strategi nu som alltid. Jag är hopplöst dålig på "mellis", hoppar över raster till förmån för jobb...
Kram till LN o alla andra som vill ha o behöver en. Nu mot bubbelvattnet!

Så var det vit tisdag. Klarade måndagen. Måndagkväll är för mig värsta utmaningen. Det blir något slags rastlöst tomrum efter helg o återgång till arbete. En dag då det är lätt att falla.
Nu är det däremot tisdag o en välfylld arbetsdag. Ha en bra dag ni hjältar härpå forumet som också kämpar o strider

Oj vad tungt jag sover utan alkohol i kroppen! Förut drack jag a för "jag måste ju få sova" o i själva verket sover jag bättre utan. Oj vad man lurar sig själv, alla dessa dåliga ursäkter till att man (jag!) "måste få dricka! "
Däremot skuttar jag väl inte direkt upp ur sängen, nej idag blir det seeegt att ta sig upp. Nu möter vi en ny onsdag - i mitt fall en vit sådan. Önskar detsamma till er! Önskar mig mindre plötsligt sug o spökande tankar o om de kommer önskar jag kraft o energi att möta dagen kokt!??

Tänk hur mycket i livet som handlar om enkla saker. Mat o dryck, vila o sömn, tak över huvudet.
Vi har det ju onekligen mycket bra här med ren luft, friskt vatten direkt ur kranen, få av oss behöver svälta även om många behöver vända på slantarna.
Om vi nu tar behovet SÖMN så har det då verkligen ökat sedan jag inte dricker som innan. O jag njuter kan jag lova, njuter som en sovande Sessa utan ärt, men har så eländigt svårt att kliva upp på morgonen. Behöver vara på jobbet nån gång efter 7, det är ljust igen på morgonen men det hjälper ändå inte. Trötter trötter. Men denna njutning att lägga sig om kvällen - fantastiskt! Och jag behöver många sovtimmar Maharion, inatt blev det knapp 7 o det blev för lite. 8-9, ja helst!!
LeverJag, Levande, Maharion o jag - finns det fler sämntutor där ute?
Återhämtning, läkning, kontakt med sig själv, reparation...skälen är ju många möjliga till att det nu är så här!

Huvudvärk sedan snart 2 dygn tillbaka - trots vita dagar!
Andreas - snälla du, ta ett riktigt gott kaffe med din gamle polare, det är bästa vägen för dig just nu - lovar!
Outdoorsygirl - vet en hel del om livet som utlandssvensk o att du har en alldeles särskild utmaning. Låt oss följas åt för denna resa är så mycket bättre när man slipper göra den ensam.
Återkommer när huvudvärken from Hell lättat något. Är detta också nån fas eller spänningar i nacken?! Ont som f-n gör det!
Kram o vi hörs sen hjältar!