Drack alldeles för mycket igår. Känns som jag skall dö.

Det värsta är att man kan skada sig själv, man utsätter sig själv för många risker. Drunkna, frysa ihjäl, ramla, bli överkörd, rånad osv.
Sen kommer den andra kategorin av pinsamheter: kräkas, kissa på sig, bajsa på sig, somna i trappuppgången, ringa till någon i mitten av natten, inte komma ihåg saker.
Det gör vi mot oss själva. Jag undrar ibland varför.

det betyder väl att de har ett problem, inte du? :)
Ok, jag bor i en liten stad och jobbar som lärare. I fredags fick jag meddelanden på Messenger från mina elever (över 18).
Klockan var 12 på natten. De var på puben mittemot, blev hungriga, undrade om det är ok att komma till mig.
Varför inte? De kom in, stekte ägg, vi skrattade, skojade, hade roligt. De drack var sitt öl innan de kom.
De störde mig, jag är deras lärare, men jag gillar dem, bryr mig om dem, har kul med dem, inga problem.
Förresten, jag var så himla, himla glad och stolt att jag var nykter!

Fri

Har varit nykter i en dryg vecka. När går det över. Trodde att det värsta gick över efter några dar. Vaknar mitt i natten och är bara så sugen på att dricka igen. Tre dagar bruka hjälpa för att ångesten ska upphöra men nu är jag sugen.

Jag hade samma känsla som du angående min svärmor. Det var en fest, hela släkten från mannens sida. Jag blev full i slutet. Har minnesluckor. Jag kommer ihåg att jag kunde inte gå själv hem, behövde hjälp med balansen.
Svärmor frågade inte ens om jag har något problem, om allt är ok. Hennes inställning var: jag hoppas att ingen märkte.
Jag som person var oviktig. Så du är inte ensam om sånt.
Mitt sug går nog aldrig över. Det är ok på morgnarna, helt konstigt på kvällarna. Men jag kämpar på. Vi får se. En dag i taget.

Sundare

Nej fy sjutton så svårt det är! Jag bråkar mot suget varje dag, har vunnit sista dagarna men suget är en envis o stark motståndare.
Försöker acceptera att suget nu är en del av min vardag, en del lika lätt att bortse från som en gråsten i skon. Vore löjligt att låtsas som det inte fanns där när det gör det.
Så det är bara att kämpa på, en dag i taget eller en timma i taget.
Vi får hjälpas åt så går det ändå lite lättare. Lite...
Kram

Flinga

Jag sitter och tittar på bilder från flyplatsen i Bryssel och undrar var all ondska kommer ifrån.
Det kanske är jag som är " normal" som drabbats av en släng av depression.
Hur kurerar man den med medicin?

Vad hemskt. Livet är så himla svårt och människor gör det ännu svårare och mer hemskt för varandra.

Andreas

Jag sitter här o dricker en öl för jag ska till Belgien om en månad på en stor tillställning. Fast det e kanske mest en ursäkt. Min morsa ringde mig i morse o va alldeles oroad.

Flinga

Står inte ut med att vara övervakad längre.
Ingen medkänsla, ingen uppbackning, bara denna jävla kontroll.
Ibland tror jag att jag dricker för att kunna skita i all skit jag får så snart jag uttrycker en känsla.
Känslor är livsfarliga och äckliga i den här relationen och den här familjen.

Flinga

för kramen!
Det är l å n g f r e d a g i kvadrat här.
Skilsmässan väntar runt hörnet.
Längtar till vanlig vardag.

Suss73

Bra med vardag. Det är svårt med helger med orutiner och förväntningar på att det ska vara sååå mysigt... Lättare med vardag med struktur. Styrka till dig!

Maharion

Hör att det inte är lätt. Skit när en önskar förståelse och kramar och får tillbaka förmananden och pekpinnar. Det står någonstans i självhjälpsprogramet att en ska jobba med att vara social för vi är sociala djur, men jag undrar ibland, varför orka, trivs bättre med mig själv. Lungt o skönt, fast det blir lite trist. Skit oxå, är nog ett socialt djur ändå fastän det är lungt och skönt själv. Kan hålla på såhär länge och vända ut och in på mig själv.

Hoppas att du får lite ro och en paus i påsk.

Styrka till dig och massa kramar.

Sundare

...kan vara en väldigt lång helg...tänker på dig Flinga! <3

Sundare

...vaknat tidigt o tänkte på dig o flera av våra andra Forumvänner. Det låter som du står inför flera förändringar som du vill av ditt liv. Önskar dig mod o ork att fundera över vad du önskar o behöver o därefter kraft att göra vad du måste. Vi kan ju aldrig ändra andra utan bara oss själva vilket i sig är svårt nog! Men du berättar mellan raderna att du inte kan leva o vara dig själv som livet för dig blivit o det kräver nog en förändring. Att anpassa sig efter vad man uppfattar vara andras förväntningar över hur man ska vara är inte hållbart, det blir som att vara på spänn hela tiden. men hoppas du kan ta en sak i taget, få göra de förändringar du själv önskar o i en takt som funkar.
Tänker på dig!