Hej alla, då är man ny här sedan igår.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men känner att jag vill dela med mig lite av min historia.
Jag har druckit vin sedan jag var cirkus 15 år och jag älskade det på en gång. Helg efter helg kunde jag inte sluta dricka när första glaset var nere. Flera tillfällen blev mina vänner arga över hur jag betedde mig på fester.
Allt eftersom tiden gick började alkoholen ta mer och mer plats i mitt liv och jag var tvungen att "skuffa undan" annat som var viktigt för mig för att få tid till att dricka. Mina vänner uttryckte sin oro ett par gånger men det gick inte in. Jag var förälskad i alkoholen.
Mellan 17-21 har varit perioden då jag druckit som mest. Det blev precis varje helg. Hittade jag ingen fest, ja då söp jag ensam. Som 17 åring. Det är svårt att förstå nu. Under mina fyllor har jag spytt, pissat på mig, gapat och skrikit på vänner och till och med bett folk att slå mig (!).

När jag var 20 (1 år sedan ungefär) träffade jag min nuvarande sambo. Vi hade det jättebra till en början trots att jag drack ständigt. Vi tycker om att gå ut och dansa på krogen och innan vi gått ut har det blivit 5-6 glas vin och jag är alltid måttligt berusad och har roligt när vi är ute. Men det kan inte stanna där, för när vi sedan kommer hem på natten fortsätter jag att dricka när min sambo har gått och lagt sig. Jag lägger mig inte förän klockan blir närmare 5 på morgonen och då ligger jag HELA dagen efter för att jag känner mig totalt överkörd. Min sambo har blivit arg många gånger över mitt agerande och jag lovar hela tiden att jag ska dra ner på supandet.

När vi bott ihop i cirka 4 månader blev jag dömd för rattfylla och blev av med körkortet. Inte ens då gick det upp för mig att "fan, ta dig i kragen och kasta alkoholen åt helvete". Utan det är nu 1 år senare. Efter den här helgens fylla slog det mig bara. Vill jag dö i missbruket eller vill jag leva sunt och må bra. Min hälsa är försämrad och jag är nedstämd och orolig varje dag, tills fredagen kommer, då det är "okej" att dricka. Jag kämpar mig igenom veckorna för att på helgen kunna bli full och bära mig åt fullständigt absurt. Så sent som i söndags, när jag varit kalasfull både fredagen och lördagen berättade jag för min sambo att jag vill sluta dricka, pronto, och han stöttar mig i det. Jag vill ha tillbaka mitt liv. Jag har sårat min familj mer än jag någonsin kommer att förstå och jag vill att jag och min sambo ska vara lyckliga och ha det bra och det kräver att alkoholen ska ut ifrån vår lägenhet och det NU. Det finns inga ursäkter kvar, jag tänker inte kasta bort mitt liv mer, jag har bestämt mig.

Li-Lo

Så fint att du hittat hit. Hoppas att den här sidan blir ett stöd för dig nu när du bestämt dig för att göra annorlunda. Många steg redan tagna, ingen alkohol hemma, skriva här och talat med din partner. Wow!

Fortsätt gärna att berätta hur det går för dig. Att sätta ord på tankar och känslor är ofta mycket hjälpsamt i en förändringsprocess.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Leverjag

Åh, vad bra att du inser att alkoholen håller på att förstöra ditt liv och att du kan ändra på det! Det går. Det är jobbigt och inte alltid spikrakt. Mitt råd: Ge aldrig upp. Om du inte klara det ngn gång, ge dig inte det som en anledning att skita i din strävan, utan försök igen och igen. Du lär dig mer och mer om ditt beroende och om dig själv på vägen. Läs och skriv här oavsett hur det går och slarva inte med maten. Suget kommer ofta nör vi är törstiga och hungriga.

Lycka till nu ?

misscharlotte

Tack för era kommentarer! Det värmer. Ikväll är sambon på påskfest utan mig och kommer säkert vara hemma sent. Jag vet inte hur lång tid det kommer att ta innan jag är redo att gå till fester där alkohol är inblandat, men jag vet att det är på tok för tidigt. Jag skulle aldrig missunna min sambo att gå ut och ha kul men måste erkänna att det är rätt ensamt själv hemma. Inte tagit en droppe sedan mitt beslut att lägga ner och det känns så otroligt skönt. ?

misscharlotte

Tack för din respons! Betyder mycket. Ikväll känner jag mig lite mer nere, är för att sambon min är ute på galej och jag hemma i tv soffan. Det är ensamt men jag skulle aldrig missunna honom att gå ut, träffa vänner och ta några glas. Jag antar att det blir bättre med tiden och att jag så småningom med lite tålamod och jävlaranamma ska klara av att följa med på fester där det serveras alkoholhaltigt.

Maharion

Leverjag är klok, lyssna på henne. Önskar att du aldrig ger upp, även fast vägen är krokig och svår, för det är den för de flesta. Tror vi alla lär oss mycket om oss själva på denna resa som vi kan behöva i livet i stort. Många gånger är det svårt att hitta förståelse i sin egen närhet om hur en känner kring att sluta med A. Det finns så många berättelser här som en kan finna och känna igen sig i. Hoppas att du får tid att skriva och berätta hur det går för dig.

Lycka till!

Välkommen hit!
Starkt jobbat hittills. Skönt att du kommit till insikt över vad du vill med ditt liv. Det kommer att bli bättre med tiden. Och du kommer att kunna gå ut igen. Du skrev att du är måttlig ute. Kanske kan ni låsa in alkoholen hemma så att du inte har nån möjlighet att fortsätta om du skulle råka dricka nån gång ute. Se till att ta med dig alkoholfritt alternativ när du känner dig mogen att gå ut igen. Det är faktiskt ok att vara nykter.

Suss73

Vad bra du är! Kände igen mig mycket! Heja dig!

misscharlotte

Tack för kommentarerna! Blir alltid mer och mer motiverad när jag ser vad som skrivs här.. Ikväll blev det påskfirande nummer 2. Nyktert igår och så även idag. Så himla skönt!! Blev ändå bjuden på snaps, öl och vin flera gånger och jag som har så svårt att säga nej (speciellt till snaps och vin) annars satt hela kvällen med påskmust. Jag tror att min vilja är starkare nu än någonsin, trots att det är för tidigt att ropa hej. Kram!!

misscharlotte

Måndag och påskhelgen över. Klarat mig nykter i åtta dagar, trots att min sambo levt la vida loca i tre kvällar i rad. För varje dag som går inser jag vilket bra beslut det här är och vilken investering i livet jag gör. Jag kan fortfarande trilla dit igen, om suget blir för starkt men jag ska klara det här.

misscharlotte

Måndag och påskhelgen över. Klarat mig nykter i åtta dagar, trots att min sambo levt la vida loca i tre kvällar i rad. För varje dag som går inser jag vilket bra beslut det här är och vilken investering i livet jag gör. Jag kan fortfarande trilla dit igen, om suget blir för starkt men jag ska klara det här.

rabarber

Vad stark och bra du är! Var stolt över varje timme, varje dag! Tufft att gå på fest och stå över. Det är inte lätt. Speciellt storhelger som dessa, då det blir mer än vanligt och mycket fokus på alkohol. Vilken seger du måste känna!

NorthernSoul

Starkt rabarber. Fest och krogen ska jag vänta med för egen del. En middag känns överkomlig med alkoholfritt just nu.

misscharlotte

Imorgon är det två veckor sedan jag drack sist. Igår var en hemskt tuff dag.. Brottades med mitt samvete i timmar om jag skulle ge upp och dricka eller inte. Är precis som att ett riktigt sug infinner sig just på fredagar... Men när jag bara tagit mig igenom fredagen vill jag inte dricka på lördagen heller. Idag har jag jobbat så har inte kunnat dricka. Men det känns så bra och jag mår mycket bättre utan skiten. Känns som att jag har mer livsglädje att den ökar för varje dag som jag besegrar det vansinniga suget. Är det någon som har något/några tips om hur man kan sluta tänka på att dricka, speciellt på helgen?

Nagelbitaren

Absolut, en solig vårdag. Det är fredag - humöret på topp efter en tids nykterhet - varför inte unna sig.

Så tänker jag jätteofta, men varje sådan dag är jag himla glad om jag fortfarande är nykter på kvällen - och särskilt dagen efter. Så jag antar att det där suget som upplevs jöttestarkt kanske inte är så starkt som det utger sig för att vara.

Det vanliga är väl att föreslå att man fyller tiden med annat och det är nog inte en dum idé. Jag tror också det är bra att man vet att suget går över - och när det väl gör det så är man på ett bättre ställe än om man föll för det.

När någonsin leder alkohol till något bra, i längden?

Sundare

Jag kommer här lite sent o säger välkommen till forumet o gratulerar till ditt kloka beslut!
Jag är ingen träningsmänniska tyvärr (av olika orsaker)!men det är ju en fantastisk strategi att hantera sug o göra sig upptagen med något du inte kan kombinera med alkohol. Jag är en aktiv person o jag får hjälp av allt som just inte går att göra när man samtidigt dricker.
Nu önskar jag dig en fin söndag!

Sundare

Jag kommer här lite sent o säger välkommen till forumet o gratulerar till ditt kloka beslut!
Jag är ingen träningsmänniska tyvärr (av olika orsaker)!men det är ju en fantastisk strategi att hantera sug o göra sig upptagen med något du inte kan kombinera med alkohol. Jag är en aktiv person o jag får hjälp av allt som just inte går att göra när man samtidigt dricker.
Nu önskar jag dig en fin söndag!

misscharlotte

Tack för all respons. Känner mig alltid motiverad av att gå in här och läsa.
Idag är det min sista dag i friheten, imorgon ska fotbojan på i 40 dagar. Detta tack vare min dumma rattonykterhet.
40 dagar går fort, men har ändå gått och varit deprimerad över det här i flera dagar när det närmat sig.
Försöker tänka att efteråt så är allting som vanligt igen, tycker nästan att en del av straffet har varit att gå och tvingas vänta och vänta på det här.
Det är nolltolerans gällande alkohol så minsta lilla misskötsamhet så åker jag in i stället. Finns dagar som jag går och tänker hur i helvete hamnade jag här. Men jag försöker se positivt och efter en inte så lång tid från nu så har jag körkort igen och allt kan återgå till det normala. Om inte spriten vinner över mig igen.

anonym11208

Härligt att läsa att du känner mer livsglädje! Inget ont som inte har något gott med sig, jag tänkte på fotbojjan, då kan du ju inte dricka! Hur vet de om du dricker? Gör de oanmälda hembesök?

misscharlotte

Kul och höra, tack :-)
Precis! De kan komma när som helst på dygnet, tidigt på morgonen, mitt i natten. Så jag kommer definitivt att hålla mig i skinnet. Även andra saker såsom punschpraliner och rödvinssås ska jag hålla mig borta från, de gör utslag på alkomätaren det också fast man inte tänker på det.. Hehe.

Kanske inte så dumt ändå med en yttre kontroll... Pratar mest av egen erfarenhet. Hade varit ett stöd, tänker jag, på sätt och vis. Är dock väldigt glad för att jag sluppit. 40 dgr går fort. Men vad tänker du om "som vanligt" efter 40 dgr? Du får väl inte tillbaka körkortet direkt? Just det där med deadlines har haft en dålig inverkan på mitt drickande. Hoppas att du har en bättre plan, eller har en plan för hur det ska vara efter 40 dgr.