av Christoffer

Hej alla,
Har läst här under ett års tid och skriver nu mitt första trevande inlägg.
Trodde jag var unik men min historia har väldigt många likheter andras här på forumet;
Är i medelåldern, gift och har tre utomjordiskt fina barn. Har druckit mycket alkohol genom åren men alltid känt att jag haft koll. Stor sorg efter förlust av viktig person i mitt liv för ett antal år sedan ser jag som utgångspunkt till mitt alltmer ökade intag av alkohol.
Senaste åren druckit osunt mycket (nästan varje kväll under några års tid) och känner att denna trend måste brytas för annars vet jag inte vad som händer i förlängningen.
Har gömt alkohol, smygdruckit, kört iväg tomflaskor när ingen ser, mycket huvudvärkstabletter och blivit en alltför passiviserad person med låg energi.
Aldrig gått i terapi eller dylikt, aldrig kommit upp som något problem vid hälsokontroller genom åren eller så. Ifrån att i många år varit "intresserad" av destillat har jag nu insett att årgångar och tillverkningsmetoder egentligen varit underordnat för mig - jag gillar att bli påverkad helt enkelt!
En söndag för ett par månader sedan, efter en fin kväll med frun och barnen och en delad flaska rödvin tänkte jag inom mig att nu lägger jag ner alkoholen och har inte druckit någonting sedan dess - faktiskt inte heller känt sug alls under denna period. Jag har haft vita perioder tidigare någon gång genom åren men då räknat dagar som någon sorts prestation men denna gång känns det annorlunda; Nästan som en befrielse att inte behöva dricka, inte som en uppoffring att behöva avstå som det tidigare känts som.
Känner skillnad i mitt liv såsom effektivare på jobbet, bättre sömnkvalitet, mer närvarande i stunden etc. Men jag känner mig inte gladare om ni förstår, känns som jag väntar på något, kanske "det vidare livet"? Lite sådär "utan riktning" i livet på något sätt (låter flummigt jag vet :))
Största och finaste vinsten i detta är att jag känner att jag är en bättre förälder till mina barn och sannolikt en bättre hälft till min partner (även om den relationen testas lite nu när det är nya förutsättningar). Min självbild är bättre och den sidan av mig själv som jag "skämts" över är nu på väg att suddas ut vilket känns kanon.
Har inte talat om för någon att jag "slutat" och har heller ingen deadline för hur länge jag kommer vara utan alkohol. En insikt jag tagit till mig på forumet är att inte försöka måttlighetsdricka - känner att jag inte klarar det. Dricker jag så vill jag ju bli påverkad vilket är utgångsproblematiken...
Min fundering då slutligen; Ni som slutat, hur lång tid har det tagit innan ni känt er hela och glada i ert "nya" jag? Kommer jag fortsatt känna att något saknas och att jag går omkring i någon slags "väntan"?

Christoffer
tis, 2016-11-08 - 10:30

Hej alla,
Har läst på forumet en hel del nyligen och kanske har det att göra med paa som tydligen skall göra sig lite exta tydligt kring 3,6 och 9 månader utan a. Hur som så har jag funderat på om jag skulle kunna måttlighetsdricka nu och begrundat för- och nackdelar. Kände lite sug efter vin för någon vecka sedan men har nu bestämt mig för att fortsätta på den inslagna vägen.
Hur som helst mår jag bra och tänker generellt inte så mycket på a egentligen.
Jag läste precis igenom min tråd och kan komma ihåg alla de faser jag gått igenom under dessa månader och jag är ärlig när jag säger att nykterheten hittills inte varit någon prövning för mig. Jag vet samtidigt att hade jag inte bara beslutat mig för att sluta den kvällen skulle jag mycket väl kunna fortsatt och fördjupat mitt missbruk och skapat ångest och tråkigheter för mig själv och familjen. Kanske hade jag nått min botten och samtidigt förlorat familj och vänner - hemska tanke! En skör tråd som vi alla balanserar på gällande viktiga beslut tänker jag.
Mitt liv numer innehåller vardagslyx som jag gläds mycket åt; en sådan lyx är att gå och lägga sig tidigt tillsammans med lillgrabben med en kopp kaffe och mysa med läsläxor, roliga youtube klipp eller bara ligga och snacka en halvtimme eller så under täcket innan han somnar. Ofta med skratt och funderingar som värmer hjärtat :)
Slutligen till alla er som kämpar i början på er nykterhet: Håll ut!! Det blir verkligen mycket bättre!!! Ta inte den enkla vägen utan våga förändra vanan i grunden. Jepp, det var lite uppdatering och råd ifrån en gammal alkis efter 9 månader ;)
C

Christoffer
tors, 2016-12-08 - 10:55

Liten statusrapport eftr 10 månader utan a.
Suget finns egentligen inte alls och tankarna på alkohol är få.
Känner mig stark, positiv och hel. Intressant att återhämtningskurvan inte tycks plana ut utan det blir verkligen bättre efter hand. Har själv alltid tänkt att livet skulle bli fattigt utan a speciellt för en vinkännare som jag :) Med risk för att låta som en klyscha; håll ut och kämpa på! Högsta vinsten finns runt hörnet!!
/C

Christoffer
fre, 2017-02-17 - 11:08

Tack PI för fina hälsningen!
Jaha, då har det faktiskt gått ett helt år och lite till sedan jag slutade med a.
Reflektionen är att det varit mycket upp och lite ner.
Kroppsligen så har jag läkt mycket och blivit starkare, smalare, lättare, rörligare än på många år och det känns jättekul att kunna utöva olika idrotter som jag i princip lagt ner för "skador".
Jag känner mig "vaken" och allert och sover underbart djupt och länge.
Sockersuget finns dock kvar....
Jag är mer tålmodig, är helt närvarande i familjen och jättetacksam för att jag känner mig som en bättre man och far och det är den absolut största vinsten för mig.
Upplever lite "nya" känslor och har börjat fundera än djupare på meningen med allt - dock i någon sorts utforskande perspektiv och med förväntan och spänning snarare än grubbel.
Jag vet inte hur länge jag fortsätter på det helnyktra spåret men just nu känner jag inget behov av att hitta tillbaka till måttlighetskonsumtion - för mycket på spel helt enkelt :)
Lycka till alla som kämpar! Önskar er alla att få uppleva den känslan jag nu har i kroppen jämfört med tidigare :)
C