av Christoffer

Hej alla,
Har läst här under ett års tid och skriver nu mitt första trevande inlägg.
Trodde jag var unik men min historia har väldigt många likheter andras här på forumet;
Är i medelåldern, gift och har tre utomjordiskt fina barn. Har druckit mycket alkohol genom åren men alltid känt att jag haft koll. Stor sorg efter förlust av viktig person i mitt liv för ett antal år sedan ser jag som utgångspunkt till mitt alltmer ökade intag av alkohol.
Senaste åren druckit osunt mycket (nästan varje kväll under några års tid) och känner att denna trend måste brytas för annars vet jag inte vad som händer i förlängningen.
Har gömt alkohol, smygdruckit, kört iväg tomflaskor när ingen ser, mycket huvudvärkstabletter och blivit en alltför passiviserad person med låg energi.
Aldrig gått i terapi eller dylikt, aldrig kommit upp som något problem vid hälsokontroller genom åren eller så. Ifrån att i många år varit "intresserad" av destillat har jag nu insett att årgångar och tillverkningsmetoder egentligen varit underordnat för mig - jag gillar att bli påverkad helt enkelt!
En söndag för ett par månader sedan, efter en fin kväll med frun och barnen och en delad flaska rödvin tänkte jag inom mig att nu lägger jag ner alkoholen och har inte druckit någonting sedan dess - faktiskt inte heller känt sug alls under denna period. Jag har haft vita perioder tidigare någon gång genom åren men då räknat dagar som någon sorts prestation men denna gång känns det annorlunda; Nästan som en befrielse att inte behöva dricka, inte som en uppoffring att behöva avstå som det tidigare känts som.
Känner skillnad i mitt liv såsom effektivare på jobbet, bättre sömnkvalitet, mer närvarande i stunden etc. Men jag känner mig inte gladare om ni förstår, känns som jag väntar på något, kanske "det vidare livet"? Lite sådär "utan riktning" i livet på något sätt (låter flummigt jag vet :))
Största och finaste vinsten i detta är att jag känner att jag är en bättre förälder till mina barn och sannolikt en bättre hälft till min partner (även om den relationen testas lite nu när det är nya förutsättningar). Min självbild är bättre och den sidan av mig själv som jag "skämts" över är nu på väg att suddas ut vilket känns kanon.
Har inte talat om för någon att jag "slutat" och har heller ingen deadline för hur länge jag kommer vara utan alkohol. En insikt jag tagit till mig på forumet är att inte försöka måttlighetsdricka - känner att jag inte klarar det. Dricker jag så vill jag ju bli påverkad vilket är utgångsproblematiken...
Min fundering då slutligen; Ni som slutat, hur lång tid har det tagit innan ni känt er hela och glada i ert "nya" jag? Kommer jag fortsatt känna att något saknas och att jag går omkring i någon slags "väntan"?

Adde
lör, 2016-04-23 - 10:07

nog ingen tvekan om att det går "ryckvis".

Ett talesätt bland tillfrisknande är att jag får det jag är mogen för. Dvs saker som jag exvis hör från andra kanske jag inte fattar förrän lång tid efter när det liksom har "mognat till sig" inombords. Jag har haft flera såna rejäla aha-upplevelser när pengen har trillat ner och jag äntligen fattar !! Och det är garanterat en fantastisk upplevelse !!

Min absolut största aha-upplevelse kom på ett avslutningsmöte på Gullbranna ( alltid första helgen i september, sök i AA's kalender) där jag lyssnade på en anhörig som delade om sitt nya liv. Jag var själv väldigt vilsen i min roll som nybliven (1,5 år) nykter alkoholist och hade ingen fast punkt att stå på eller ens sikta på. Jag hade funderat väldigt mycket över vem jag var eller vart jag skulle i livet utan resultat. Då står denna underbara kvinna på scenen och delar om sitt liv och hur hon hade gått vidare från en destruktiv relation och hittat sitt nya liv och det var exakt det jag ville, och behövde, höra.............allt föll på plats för mig då !!

Jag var helt överrumplad över min reaktion och körde hem i ett tillstånd av sanslös upprymdhet och från den dagen hittade jag fram till min egen person och fattade att jag är den viktigaste personen i mitt liv. Fungerar inte jag så fungerar inget runt mig, jag måste vårda mig själv och börja bygga upp min då väldigt knäckta självkänsla.

Att jag lärde mig att acceptera mig själv gjorde allt så mycket enklare. Men det kommer inte över en natt....jag måste vara mogen för det.

En dag i taget och utan att ta det första glaset underlättar :-))

Christoffer
mån, 2016-04-25 - 10:12

Härligt att läsa om din upplevelse :)
Ja saker och ting i livet har en tendens att "falla på plats" när man är redo.
Var på herrmiddag i helgen och visste att det skulle bli en prövning av rang när det gäller a. Hade köpt med egen a-fri öl och gjorde ingen sak av det utan njöt och var med som alla andra. En liten intressant reflektion är att jag riktigt njöt av kvällen som bjöd på massor av skratt och glada tilltag. Roligare utan a? Låter som någon sorts efterhandskonstruktion..
Underbart också att kunna ta bilen hem på morgonen, utsövd, för att sedan utmana grabben i en tennismatch istället för att vara trött och grinig några dagar av bakfyllan.
Tänkte att lite "rosa moln historia" kunde vara på sin plats så här på måndagsmorgonen :)

Christoffer
ons, 2016-05-04 - 09:25

Jo allt rullar på och jag kan konstatera att jag inte tänker så mycket på a längre. Har tagit upp ett gammalt fritidsintresse sedan någon vecka vilket väckt lite goa känslor, fina stunder med lillgrabben och bra träning. Endast två baksidor med min förändring hittills egentligen; 1. Starkt sötsug, 2. Lite jobbigt i relationen med frun.
Nr 2 ovan känns inte bra. Lite som om jag håller på och lära känna henne lite på ett "nytt" sätt och jag är inte säker på att jag gillar det "nya". Inser ju att förändringen ligger hos mig men jag lägger märke till saker och tycker våra samtal tenderar att bli "omständiga" och tråkiga om du förstår.
Antagligen bara en fas som jag går igenom men faktiskt så jobbig att jag funderar på om vi inte borde prata med någon utomstående - terapeut eller så.
Hur går det själv? Fyller du din tid med bra saker?

Äntligen fri
tors, 2016-05-05 - 07:05

Känner igen båda..
Jag har fortfarande alltid choklad hemma och jag tillåter mig att mumsa när sockernivån blir låg. Håller annars igen på sockret men om jag blir låg och känner mig trött reglerar jag med lite godis/frukt. Kom ihåg att alkohol är inget annat än processat socker. Det är därför du nu ersatt alkohol med godis. Samma receptorer. Mycket mycket bättre med lakrits än lakritsshots ;)

Relationer kan bli knepigt nu när du "fått nya glasögon" och ser allt annorlunda. Din fru har det inte och det tar längre tid för henne samtidigt som du fortfarande ligger i en fas där du kan bli småirriterad på grund av PAA (post akut abstinens). Jag försökte få min dåvarande fru att följa med till AAs anhörigprogram (http://www.al-anon.se/) men hon ville inte. Tyvärr är vi skilda idag men det hade vi kanske varit oavsett.. Men jag känner många inom AA som har reparerat sina förhållande oavsett anhörigprogram eller inte. Många berättar om just det du beskriver ovan men samtidigt om hur fin relation de har idag och hur relationen plötsligt börjat utvecklas igen. Man har lyft sin relation till en annan nivå.

Jag fyller min tid i huvudsak med förberedelser inför mitt nya spännande jobb som jag påbörjar inom kort, spenderar tid med min dotter (som håller på att lära sig räkna och skriva), gå på AA möten (5/vecka) och att träna dagligen (mitt mål är att gå ner från 100 kg till 75 kg, har 8 kg kvar..). Jag belönar mig med mindfulness, ljudböcker, god/nyttig mat och köpa lite nya kläder allt eftersom kroppen förändras.. Funderar på en längre resa kring jul när jag uppnått mitt viktmål. Pengar är numera inget problem, kontot på banken bara växer eftersom jag inte spenderar 80-100 000 kr/år på systembolaget, krogar, taxi, bortsupna saker, kompensationspresenter, sjukskrivningar och impulsköp :D

Ha nu en skön långhelg ;)

Christoffer
mån, 2016-05-09 - 08:26

Helgen har ju varit helt kanon! Vilket väder!!
Jepp - har tänkt på det där med PAA - känner mig lite "irriterad" över lag just nu. Tänker att det där med AA är helt uteslutet för min (vår) del. Jag har valt spåret "kan själv" dvs inte berättat för någon att jag slutat med a, inte berättat hur jag mår eller min plan med det hela. Jag vet av att ha läst på forumet att detta kanske inte är den bästa taktiken men känner att jag vill ge det en ärlig chans så här. Relationen får vi nog dock ta tag i då det inte känns bra - tänker att rider jag bara ut 6-9 månader utan a borde jag komma i bättre balans och har då större chans att lösa det hela.
Gött att du tränar Äntligen fri! Var bara vaksam så det inte blir ett nytt "beroende" eller "last" för dig. Har du satt upp något mål med träningen? Något lopp eller liknande? Kanske kan ta lite av de 80-100' och dra till amerika och springa New York maraton? :)
Keep up the good work!
C

Christoffer
fre, 2016-06-17 - 11:32

Ja, det är en stor skillnad på mitt mående nu när jag igen läser igenom min tråd här.
För mig själv är den stora och helt dominerande positiva effekten av min nykterhet att jag nu ser på mig själv som en bra person. Min självbild är helt enkelt jättemycket bättre. Rent praktiskt så har jag hittat tillbaka till den kreativitet och det lugn som jag hade tidigare (innan jag började överkonsumera alkohol). Jag har mer energi, uträttar mer, tänker skarpare (vilket såklart hjälper mig i jobbet) och sover djupare och bättre.

Jag har alltid haft en mycket nära relation till alla mina barn men jag är nu mer närvarande och vi gör mer saker tillsammans. I stället för passivitet så spelas den badminton på gräsmattan på kvällarna och energinivån i familjen över lag är högre än tidigare.
Sötsuget finns kvar men har lagt sig lite och det enda egentliga bakslaget såhär långt är relationen till min fru som borde vara bättre.
JAg har funderat mycket kring detta och tror att det hela bottnar ii två dimensioner:
En rolldimension som blivit lite ny och "otrygg" då jag gör andra saker nu och tar annan sorts ansvar i familjen. Jag tänker att min fru har lite problem att justera in sig i detta och väljer att fokusera på nackdelar istället för fördelar i denna nya rollsituation.
Den andra dimensionen är hur jag upplever min fru, tänker att min bild av henne har ändrats - att jag har en ny sorts "kravbild" (förväntningar etc.) på henne och känner att vi nog måste förändras tillsammans om detta skall bli bra till slut. Är det någon därute som upplevt något liknande detta så svara gärna i tråden då jag behöver feedback på hur jag skall förhålla mig till ovan.
Summa summarium: Är på uppåtkurva just nu och så glad att jag valde stiga av tåget en bra bit ifrån slutstation - nu gäller det bara att inte kliva på igen :)
C

miss lyckad
fre, 2016-06-17 - 17:59

Hej! Kan tänka mig att när en partner upphör med missbruk läser och ägnar sig åt människans beteenden, beroenden, relationer. Dvs mycket om människans psykologi. Och partnern som ej missbrukat inte har ägnat sig åt dessa funderingar utan är som hon alltid varit. Då borde det bli obalans i relationen. Tror att det är ungefär som när den ena partnern börjar studera. Då är det mycket vanligt med separation. Man hamnar lite på olika våglängd. Det är säkert därför kurser för anhöriga rekommenderas i behandlingssammanhang. I min relation har vi problem med A båda 2. Jag läser mycket har alltid gjort om olika saker. Jag diskuterar med sambon, jag förklarar om saker jag tror på och varför man har vissa känslor när man slutar med A osv. Han är inte lika intresserad som jag, men lyssnar oftast och på det sättet"hänger" med i utvecklingen. Jag vet så klart inte om detta håller längre fram. Men som med allt annat så länge kärleken finns kvar kan man utveckla förhållandet. Du kanske ska diskutera om A med din partner? Fråga henne om hur hon upplever din nykterhet? Detta kanske ni redan diskuterat, men för att utveckla relationer krävs insikter och förståelse från båda håll. Jag är ingen relationsexpert men det är klart att relationen blir annorlunda när man gör stora livsstilsförändringar. Ge varandra tid...

Krumeluren
fre, 2016-06-24 - 10:07

Hoppas att du får en riktigt fin midsommar! Jag känner fortfarnde stor tacksamhet för din raka och tydliga kommunikation. Den bröt sig igenom min förnekelse och nu är jag på rätt tåg på väg till den (enda) rätta destinationen.
Jag kommer att njuta av att kunna fokusera på min dotter och mina vänner istället för att vara passiv och "jaga" alkohol....
Stor kram & Glad Midsommar!
??????????

Christoffer
mån, 2016-08-01 - 09:29

Här kommer en liten uppdatering ifrån mig efter ca 6 mån utan alkohol;
Orken har kommit tillbaka! Tidiga morgnar för fiske och golf nu under sommaren har givit underbara stunder i naturen och tillsammans med barnen - detta är jag mycket tacksam och glad för. Någonting jag inte skulle prioriterat under tiden med a då ork/tid/prioritering ej funnits. Detta är så himla sorgligt för det är inte bara jag som förlorat utan även familjen har på något sätt få stå på vänt och det smärtar att tänka på detta. Nu känner jag ett ansvar att fylla min och barnens tid i detta jordeliv med fina och viktiga stunder - att använda den tid som finns kvar, hur lång den än blir, på bästa möjliga sätt har blivit en sorts ny livsfilosofi för mig. Låter flummigt och "överdjupt" ja vet men tillåter man sig fundera på djupet om att vi endast lever en gång, de människor man älskar kommer att försvinna till slut (eller jag själv) och att hälsan inte kan tas för givet så blir det mycket lättare att hålla sig ifrån a.
Känner dock ingen stolthet alls i att vara alkoholfri, att jag varit duktig eller så - bara lider av att jag slösat med mitt och mina näras liv alltför länge. Konstig känsla!
Jag är förändrad och min relation till min fru har blivit sämre. Jag har nog blivit mer närvarande och "krävande" i mitt uppvaknande och det har ställt till det lite för oss. Hon har tidigare sagt att jag borde göra något åt min relation till alkohol och nu när jag valt att vara utan raljerar hon över att det är tråkigt att inte kunna dela en flaska vin...känns trist tycker jag då vi båda borde vara vinnare på detta. Någon därute som upplevt liknande?
Jag mår bättre fysiskt, sover bättre, är gladare, piggare men det vilar något lite dämpat över min personlighet ännu och jag tror att det beror på relationsläget med frun. Har dock läst här på forumet att det brukar "hända" posiitiva saker mellan månnad 6 och 9 utan a så jag väntar och ser :)
Jepp, det var det - till er där ute som kämpar: kriget vi kämpar är SÅ mycket större än bara att besegra ett sug eller ett tillstånd av lugn - håll ut och vinn tillbaka värdighet, stolthet och glädje - själva livet väntar :)
Hörs!
Filosof C

Jullan65
ons, 2016-08-03 - 06:16

Grattis tänker jag verkligen säga, till dina 6 månader nykter. Tycker absolut att det är något att vara stolt över. Jag levde med en man med alkoholproblem för länge sedan, innan mitt eget amissbruk kom i dagen. Som medberoende jag blev, behövde jag själv hjälp och stöd. Jag hade inte alltid det sundaste förnuftet kan man väl säga, efter år av alkoholens verkningar i vårt förhållande. Dessutom hade jag ju själv problem med a, vilket jag inte förstod då riktigt, tyvärr. Gick iallafall i kbt terapi och på alanon ( anhöriggrupper) anonyma möten, och fick mkt gott till mig. Mycket förändras ju och det kan bli jobbigt att möta, kanske en helt ny person där hemma:-))) för båda er sas. Lycka till på din fortsatta resa.

Sisyfos
fre, 2016-08-05 - 00:38

Grattis till din nyktra period! Jag vet inte säkert, men jag tycker att jag har läst andra inlägg om relationer som blir lite jobbiga när någon slutar dricka härinne. Det finns ju troligtvis en medberoende problematik hos din fru och det är inte alltid uppskattat att styrkeläget förändrats. Tycker att det är omoget av henne att raljera över att du inte dricker, men det kanske hör till medberoendet och är ett beteende som hon borde jobba med. Hoppas ni kan reda ut det och som sagt, du är nog inte ensam i detta. Tror jag har läst det förr.

Christoffer
fre, 2016-10-07 - 14:02

Jepp då har det gått 8 månader och jag skriver inte så ofta här längre men läser en hel del. Har inget att skriva om helt enkelt känns det som.
Intressant är att kroppen har återhämtat sig en hel del och jag känner mig stark och hel rent fysiskt. Håller igång med lite vardagsmotion och en del golf och känner att jag är smidigare, starkare och mer uthållig än på länge - känns bra!
Funderade en del på att a blev en vana för mig, likt att borsta tänderna eller att ta en kaffe på maten. Någonstans tidigt försvann själva "njutningen" för mig, det där lilla extra t.ex. med ett gott vin. Sista åren blev det mest dåliga bieffekter av a och "njutningen" uteblev. Så jäkla lurad man är helt enkelt. A kostar mycket pengar, tar på hälsan, utseendet, livslusten, orken, det sociala etc etc. och jag fick egentligen ingenting tillbaka.
Undrar om "njutningen" hade kommit tillbaka om jag igen börjat konsumera? Hypotetisk fråga dock då jag inte har några som helst funderingar på det i nuläget.
Ja, inget nytt egentligen att dela med mig av denna gången :)
Lycka till allihop där ute och kom ihåg: Vi har bara ett liv (vad vi vet..)!
C

Levande
fre, 2016-10-07 - 19:42

Tror att vi är många som har gjort slut på dagarna med njutning med alkohol, så vissa av oss får finna andra vägar.
Visst snurrar det många tankar när kropp och själ vaknar.
Grattis igen till dina månader och önskar dig en fin helg

Fenix
fre, 2016-10-07 - 21:45

Christoffer för att du delar med dig efter långa tid utan a. Inspirerande!!!

miss lyckad
fre, 2016-10-07 - 22:02

Kul att höra att det går bra för dig. Vi kan klappa oss på axeln några gånger då och då för att vi verkligen gjort något bra. Det ska vara gott att leva....

Krumeluren
mån, 2016-10-10 - 23:17

Roligt att höra ifrån dig att det går bra för dig.
Jag saknar konstigt nog inte alkoholen och när jag är borta på middagar och fester njuter jag av att min hjärna är skarp, att jag är mindre trött och blir inte sugen fast än andra dricker. Men när jag är ensam så kan jag komma på mig att tänka på att det vore roligare om man fick dricka.... En flykt från ensamheten. Det är bara att fortsätta jobba på det, fokusera och aldrig glömma hur det var innan man slutade. Det finns inga alternativ!
Allt gott till dig!
//K