Så jag har varit medveten om att jag har problem med alkohol i många år och "slutat" oändligt många gånger. Jag gillar bäst att dricka ensam eftrersom jag skäms över mitt drickande. Har haft supar polare förr men dessa relationer har jag inte kvar så vill jag supa får jag sitta själv. Har suttit på parkbänkar, däckat på offentliga platser, hamnat i fyllecell, vaknat upp med blåmärken och skärsår som jag inte vet hur dom uppkommit. Hängt på svart klubbar, haft massa sex jag inte velat ha, blivit våldtagen, förlorat fina personer och allt för den jävla alkoholens skull.
Flyttade från stan för ca 9 år sedan vilket förbättrade situationen rätt mycket. Inga mer svartklubbar och skumma krogar med dåligt folk, inget supande på bänkar och fylleceller men jag har svårt att låta bli att dricka. Det går i perioder det brukar se ut så att jag köper en vinbox plus en liten explorer, åker hem och börjar dricka vinet medans jag skriver lite på flashback. Det känns trevlig och bra, alla bekymmer blir mindre och mindre för varje glas, jag känner mig förträffligt smart som gjort slag i saken och köpt hem detta. Vaddå är det fel att sitta och må bra och ha trevligt? nej knappast jag har ju jätte kul. Snygg och smart är jag. Jag lyssnar på musik, sitter och sjunger med, pratat med mig själv skrattar allt är jätte bra. Dricker ungerfär halva boxen innan jag däckar.
Vaknar till musiken som nu låter fördjävlig. Ont i huvudet och ångrar mig. Dricker darrande ett par koppar kaffe och det är nu flaskan explorer som jag listigt sparat till morgonen kommer väl till pass, ner med det i kaffet, rejäl mängd och snart allt återigen fantastiskt. Jag kan börja skratta av glädje över hur bra allt är. Flaskan går åt rätt fort och sedan har jag ju vinet kvar.
Sedan tar det ju slut och allt blir fruktansvärt. Ni vet ju hur det är. Lyckas däcka på något sett sedan vaknar dagen efter och vill bara ta livet av mig. Det är nu jag "slutar" dricka. Men det gör jag ju inte. När jag kommer in i det upprepar sig detta scenario 2 gånger i veckan.

Jag kan klara ett par månader ibland, ibland bara ett par veckor men sedan kommer massa bra anledningar för att köpa hem kittet igen. Anledningar jag kommit på är:

Jag är glad.
Jag är ledsen.
Jag har pengar.
Jag är nästan pank.
Det är sommar. Eller vår eller höst eller vinter.
Jag ska bara göra det en sista gång.
Jag gjorde det för ett par dagar sedan lika bra att ta en vända till.
Jag har inte druckit på länge.
Jag ser någon annan komma med en påse från bolaget.
Det är helg. Eller måndag eller tisdag osv.
Jag kan sluta men ska skjuta upp det.

Är sjukt trött på det här. Hade ett uppehåll på flera månader efter en vända på psyket (har andra psykiska problem) och mådde jättebra, hade fått nya mediciner som fungerade och kände inget som helst sug, tvärtom kände att jag lagt det bakom mig en gång för alla. Tackade nej när det erbjöds utan problem, sov bra, vaknade utan ångest och åt på fasta tider, läste böcker och njöt av livet.

Men sedan kom den dagen då jag tänkte att nu när jag mår så bra kan jag unna mig en fylla för att förgylla dagen. Började med att "bara" köpa två vinare men senare den veckan blev det en box och nu har jag börjat köpa spriten också. Det gick snabbt och den kontrollen jag kände är nu som bortblåst. Jag använder ursäkten att bara en sista gång hela tiden men det har för fan pågått många år nu. Känns inte som att jag har ett fysiskt behov av alkohol, det känns mer psykologisk det är som ett tvångsbeteende. Jag vill inte men gör det ändå.

SkåneTösen

Jag klarade mig helskinnad genom julen. Skönt att det är över. Känns rikigt bra att ha klarat mig så länge utan alkohol. Ett tag kändes det hopplöst men det var det ju inte. På det stora hela känner jag oftast inget sug alls.
Nu satsar jag på att komma till 300.

Hej Skånetösen
Att du lyckades ta dig genom julen trots sug är mycket starkt men det är också lärorikt. Du beskriver strategier som faktiskt besegrar alkoholdjävulen. Det är sådant här som jag och andra kan lära oss av. Tack för att du beskrivit detta.
vänligen
Ikaros

SkåneTösen

på att ta ett återfall idag. Det är en dålig dag. Känner mig ledsen och vill bara ha en vinbox. Vet inte om jag klarar denna dag.

Mags

Kämpa för att du förtjänar så mycket bättre än den där falska avkopplingen! Träna! Surfa runt här! Bara önskar jag hade mer än 200 nyktra dagar! Avskyr alkohol och att det blivit en tröst i mitt liv. För jag förtjänar åxå bättre!

SkåneTösen

Då jag bor ute på landet. Klarade dagen inte så mycket pga disciplin utan mest för att jag bara inte orkade ta mig in till byn. Det är den jävla julen som förstört min sinnesro, man försöker inte tänka på det men helgen tär på mig så har det alltid varit. Jag måste skärpa mig till imorgon för då måste jag in och handla mat.
Hade jag haft ett bolag på gångavstånd hade jag suttit och druckit i detta nu. Tur att jag bor där jag bor. Känner mig så ledsen och trött på mig själv. Oroar mig för imorgon... Känner mig nedsliten och sårbar. Hoppas att det känns bättre imorgon.
Bäddar ner mig med en tvserie nu. Skitdag.

Mags

så tog du dig igenom dagen nykter. Det var det viktigaste. Ja, det är fan inte lätt att vara människa. Jag har inte haft mina alkoholproblem så många år men har levt nära alkoholism hela mitt liv. Tänker att det utöver själva drogen finns en tomhet i våra liv som är svårhanterlig. Hur lever man med den liksom?! Men bra jobbat!

SkåneTösen

Nej livet är verkligen inte lätt. Mycket är smärtsamt och svårt, det går inte att komma ifrån. Men det är mycket mer hanterbart om man ger fan i att dricka. Det är det man måste tänka på när suget kommer. Mår lite bättre nu, det ska nog gå att låta bli imorgon också.

Åh vad jobbigt Skåne tösen , vet hur de är med det jädra suget. Du är bara så bäst som klarat så många omgångar mot a djävulen. Skickar cyberstyrka o kramar att klara även denna dag.

SkåneTösen

Var tvungen att åka till stan idag för maten var slut. Hade verkligen ingen lust. Är uppenbarligen i en svacka nu, har knappt orkat med vardagen. Var på min mötesplats idag men hade ingen energi till att delta i något samtal, bara satt och stirrade ut i tomma intet med min kaffekopp. Det är bra med det stället för alla där har någon form av psykisk ohälsa, så ingen tycker det är konstig om man inte orkar prata. Alla förstår och vet hur det är. Men jag satt ju med iallafall.
Och mat fick jag handlat. Köpte en färdig pizza, pallade inte laga mat idag. Ska laga något imorgon.
På fredag ska jag till Malmö och hälsa på en kompis. Det är något att se framemot. Måste försöka tänka positivt. Inget direkt alkoholsug idag men känner mig avstängd på något sätt. Som när man är deprimerad, men jag hoppas verkligen att det inte är en depression på gång...
Kämpa på där ute.

Elias

Starkt att stå emot trots att du är i en dal nu. Detta är min femte vita dag och har ingen aning om jag kan komma upp i >200. Tanken svindlar...
Du är beundransvärd.
Vi kämpar på!

SkåneTösen

Klart mycket värre med bakfylle ångest än att vara lite deppig.
Nu är jag på väg till min kompis i Malmö och känner mig glad. Hoppas att humöret vänder nu, jag har ju hållt mig hemma och inte gått på min mötesplats som jag ska, hoppade tom över ett möte med min kurator...inte bra.
Förr höll jag på såhär hela tiden, sket i möten och isolerade mig. Mycket pga av drickandet men jag har ju psykiska problem också så jag måste hålla ett öga på mitt beteende så jag inte faller i gamla vanor och isolerar mig.
Det är det värsta man kan göra, farligt också för interagerar man inte med någon blir det lätt att man tycker att det inte spelar någon roll vad man gör. Det räknas inte. Det som inte syns finns inte. Osv...
Ska skärpa mig och göra det jag ska nästa vecka.

SkåneTösen

Nu är det färdig deppat och humöret har vänt. Så skönt, var orolig för att jag höll på att bli deprimerad. Jag har upplevt både depression och psykos, och även om båda är jobbiga brukar jag säga att psykos är att föredra för då händer iallafall något.

Hade en djup depression för ett par år sedan och det var hemskt.
Ett helt år...
Varje dag vaknade jag med tanken "jag måste ta livet av mig jag orkar inte mer". Jag isolerade mig. Drickandet eskalerade såklart. Allt kändes hopplöst. Det slutade med en 3 månaders vistelse på psyket.
Jag fattade inte ens att jag var deprimerad, man blir så utsliten att man inte kan tänka klart. Det är många som inte inser att dom är sjuka.
Är så glad att det bara var en liten svacka. Och att jag tog mig igenom det utan att ta till alkohol.

Idag ska jag stapla ved och städa. Igår unnade kag mig en fin penna och färgat papper så jag kan rita. Det blir nog en nog en bra dag. Och nykter såklart!

Svartvit

Vad skönt att det inte blev värre. Var med om samma sak för ett par månader sedan, var påväg in i en depression igen men blev sjukskriven och fick öka min medicinering så nu är det bättre igen. Har också haft en djup depression så jag vet hur du känner, det är helt fruktansvärt när man mår så dåligt. Finns liksom inte ord att beskriva och det är svårt för folk att förstå en. Glad att vi båda klarade oss! Kram

Hej Skåntösen och Svartvit
Ja, en djup depression låter sig inte beskrivas. Jag hade en sådan för länge sedan men minnena sitter kvar, glasklara.
Det otäcka är att alkoholen kan vara med och generera en depression. Samtidigt hjälper den kunskapen mig i att vara nykter.
Jag önskar er fortsatt framgång med nykterheten.
vänligen
Ikaros

SkåneTösen

I torsdags åkte jag till Malmö för att hälsa på en kompis. Jag hade ett ärende i Lund först och när det var gjort begav jag mig till en affär för att köpa en chokladmuffin och då slumpade sig så att jag gick förbi bolaget. Det var länge sedan jag varit så nära ett bolag. Jag kikade in genom fönstret och blev förvånad över att det såg ut precis som vanligt. Vet inte vad jag väntat mig, att bolaget skulle ha förändras lika mycket som min inställning till alkohol?
Men allt såg ut som vanligt. Som om inget hänt. Kände inget särskilt, det var inte så att det lockade att se all vin och sprit i obegränsade mängder.
Gick och köpte min chokladmuffin och en kaffe. Satte mig på ett torg för att fika. Ett par bänkar bort hängde ett gäng som drack. I denna kylan. Mitt på dan. Det kändes sorgset, jag har själv suttit på sådana bänkar och supit. Kände också glädje över att jag tagit kontroll över mitt drickande.
Så mycket bättre med en muffins och kaffe.

SkåneTösen

Idag gjorde jag slag i saken och köpte mig en ny mumin-mugg. Jag har ju en, orange med hattifnattar på, jättefin men det har ju druckits både det ena och det andra ur den...alkohol alltså. Har tänkt ett tag att jag skulle vilja ha en annan "obesulad" mugg. Och nu har jag en. En rosa med mumintrollet och snorkfröken på. I den ska det inte hällas någon vin och sprit i. En alkoholfri kaffemugg. Ingen världsomvälvande händelse men även småsaker är viktiga.

Det värmde att läsa om denna "lilla" sak.

Jag läste någonstans att man kunde skaffa sig något litet och speciellt föremål (sten, ring, smycke el.likn.) och använda som en slags talisman mot sugen eller begäret efter alkohol. Så när man känner sig lite svagare och mer utsatt, ta denna lilla sak och hålla i handen och söka lite extra stöd och kraft.
Jag har inte provat det, utan använder i stället ibland minnesbilder på t.ex. något vackert naturområde för att lugna mig.
Men din "obesuldade" mugg kan ju fungera som en talisman för dig.

Drick nu något varmt och sunt ur din mugg, och tack för denna värmande småsak i januarikylan.

steglitsan

Så fint med muggen, jag älskar alla symbolhandlingar man har för sig. Som påminner om det ljusa och fina istället för det mörka och hemska.

Ha en fin kväll och hoppas att du dricker något välgörande i din fina kopp!
//SL