NY HÄR

Hej alla. Jag vill bara presentera mig som en människa med alkoholproblem. Vet inte varför men det tar så mycket emot att säga alkoholist. Stigma kanske. Har klivit av ett ytterligare en fredag och lördag i min ensamhet med lådvinet som enda sällskap. Jag vet inte varför jag utsätter mig för det här helg efter helg. När jag vaknar och är bakis så är ångesten så stark att jag bara vill fly in i dimman igen. Därför det ofta slutar med två dagar .. och en helvetes söndag som ska genomlidas med svett och ångest. Konstigt nog så är det lättare för mig att dricka mindre i sällskap. Har inte haft problem på det här sättet i mina samborelationer. Bara några öl en fredag eller lördag.
Har insett att jag verkligen behöver prova 90 dagar utan alkohol och påbörjat kursen. Har även berättat för mina när anhöriga att jag har problem med alkohol och att jag måste sluta dricka en period för hälsa och själens skull. Jag hoppas det ska gå bra och att min hjärna slutar hitta på ursäkter för att dricka. Och om det ändå bara var EN flaska vin, inte en hel bag in box... Vet att jag överhuvudtaget inte borde köpa så stora förpackningar, för dom går alltid åt...
Så.. hej på er, hoppas min resa till alkoholfri blir lika bra som många av era!

@Andrahalvlek Tack för tipset, ska kolla in dom! :)

@Amanda L Har läst och fortsätter läsa många av era inlägg. Intressant att få andra synvinklar, och framförallt intressant att läsa inlägg från medberoende. Har tyvärr en nära släkting till mig som alldeles för godtroget ställt upp på lördagar för att köpa mer alkohol till mig. Dom gånger vinet tagit slut och jag skäms för att visa mig utanför dörren. Vaknat bakis på söndagen och undra vad i helsike har jag gjort hela helgen. Skadekontroll..har jag skickat några dumma meddelanden i fyllan. Har jag somnat med tvn på högsta volym och stört grannarna...Bara pinsamheter.

Har till med gått så långt att jag har med mig en ryggsäck för att dölja för mina grannar att jag handlat alkohol. En normal person skäms inte för att han går med en systemkasse?
Har skött mig "normalt" i mina tidigare förhållande. Druckit några öl, ett glas vin, kanske en wisky. Ska tillägas att det gått överstyr en gång i mitt senaste förhållande. Då jag vaknade, fortfarande full och nallade på spriten det första jag gjorde. Helt helt idiotiskt och verkligen ett alkoholist beteende. När jag vaknar och är full fortfarande har jag inga spärrar kvar. Dricker jag måttligt och vaknar med den sedvanliga bakfyllan och mitt "rätta" jag som tänker lite rationellt och förnuftigt skulle jag aldrig dricka så fort jag vaknar. Men ju mer jag skriver desto mer inser jag faktiskt att jag har problem, riktiga problem som jag måste ta tag i. Hur gärna jag än vill kunna bli en måttlighetsdrickare så undrar jag vad det är för saker i mitt liv som triggar mitt beroende. Är en sorts sorg och komma till insikt att man faktiskt kanske aldrig kan dricka alkohol som en normal person. Att man är sjuk i en kronisk sjukdom. Märklig känsla.. Blev en lång text, men tack för att man fick skriva av sig lite.

@Amanda L Jag har lyckades för några år sedan att ha ett långt uppehåll från alkoholen. Det var egentligen inte alkoholen som jag känd e att jag saknade. Det var väl mer.. jaha, fredagkväll. Vad ska jag göra, dra i mig 3l vin och se några bra filmer..Sen började det oftast om på lördagen, såklart. Så var tristessen borta och drivet att hitta på saker med vänner, familj, fritidsintressen var löst. Förstår inte varför man straffar sig så för en kort stunds "njutning" som göra ångesten 100ggr värre när man ska nyktra till.

Sen har jag känt att alkoholen bara gör att känslor skjuts på framtiden. Man sticker hela tiden huvudet i sanden och vill inte se dom problem med har framför sig. Till slut blir ryggsäcken full och det kommer aldrig gå att tömma med hjälp av alkohol. Allt detta förstår jag, och vet jag. ÄNDÅ så sitter man där på fredag med vinet som man lovade efter förra bakfyllan att man ALDRIG skulle dricka. Fantastiskt.. ingen vill bli magsjuk eller förkyld och man försöker undvika det o det går. Men alkoholen är man ständigt på trots att jag VET hur dåligt jag mår när jag ska nyktra till.

@Amanda L Tack för din snälla ord! Jag tänker lite som så.. om jag hade något som fick min ångest att minska kanske jag skulle ge fan i vinet. Sen vet jag inte vad som kom först... överkonsumtion som blivit till missbruk eller om jag har en ångestproblematik i botten som jag försökt självmedicinera. Fick sk "lyckopiller" för många år sedan och det har jag ätit länge. Problemet är att jag aldrig fått egentlig hjälp med grundproblemet utan bara hemskickad med en pillerburk. Nu har jag även tagit tag i det genom att träffa en psykolog. Men har inte vågat eller velat berätta om mitt alkoholmissbruk. Har fått lergigan utskrivet och funderar på om det kanske hjälper mot lättare ångest.. Eller om det bara blir en "trigger" genom att bli så lugn och avslappnad att man inte tycker att lite vin spelar ingen roll..Vill helst ta mig igenom det här utan medicine om jag kan.

@Amanda L Haha, ja det är väl så sant.
Det är ingen som har upplevt att det är svårare att hålla sig borta från alkohol när man samtidigt går på sk "lyckopiller" som t.ex citalopram. Känns som konsekvenstänket eller känslan att man borde avstå minskar för min del.

@Amanda L
Citalopram tar ju udden av både toppar och dalar så jag slipper panikångest i vardagen. Men det är det jag försöker lösa utan piller med hjälp av psykolog. Tanken är ju att trappa ner dosen gradvis och försöka hitta redskap för att klara det helt utan. Flytvästen har ju alltid varit alkoholen när man velat fly ångestkänslor för en stund.. Som naturligtvis inte gjort något bättre. Andra dagen efter efter ett fyra dagars race.. rekord för mig, har orkat max två tidigare. Har passerat ytterligare ett lågvattenmärke och nu känner jag att jag inte bara kan säga att jag ska trappa ner. Jag måste sluta. Har pratat med nära, kära och berättat hur det ligger till. Hoppas att dom kan få mig att avstå dom stunder när det är nära till flaskan. Det är ju ångesten som alltid kommer dagen efter man druckit för mycket som får min hjärna vilja fortsätta dricka. Igår var den värsta abstinens jag någonsin haft med hjärtklappning, ont i kroppen, panikångest attacker under hela dagen. Lyckades sova 3h. Men idag mår jag mycket bättre. Att bli full och slarva med lyckopiller är inte heller bra....

@Amanda L
Hej! Det går bra tycker jag. Fortfarande lite ångest som hänger kvar.. Ont i mage och hals. Inte så konstigt efter sådana mängder rödvin. Känner mig motiverad att verkligen hålla mig nykter. Dessutom så hände något väldigt tråkigt idag. En nära väns anhörig har gått bort, 47 år gammal. Många hälsorelaterade problem som kom av alkohol och droger. Alldeles för ung och han hade hållt sig borta från droger i många år, gick på metadon. Men tror aldrig han kunde ge upp alkoholen. Jag vill INTE hamna där.. hemskt.

@Amanda L Ringde faktiskt alkohollinjen, men satt lite illa till så jag kunde inte prata så länge när dom ringde. Men dom fick spara mitt nummer och jag fattade som om dom skulle ringa igen. Eller så ringer jag. Kan vara skönt o prata av sig också. Har pratat med ett par nära anhöriga också om mina problem. Känns lättare så..

Nästa stora utmaning blir en 4h flygresa om ett par veckor.. Utan alkohol för att döva panikångesten över att sitta instängd utan kontroll. Ska faktiskt ringa vårdcentralen och be om sobril istället. Vet att det inte är någon lösning men jag vägrar få panik på flyget. Behöver den livbojen ändå just nu. Tänker hellre ett par sobril än en massa wisky.
Förstår att det är lätt att bli beroende av benzo också men .. pest eller kolera just nu om jag ska våga flyga.

Rekord i återhämtningstid..Trodde det skulle vara över efter 3 dagar. Idag har det gått 5 dagar sedan jag hoppade av alkoholen. Vaknade med ångestkänslor, hjärtklappning som höll i sig över halva dagen. Nu ikväll har jag äntligen börjat känna igen mig själv och min kropp. Var det värt det här? Nej.. Har tänkt så mycket på vad alkoholen egentligen ställt till det i mitt liv. Det har hindrat mig från att vara den jag egentligen vill vara. Så många helger den har förstört som jag istället hade kunnat göra något vettigt istället för att ligga bakfull med ångest. Tankarna skapar ångest över vad jag gjort med mig själv under alla år. Men jag vet att jag måste se framåt, ta tag i mina känslor och börja hantera dom utan fly dom med hjälp av alkohol. Läste någon som skrev att man kan se det som man är allergisk mot alkohol. Det tar jag åt mig, jag är allergisk mot alkohol och tål det inte. Jag är samtidigt rädd att när jag återhämtat mig psykiskt och fysiskt efter denna hemska abstinens så kommer jag tro att jag kan dricka kontrollerat igen. Och det kan jag säkert en gång.. kanske två eller tre gånger, kanske 10 gånger. Men så småningom kommer jag hamna här igen och det vill jag inte.

Hej!
Det går framåt skulle jag vilja säga. Känner inget sug efter alkohol och känner att både kropp och psyke mår bättre för varje dag som går. Jag är nog på väg till den nivån att jag snart kommer tro att jag kan dricka kontrollerat igen. Men denna gång ska jag inte lura mig själv. Ska verkligen försöka hålla ut dom 90 dagarna som jag lovat mig själv.

Hej, det går bra tycker jag. Haft ett sug efter kall öl ett par dagar men suget går över efter en stund.
Får sysselsätta sig med annat. Motion är himla bra!

Nästan 3 veckor..sedan återfall. Inte överdrivet denna gång. Inget två eller tre dagars race med alkohol. Kände ett begär att bli onykter. Släppa alla hämningar och bara få vara för en stund. Har inte gjort bort mig. Druckit "kontrollerat'. Men ändå i min ensamhet vilket jag vet inte är sunt. Tar det ändå som ett steg framåt och inte bakåt. Druckit måttligt och inte gjort bort mig. Kommer inte dricka mer denna helg.