Att bestämma sig

Det handlar om att verkligen bestämma sig. Jag har varit inne här och läst under lång tid, kommit till insikt om att jag inte hanterar alkohol speciellt bra. Jag måste anstränga mig för att inte dricka för mycket, annars går det överstyr. Känner också ganska väl till mina triggers, dricker oftast inte för mycket i andras sällskap, men finns alkohol tillgängligt och speciellt hemma så finns det inget stopp. Jag vill bara ha mer. Skammen är så stor att jag inte klarar detta såsom alla andra gör. Nu behöver jag bestämma mig, för det känns som om jag står vid ruinens kant. Vart kommer jag vara om ett år om detta fortsätter? Det är anledningen till att jag nu äntligen börjar skriva min egen tråd och inte bara läser i andras. Jag måste skriva här för min egen skull och för att jag ska komma ihåg. Att så här illa är det. Och att jag nu har bestämt mig. Äntligen. Jag är så trött på det här, och på den jag är nu. Nu börjar mitt nya liv.

@Kennie tack för ditt svar. Jag är bara så ledsen just nu. Och känner mig så osäker om jag kommer att klara av det. Mitt självförakt är stort just nu. Att svika sig själv gång på gång är verkligen inget vidare för självkänslan. Men jag vet innerst inne att jag kan bättre. För att jag har bestämt mig på riktigt nu. Jag vill inte vara där jag är nu. Och jag ser det som livsavgörande att stoppa det här dåliga beteendet i tid, innan det blir katastrof.

@Amanda L Tack för dina kloka ord. Jag har läst en hel del fakta och böcker, bland annat skål ta mig fan, men det har ändå inte riktigt ”gått in” förrän nu. Jag blir rörd över att du och många andra ger så mycket till oss som kämpar här på sidan. Ni är fantastiska! ❤️Och att du skrev ”det är inte du”. För det är så jag känner. Detta är inte jag. Just nu är jag trött, orkeslös, plufsig, orkar inte företa mig någonting på fritiden. All energi går till mitt jobb i en ansvarsfull chefsposition. Vart tog min energi och inre driv vägen? Samtidigt vet jag att det är bara jag som kan göra något åt detta , det är mitt eget ansvar ingen annans. Nu är jag på väg på min resa, 3 månaders nykterhet för att bryta mönstret. Inne på min första vecka!

@Amanda L Ser verkligen fram emot att få energi igen och hitta tillbaka. Det läskiga just nu är att jag faktiskt inte ens kommer ihåg när jag inte kände mig trött senast. Det känns långt tillbaka, så jag ska lägga lite tid på att fundera på när jag senast var den person som jag tror att jag är. Hur jag var förr och vill bli igen. Jag dricker oftast inte alkohol på veckorna, det är fredag och lördag som är min största utmaning och trigger. Så nu laddar jag för det! Har varit på jobbmiddag ikväll, inga pix att låta bli att dricka vin. Men tack för uppmaningen att se upp för suget! Jag vet att det kommer att komma!

Första veckan tuffar på! Kände en viss tristess i fredags kväll som jag kan tolka som sug, men vad härligt på lördag morgon! Kaffe, frukost och långpromenad på förmiddagen utan att vara seg och som tidigare komma igång riktigt förrän efter lunch. Samma på söndagen, kaffe med tidning och långpromenad och ändå ha massa tid över till annat. Det är såhär jag vill ha det! Jag vill verkligen påminna mig om att det är så mycket värt att må då här bra på helgen. Så ”Note to myself”: kom ihåg det nu när rösten i huvudet börjar mala om att det nog inte är så illa. Jämför då denna helgen men förra! Nu dags för vecka två, jag känner mig motiverad. Jag har bestämt mig.

@Andrahalvlek tack för pepp! Det betyder mycket🥰

@Amanda L Tack för pepp & jag ska absolut läsa förstainlägg! Om jag tycker det blir för svårt ska jag skriva ner dom 5 värsta minnena så ska jag nog bli påmind om varför jag gör detta och varför det är livsavgörande.

@zamiar Känner också oro för min hälsa. Men jag är snarare livrädd för hur livet ska bli om jag fortsätter att låta alkohol få grepp om mitt liv, snarare än tvärtom. Nu kämpar vi!

Nu gäller det att hänga i. Andra veckan och på konferens. Rosévinet lurar i det fina vädret. Men inte idag, för jag har bestämt mig. Även om jag inte brukar dricka för mycket i jobbsammanhang så vill jag absolut inte börja dividera med rösten i huvudet.

@Se klart tack🙏 Jag tror en dag i taget kommer fungera för mig också. I alla fall just nu, och jag läser mycket på AH. Så mycket klokt att ta till sig! Skriver tyvärr inte så mycket i andras trådar än. Har fullt upp med mig själv och känner inte att jag är i läge att kunna ge goda råd till andra. Inte än, men snart! Och jag vill verkligen ge mig själv chansen nu, känner mig riktigt taggad idag!

Menar inte att låta självisk när jag skriver att jag har fullt upp med mig själv, det är mer att jag fokuserar på mig för allt känns nytt och lite bräckligt. Samtidigt känns det bra och jag känner mig stark i mitt beslut. Igår på konferensen kändes det nästan som när jag var gravid. Jag smög omkring med ett glas bubbel utan att dricka, bytte senare mot bubbelvatten i glaset och ingen märkte något. Avvek lagom tidigt. Oj vad skönt att få gå och lägga sig! Vill inte prata med någon annan än min man och väldigt nära vänner om detta än. Och minns nu känslan av att jag gick upp på Yoga klockan 7, pigg och fräsch! Det var en liten fläkt av lycka som svepte förbi när jag var klar med passet. Mer av det här!

@Smillans du har rätt. Vi skulle fokuserat på oss själva för länge sedan! Nu får vi vara lite egotrippade! Jag har haft en riktigt bra vecka, men nu närmar sig min största trigger nämligen fredagskväll efter jobbveckan. Men jag är redo, ska bara ge svar på tal till rösten i huvudet och tänka på hur bra jag mådde förra helgen! Ha en fin helg!

Lördag eftermiddag och en riktig slö dag. Barnen hemma och så lycklig över att inte ha druckit någon som helst alkohol! Visst kände jag lite sug igår när jag kom hem, men det gick ganska snabbt över. Det som jag känner mig lite störd över är att maken tog några öl och även om det inte är några mängder så märker man ju typ redan efter 2 öl att han har druckit. Jag känner att jag blir rätt sur och lite avståndstagande, inte för att han tar några öl utan mer att jag tycker han blir lite jobbig att prata med. Jag ska prata med honom om det. Men jag mår så dåligt över att tänka på alla gånger vi har tagit 2-3 glas vin, inte mer, och jag har tänkt ”att detta är ju helt lugnt” men ändå måste våra barn ha märkt det. Inte full, men definitivt påverkad. Fy vilka dåliga förebilder vi har varit för våra barn när det gäller alkohol ☹️ det gör mig just nu rätt bedrövad. Barnen är i övre tonåren, på väg ut i sina liv och jag funderar allvarligt att ta en pratstund för att höra hur de tänker kring det här och för att be om förlåtelse helt enkelt. Dom är skötsamma och jag har aldrig uppfattat att någon av dem dricker speciellt mycket. Det enda jag tröstar mig med att helgdagar, jul, midsommar, studenter etc har varit i stort sett vita. Men fy för dessa helger hemma i TV soffan. Jag skäms. Men nu gäller fortsatt framåt!

En vecka till har passerat. Känner mig fortfarande bestämd i mitt beslut. Det går bra och jag känner ingen lust att dricka alkohol. Idag när jag åkte hem från jobbet kom en snabb flash om fredagsvinet, men det gick snabbt över. Går väldigt bra med något alkoholfritt i glaset. Däremot känner jag mig lättretlig och sur, kanske är det något slags tecken på sug ändå. Även om det inte triggar mig att dricka. Jag ser till att boka in andra saker också, ikväll blir det bio. Har pratat med ett av barnen om alkohol och försökte försiktigt komma in på hur hen har uppfattat det hemma. Hen såg inget som helst problem och tyckte inte jag behövde be om ursäkt. Vi har fin och nära kontakt och har varit igenom lite tuffa tider tillsammans, så jag tror hen vågar vara ärlig, men säker kan jag inte vara. Oavsett så påverkar det inte mitt beslut och jag tänker inte låta rösten i huvudet intala mig att det inte är så farligt. Jag har bestämt mig. Punkt. Ser fram emot att vakna utvilad och pigg imorgon bitti.

Onsdag kväll och hemma igen efter några tuffa jobbdagar på bortaplan. Dagarna går. Fortfarande vresig hemmavid, och väldigt trött. Ännu ingen ny energi i sikte. Jag kämpar på. Nöjd ändå med mitt bestämda beslut att bryta den negativa spiralen, att jag backade från det som kändes som stupet. Imorgon ska jag ta mig an min första löprunda på ett bra tag! Det ska bli intressant.

Inatt drömde jag att jag blev full på jobbet. Jag sluddrade och försökte förklara att jag inte hade druckit någon alkohol. För det hade jag inte men ingen trodde mig och paniken var total. Jag vaknade och kände lugnet komma. Lördagsmorgon, pigg och absolut ingen alkohol igår heller. Igår kände jag inte något sug trots fredagskväll. Fortfarande bestämd!

Imorse när jag åkte till jobbet kom ett litet lyckorus farande i kroppen, jag kände lycka över att jag mår rätt bra. Solen sken, morgonen var härlig! Efter det blev jag så känslosam för att jag kände den här känslan. Och tacksam. Jag är mitt i livet och jag kan själv bestämma hur jag vill att mitt liv ska se ut framöver. Idag är det 1 månad och 9 dagar sedan jag bestämde mig för att jag ville vara något annat än där jag var och det känns fortfarande så bra! Heja mig!

@Fia L heja dig också, detta fixar vi! Och 10 dagar är ju jättebra! Att sysselsätta sig med annat som man tycker om tycker jag funkar, och att verkligen uppskatta helgmornar. Det har hjälpt mig. Kram

@Kennie tack! Det värmer och peppar att du ”ser” mig! Kram

@Amanda L och dom kan ju komma lite när som helst, lite överväldigande faktiskt. Kram

@PA hej och vad glad jag blev för att du tittar in i min tråd och frågar hur det går! Allt rullar på väldigt bra, jag har även orkat ta tag i kost och hälsa med ny motivation. Till och med börjat springa lite igen! Jag tycker att tröttheten har gett med sig en del, och jag känner lite ny energi äntligen! Små steg framåt. Att inte dricka alkohol på helgen (som var då jag framförallt drack alkohol tidigare) har blivit en vana och det blir lättare för varje vecka att skippa. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har känt någon fredag efter jobbet att jag gärna skulle ta ett glas vin till middagen. Men icke! Jag är fast besluten att fortsätta på min resa och det är nu snart 2 månader sedan jag bestämde mig. Vill inte tänka längre än 3 månader just nu, jag tar en vecka i taget fram tills dess. Så skönt att inte just nu tänka längre än så. Men en sak vet jag och det är att jag inte vill hamna där jag var, det finns inte på kartan. Ha det fint och tack för att du bryr dig, det värmer och stöttar verkligen!