Hej alla,

Jag hade en användare här för några år sedan, men skrev inte just någonting. Jag är 33 och har egentligen hela mitt vuxna liv haft en obra relation till alkohol. Jag insåg ganska tidigt att jag ofta blev fullast eller i alla fall gjorde olämpliga grejer på fester, vilket ledde till att jag började dricka själv ibland. Men har alltid umgåtts i sällskap där det gått bra att festa mycket och hårt. Sedan har jag alltid varit relativt högproduktiv så livet har rullat på. För fem år sedan träffade jag mamman till min son (han är nu 2,5). Hon insåg efter en tid att jag inte kunde sköta alkoholen så bra och ställde ett ultimatum, sluta supa helt eller så var förhållandet slut. ...tyvärr resulterade det i att jag började dricka mer i smyg, när hon reste bort - eller när jag reste bort (gör en del jobbresor och sådant). Och eftersom det var längre mellan gångerna blev det viktigare att bli skitfull varje gång. Skriva till folk på fyllan och vara jättekonstig eller jobbig, minnesluckor, the works. Och tiden mellan fyllorna (som ändå kunde vara ganska glesa) har det alltid funnits ett sug, jag har planerat hur jag ska dricka och tänkt väldigt mycket på det. Det har kanske inte varit bra, alls, men livet har funkat. Förutom då att jag mått allmänt dåligt i mig själv, känt mig falsk och så vidare. Så för en dryg månad sedan sa jag till min sambo att jag vill separera...

Jag var orolig för att mer egentid skulle innebära mer alkohol, men kände ändå att jag inte var lycklig där jag var och var tvungen att göra något. Tyvärr fick jag ju rätt i det. Jag har varit full de flesta kvällar jag har varit själv den gångna månaden (har ju sonen halva tiden och lyckas ändå bra med att inte dricka när jag har honom (även om det har hänt, men då har det ändå varit ganska lugnt). Och de två helger jag varit själv har jag nästan varit full hela dagarna, oftast för mig själv också, även om jag har ett par vänner som jag träffat vid något tillfälle (och som också har tvivelaktig relation till spriten). Sen förra söndagen kände jag att nä fan, det här går inte. Så jag bestämde mig för att inte dricka själv, inte dricka då jag har jobb eller liknande dagen efter och inte dricka om jag har sonen. Sen blev jag sjuk. Det var rätt praktiskt, lätt att hålla sig nykter om man har feber. Och efter det hade jag sonen i helgen och vi åkte pulka och what not. Också lätt att hålla sig nykter. Även om jag kände mig ensam och ledsen på kvällarna sedan han somnat.

Sen vart det i måndags. Och plötsligt när jag satt på jobbet kände jag att FAN vad nice det vore med vin. Så jag blev full själv i måndags. Och så igår träffade jag en gammal polare som jag pluggat med förut och är på besök i stan. Vi gick ut och drack en del öl, men jag kände att jag ville stressa hem, för jag hade vin kvar i dunken som jag kunde hälla i mig. Vilket också blev så. Inte jättemycket, faktiskt, men så jävla onödigt och dumt.

Jag kommer följa med sonen och mitt ex till hennes mamma över jul, det var liksom bestämt sen innan och vi är inte ovänner eller så, så det känns rätt bra, kommer vara lätt att hålla sig nykter. Men sen är jag tillbaka till mellandagarna och jag vill verkligen inte vara bli full den 27e liksom. Har även tagit kontakt med hälsocentralen och ska träffa nån för ett första samtal, inte bara om alkohol utan om ev depression och så också på morgonen den 27e... Det känns bra. Men jag vill inte fortsätta ha det så här. Och tänkte att va fan, det är många som skriver fint och bra saker här. Det kanske är en bra idé att skriva om hur det är...

linus

La mig i badet för att tina upp efter äventyren i vinterlandet. Det är väldigt väldigt skönt. Däremot kommer jag på mig själv med att va sugen på dricka. Jävla skit! Det är för tidigt! :/ Men idag ska jag vara stark, vill absolut inte inleda en ny arbetsvecka med att va bakis och jävlig.

linus

Än så länge har jag då inte agerat på tankarna. Det är ju positivt. Men vet ni hur sjuk hjärnan är? Det känns som att jag sviker mig själv om jag INTE dricker ikväll. Alltså va fan?! Ja det är bara att hålla ut...

(Alltså kan du inte vara sjuk, :)) Det är vad allt mitt resonerande kring varför Dionysa dricker/drack... landat i, det är den sk pudelns kärna?! Jag vill inte svika mig själv genom att beröva mig spriten! Så har det varit i det fördolda, ända tills nu när jag kommit på mig. Jag är värd bättre – and so are you.

linus

Ja det är galet det där. Jag förstår inte hur det kunnat bli så... Men det är som du skriver - vi är absolut värda bättre!

F ö har jag läst din tråd om problem i förhållandet nu. Du skriver så utelämnande, självransakande och starkt. Det är en imponerande resa du gör!

linus

Verkar som jag ridit ut stormen för denna gång! Suget har släppt lite och jag har tillslut vågat mig till den närliggande Coopbutiken (har väntat med det i typ två timmar för att jag var osäker på om jag skulle komma därifrån med mat eller med 18 folköl). Nu blev det grillad kyckling, potatissallad, läsk och chips. Sicken hälsokur va? Jag hade tidigare ambitionen att laga något ordentligt. Tycker egentligen om att laga rejäl mat, men nu var jag mest lättad att jag kände att jag kunde motstå frestelsen...

Däremot är det galet hur det funkar. För på samma gång som jag är ärligt jättelättad, så känner jag mig också besviken för att jag inte gav efter... Imorgon kommer jag nog däremot inte känna det, jag får försöka fokusera på det!

Ja, det tar ju lite tid att avvänja den lille inom sig och som vill ha fel tutte... Kyckling med tillbehör är ingen dum början. Vi föräldrar får tänka så. Själv har jag just unnat hen kycklingsoppa; rester från gårdagens hemgrillade kyckling i buljong, grönsaksrester och mycken chilli. Katten sitter bredvid och tittar lystet på utspottade kycklingben.
Tack för att du läst i min tråd och gillat vad du såg! Det är ju inte alltid man förstår att uppskatta sig själv på det viset någon annan kan göra. Man bara stretar på som om det var världens naturligaste sak. Hemmablind kanske.

Karin01

På ovanstående frågor :) Kram!

linus

Tack för att ni frågar! Nja... första halvan av veckan var kaos i hjärnan hela tiden. Jag var nervös, stressad, rastlös och allmänt jävlig. Fick mycket gjort på jobbet iofs, men var rätt ur slag egentligen. Tyvärr blev det så att jag drack i onsdags. Det blev inte så väldigt mycket och jag gjorde inget dumt, men det kändes så jävla onödigt egentligen. Igår var jag trött men inte så risig, kände att jag behövde studsa tillbaka och tvingade mig själv att ha en bra arbetsdag, vilket funkade och sen på kvällen hörde jag av mig till en gammal bekant som jag åkte iväg och träffade. F o m idag har jag sonen igen, och då är det lätt att vara nykter. Men vi åkte hur som helst iväg för att hälsa på min mamma över helgen. Det är chill och trevligt. Var ute och sprang på eftermiddagen idag också. Känner mig i rätt bra balans faktiskt, men jag vet ju att bara för två dar sen var jag för allmänt risig att det blev så att jag drack... Aja, helgen blir nog bra.

Hur är det med er? Kram

Karin01

Hade du en fin helg med sonen?
Har din medicin börjat verka än förresten?

linus

Hej Karin! Ja, det hade jag. Det var väldigt bra faktiskt. Vi hade fullt program och var båda sjukt trötta igår eftermiddag, men på ett bra sätt. :) Jag vet faktiskt inte om medicinen börjat verka... det känns som "vanligt" alltså, det går några dagar eller ibland ganska många utan något som helst sug och sen blir jag plötsligt jättesugen. Nu sket det sig ju i onsdags, så det är inte så länge sedan. Men sedan dess har jag inte känt något sug iaf... Men jag känner att jag är sämre i magen (en typisk vanlig bieffekt), så på något sätt verkar den iaf... :P

Men! Jag har några ytterligare tankar om livet som jag ville skriva också... Här kommer en wall of text om hur jag försöker förändra hur jag tänker, jag tror det hjälper mig, så eventuellt kanske det hjälper någon av er också.

Jag har tänkt att jag behöver förändra ganska mycket i hur jag lever mitt liv och nu har jag faktiskt börjat med en del "självhjälpsövningar". Tidigare har jag varit arrogant och fnyst åt sånt, men nu känner jag att jag behöver hitta olika vägar för att ta mig framåt och vara ödmjukare. Jag har funderat en massa på mål - på vad jag vill med... typ allt; på vilka vanor jag har; på vad som är viktigt för mig osv osv. Bryta ner grejer till konkreta handlingar också. Att jag gör si eller så, vilka konsekvenser får det för mitt liv? Jag har gjort det en dryg vecka nu och jag tycker det känns bra. Jag har redan gått tillbaka och reviderat en del långsiktiga målsättningar jag skrev dag ett, för att jag insåg att de egentligen inte är en representation av vad jag vill, utan bara något jag tänkt att jag vill. Låter kanske flummigt?

Självklart är för övrigt alkohol på något sätt inblandat i många av svaren/målsättningarna/tankarna jag skriver ner.

En konkret grej jag gör är att varje morgon skriva ner saker om hur jag vill att dagen ska bli. Idag skrev jag:

1. Jag tror att jag håller mig nykter ikväll
2. Jag tror att jag ägnar en stund åt skrivande under dagen
3. Jag tror att jag har en produktiv arbetsdag
4. Jag tror att jag lagar mat ikväll
5. Jag tror att jag målar ikväll (jag håller ibland på med brädspel och tycker det är väldigt meditativt att måla spelfigurer)
6. Jag tror att jag tränar under arbetsdagen
7. Jag tror att jag fokuserar på en arbetsuppgift åt gången
8. Jag tror att jag städar i extrarummet ikväll
9. Jag tror att jag börjar planera för helgen idag
10. Jag tror att jag är tillfreds med min dag när jag lägger mig ikväll

Än så länge har jag tränat och varit produktiv. Bra start! Anledningen till att jag vill planera helgen så fort som möjligt är att jag är själv i helgen och det är återigen ett typiskt risktillfälle. Punkt två är också viktig. Jag har närt en livslång dröm om att bli författare. Men aldrig gjort något av den. Jag har liksom aldrig MISSLYCKATS med att bli författare, för jag har aldrig försökt. Det är symptomatiskt för mycket i mitt liv: det blir så bra som det blir utan att jag ger det det lilla extra. Jag står inte ut med den sidan av mig själv längre. Jag vill kunna känna att jag verkligen gett mig själv chansen att bli så bra som jag kan bli på något/åstadkomma saker jag drömt om. Det har varit väldigt tydligt med musik för mig. Jag har sen tonåren spelat i band. Det band jag lirat mest med var väl helt okej. Vi svängde rätt bra, men det saknades något. Ofta när vi hade haft ett gig kunde man känna att ja, det var ju kul, men det kunde varit tightare och bättre. Men det är klart, vi har ju knappt repat på länge, - och dessutom var vi fulla! Hepp! Eh, åter till skrivandet. Jag har kommit fram till att jag ska lägga av en stund varje dag för att skriva prosa av något slag. Har jag en färdig bok om ett år? Troligtvis inte. Men jag har förhoppningsvis ett par hundra sidor av något, en del kanske är bra, en del är mindre bra. Men jag har lärt mig något, - och framförallt, jag har arbetat in vanan att skriva. Så vi får se vad det blir av det.

En annan vana jag vill få in är att röra mig. Jag, som nästan alla andra, mår så mycket bättre när jag på mig. För att tvinga/motivera mig själv anmälde jag mig därför lite otippat till ett motionslopp på långfärdsskridskor. Fyra (4!) fucking mil ska jag åka. Det är bara en månad bort. Det kanske är för satsigt, jag vet inte. Men jag tror faktiskt att om jag tränar bra, äter bra, och sover någorlunda bra i fyra veckor så klarar jag det. ...och det känns som en bra sak att ha en målsättning.

Allt detta sagt känner jag mig ändå idag orolig inför helgen. Jag hoppas jag lyckas ro iland några trevliga planer/umgänge, det skulle nog hjälpa mycket.

Kram på er!

linus

Det är ingen tvekan om att det är när jag har egentid som suget är som starkast. Jag har tyvärr arbetat in den vanan djupt. Men jag har även kommit fram till att det är på eftermiddagen det vanligtvis dyker upp. Runt 15 - 16. Lömskt som fan. Lagom för att det ska vara ett tag kvar innan jag ska hem från jobbet, så jag hinner övertyga mig själv om att köpa alkohol på vägen hem är en bra idé, men också inte FÖR långt innan så jag hinner komma till sans igen... Kände ett sådant sug idag. Ibland känns det som att jag blir mer sugen när jag skriver eller pratar om A, som jag gjorde här nyss... Det tål att tänkas på. Nåja, behövde åka förbi ett postutlämningsställe för att hämta ett paket. Ett uthämtningsställe som låg granne med Systembolaget. Jag var fortfarande inte när jag gick ut till min cykel med paket i näven säker på om jag skulle åka hem med eller utan alkohol. Det blev utan och det kändes väldigt skönt och bra att det blev så!

Karin01

Tack för att du delar med dig, jag uppskattar det!
Snyggt jobbat att du åkte hem utan alkohol idag.
Jag känner igen mig enormt mycket i det du skriver ovan. Jag har "kommit undan" i hela mitt liv med att det blir så bra det blir utan ansträngning. Har ofta undrat hur bra jag skulle kunna bli på något om jag verkligen lade hela min själ i något, men har aldrig gjort det tror jag. Inte så där rakt in i kaklet.

Jag är förresten nyfiken på dina ordval i dina listor. Kan du utveckla "jag tror att..."?
Har du sett "Why leaders eat last" på Youtube? Jag tror att det är ungefär åtta minuter in i klippet som han pratar om to do lists och kopplingen till dopamin. Intressant tycker jag!

linus

Med ordvalet... I det "självförbättringsprogram" eller vad man nu ska kalla det jag försöker följa så skriver man vid ett tidigt tillfälle hur man tror att man är och gör om ett år eller vad det nu är för tidsrymd man satt upp för sig själv för att uppnå de mål och vanor man vill uppnå. Sedan ska man även varje morgon skriva hur man tror att man är/gör under dagen för att komma en bit på vägen. Typ så. :)

Det här med att "komma undan" är ett otyg. Det är ju soft när ganska mycket går bra. Men jag tror i grund och botten att man gör sig själv en björntjänst och det förr eller senare kommer komma situationer då man måste göra det där extra. Eller så bara blir saker inte, men livet rullar på, och plötsligt vad det lider kanske man blivit bitter för att saker inte blev som man hade drömt om eller hoppats på... Jag vet inte, men jag tror att det kan vara så i alla fall.

Den har jag inte sett! Ska kolla in den! :)

linus

Jag vaknade i morse och var nästan utsövd! Först på jobbet dessutom, med 45 min marginal.

Karin01

Låter som en bra morgon. Den unnar vi dig verkligen :)

linus

Det var en väldigt skön morgon! :) Men det är ganska tufft rent allmänt just nu, kände det så fort jag hade några dagar själv igen. Mycket rastlöshet och tankar som loopar hela tiden. Framförallt på eftermiddagarna. Och när det (förhoppningsvis) sen släpper blir jag helt utmattad istället.

linus

Why Leaders Eat Last, som du tipsade om Karin! Jag måste erkänna att jag inte är vansinnigt förtjust i analogin mellan det militära som ett system för att belöna osjälviskhet, but I guess that's America for you, men förutom det är det riktigt bra! :) Jag skrattade faktiskt högt åt det med listorna. Jag har aplånga todolistor på (framförallt) jobbet och när jag slutfört något som dykt upp och inte varit på listan sedan tidigare skriver jag alltid ned det efteråt och checkar sedan av det. :) Men också hela delen med att bli distraherat och ha svårt att koncentrera sig, check och check.

Karin01

Förstår precis din åsikt.
Jag gör också så, skriver upp saker som dök upp längs vägen och som blev klara. Därför jag tipsade om just den delen av klippet. Intressant att veta vad i hjärnan som aktiveras när man får stryka något.
Jag sitter och pluggar just nu. Sjävklart har jag delat in kvällen i etapper på vad jag ska göra mellan vilka klockslag. Annars är väl risken stor att jag kastar boken i väggen och tar ett glas vin istället.