Den tanken har jag haft en lång tid nu. Ungefär fem år iallafall. Jag kanske ska börja med att förklara vem jag är och hur mina alkoholvanor ser ut. Jag är väldigt ung, endast 24 år. Dock så känns det som att jag levt i en evighet ibland. Jag är den tjejen som ör väldigt utåtriktad och social. Jag tycker om att göra andra människor glada och får grov ångest när jag gjort något fel.
Mitt första möte med alkoholen var när jag var 13 år gammal. Drack inte så mycket efter det. Det började igen när jag var 15 år. Drack nästan varje helg med skumma människor. Från 15 till 24 har jag druckit titt som tätt. Aldrig på vardagar dock förens nu..Nu kan jag dricka på en måndag eller en torsdag bara för att jag kan tycka att det myser upp stämningen i livet. Det går knappt fyra dagar emellan innan jag sitter där med flaskan i min hand. Jag dricker inte mycket när jag mysdricker men känner ändå att det blivit för mycket på senaste tiden.
Min mamma var alkoholist. Jag vill inte bli det. För det är inte värt det. Jag vill må bra.