Nu har jag fått nog!
Jag har läst här inne en hel del och även skrivit nån gång. Känner igen mig i många berättelser.
Jag är en helt vanlig 37 årig kvinna. Barn, hus, man, bra jobb, tränar, läser, älskar livet. MEN så blir jag ett vidrigt monster. Jag skulle ju bara njuta av ett glas vin. Men super ner mig i två dagar. Bråkar, gör bort mig, gör pinsamheter som jag sen får be om ursäkt för.
Jag vill aldrig mer utsätta mina barn eller mig själv för den här faran igen.
Jag vill vara en sund mamma och människa.
Idag är dag 2 nykter. Eller snarare bakfull? Darrig, svettig, ångestfylld.
Jag är livrädd för tanken "äh, ett glas vin är väl ok". Jag VILL inte mer. Det går inte mer. Jag ka inte hantera alkohol och vill inte gå på det där första glaset igen!
Men jag är livrädd. För jag vet hur lätt det är. Man hinner inte ens tänka förrän man sitter där igen.
Kan inte skylla på dåligt äktenskap, stress, blabla.... Jag vill verkligen lösa det här på riktigt.

Vågar inte be om antabus efter att ha fått veta av en läkare att den kan leda till depression...det vill jag inte riskera. Finns det någon annan medicin som fungerar? Jag vill byta ut vinet mot promenader, träning, läsa... men behöver nåt som stöd första tiden i alla fall.

Den här gången kommer jag att fortsätta skriva och läsa här. Den här gången har jag berättat för stora sonen som faktiskt förstår. Jag har lovat honom nu. Han ska inte behöva se sin mamma så igen. Jag har lovat att inte ta det första glaset. Jag VILL hålla det nu.

HJÄLP! :(

Hej
Välkommen hit till forumet där vi hjälper varandra. Du har tagit det första och viktigaste steget genom att skriva och läsa här. Mycket starkt och bra att du talat med din son. Jag minns när jag gjorde det med min dåvarande 14-årige son. Med hjälp av AA och min familj lyckades jag då vara nykter i 11 år. Tyvärr bröt jag det och försöker nu liksom du att få en varaktig nykterhet.
Detta att antabus skulle kunna orsaka depression är en fullständig nyhet för mig. Jag har använt antabus i många år. Den allvarligaste biverkningen man kan få är påverkan på levern vilket gör att man skall ta leverprov regelbundet. Nedstämdhet är också en biverkning som har rapporterats men det är långt ifrån en depression. Du kan läsa om Antabus på FASS som finns på nätet. Sök helt enkelt på Antabus.
Jag själv skulle inte klara att vara nykter utan hjälp av Antabus.
En god hjälp har jag också av att gå på AA.

Lycka till med ditt nya liv. För ett nytt liv är det enbart genom att på allvar börja behandla den nedbrytande sjukdomen. Vi hjälps åt! Min erfarenhet är att den bästa hjälpen får man från andra alkoholister. De (och bara de?!) vet vad det innebär att vara alkoholberoende.

vänligen
Ikaros

Mags

Dag två på bakfyllan. Bra jobb, fin man, hus osv. Men alkoholist. Ångesten å frossan skrämde skiten ur mig och insikten om att jag behöver hjälp drev mig att ringa runt tills jag fick en tid hos en beroendeläkare. Nu är jag rädd. Rädd för att jag efter ett helt liv som anhörig till flera alkolister nu är en utav dem och vet vilket jobb som väntar mig. Så trött på denna alkohol. Motstånd mot det arbete med mig själv som jag vet väntar. Skraj för att visa min omgivning min svaghet. Idag tar jag en minut i taget och försöker hålla ihop.

Jag ska träffa läkare nästa vecka och ska då fråga om antabus. En annan läkare den här gången.
Jag behöver verkligen nåt som håller mig nykter. Återigen märker jag att min man inte kan vara det stödet. Han är grälsjuk vilket gör att jag vacklar. Jag har fått utskrivet Atarax men de hjälper ju inte.
Vet varken in eller ut. Fortf ångest.

Vilken hemsk natt igen! Är det verkligen normalt att svettas så enormt? Börjar fundera på om nåt är helt fel i min kropp?
Längtar efter att känna mig klar och frisk.

Funderar: Ju mer jag fokuserar på att sluta dricka, att jag inte får dricka - desto mer spänning blir det i drickandet och större risk att man faller. Tänker jag "men sup då! Drick tills du stupar om du vill" så släpper spänningen kring "förbudet".

Mags

Jag med. Kallsvettningar och sover skräp. Irritationen kommer å går...blir förvånad och bekymrad över mina egna tankar som redan börjat vackla fast ångesten bara igår var så förlamande. Iakttar mig själv, andas å tar ytterligare tio minuter i taget. Heja oss!

Elias

Min femte vita dag idag och kan bara hålla med om att nätterna är jävliga. Svårt att sova och svettningar. På dagen går man som en zombie pga sömnbrist. Molande ångest och konstant sug efter kompisen a...
Har dock förstått av alla trådar här att det blir bättre för varje dag, så siktet är inställt på att komma ut på "andra sidan" och känna sig pigg och klar.
Vi tar en dag i taget - eller minut för minut.
Kämpa på!

Kom på mig själv att tänka att det hade varit så skönt att kunna sägs att jag varit nykter i 12 månader! Och att jag trivs med mitt nyktra liv! Så slog tanken mig att det inte ens gått 3 hela dagar! ? Tiden går sakta! Men det är väl bara att vara tacksam. Åren man druckit för mycket och allt oftare har gått så fort. Och i etapper. Efter 4 år vaknar man och inser hur fort de senaste åren gått, i en dimma dessutom. Vi ska bra tacksamma för varje minut i nuet! Varje nykter minut i nuet är njutbar! Lånade en bok idag: Sluta kämpa, börja leva". Ska se om den kan så några frön av mindfulness.

Mags

Är något jag tror på mycket för oss som lever med "klöset" på insidan. Det är bara som med allt annat (även drickandet) att det kräver viss övning för att göra det till en vana ;)

Tror också att mindfulness och även yoga (träning) är bra! Samt läsa böcker, fakta och romaner! Och kärlek!!! Hur har ni det med kärlek? Jag inbillar mig att jag inte älskar min man tillräckligt och behöver passion i livet! Därför dämpat mig med vin..? Men för mkt står på spel, hus, barn, gemensamma äganden. För att testa och inse att man är alkis ensam och med annan man. Det där "rivet i en" ja. Man måste lära sig att våga vara i det. Känna rivet som gör att man vill springa tusen mil eller dricka en flaska vin. Varför måste man bli av med rivet? Varför inte använda det till nåt bra? Möblera om, skriv en bok, måla en tavla, jogga... man ska bara orka infinna sig i det och ersätta vinet mot nåt bra.

Inatt har jag inte svettats! Så skönt! Hjärnan känns inte lika yr. Kroppen inte lika spänd. Inte alls sugen på vin heller. Ångesten sitter väl i och luras att jag klarar mig utan?

Mags

För mig är det vardagen, monotonin å alla krav som tynger. Jag tappar kreativitet och lust i vardagen. Vill "unna mig", koppla av, ha en guldkant och en flykt från måsten å ekorrhjulet. Älskar min man men han är så satans förnöjd och jämnmodig att det provocerar. Fattar ju att det handlar om mig. Min oförmåga att kanalisera "klöset" och använda min energi med balans så den räcker även efter jobbet... Idag har jag tänkt på vin - går på ledighet. Men inte svårt att stå emot. Mer ett konstaterande av hur styrd min hjärna är av vinet. Svettningarna bättre men så himla trött! Vill sova, sova, sova?

Jag sover också mycket och länge. Tror vi behöver det. Nästa vecka börjar jobb. På tisdagen onsdagen brukar vinet komma fram. Men inte den här gången! Dag 4 idag. Inga svettningar. Men blir snabbt irriterad och yr. Tänker (för) mycket.

Mags

Tisdag-onsdag å "bara ett glas"... Sånt vansinne att ägas av alkoholen när livet kan vara så mycket annat! Ska hitta tillbaka till det där andra tänkte jag!

lyckats sluta utan antabus. Det går. Fast så klart är det olika för alla.
Jag har inte druckit på 33 dagar, även om jag hade hur många möjligheter som helst.
Mitt sätt var att behandla mig själv mycket, mycket snällt de två första veckorna.
Jag hade minimum krav på mig själv, sänkte tempot på jobbet, försökte sova hur mycket det gick. Jag valde också en period direkt efter att jag fick mens, för att undvika sammanfallande av första abstinenssymtomen och PMSen. Tänk er att man har haft en riktig jobbig influensa. Det tar tid att piggna till.
Men först och främst var beslutet framme: never more. Punkt slut.
Jag fattar inte varför jag har slutat egentligen, ingenting riktigt speciellt har hänt. Kanske någonting som man kan kalla för "abstinens fönstret"?
Och en vän har sagt till mig: jag fattar att ibland har du jättejobbigt med dina känslor och livet, men inget, inget kan rättfärdiggöra att du dricker.
Mitt liv är absolut inte bättre efter att jag har slutat. Men mycket lugnare och jag sparar massa energi. Jag saknar inte giftet, jag drack inte champagne på nyårsafton i år och kommer inte att dricka ens champagne även om ett år.

Ger hopp att höra om andras lyckade hejdå till alkohol!
Dag 4 är snart avklarad och det känns som en evighet!! Hjärnan börjar fundera på om det är så himla farligt med lite vin! Och jag kände lite glädje när jag insåg att jag faktiskt inte måste sluta. Jag har ju själv valt att sluta. Så kom tanken på min son! Hur jag betett mig när jag druckit! Så ofta! Somnat på golvet. Somnat mitt i middagen. Somnat när gästerna varit kvar. Bråkat. Glömt maten i ugnen. Ramlat omkull. Gjort bort mig inför de flesta. Hur jag varit frånvarande för barnen. Usch!
Ikväll såg jag hur barnen lekte. Att kvällen var lång. Vad har de gjort när jag inte funnits till? Vad har jag gjort? Missat mina barn! Vad är vin och berusning värt jämfört med mina barn? Inget!
Det som varit jobbigast idag är mitt humör! Jag blir snabbt irriterad. Mekanisk liksom inte stoppa mina kommentarer. Hoppas det släpper.
Jag hoppas att jag och ni kan fortsätta vara nykter! Varje dag!

expert, men jag kan bara berätta vad hjälper mig.
Att ha mycket acceptans, tid och förståelse för mig själv första tiden.
Och sedan att fokusera bort från själva drickandet och börja fundera på mitt liv, vad jag vill göra, inte vad jag borde sluta göra.
Jag räknar inte nyktra dagar.

Idag är dag 6 utan alkohol! Jag sover bra, inga svettningar, är pigg och positiv! Ser mina barn!! Uppskattar hur sakta tiden går när man inte försvinner in i vindimman!
Är dock rädd för att jag ska vilja "ta ett glas vin"... Men tänker jag på hur jag blivit senaste gångerna så försvinner suget. Sovandes på golvet, grälandes med mannen offentligt, sur och ångestfylld, hjärnan domnad, känslorna upp och ner, till slut vet man inte om man super för att man har ångest o problem eller om man har ångest o problem för att man super! Tror på det senare!
Snälla Gud eller någon högre makt (kanske mitt eget jag rentav?), låt mig fortsätta få vara stark och nykter! Låt oss alla få fortsätta vara nyktra!
??⭐️

Utan att vara konfessionell troende, tror jag ändå på att Gud finns inom dig, inom oss alla, och ibland kontaktar den kraften oss, ibland söker vi upp den.