Ångesten tar mitt liv...

konstnären

God morgon
Har varit uppe och tassat sedan kl. sex. Först gick jag ut med min hund
för en liten kissning. När jag stod här nere på gräsmattan kom en lycka
till mig att livet är ganska underbart när man inte har en slöja framför
ögonen. Satt i går kväll och läste dina trådar med start 2009 har inte
gjort det innan. Jag gillade ditt tänk och hur stark du varit. Har jälv
varit nykter 2 månader och 2 veckor och vägen hit där jag står idag har
inte varit lätt. Men jag vet ju som du att jag kan inte bli en så
kallad lagomdrickare. Allt eller inget och då har jag valt inget. Känslor
har svallat hit och dit men jag har lyckats styra dom åt rätt håll.
Tar för mycket energi, en sak som jag är väldigt glad för är att tankarna
på alkohol har nästan försvunnit. Stålbadet för mig blir till jul men
idag har jag bestämt inte gå tillbaka för jag var i helvetet sista gångerna.
Ångesten som du beskriver tog all min vakna tid plus nätter.
Du har peppat mig enormt. Vilken underbar fru du verkar ha.
Nu ska jag ta en promenad ner till havet med min hund då känner jag en fri-
het som är otrolig.
Ha en skön dag
Konstnären

..en vecka tar sin ände, och en ny börjar om bara en timme...

Ligger förnöjt i sängen och lyssnar på blåsten ute, det riktigt viner i imkanalerna.
TV'n på väggen skräller av sömdagsdeckaren, tittar lite förstrött men är inte imponerad, det kittlar inte alla mina sinnen, det känns som om jag kan förutse alla händelser, som om jag hade sett den tidigare eller så är det så att all smörja på burken är förutsägbar, eller jag kanske är "smartare" än vad regissören tror om mig som tittare, vad vet jag...

Jo jag vet hur den här söndagen borde ha sett ut OM jag inte hade valt min nya väg, den alkoholfria vägen..
Troligen hade jag knäppt den första stölen när förberedelserna pågått för söndagsmiddagen, sedan gått in på rö'tjutets första glas till middagen, till en mat som hade varit näst intill oätlig för man hade blivit inspirerad av något matlagningsprogram och experimenterat hej vilt vid spisen när man har varit på fyllan, och även om man smakat av maten så har smaken varit så avtrubbad av alkoholen att man fortfarande trott att detta var någon gourmandisk nyhet.
Frugan hade klagat på att det var för salt, ungarna hade ätit av potatisen och satt att det hade varit gott men att de inte var hungriga längre enbart för att inte sårat mig.
Sedan inte fattat att de rensat chipskålarna och godiset till myskvällen, för det är så det brukar vara...
..för det är så det brukar vara...., vilken hemsk tanke, när till och med ovanan har blivit en vana.
De vräker i sig onyttigheter för att man som förälder har lagat "äcklig" mat och de sedan ätit sig mätta på skitmat.

Ikväll ligger jag sängen och tänker tillbaka med ett litet leende, för att jag har brutit med det gamla tankesättet, jag gjorde en förändring..., till det bättre.
Det åt sig så pass mätta ikväll på maten att de knappt orkade röra snasket, ett framsteg minsann.

Helgen innehöll även annat som breddade mitt medvetande, och att jag kände mig trygg i min egna övertygelse att jag svarade servitrisen igårkväll med att det går absolut inte bra med med en lättöl istället för en alkoholfri öl, en lättöl innehåller minst 6 gånger mer alkohol än den sämsta nollbiran på sina 0,5%.
Ge mig en ginger Ale istället, och så var dryckesfrågan inte ett problem längre, mer ett litet mörkt mullermoln över att baren inte hade sett över sitt sortiment av de alkoholfria alternativen, de skulle ju aldrig gå torsk på starkbiran t.ex, eller hur?

Ännu en gång kan jag känna en egen trygghet i min gångna vecka, nykterheten vinner var gång.
Var gång jag dessutom följer min intiution om att alltid somna nykter, så blir dagen efter alltid lite bättre än vad jag som värst kunde ha förväntat mig, en måndag eller inte, upplevelsen blir att alltid gå in i en ny dag med optimism oavsett hur gårdagen såg ut, och problemen kan bemötas som om de går att lösa.
Så var det inte när man vaknade bakis, varje dag var då skit, och de kunde bara lösas på ett sätt, med mer alkohol.

Jo det finns ett annat alternativ till varför jag så lätt hamnade i säng så tidigt ikväll, köpte det tjockaste och det mest underbaraste täcke affären kunde erbjuda i fredags.
Inte undra på att man längtar till sängen då, så härligt att få muffla ner sig under det gosiga täcket när det blåser storm ute.
TV'n står på insomningstimer och nu finns det inget som hindrar mig från att somna, när som helst...
Zzzzzzzz....

Berra

på dej Berra och tack för söndagsbetraktelsen. Jag kopierar det om nollbiran till min egen tråd - det där möter vi gång på gång. Bottennappet var i somras när vi hade valt fiskrätt beställde alkoholfritt vitt
- Vi har "tyvärr inte" alkoholfritt vin
- Vadå??? Vi drack ju Torres vita Natureo Free här förra sommaren....
- Ja, men de tog bort det för det höll inte måttet ...
Tyvärr hade vi i det ögonblicket inte kraften att tacka och gå. Det tror jag vi har nästa gång - vi blir alltmer förberedda. Ett verkligt steg bakåt på en restaurang i en klass som borde vara mycket välförsedd.
Ha en bra dag / mt

Inget sug, inget planerande, bara helg utan fyllånger...
Känns det konstigt?, det borde det inte vara, för det är som det borde vara, innan man blev beroende...
Imorgon ska jag köra två tjejer till jobbet som jobbar på grannfirman, de ska ha julfest..
Jaha julfest, det ger mig kalla kårar utmed ryggraden, Hujedamig som krösamaja skulle ha sagt.
Vi ska ha våran om en vecka, men på något sätt när det involverar mig själv numera så är jag inte rädd längre, jag vet jag fixar det, inget problem.
Men när man tänker på hur det en gång var, Hujedamig!

Stod och surrade med en hantverkare som hade varit ute och druckit öl kvällen innan, det gick inte i så många knop den dagen ska man säga.
Han såg sliten ut och påstod att det var sömnen som fattades honom, jojo sömnen...
Han berättade om alla nya ölsorter han hade testat, och vi pratade om alla gamla....
Försökte minnas alla smaker och berättade ur mitt minne, men men kunde bara känna sticket i munnen och kylan, inte den distinkta smaken direkt.
Ölrapen som hade en förnimmelse av....malt?, eller var det beskan, nej beskan satt ju i munnen liksom sötman, var det humlen som kom i rapen???
Jag blev minst sagt helt låst i mina tankar och tappade talförmågan, minnas minnas, hur smakade de mörka ölsorterna, sött?, kaffe? choklad?
Jag gav upp och nickade bara instämmande till slut och han upptäckte hur mitt intresse svalnade, vilket jojointresse han måste ha tyckt jag hade.

Samtidigt, vem bryr sig, är det viktigt??
Inte ett stort problem, saker som är viktiga håller sig kvar i mitt minne, i mån av plats.
Skickade iväg fimpen över den frusna gräsmattan, gick ner för trappen och lämnade problemet där det upptäcktes.
Jag kunde inte "leverera" ett fullgott tyckande hela vägen ut, hålla kvar en diskussion, utan gav upp.
Nederlag, nej knappast jag gav upp och höll inte fast i något där mina intressen hade tagit slut, det är ovant för mig, men nyttigt.
Förändringen i mitt inre pågår alltså fortfarande.
Vi kunde i alla fall förenas i vårat gemensamma tyckande att folk är som mest puckade när det dricker de dyraste sorterna när de är som fullast och kan tillgodogöra sig smakerna som sämst, de borde ha börjat med whiskyglaset för fyrhundringen istället för att avslutat den med den när pengarna var slut.
Ytterligare ett bevis för att man inte tar de bästa besluten när man tror att man är som smartast, alkoholen ljuger för oss om vår tillvaro.

Nu ligger man och väntar på att stormen Svenne ska göra sitt intåg under natten, det ska kännas extra mysigt att höra hur det viner utanför när jag själv ligger under ett varmt och skönt täcke, lite som den känsla man får när det regnar under natten när man ligger i ett tält.
Man förstår att man som människan är liten i naturens makter, men ändå känner sig trygg i sin tillvaro, det är stort det med.

Tryggheten över att veta att jag inte vaknar upp under morgondagen med dödsångest, det är nog ännu större..
Kontrollen över mitt egna liv har tagit sin början, jag har fortfarande en valmöjlighet att kunna ändra på det, men vem vill byta bort den möjligheten?

I morgon är det Fredag, jag mår konstant bra nu, och fortsättningsvis under hela helgen, jag har kontrollen, vilka gör mig sällskap med den vetskapen?

/Berra

Buzzz

Jag som bara är i den allra första fasen i min nykterhet hade ganska mycket funderingar över hur månaden December skulle bli.
(Full)knökad som den är med en massa tillfällen då man bara "ska" dricka.
Men det ska gå bra. Jag har ingen som helst lust att offra det sköna lugn som har lägrat sig över mig och min familj. Njuter fortfarande av morgnar då jag vaknar av mig själv före klockan, fullständigt utvilad.
Det stora sömnbehov jag haft i många år pga alkoholen (och även efter de första veckorna) börjar minska och jag känner mig pigg ända till tio-tiden på kvällen. En tid då jag brukade däcka in i en sömn som var allt annat än återhämtning. Jag vaknade visserligen även då av mig själv vid fyrasnåret, men det var med ett ryck, svettig, törstig och ångestfylld... Varför skulle jag vilja få tillbaka det?

Här har jag kanske hittat EN anledning till varför det hjälper att skriva i forumet? Man påminner sig själv om hur det var och hur det är idag.

Riktigt skönt att du fortfarande finns här Berra och stöttar, det är starkt efter så många år.

Ja, jag hänger i alla fall på och gör dig sällskap över den här helgen, med kontroll, med välmående!

Buzzz

konstnären

God morgon
Sitter och kurar med en kopp kaffe. Ska snart gå ut med hunden och
det ser jag inte fram emot. Blåser nästan storm och snöfall, usch.
Igår kväll när jag var ute med henne stod hennes öron rakt ut såg
ganska festligt ut.
December snurrar på och det känns som även jag har kontroll över den
lilla jävlen som viskar till i örat. Han har inte gett sig av riktigt än
men så fort han börjar e sig till känna får han en käftsmäll av mig.
Idag är livet underbart, det var det inte för några månader sedan.
Känner mig stark i kroppen och psyket som en urkvinna.
Nej på med kopplet och ut.
Ha en skön dag
Konstnären

..att jag skulle försöka analysera mina drömmar, som ibland brukar ge mig otroligt svettiga nätter.

Det är ofta jag vaknar upp på nätterna av olika sorters mardrömmar där jag befinner mig i alla möjliga och omöjliga besvärliga situationer.
De säger att hjärnan bearbetar dagens intryck och sorterar in dem i sina färdigbehandlade fack, inte alltid blir de återupplevda på rätt sätt utan det kan bli en paralellsituation som med fantasins hjälp drar iväg till något som är helt oförståbart.
Tanken är väl att hjärnan ska förbereda sig på olika situationer så att man tar rätt beslut i framtiden, de som inte är upplevda ännu kanske?

Många av de mest konstiga mardrömmarna är sådana som bygger på vad jag har gjort och möjligen KAN ha gjort på fyllan.
En upplevelse var en fortsättning på en fyllegrej en kollega berättade för mig, det var två killar som var på väg hem från krogen,
de hade fått för sig att det skulle vara kul att sparka sönder backspeglarna på bilarna en efter en på den gatan de var på väg hem på.
De hann med 15-20st bilar och blev senare också anhållna och dömda för denna skadegörelse, där kan man snacka om fylleångest.
Speciellt när varje backspegel kostar runt 3-5000kr att reparera om det inte blev lackskador dessutom.

Jag satte mig in att jag var en av dessa killarna, och hur jag snabbt nyktrade till när jag upptäckte vad jag hade gjort,
och hur jag försökte springa ifrån polisen som jagade mig med blåsljusen genom natten, jag förstod att det skulle gå mig illa om jag åkte fast,
och om det fanns någon som kunde känna igen mig av de vittnena som hade sett hela skadegörelsen...
Jag sprang och sprang genom de små tvärgatorna hela tiden förföljde skuggan av mig själv i det blinkande blåljuset...

Vaknade alldeles matt och uppjagad, med en puls på tvåhundra, minst!
Det tog flera minuter innan jag förstod att det bara var en dröm, men den var så verklig att hela kroppen fortfarande befann sig kvar i jagandet.
Täcket hade klistrat sig fast runt vaderna av svetten och jag tittade upp i det mörka rummet, blinkade det ett blått ljus ifrån fönstret tro?
Hur hamnade jag här i sängen, ringer det på dörren????

Låg och sparkade en halvtimme klarvaken i sängen, livrädd att återkomma till samma dröm igen, tänkte på en oskyldig disneyfilm bara för att lura hjärnan att finna ett nytt drömspår, skulle det funka?

Dessa fylldrömmar var betydligt vanligare förr, när jag drack, idag handlar de inte lika ofta om alkoholrelaterade mardrömmar.

Men i natt hände en läskig sak, gick och lade mig i tid efter brakmiddag hos grannen, proppmätt..
När jag låg på sidan tryckte maten i magsäcken på en del av vagusnerven, det är den "oroskänslan" som startar i magen och kan orsaka magsår om den får ta för mycket av ens tid vid stresssymptom osv.

Genast började hjärnan att söka efter olika jobbiga situationer som den kunde relatera till just den stressen ifrån "magkänslan",
hur sjukt som helst, jag var ju fortfarande vaken och jag märkte hur hjärnan jobbade och jobbade med att finna något "elakt" att börja nysta i till en början på en mardröm, men sluta nu skrek jag inom mig, lägg av!, det finns inget att "straffa" mig med längre, lägg ner jävla tankar!

Jag fanns där och var fullt medveten om vad som höll på att hända innan jag föll in i medvetslösheten, okapabel att avbryta mina tankar.
Fan vad läskigt tänkte jag, bara för att magen full av mat låg och tryckte på en nerv i magen, kanske sura uppstötningar var på gång?

Vände på mig och ploppade öronen fulla av musik med hjälp av mina hörlurar, trycket försvann från nerven och jag började genast fantisera mig in i hur den här låten skulle gestalta en del av mitt liv, fantasin var på väg åt ett helt annat håll, och den blev en fortsatt god natts sömn.

Tidigare i mitt liv så var ju nästan alltid magen full av olika alkoholhaltiga drycker nedsköljda efter chips, ostbågar och salta pinnar.
Det var nog ett "tryck" i magen av det, som bjöd på en hel del läskiga drömmar...

Så ni som undrar, jo det blir bättre sömn när man har slutat dricka alkoholen, och inte lägger sig med full mage varje natt.

/Berra

Mic-99

Mina absolut värsta mardrömmar handlar ofta om att jag vaknar full..och har gjort bort mig på olika sätt....innan jag förstår att det är en dröm, så är det sjukt otäckt..får panik! Men det som är annu värre är när man som jag gjorde idag..vaknade, trodde jag drömde...men till sist insåg att det inte var en dröm..Det var på riktigt..högst verkligt. Den ångesten önskar jag inte någon...snälla säg att jag drömmer..

..vill inte jag vara med om, känner igen tankarna och vet hur hjärnan jobbar febrilt med att söka sanningen..
Gjorde jag det här, OCH det dära på samma kväll?
Herregud jag måste vara helt j..vla dum i huvudet, vilka kunde ha sett mig göra dessa prylar, ånej sa jag verkligen till den söta tjejen på administrationen att jag drömmer om att lägga henne över mina knän och spanka henne röd om skinkorna?.
Gjorde jag det? Eller fantiserar jag om detta, nej vänta hon reagerade på det och kallade mig för jävla sjukhuve och hällde ut resten av hennes rödvin över min skjorta.
Man springer ur sängen för att kontrollera skjortan som troligen ligger i tvättkorgen huvudet dunkar och panikångesten skriker låt det inte finnas en enda rödvinsfläck på skjortan när man öppnar locket på tvättkorgen....
Och det finns en stor fläck på bröstet, åh shit vad har jag MER gjort, hjärnan går in i turbomode och jobbar febrilt med att söka nya minnesflashar...
Man andas häftigt, svettpärlorna samlas i pannan hjärtat slår volter av en plötsligt infarkt...
och man tänker...

Ja snälla kroppen, låt mig dö nu och det snabbt,
låt mig få slippa verkligheten och bara få försvinna från jordelivet och ur minnena på alla jag skadade igår kväll.

Låt mig få dö, nu och snabbt!

De mornarna har jag inte upplevt på dryga sex år nu.

Jag lever ett fortsatt gott liv utan dödslängtan,
och ska jag vara helt ärlig så blir det lite bättre för var dag som går, bara jag håller mitt löfte om att somna nykter var kväll...

Berra

Mic-99

Önskar att jag kunde fixa det lika bra som du gör Berra. Imponerande att du fixat 6 år! När jag läst det du skrivit här, så slås jag av hur otroligt lika vi är..med den skillnaden att jag INTE klarat av att hantera mina känslor fullt ut. Än. Det måste gå..finns liksom inga alternativ..även om min hjärna "glömde" det när jag bäljade i mig igår.. Det svåraste för mig..de gånger jag oftast faller är oftast när jag andas ut..när jag GLÖMT den där Ångesten, när man bara har de fina minnena kvar..ungefär som lumpa-minnen ;-) Man minns det man VILL minnas..

Hur klarar du det? Att inte lockas dit igen? Att inte tro dig klara det? Hur orkar du hålla garden uppe hela tiden?

Vill och måste med klara det...innan ÅNGESTEN tar mitt liv.

/Mic

Ja oj om jag hade de hemliga receptet på hur man blir nykter, skulle jag nog stå som en av Nobelpristagarna om precis ett år...
Sanningen är att det inte är så enkelt, ingen knapp man trycker på, ingen tablett man tar, ingen kurs man går...

Utan ett livs maratonlopp man har ställt upp sig i startfållan för, kommer jag att klara hela loppet?
Till saken hör att om man vet att man ska springa nonstop i 4,2 mil så ger man oftast upp redan innan loppet har börjat ens.
Om man tänker sig en mil så kan det kännas för mycket även det, en kilometer kanske om jag lunkar mig fram...(en dag i taget, varligt..)
Men vad är viktigast, att komma först eller överhuvudtaget komma i mål, man känner sig själv bäst egentligen, man borde veta hur man resonerar.

Min depression hade fört mig till min absoluta botten, att göra ingenting var helt uteslutet, en förändring av vad det än må vara var det enda jag kunde göra.
Jag måste ur mitt ekorrhjul av ständiga återkommande tankar och resultatlösa beslut, alkoholen var en återvändsgränd, den hjälpte inte längre.

I min rehabilitering så ingick det att lära känna vem jag egentligen var, inte den jag trodde jag var, man kan sätta upp en fasad om vilket liv jag vill låtsas leva,
Men under den finns det livet som jag i verkligheten lever, de är inte detsamma, i den visionen fanns en övertygelse att alkoholen gjorde det lättare för mig,
När den i verkligheten gjorde allting så mycket mer komplicerat, trösten och flykten, avslappningen och äventyraren var vännen i berusningen.
När den istället gjorde mitt liv till ett helvete, dagen efter...

Jag hade två stora trösklar att övervinna, att jag inte litade på mig själv, och min relation till umgänget.
När jag väl var övertygad om att jag skulle klara av det var jag rädd för att det yttre trycket skulle få mig att falla tillbaka igen, att vara osäker är en sak,
Men att vännerna i sitt drogmissbruk talar om för mig att jag gör fel för att jag även blottlägger deras dryckesvanor gjorde mig förbannad.

Det blev min ensak, mitt drickande angår inte andra, det lät fel, inåtvänd på något sätt...
Jag skulle vara stark i min övertygelse och orubblig, gå direkt till attack om någon kritiserade mitt val om att inte dricka längre, kändes mera rätt...
Det visade sig vara rätt taktik från min sida, den som är starkast i sitt psyke vinner!
Det var looserna som föll för grupptrycket, som inte orkar stå emot andras påtryckningar, minsta tvekan betydde att man var påverkbar.
Den styrkan att våga ha en annan uppfattning än andra styrkte även min självkänsla, jag blev intressant på festerna, uppskattade i och för sig de inledande frågorna bättre än herr fyllpadda som ville vidarutveckla konversationen på småtimmarna, det var ju som att prata för döva öron.

De första trevande veckorna var värst, och så här i efterhand så handlande det mest att inte falla för sina o-vanor, nej det är inte okey med att fjuppa av en kapsyl på en bira direkt man kommer hem från jobbet, de kanske gör så på filmerna på teven, men i verkligheten....?
Dallas-vanorna är inte på riktigt, de har inga verklighetsanknytningar, utan är en filmatiserad fiction.

Alkoholen har en stark traditionsbunden inslag i vår kultur, den är en sorts frihetssymbol från motbokstiden och påbjuder en frihet att få bestämma själv idag.
Du har idag en frihet att välja när du kan/vill dricka när du så behagar, oavsett dag och tid i veckan, och den vill vi på något sätt hävda.
Akta den som vågar kritisera vår valfrihet, den värnar vi om...

Men om den gör oss ont då, ska vi då inte lyssna på dess biverkningar, eller är det som med trafiken, några dör årligen och det är något vi kallt får räkna med om vi ska få ha valfriheten att få köra bil som vi vill, eller?

Vi som befinner oss på forumet kan bevittna dess nackdelar av egen erfarenhet, är det någon som lyssnar på oss?
Nej inte de som upplever att de kan kontrollera sitt drickande, eller de som lever i visionen om att de klara av det.
Jag skulle våga påstå att Sveriges befolkning är delat I tre läger, de som kan hantera sitt drickande, de som inte kan hantera sitt drickande, och de som tror att de kan hantera det, medvetet eller omedvetet, man kan väl tvista om hur stora andelar de möjligen kan ha, men min övertygelse är att de som tror sig kunna hantera sitt drickande utgör den största andelen idag, med vår nya valfrihet under tvivelaktig betrodd kunskap.
Att det döljs under vinprovningar, afterworks, dyrare märken osv. gör det inte mer legaliserat, vi dricker inte lika mycket sprit som förr,
Men desto mer lågalkoholhaltigare drycker men oftare istället. Gör det saken bättre?

Det går mycket politik i allmänhet i alkoholens spår, men dess nackdelar tar vi som individer, var och en...
Delad glädje är dubbel glädje, men delad smärta är inte halva smärtan, det finns det inget ordspråk för.

Ju mer jag tänker på vad alkoholen skapar, desto mer förbannad blir jag, vi lever i tron om att det är en helande dryck, men den söndrar bara.
Snart kommer det en helg som ska tindra i våra barns ögon, när det i själva verket finns kanske lika många barn som avskyr den för de vet vad alkoholen gör med deras föräldrar, det blir ingen julefrid för dem, kanske får de ligga i sängen och höra hur deras föräldrar bråkar på småtimmarna och hur julgranskulorna krasar i golvet med jämna mellanrum, hur ska deras förhållande bli till alkoholen mår de blir vuxna, hålla traditionen levandes?

Nej det finns bara en väg för var och en, och det är att ta reda på vad som är bäst för dem, och inte vad alla andra säger till dem att göra.
Jo jag ska väl motvilligt erkänna att jag mången gång har varit sugen på att testa dricka alkoholen igen, men å andra sidan...
Hur många gånger hann jag inte testa det innan jag tog beslutet att sluta dricka, jag vet ju resultatet, det funkar inte....för mig.

Man pratar om att festa när man dricker alkoholen, men det verkar som om man förutsätter att bara man kommer ihåg att köpa alkoholen så kommer festen av sig självt ,vilket jävla självbedrägeri, att festa betyder festligheter, inte bara att supa.

Ju mer man genomskådar alkoholen och dess verkan, desto mer förbannad blir man.
Som kristen skulle de kunna säga att det är djävulens redskap, vi andra skulle nog våga säga...att det är jävligt nära sanningen.

Berra

som alltid. Kan inte låta bli att igen citera en mig närstående "Så enkelt - så självklart".

Kram i natten / mt

NyMan

Klokt, insiktsfullt och berikat med väl beskriven livserfarenhet. Jag håller med dig angående bilden av det här landets tillstånd och analysen av vad det gör med oss; det "fria folket" i nationen. Barnen/ungdomarna har inte så jävla stor frihet i den här upphaussade och hysteriska helgen. Jobbar ju med dylika varelser och märker vilket stresspåslag som drabbar många när vi nu börjar närma oss... Men, men. Deras föräldrar kan ju försöka köpa sig fria ifrån skammen och skulden som bakfyllan ger.
Jag tror på din uppdelning, denna treenighet, av människors förhållande till alkohol och försöker ta snacket kring hur det ser ut (i mina ögon) och varför det gör det - här, i min del av världen.
Däremot, precis som du påpekar, alla måste finna sin egen väg, sin egen relation till etanolen: Blir du lycklig av att dricka och slipper avbetalningarna i efterhand - Fine! Drick, för satan! Men det funkar inte för mig, så respektera det!
Liknelsen mellan trafikdöden och alkoholens "accepterade" skadeverkningar är nog på pricken. Finns ju inget som kan få svenskar mer förbannade än om man skulle börja peta på och ifrågasätta deras relationer till Den Stora A-guden. Varenda tradition i detta kalla nordliga land, är ju helt upphängd på och besudlad av alkohol. Fest=sprit - sprit=fest?? Ja, jisses...
Önskar i vart fall er båda, Berra och MT, en härlig, avslappnande jul med massor av tid för familjeaktiviteter och eftertankar. Förmodar att den kommer att firas vit i våra stugor och att vi kommer att vara närvarande hela helgen.
KRAM!/NM

Vi ses väldigt sporadiskt sällan, och då vi ses hinner vi inte alltid prata med varandra då han är med i samma förening.

Han lade handen på min axel och frågade med sorgsen min, hur eee de nu'fö'tiden Berra?
Lite överraskad över att det var han som kom och frågade då vi senast var lite förgrömmade på varandra (kaxig jävel, och sådana har jag svårt för..)
Vaddå?, vad menar du svarade jag,...ja du var ju lite .....ja lite...och så såg han så besvärad ut, och drog med handen i en gest över sitt bröst ungefär som om
Han tecknade sorg...
Va? Svarade jag, är det något som har kolat?
Nejnej, du var ju lite...ja....ledsen senast vi sågs...
Du menar deppigheten svarade jag..
Ja just det...(och så tänkte jag faan, måste han göra en sån jävla cirkus av det, jag trodde någon hade dött...)
Nej nej, den är betydligt bättre svarade, det måste ha varit länge sedan vi sågs, det är ju flera år sedan jag slutade med lyckopillerna.
Jo jag såg dig förut och du verkar mycket piggare nu, såg dig t.om. skratta här tidigare på kvällen ( får man inte le' längre?)
Han var ordförande då i vår förening och lockade mig med i styrelsen, en liten skit som då verkade behöva kompensera för något,
han gjorde sig ovän med mig och för all del många andra, och jag har markant avvisat hans närvaro allt sedan dess.
Han var en av de som tjatade om varför jag var nykter hela tiden, och han var en av dem jag testade med att säga hela sanningen till.
Han slutade hacka på mig för att han tyckte synd om mig, men jag kände inte att det var därför han borde vara len i truten, han borde vara det till alla.

Vi språkades vid en liten stund så där allmänt och jag undrade vad han egentligen hade för ärende ( jo jag är listig också..)
Det visade sig att han hade skaffat sig en ny fru då den förra skiljdes ifrån honom (..konstigt?), och han hade lagt om stilen helt och hållet.
Förändrat sitt utseende och blivit "snäll" igen, en total makeover alltså...

Han ( knappast nykter, hade hyfsat sitt mod med mycket dricka) berättade senare att hans nya hustru knaprade också lyckopiller,
Och han umgicks numera på heltid med ett "nervrak" och ville väl fiska lite hur lång tid det tar innan man hamnar på ny köl igen.
Jag berättade att min sjukdom är en livslång sådan och det är väldigt lätt att återkomma till den om man inte håller koll på ens egna snubbeltrådar,
KBT var den som hjälpte mig att få upp ögonen för det som var känsligt för mig, och hur jag ska reagera när nya situationer uppkommer.
Jag kommer aldrig bli friskförklarad från den, och jag får för alltid vara vaksam och misstänksam mot mina nya hot som kan komma mig in på livet.

Han berättade om en situation som liknade väldigt mitt gamla jag hur hon tappade kontrollen när inte planerna stämde för henne längre,
Lite komiskt att det rörde sig om en bilreparation, och det var precis samma upplevelse som jag då hade kännt.
Jag skulle också vilja säga till honom att det gäller samma principer för min nykterhet, en livslång sjukdom som jag hela tiden måste hålla koll på.
Men min tidigare erfarenhet i vår relation gjorde att jag skulle inte ge honom mer kött på benen, han kunde ju få ett återfall och jag vill inte få det kastat i mitt ansikte igen, man delger varandra förtroenden och då gäller det inte att det missbrukas, och han hade ju tidigare förbrukat sitt.

Jag är mycket noga med vilka vänner jag väljer, och hur nära jag ska släppa dem inpå mig, kraven är skyhöga och mina hemligheter ska följa med dem i graven.
Sådan är jag bara, och det är inte för att vara elak, jag har massor av kompisar som i slutänden inte visat att de var min bästa vän.

Alkoholen var en av dem, det tog mig 25-30 år att fatta att det inte var en vän som ville mig väl, utan en falsk jävel som baktalade mig och backstabbade mig.
Trots att jag såg skadorna den åsamkade mig så trodde jag bara att det var en tillfällighet, lite otur bara, och gav den nya chanser var helg...

Det var fel, och oavsett förfluten tid, så går det alltid att ändra sig, det är aldrig för sent...

Berra

Berra - och tack! Det har betytt mycket att du har funnits med på forum under alla mina tre år. Julkram / mt

Jag brukar tänka vad min förrförre VD alltid sade på jullunchen inför alla anställda,
Nästa år ska bli det mest spännande och framgångsrika året hittills i vår historia!

Det sade han varje år, och det lät lite floskigt tyckte jag då, idag så känns det som om det vore en förutsättning,
Inför varje år att tänka optimistiskt, nästa år, då minsann...
Då ska allt bli bättre.

Forumet har betytt mest för mig de senaste åren, här har jag kunnat dryfta alla hjärnspöken,
Och får svar med andra vinklingar på den, jag ser på nyheterna om barn som far illa under julen med
Alkoholiserade föräldrar. 385 000 tror jag visst det var, det är en enorm siffra.
Läste ett Facebookinlägg om en polis som bad alla föräldrar att låta bli alkoholen i jul,
Han hade sett så mycket skit under sina år, pappan t.ex som slagit sönder sitt hem i ren fylldille,
Mamman och barnen som tog skydd i en klädkammare osv osv.

Det är hemskt att alla inte får uppleva en julefrid, jag minns när jag i 20års åldern ringde upp en tjej som jag var kär i på julafton för att önska god jul
Hon bodde neråt Karlshamn eller liknande, det var stökigt i bakgrunden och hur hon sade att de var hennes bror och pappa som fajtades,
Det gjorde de var jul när de blivit fulla, och det här hände före Kalle Anka på tv'n.
Jag som växt upp i ett absoluthem hade inte ens lättglögg på julen, var helt oförstående.

Julsprit kom inte in i mitt liv förräns jag träffade min fru, de drack nubbe och groggar på julen, tycker fortfarande inte att det hör till julen.
Julen är barnens tid, och de dricker aldrig alkohol, då ska vi vuxna heller inte förstöra den dagen på året.

Själv mår jag just nu skit, sista arbetsdagen innan jul tillbringades på muggen, det lackar mot julen, själv spraylackerar jag muggen
I en magåtkomma, det är nog något virus också när det värker i leder och med en sprängande huvudvärk, febern åker jojo,
Och utan att tycka-synd-om-mig-själv-syndromet, men det var länge sedan jag var så här risig.
Ingen bra start på den här julen, men det är bara att acceptera, sinnesrobönen gör sig gällande.
Det är en sak som jag har lärt mig, inte låta mig påverkas av det jag inte kan påverka.

Jag kan låta bli att bli full över julen, men kan inte förhindra att jag blir sjuk, och det lindrar heller inte sjukdomen med att dricka.

Så från oss alla till er alla, en önskan om en trevlig och nykter jul, där sitter ni med ett äss i rockärmen, det kan bli er julgåva till er själva och de andra i släkten.

Berra

Mellandagarna slut, en dags arbete och sedan en helg igen, det känns lite upp och ner och ja...jag är alldeles dagvill..
Det är visst fredag imorgon, för kort tid att hinna få en fredagsnojja på, ni vet när man blir så där lite extra fnissig på jobbet efter en jobbig arbetsvecka..
Man hinner ju inte ens starta innan den slutar, märklig känsla, hoppas att det är många borta på jobbet så man hinner få något gjort.

Julen då, hur gick den?
Jotack min bästa julklapp kom faktiskt i muggen när det sa "fjopp" istället för "fjossch" på julaftonsmorgonen, jag hann att bli bra till årets viktigaste dag enligt ungarna.
De var verkligen oroliga när de var beredda på att behöva ställa in julaftonsfirandet på bortaplan.
Grabben sa att det var det enda han hade önskat sig mest av allt i år, att farsan skulle bli frisk i skrinet, gulligt av en annars så hårdhudad kille i sina mittersta tonår!
Lycklig också att det var ett slut på rivjärnskänslan i röven, och att magsäcken inte låg i direktkontakt med rövhålet, tarmarna verkade hamnat på plats.
Nä nog med skitsnack, men som jag skrev, det var länge sedan jag blev så medtagen, jag var bara vaken 3 av 27 timmar, så att sova bort sjukdomen är något som jag alltid har förespråkat, det har funkat för mig, men kan också vara så att om man sover för lite så blir man också mer mottaglig för nya sjukdomar.
Jo jag sover alldeles för lite, men som ni också vet, natten är min tid, min egna tid som betyder mycket när jag får vara för mig själv ett tag, ensamvargen i mig har talat.

Men tillbaka till julen..
På drickasidan var det ändå lugnt, inga av de vuxna barnen valde vinglögg, det var bara tre styckna som drack av den, och det var som vanligt alltid för lite av saftglöggen som förringas av de vuxna, det är på något sätt viktigare att se till att det alltid finns mycket vinglögg, ungefär dubbelt så mycket av den varan (2liter) som saftglöggen trots att det var sex som skulle dela på den stackars litern...
Slutar aldrig förvånas över hur man ser till att det ALLTID finns mer än tillräckligt av det som man når någon sorts berusning av.
Vin till maten, supen till sillen, groggen till klapparna, men inga mängder som intogs, det blev ingen fylla, fortfarande inga av de vuxna barnen som drack något av detta.
Vilket lite bekräftar min tes om att julen är barnens tid, inte ens när de har blivit nyvuxna så väljer de att dricka i gemenskapen till julen, midsommar är en sak, men julen är på något sätt helig för dem...

Jag ser mycket mer sådana häringa saker nu när jag är fri från mitt beroende, en aha upplevelse som kommer i små omgångar, det stärker mig.

Nu är siktet inställt på nästa festlighet, nyåret, även där har vi tonat ner förväntningarna, det blir lugnt hos grannen hoppas vi, många småbarn.
Det var hyfsat lugnt förra året och jag har känslan av att alla de familjerna som ska träffas i år igen har en mättnadskänsla av hur mycket vi ska ladda på alkoholen och raketerna, det finns en rim och reson för hur mycket man ska orka gasa på ifrån år till år, man kan inte alltid överträffa sig själv gång efter annan.
Att sänka ribban ett par år kanske gör att man någon gång ska orka överraska sig själv igen...

Satsa på att vara med på riktigt och inte tävla om vem som hinner först in i dimmornas höljen kan också vara en variant att sikta på.

Jag behöver inte oroa mig, jag vet var min ribba ligger, den ligger redan på marken och det finns ingen chans för mig att komma under den.
Ingen högsta nivå på hur mycket alkohol jag kan dricka, för den är redan på noll, klart skönt att veta att jag redan från början slipper att börja beräkna min mängd.
Ska glutta lite på de lite mer ovanliga sorterna på ICA som kan väcka lite avund bland drickarna, rycka ner en Magnumpava Pommac till mig och kidzen i korgen,
Och sedan är mina dryckesval gjorda inför den helgen, så enkelt, så mycket billigare i både pengar och ångest...

Fan jag sitter med ett nytt Äss i rockärmen igen, vinnare varje gång, ingen ångrar en missad fylla dagen efter, jag känner mig smart redan idag, inte eftersmart.

God fortsättning, och jag ser fram emot din nyårshälsning vill.sluta.
Och ja, jag följer er andra också väldigt mycket på forumet, varje dag, nästan varje timme, ni är en del av min hemliga familj.
Och så vill jag gärna passa på och hälsa alla nya användare välkomna till internets bästa forum, med eget eller annans beroende, här är vi alla lika viktiga.
Här finns kärlek och omtanke i små digitala egenhändigt formulerade meningar, det är stort, väldigt stort, älskar er alla!

Berra

vill.sluta

Självklart är detta nätets bästa forum.
Jag har just skrivit ett inlägg om att jag skulle lugna ner mig på forumet.
För mig blir/blev eller bitvis är det för mycket.

Men ni som är härinne är lite som min familj vid sidan av mitt riktiga liv.
Men som med allt, rum och rason.

Jag kommer med all säkerhet komma hit om och vartannat.

Berra du är en av de bästa/A