Ångesten tar mitt liv...

...man visste att det skulle komma för att det var bara en tidsfråga,
samt att man också visste att det är nödvändigt. ..
så istället för att tänka på vad folk ska tänka, så flytta tankarna till dig själv och vad bra det ska bli för dig och dina närmaste.
Flytta ångesten till en stilla optimism istället för oro.

Att det blir mer en fråga för allmänheten att dryfta, kan göra dig till en ambassadör för att det kan drabba precis vem som helst.

Öppna upp för möjligheten istället för att tänka på det besvärliga.
Det finns en väg för dig också. Det kanske är just denna som är ditt tillfälle att rätta till allting som gick så fel. Missa inte den möjligheten!

Du ska de att allting går bra, fem veckor i ett barns utveckling är inte stort.
Känslorna du ska försöka övervinna ligger nog mest hos dig.

Lycka till!

/Berra

Cookie

tänka på dig på fredag, jag är säker på att ditt möte kommer att leda till ngt positivt :)

Och ja, fem veckor kan kännas långt just, med tanke på barnen, men jag tror att de dagarna kommer att gå fortare än du anar och sen har du ju all tid i världen att finnas till för dem.
Lycka till!
//Cookie

jag vill gratulera dig till en förståndig arbetsgivare som vill stötta dig i din sjukdom !
Om det blir som för mig och merparten av mina alkisvänner så kommer du att få en fantastiskt fin tid på behandlingshemmet och jag hoppas din arbetsgivare har kontakt med ett 12-stegshem för då får du bästa möjliga vägledning.

Tänk redan nu att du får 5 hela veckor enbart för din egen skull !! Tid som bara är för dig att njuta av ! Ok, en del gråt blir det också men den är förlösande och förlåtande och väldigt läkande. Det är så otroligt många människor som skulle behöva en behandling så känn dig synnerligen priviligierad !

Själv så åker jag till Gamla i Gården, som är en förening för oss som har en relation till Nämndemansgården, nu till helgen. Jag missar inte en chans att få mingla med gamla och nya vänner och få komma tillbaka till det ställe där jag blev återfödd till ett nyktert liv.

Njut och grattis igen !!

..brukar jag säga, och försöker leva efter det så gott jag kan.
Ingenting är för evigt och förändring tillhör livet, allting utvecklas och vissa delar avvecklas.

Just idag kör hela familjen 5:2, där man fastar en av två dagar i veckan, vilka som helst men de får inte hänga ihop.
Det funkar bra för oss och vågen har pendlat ner till minus 6, och sedan upp par kilo, det svänger lite precis som livet.
..och i helheten så går det utför (..med vikten).

Men har jag upptäckt, alla tankar går till mat den här dagen, jag som INTE brukar vara så fanatiskt över maten,
utan bara äter när den finns i vanliga fall, men nu...funderar jag t.om porrsurfa på matlagningssajter!
Sjukt, ja men det är kroppen som på något sätt förflyttar tankarna till något som jag egentligen inte är så intresserade normalt.
Känner igen "tvångstankarna" från drickandet, det går automatiskt på något sätt trots att jag inte vill tänka på maten.

Kommer ni ihåg att jag spydde galla över min bil som jämnt gick sönder???
Förändringen blev att jag köpte mig en helt ny bil, det blev billigast så om man bortser ifrån andrahandsvärdeminskningen.
Men mitt bilande är för tillfället problemfritt och kommer så att vara några år framöver, ett problem mindre.

Katten vi hade hand om under ett dryga år, hon flyttade med sin riktiga matte långt härifrån,
saknaden är stor naturligtvis, men förändringen är i grund och botten god, det intalar jag mig varje dag..

Mitt jobb som jag hatade, jag förändrade mitt förhållningssätt och så gjorde även arbetsgivaren när jag fick en ny chef.
Är inte längre lika hatiskt och måndagar är inte värre än någon annan dag längre har jag upptäckt.
Jag gav upp mitt självgoda tänk och svalde även det som smakade beskt, utan protester, lugnet har för tillfället lagt sig
och varje dag lunkar på i sitt sakta mak tills vidare.

Var ute i helgen och "jagade" svamp, upptäckte att det inte blev bättre över att jag försökte "fånga" svampen mer effektivt genom att kuta
igenom skogen snabbare, att låta upplevelsen av att plocka svamp försvann i ett hektiskt letande förtog hela känslan.
Stoppade påsen i fickan och gick sedan lugnt runt bland mossbelagda stenar och "upplevde" frihetskänslan av att vara i skogen istället.
Lyssnade på varningsläten ifrån någon skogsfågel och iakttog de enorma myrstackarna och bara fanns där, i nuet..
Kom hem till familjen med ro i kroppen och ganska så förnöjd, det fick bli konserverad svamp till svampsåsen och det grillade som det var tänkt.
Skillnaden var stor, innehållet detsamma men jakten blev ju ett stort misslyckande, det fanns ju ingen svamp det var för torrt i skogen.
Och jag kunde inte tvinga skogen till mitt uppdrag, så jag tog en genväg till ett liknande resultat, med att köpa svampen.
Det inte alla förstod var att det var upplevelsen som var det viktiga, inte fångsten.
Detsamma gällde under sommaren, att ta ekan ut på sjön betydde att jag skulle få umgås med havet, inte nödvändigtvis få någon fisk,
utan låta tankarna få fara fritt i mitt inre och få tid över för mig själv..

Allt sådant har blivit ÄN mer viktigt i mitt liv, att återkoppla till det som egentligen ÄR viktigt, och ger något tillbaka.
Att dricka alkoholen var det motsatta, det var att koppla bort livet istället, dra ut sladden och allt blev svart..
Nu fyller jag upp ljuset med sådant som ger mig större livslust och näring till att orka dra hjulen framåt.

Kan inte påstå att jag är "lycklig", för det är någon sorts omöjlig utopi i min mening,
men livet är betydligt mindre besvärligt i alla fall, och det är lättare att leva.

Små små förändringar kan göra stor skillnad, om man tänker optimistiskt innan de sker så har man åtminstone varit glad innan man upptäckte att det kanske inte var så bra, och gör det ingen större skillnad så får man vara glad att det BLEV en förändring i vilket fall.
Att allt står stilla och man vantrivs, är värre än att man chansar och att det (kan) bli sämre..
Den som inte satsar kan heller inget vinna, som mest förlorar man bara insatsen, och den är oftast bara en liten tid av sitt liv.
En tid som kan bli en väl investering för resten av ens liv, och att man ångrar att man inte provade på det mycket tidigare.

Att stå på avsatsen och inte våga kasta sig ut i det okända, kan i tron vara som att slänga sig ut för ättestupan,
men i verkligheten inte vara läskigare än att hoppa från tröskeln.
Man vet vad man har..men inte vad man får...

Jag fick ett bättre liv, men var tvungen att stuva om i det lite..

/Berra

läsning Berra! Du om nån har visat att man kan förändra sitt liv. (Framförallt genom att förändra sitt tänk.)
Allt gott! / mt

En månad har gått och mina veckorapporter har sinat ut till ingenting, längre...
Hittade "min" tråd på tredje sidan, där har den aldrig varit någonsin tidigare, så långt borta...
Min aktivitet på forumet har mojnat något, men jag läser dagligen, ja flera gånger om dagen fortfarande...
Gläds åt att det har kommit så många nya användare samtidigt som det tynger mig att det behövs, hjälpen alltså.

Men jag ser en vändning, många nya tjejer som vårdar varandra ömt, liksom ordvalen, det känns på något sätt vackert.
Allra mest gläds jag åt Cynthia och henne litterära ådra i världsklass, jag kan verkligen ta åt mig av hennes långa inlägg,
och samtidigt håller hon en bra distans till sig själv genom att kunna just skämta om det, man tror att glädje och sorg är två ytterligheter,
när de egentligen är otroligt närbesläktade med varandra, man har ju hört talas om svart komik.
Hursomhelst, jag berörs av de flesta inläggen läser och försöker komma ihåg tråden, och råden..

Mycket upprepningar, men de behövs att man även för de nya rapar samma mantra, tänk på dig själv, bara du kan göra förändringen osv..
När det gäller råden så känner jag mig själv ganska så uttömd, jag har sagt det förut och det finns nedskrivet men långt tillbaka i tiden.
Det som är enklast är att berätta hur det känns just nu, hur jag upplever min vardag, med lång nykterhet.
Min resa har varit lång och absolut inte utan motgångar, flera år innan jag började skriva på forumet till och med,
men skillnaden var att forumet hjälpte mig att behålla styrkan, genom deppigheten och min sociala fobi som det utmynnade i...
För jag är ju egentligen en ganska så glad skit, men den nyktra verkligheten dämpar den något och utan att få "explodera" i en fylla då och då
så byggs det upp någonting inom mig som långsamt bryts ner till ingenting jag idag känner igen, svåra känslor att hantera.

Men lite tillbaka till min dagbok, jag skev ju senast hur "bra" allting hade blivit, och så är det ju fortfarande egentligen,
inga brandkårsutryckningar i känslovallning pga av alkoholen, allt är same-same, tråkigt?, njae behöver nog mer vänja vid att det är lugnt.

I morse vaknade jag tidigt på soffan, klocka 7:15 och var PIGG!, det har inte hänt sedan Hedenhös begravdes.
Inte för att jag hade fyllsomnat, utan för att jag bara var helt vanligt trött, fredagstrött när arbetsveckan äntligen var över..
Gick upp till sovrummet och kramade frugan till vaket tillstånd, hon blev jätteförvånad.
Eftersom inga barn var hemma så avancerade kramandets till ett annat läge, och det gjorde gott för oss båda.
Det var längesedan man var pigg som en 20-åring, och antalet tillfällen reducerades rejält efter lyckopillernas biverkningar,
men man börjar ta sig igen, och det känns bra, samlivet är viktigt i ett förhållande, det tajtar ihop oss bättre.

Nyp..ad och fräsch satte jag på perkälä-bryggaren som ger ett kraftig och starkt kaffe, satte mig på farstukvisten och tog morgonens första rök.
Tittade på det frostfrusna bilarna och hur de kaxiga skatorna plockade runt bland de vissna löven, plötsligt så kände jag bara...
-Vänta nu!, det här är ett lyckosamt tillfälle, det här minnet ska jag spara på, en minnesbild...

Så hade det ALDRIG varit om jag hade druckigt under gårdagskvällen, små små variationer i mitt liv har nykterheten lärt mig att uppskatta.
Att bara finnas, istället för att hela tiden sträva efter någonting mer upplevelserikt..

Det har givit mig mersmak för livet, alkoholen tog bort det för mig tidigare..

Mors Berra

vill.sluta

Du och M.t har gjort starkt intryck på mig.
Många andra GIVETVIS, men du belyser så självklart det nyktra livet.
Att det finns, och det är inget tråkigt liv.
Jag är helt satt på trappan nu, får inte köra på eftersom jag har sky high blodtryck.
Har nog sagt det förr, säger det igen:
-Tack!
/A

..har jag då aldrig sett på forumet.
Jag har fullt sjå att hänga med, ibland hela sidor som är blåmarkerade...
Glad att det hålls igång med många användare, och framförallt nya användare...
Det som händer med oss som har hängt med ett tag är att vi tappar orken, inte alla, men jag är en av dem.
Kanske har det en stor innebörd av att jag inte längre är en aktiv alkoholist, utan mer en passiv nykter alkoholist.
Upptäckte att meningen lätt kunde få den ombytta rollen.

Läste i en tråd av en av de nya, hade svårt för att kalla sig för just "alkoholist", mm ett svårt beslut, men ack så viktigt.
För mig var benämningen ett definitivt avgörande, inte förrän jag vågade kalla mig för alkoholist så hade jag inte givit upp fasaden ännu,
jag kunde fortfarande trolla bort mig bakom ett skynke, vaddå alkis?, nähä det måste vara ett misstag, JAG?
När jag väl satt där och upptäckte att loppet var kört, det finns ingen utväg kvar att kunna fortsätta dricka, då blev det plötsligt en
"produktiv" känsla, jag hade nått min personliga botten, och kunde nu bara finna nya stigar, och det var att kravla sig uppåt.
När jag hade erkänt mitt missbruk inför mig själv, då kunde färgen från de vita knogarna åter få sin forna färg, och jag kunde blidka framåt.
Vad ska jag göra nu, hur kan jag förflytta mitt belöningscentra ifrån alkoholen, till något annat?

Ni vet att om belöningen för att dammsuga hela lägenheten slutar med att få dricka alkohol, och belöningen är borta,
vad återstår då för att överhuvudtaget vilja att få det städat, smutsigheten är ju det sekundära, när man är beroende av sin drog.
Vad spelar det för roll när det är fredagskväll, och man inte får belöna sin arbetsvecka med ett pysch i soffan framför teven?
Ingenting spelar roll längre, man sörjer sin nykterhet och finner inga substitut för sitt drickande, man deppar...

Någon skrev att man ångrar aldrig dagen efter att man har varit nykter, men man skulle kunna betala 10 000 kr lätt för att få gårdagen ogjord dagen då man hade druckigt, bara det gick att få det överspelat, raderat och bortglömt..
Långsamt tickar boten ner fram till nästa helg, det kanske bara återstår några hundringar kvar till Lördagen, men den här gången är det skillnad,
nu ska jag ta det lugnt, bara ett par glas, sen räcker det, jag lovar på heder och samvete...
Alkoholen har inget samvete, knappt någon heder heller, det återstår bara tråkigheter och elände, ett helvetes elände...

Min senaste observation gick av stapeln för ett par veckor sedan, en gemensam firmafest bland de närliggande firmorna i samma byggnad.
Vis av erfarenheten valde jag som de senaste åren att bara vara trevlig, och iaktta, och bara vara fortsatt nykter.
Visste vilka som var lågoddsare bland fyllpaddorna och på ett ungefär vad som skulle kunna ske, det blev värre!

Person "A" som tillhörde en av de som hade värmt i bastun innan (ung så packad att det var dags att gå hem redan då..), började dansa mellan borden innan vi ens hade satt oss för att äta, han hade snott en kvinnlig scarf och hula-hulade tillsammans med den.
När man försökte prata med honom stöttes bara några konstiga läten fram i det tandförsedda talorganet under de blanka och rödsprängda ögonen.
Pinsamt?, ja för honom kanske, ingen annan hade kommit längre än till den andra ölflaskan vid det läget, han hade flera timmars försprång.

Några timmar senare trillade han i fontänen utanför, men ville inte kännas vid detta, utan fortsatte vingla runt bland oss andra,
trodde att han hade dansat sig svettig när man kunde skönja hans bröstvårtor genom tröjan, men när jag sedan såg rännilen av vatten lämna hans byxben vid baren så förstod jag att han hade varit på en mycket blötare fest än vad jag hade varit på..
Han kramade tjejerna som skrek när de upptäckte att han var alldeles blöt och kall.
Han slutade sin kväll i samma bastu där han hade påbörjat den, med kläderna på tork och alldeles oförmögen att ta hand om sig själv.
Dagen efter var han borta, ingen visste vart han tagit vägen, inte ens hans familj (han är av den typen som inte vågar berätta att han ska på fest för sin fru, eftersom hon vet hur det brukar sluta..).

Han återkom efter en vecka då både han och barnen hade varit "sjuka", en halv eftermiddag på jobbet med en mycket lågmäld approach.
Hela hans förhållande till alkoholen liknade väldigt mycket min egna, kanske jag hann att bryta mitt redan då dåliga fyllrykte innan det hann att gå så långt, han är en väldigt stillsam person i vanliga fall, denna "A"-människa.

Men där alkoholen går in, går vettet ut, och länge...länge får man sota för det som hände, det pratas fortfarande om hans bravader på jobbet.
Det värsta kanske är att de späs på hela tiden, ryktena förvärras och ligger långt ifrån sanningen, men ingen höjer på ögonbrynen längre,
han som var så full kan ju mycket lätt KUNNAT ha gjort alla dessa osanna händelser...
Skillnaden är...att jag vet, jag var med hela kvällen, och de som frågar mig får veta hela sanningen...
Men den som var full, får bära på hundhuvudet, oavsett om det var sant eller inte..

Vilken tur att man inte dricker längre...

/Berra

FylleFia

Det var Santorini som myntade det där om att man "Aldrig ångrar dagen efter att man var nykter". Tänkte att du Berra skulle uppskatta att veta ursprungskällan till ett bra citat.

Fia

Shiraz

För ett insiktsfullt inlägg, verkligen. Och ja, att flytta belöningssystemet över till något annat är väl en av de stora utmaningarna och bryta möster då detta vanligtvis triggas igång!
Och som du säger, kommer det verkligen något gott ut alkoholen? Skam, bakrus och ångest är ju det man får, är det verkligen det man vill unna sig?
Nix, nej tack, nope - jag vill inte dricka ångest på flaska!

Önskar dig en fantastisk helg!

för den kommentaren och för övrigt beröm. Min avsikt är nog att hålla mej härifrån men eftersom jag vill veta hur det går för dej med flera tittar jag ändå in som hastigast.

Gammel tanten

Här hos Dig Berra.
Du visar att det går, går att förändra livet. Förändra tankesättet.
Är full av beundran över alla år som du varit fri från alkoholen.

Ha det gott!
Tanten

..i mitt inre, DÅ hade jag som mest behov av att skriva av mig på forumet...

Idag är det lite mera stiltje, det råder ett visst lugn inom mig, en sorts självsäkerhet, jag klarar av att hantera situationen.

Det gjorde det inte tidigare, vilket man kan läsa bakåt i min tråd.
Och precis som MT skrev hos vill.sluta's tråd, jo det kretsade tidigare runt mitt arbete, jag fokuserade mina problem dit.
Det var en av många saker som spelade in, men jag tror att det berodde på att jag BORDE klara av att hantera mitt jobb, har ju gjort samma sak i över 30 år nu, DÄR om något skulle jag inte tappa fokuset, illa valt?, tja det vet jag ännu inte heller, men det spelar ingen roll.
Dåligt mådde jag i min deppighet, och på mitt sätt blev det, inte blev det enklare av att jag slutade dricka mitt uppe i alltihopa.
Men när jag ser tillbaka på det så märker jag hur allt sitter ihop, i en oändlig cirkel, dricka, må dåligt, dricka, må dåligt..
Så det var det enda riktiga beslutet jag tog, för att bryta den eländiga kräftgången, jag satte ner foten och det gjorde ont.

Jag hade mycket riktigt som mulletanten också nämnde, stor användning av sinnesrobönen, skrev ut den och satte upp den på kylskåpet, på ryggen av bokhyllan på jobbet, läste den flera gånger om dagen, och lät saker bero, där jag inte hade makten att kunna påverka längre.
Då friskrev mig ifrån problemen, här har du inget att tillägga, du kan lämna stolen och ditt huvudbry...
Regnar det ute, det hjälper inte att man beklagar sig och surar, växtligheten jublar...
Snöar det ute, klaga inte, du väcker växtligheten som sover sin vintersömn...
Det brukar finnas en orsak till allting, och jag behöver inte förstå allt heller, ibland mår man bättre av att låta allt vara.

Koncentrationen gick till att vända blicken inåt (herregud, hur många gånger har jag inte tjatat om detta ord), MEN DET VAR VIKTIGT (för mig).
Vad är viktigt för mig, vad kan jag göra för att göra situationen bättre, hur mår jag när jag upplever detta, kan jag förändra det????
När det var bra, så var det viktigt att uppleva det som en positiv upplevelse, inte bara ta det för givet, utan stanna upp och...njuta!
Var det dåligt, så lämnade jag det, antingen fysiskt eller mentalt, jag tog mig bort ifrån det och lät det inte påverka mig, en mental blockering.
Oavsett om det var ett dåligt val för tillfället så gjorde jag det för min EGNA SKULL!
Mitt mående var av högsta prioritet, jag kunde vara ganska elak då och kasta tillbaka problemet på uppdragsgivaren, är det här mitt bord?

Jag var elak för att ta vara på mina egna intressen, och jag tror att det fungerade, jag fick distans till mig själv.
Fick en utanför-kroppen-känsla, såg på mig själv och ställde krav på hur min tillvaro skulle vara, strikt och reglerat.
Låter det konstigt, nejdå jag blev min egna chef och jag var tvungen att följa de regler jag hade satt upp, hur löjligt enkla de än var.

Tyglarna har släppt nu, men jag ställer mig fortfarande frågan...
Vad är det viktigaste för mig?
Svaret på det är enkelt, att må bra!
Vad gör du för att må bra?
Bara sådant som jag mår bra av!
EN av många saker är att inte dricka alkoholen, jo jag vet att jag mår väldans mycket bättre...för en stund, men sedan mår jag så fruktansvärt mycket sämre, under en väldans lång tid.

Vad blir det för slutresultat då?, enkelt.. jag ger blanka f'et i att dricka alkoholen, och gör annat som för tillfället gör att jag mår bättre.

..och för att återkoppla till sinnesrobönen...

Gud, ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.

Därför har jag ett annat mantra också....

"..förändring är bra"

Min förändring att inte längre dricka alkohol har givit mig ett liv som är betydligt lättare att leva.
Och idag lever jag ett helt annat liv, än det som jag en gång trodde var det mest normgivande.
Men måhända att vi är ett flockdjur vi människor, men vi är samtidigt individualister.
Och en dag, måste jag stå upp för den jag är, jag är Berra, och jag dricker inte alkoholen (..längre).

Så mitt beslut styrkte även andra delar, såsom min självkänsla..
Mitt liv står i centrum för mig själv...just nu...just här, och det är jag som bestämmer, inte ett alkoholsug, ingen deprimerande bakisångest.
Jag tog makten över mig själv och mitt mående, genom att styra bort det ifrån mitt beroende.

Enkelt?, nänä, men värt det?, alla gånger, idag mår jag som jag borde ha mått, hela livet...
Inte lycklig, men heller inte olycklig, skalan är oändlig och jag vill heller inte veta var den slutar.
Intresset är noll, eftersom jag befinner mig i ..nuet...

Svårt att förklara, men jag gör så gott jag kan, här på mitt livsforum..
Frågorna kommer om hur man tar kontrollen ifrån sitt drickande, det är inte en knapp som man trycker på,
det handlar väldigt mycket om att vända upp och ner på hela livet..
Det tog 30 års konsumtion att gå ner sig i fördärvet, fem år att ta sig ur det, och en helt ny livsstil kommer fram.

/Berra

Nykter i dag

Oj, vilken stjärnsmäll i planeten jag fick av att läsa ditt sista inlägg ! Så bra skrivet om hur det är att leva nyktert, och NU fattar jag innebörden av sinnesrobönen. Har aldrig riktigt förstått den fullt ut tidigare, trots att jag går på AA...

Och - en dag i taget. Somnar nykter i kväll, vaknar nykter imorgon...

God natt !

Kram

Hulda

att läsa om din förändring och din insikt om den Berra !

" Det enda som är för evigt är förändringen " (Buddha)

vill.sluta

På jakt efter sonnesrosbönen.

Och det som slog mig hela tiden var alla ahaupplevelser.
Allt jag läste gav jag en eftertanke åt och när jag bytte skepnad och gick själv in i berättelsen.
Kunde det varit jag?

Om jag hade gjort så, hur hade jag känt eller mått?

Jag rekommenderar alla att ta några timmar av sin oerhört dyrbara tid och ögna igen detta självupplevda mästerverk.

Läsa det med eftertanke.

Med detta sagt så önskar jag dig en härlig avslutning på helgen.

Glad att du och M.t och många andra på forumet har format mig en bit till att bli den jag är idag jämfört med för ett år sedan.

Sluta inte med dina söndagsskrifter.
Tack!
/A

Torsdagen håller sin sista timme i sin famn...

De är tyst i huset och man kan höra ett svagt sorl från sovrummet på övervåningen, barnen och frugan håller på att törna in,
natten...den är min, min tid för eftertanke och egentid, en sorts mental återhämtning och slutsummering av dagen.
Det är den bästa tiden för mig, när jag tar mig tid för mig själv, bara jag och mina tankar...

Imorgon är det fredag, en helt vanlig fredag utan tankar på att hinna svänga förbi bolaget på hemvägen från jobbet,
vad man har för matval som ursäkt för dryckesvalet, inte vad för sorts vin man ska sippa på till lördagsmiddagens tillagning och ätande.
Jag är fri att behöva bortförklara valet av starköl till hamburgaren ifrån donken ifall vi väljer det lata middagsvalet.
Fri att välja vilka alternativ jag vill, inte bälga i mig en massa dryck under förevändningen av att jag är törstig,
söta eller sträva drycker släcker inte törsten, den påverkar en att dricka mera istället...
Fri att kunna välja det jag vill, jag kanske inte ens är törstig, och då behöver man ju ingen dryck heller.

Har upptäckt att smaken har förbättras efter det att man slutade dricka alkoholen, tidigare var den ju halvt bedövad eftersom man nästan aldrig
satte sig till bords utan att ha druckigt någonting innan.
Chips, popcorn, jordnötter och salta pinnar, var något man åt för att man lättare kunde trycka i sig ännu mera dryck, förut,
idag äter jag kanske hälften så mycket i vart tionde fall, en väsentlig skillnad för mig.
Saltet fick kroppen binda vatten och svälla, kolhydraterna från de alkoholhaltiga dryckerna lade sig på underhudsfettet,
ansträngningarna att äta mindre gav då inte ett likadant resultat, mörka ögonhålorna, påsarna under ögonen av dålig eller för kortvarig sömn gjorde inte heller en fräschare, de rödsprängda ögonen, den hemska andedräkten både under och efter fyllan gjorde inte saken bättre.
Den slitna, hurviga, blöta hängiga bakfyllelooken, tröttheten, illamåendet, huvudvärken och ångesten är inget jag saknar idag.

Då..såg jag fram emot helgen för att det skulle festas, planerandet och förväntningarna.
Idag ser jag fram emot den för att SLIPPA planerandet, jagandet och stressandet, utan den förblir fortsatt lugn, hela helgen.
Att bara sitta rakt upp och ner utan att känna sig stressad av att göra..ingenting, OCH samtidigt kunna njuta av det, det är ro i kroppen!
Om det regnar ute kan jag från den varma insidan av huset se hur vattendropparna bildar rännilar på fönstret, glad att jag sitter på den här sidan fönstret och inte den andra, att se de små små skillnaderna i livet istället för de jojo-känslorna man råkar ut för med alkoholen.
Styrkan jag finner i min nykterhet, kommer just ifrån nykterheten, det är jag som bestämmer vad som ska hända, inte impulserna ifrån fyllan eller baksmällan, jag har kontrollen över vad som sker nu och en bit in i framtiden.
Det är jag som bestämmer om jag ska dricka eller inte, inte mitt beroende, och jag bestämmer mig för att INTE dricka,
lite granna som Adde's mantra om att innan man stiger ur sängen så ska man besluta sig för vad som än händer idag, så ska jag inte dricka.
Beslutet är taget för den dagen, och därmed är beslutångesten också borta, det finns inget ånger för resten av den dagen.

För att åter igen knyta ihop mina tankar runt sinnesrobönen, och försöka böna...öh bena ut den.

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera.."
Här behöver man inte tro på något, om det inte finns någon Gud för dig, så kan du ändå låtsas att du lägger makten hos någon högre väsen som du inte kan påverka, men till innehållet, låt dina tankar släppa, lägg inte energi, sluta bry dig, släpp greppet, lasta av dig oket...osv.

"det jag inte kan förändra,"
Där din makt slutar, det du inte kan påverka, där din kontroll har sitt slut..
Vädret, lönen, grannen, prisutvecklingen, orättvisor, däckslitage, räkningar, världsvälten, jag du bestämmer dig för var din gräns går.

"mod att förändra det jag kan"
att man bara ger sig på sådant där man har en möjlighet att göra en förändring, och faktiskt gör det också.
Kan man inte det så slutar man att vela i sina tankar, och lägger tankeobjektet i bönens två första rader.

"och förstånd att inse skillnaden"
exakt, sista meningen är den absolut viktigaste, var ligger din gräns, hur mycket energi ska "problemet" få ta av din dyrbara tid.
Det kanske inte ens är ett problem, utan du har gjort det till ett problem.
Nästa grej, kan du lösa det?, så bestäm redan nu hur du ska göra det på en gång, vill du flytta fram det i tiden så hamnar den i bönens två första rader igen, du lägger det inte på "vänt", utan du raderar det tills det kommer upp igen, och då "behandlar" du problemet på nytt.
Det handlar mycket om att frigöra energi till sådant som är viktigare, problem som går att lösa, istället för problem som inte går att lösa.

I en förenklad version med alkoholen som ett problem, så skulle den kunna se ut så här:

Oh högre makt, låt mina tankar skingras på alla de problem som alkoholen ger mig,
att berusningen, sinnesfrånvaron och omedvetandet skapar dessa.
Ge mig ork till att våga bryta beroendet och missbruket,
och låt mig förstå att detta är inte mitt verkliga jag.

mmm, en liten bit på vägen, kan ändå inte låta bli att det känns lite religiöst på något sätt.
Man lägger "ansvaret" på något annat, men man står själv för förändringen, en sorts friskrivning.
Jag kastar snöbollen, men du tar risken oavsett om jag träffar målet eller inte..

Många tankar far igenom mitt huvud, och sena Tordagen har blivit en arla Fredagsmorgon..
"Natten, den är min.."

/Berra

Nu är det nog

Tack Berra för en väldigt bra start på dagen. Känner igen mig i så mycket och det du skriver peppar inte bara dig själv, det ska du veta. Ha en fantastisk vit helg

Buzzz

att skriva några rader i din tråd Berra.

Har nu läst denna tråd i några veckor och kommit lite mer än halvvägs.
Dina tankar och resonemang kring din egen (och andras) nykterhet har hjälpt till att få saker och ting att falla på plats i min egen marinerade hjärna. För detta är jag dig stort tack skyldig. Tack!

Jag har haft ett eskalerande risk/miss-bruk under snart 20 år. Jag har lyckats "hålla" mig från alkohol i längre perioder, men alltid startat upp igen. Varför? Jo jag har alltid satt en "gräns" för hur länge nykterheten ska vara och sedan "provat" igen... Så tänker jag inte den här gången, tänker bara varje morgon på hur skönt det är att ha sluppit att dricka igår. Ett helt annat mindset efter att läst hur du tänker.

Har nu sluppit detta i lite mer än två veckor och upplevde trots detta ett riktigt "rus" igår! Jag bara gick omkring och mös över hur skönt det var att ta en stilla promenad i stället för att som vanligt ha jäktat iväg till Bolaget och snabbt hem igen för att "belöna" mig ordentligt efter den jobbiga arbetsveckan.
Vardagarna är naturligtvis också en helt annan sak när man kan hoppa upp ur sängen på morgonen utan att vara "halvbakis" efter några snabba shots på kvällen.

Mitt tankesätt kring livet har också förändrats, tänker inte längre på allt som (eventuellt) kan gå fel, utan försöker ta dán som den kommer.
Fast jag en lång tid har känt till och använt sinnesrobönen är det först efter läsning i den här tråden som min hjärna äntligen kopplat vad den betyder. Underbart!

Har också några stycken riktiga energitjuvar på jobbet. På något konstigt vis (detta måste jag reda ut) har jag dragits till dom och låtit dom lasta över sin skit på mig? Varför? Inte en aning!
Men nu är det slut på besök hos dom! Kommer naturligtvis att hälsa, men det får räcka med det. Känner mig uppåt bara av att ha tagit det beslutet, så det måste vara rätt.

Jag är mycket medveten om att den kick jag nu känner troligen kommer att mattas av, men känner mig rustad på ett helt annat sätt nu.

Ville bara dela med mig av mitt lyckorus och tacka dig Berra för alla klokskaper du delat med dig av, tror det har hjälpt fler än mig.