Ångesten tar mitt liv...

3671 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Berra (inte verifierad)
Hej! Har försökt analysera min...

Hej!

Har försökt analysera min reaktioner på filmsnutten...

De som har druckigt bildar en form av egen grupp, utanför alla de andra, och där det är
helt OK att hitta på en massa dumheter mot den andra eller andra utanför gruppen.

Och när det händer något, oavsett nivå på skämtet så är det OK att bara garva åt det.
Tänker på när de knuffar varandra i häckarna utanför Berns..

Det går att skärpa sig under själva genomgången på Berns så länge de inte pratar..
Men när de börjar surra så ploppar grodorna ur deras munnar...

Och när Fredrik spottar på kameran i bilen,
så var det inte ens roligt för han själv, för han skrattade aldrig...
Vad var tanken bakom detta?, visa sin avsky för fotografen, eller vara häftig?

Kan tänka att deras arbetskamrater t.ex hon med kläderna tyckte att de var så lagom roliga
när de håller på och raserar hela graderoben...

Att tappa kontrollen över sin kropp och vältra sig runt bland soffor och fotöljer,
är väl bara ett bevis på att man inte klarar av att vara på jobbet när man är full...
Kan väl tänka mig att de andra arbetskamraterna nästan ville låsa in dem i det rummet,
så att de inte skulle kunna ställa till med mera otyg på kontoren..

Och hur kul hade det varit, om de hade varit en enda person, ingen som hade kunnat ställa
upp och garva åt den andra, och göra detta till ett helt OK spektakel, not!

Men precis som Pia säger om det som Fredrik säger i slutet på filmen...
Vad är det som händer med en när alkoholen håller på att gå ur kroppen, varför mår jag piss!

Jo för att verkligheten kommer tillbaka, och ångesten över allt jäkelskap vi hann att ställa till med,
kommer att ställas inför hjärnans egen obönhörliga rättegång...

Man kommer aldrig undan det som har skett, och man kan inte skylla på att det hände i fyllan,
man måste ändå ta tag i det efteråt, därför mår jag piss (när jag har druckigt)...

Och för att inte hamna i dessa "piss-lägen" så tar jag varje dag ett beslut med lite framförhållning,
att idag ska jag inte dricka något med alkohol i...

På ett sådant sätt får jag ett liv med lite mer och bättre innehåll...

Mors Berra, (som kan sitta som vanligt i en fotölj alla veckans timmar..)

Berra (inte verifierad)
Helgen är här!, och jag är med den... Det...

Helgen är här!, och jag är med den...

Det strålar av sol därute, och snön smälter ihärdigt...
Det är inte dödsvarmt, men nu är det ingen ingen återvändo, våren är verkligen på G!

Skönt att få ha en möjlighet att kunna uppskatta den, för jag njuter verkligen av den...

Det blir lite ljusare av allting, man mår bra av tillväxtperioden...

Inser nu skillnaden mot förr...

Kom upp tidigt, inte segare än vanligt...
Piggnar till mycket snabbare..., för att jag hamnade i tid i säng igår kväll..
Kan äta en frukost..
Uppskattar duschen, den tvättar inte bort någon fylleångest...
Har inte sura uppstötningar eller molande huvudvärk...

Tandborstningen smakar bara mint, och inte gammalt surt vin, gin eller bira...
Jag rakar mig och ansar skägget, för att jag vill vara fin, inte förbättra mitt dåliga inre..
Byter kläder till helgen, känner doften av sköljmedlet, jag luktar gott...
Stänker på mig rakvatten, för att lukta ännu godare, inte för att dölja något..

Jag kan sätta mig vid ratten och känner inte en minsta ågren över att få möta farbror blå..
Jag och grabben åker till matchen, och känner oss säkra med färden..
Jag kan se de andra föräldrarna i ögonen, jag har inget att dölja, jag "äger" dagen...
Alla föräldrar kan inte riktigt uppskatta solen, jag vet nog varför...

Jag är inte ljusskygg, jag kan ta in hela dagen, kvällen, natten och morgondagen...

Därför är jag vän med helgen, hela helgen..

Mors Berra

Mie (inte verifierad)
Tack Berra...

Tack Berra...

Berra (inte verifierad)
Tack för att ni finns..! Genom att läsa i...

Tack för att ni finns..!

Genom att läsa i trådarna så hjälper ni mig att uppdatera min nykterhet...
Jag behöver den hjälpen att påminna mig vad som händer när man dricker/har druckigt...

..och jag saknar den inte, när jag känner igen mig i era beskrivande ord...
Jag minns och känner hur det knyter sig i min mage, minnena kan ibland försvagas,
men med de rätta meningarna så kommer de tillbaka, och det gör ont, ..mycket ont..

Jag gör rätt, jag vet det, innerst inne...
...men kan heller inte blunda för de små lockrop som kommer smygandes, då och då...
En liten tvekan, ett sorts drömmande, en form av längtan, ett beroende...
Man trubbas av emellanåt, och sänker sin gard, i tron om att det är "över"...

Men det går aldrig över, kroppen minns allting, och alla lösa trådändar är så lätt att
att börja nysta upp igen, man tar vid där det en gång slutade...
Att det ska vara så svårt att komma ihåg, hur det kändes...

Att leva är inte lätt, och sedan hur man tillåter sig styras av något helt annat, är sjukt!

Jag vet vart jag står, och vart jag vill, men kan ändå inte sluta lyssna på lockelserna långt där borta, de glorifierande rösterna om hur "härligt" det kan vara, så underbart...
Hur lätt det är att uppnå ett sorts nirvana, jag vet hur man gör, hur fort det kan gå...

Men att stå emot, och tänka lite längre, tänka "förbi" det härliga...
Att minnas morgondagen, är att få behålla dagen, och morgondagen...

Mitt liv är värt mera än ångesten, inte ens ett par timmar av näckens ljuva musik kan få mig att vilja drunkna, inte frivilligt i ångestens hemska kvav-hav...

Genom att läsa era själars tankar, kan jag måla upp mitt eget scenario...
Jag vill inte tillbaka, jag vill framåt...

Därför sätter jag på mig hörselkåporna för att mildra lockelserna, stakar ut min egna väg...
Det finns många vägskäl och stigar, och jag måste tillåta mig att lita på min egen intuition...
Det jag gör, måste vara rätt...för mig...

Vi möts, vi följs åt en bit, men när stigarna delas, måste jag välja, hur ensamt det än blir...
Men jag vet att längre fram möter jag någon annan, eller samma personer igen...
Med mer livserfarenheter än tidigare....

Att våga gå ensam, är inte ensamt för länge, man möter någon igen,
och är ännu mer mottaglig för sällskap än tidigare....

A lonely walker...

Berra

vana (inte verifierad)
ja Berra visst är det så

ja Berra visst är det så

Berra (inte verifierad)
Tja Bah! ..minns ni vad jag skrev om för ett...

Tja Bah!

..minns ni vad jag skrev om för ett par veckor sedan,
att det "händer" en massa "saker" på jobbet..?
Och att jag just då inte orkade i skrivandes stund prata om det..

Det pallar jag nu...

Ni som läst mina "dagböcker" bakåt vet hur kasst jag har mått,
och hur kämpigt det har varit på min arbetsplats när man känner sig utsatt...
Allt hänger ihop med deppigheten, att inte få den bekräftelsen man behöver som kollega ibland.

Jag blev ju som jag skrev "förbannad", och ville "hämnas" på min arbetsplats...
Hursomhelst, det blev ett j...la liv i alla fall...min "payback-time" fick oöverskådliga former...

Vår arbetsgivare hade ensidigt sagt upp vårat kollektivavtal, utan att meddela oss om detta...
Till saken hör att vi har inte fått en enda lönerevision på snart 10 år,
vi har legat lågt för att hjälpa firman att överleva, och istället för att "belöna" våran givmildhet
så gjorde de precis tvärtom, klippte den enda livlina vi hade, kollektivavtalet...
Den skulle löpa ut nu i månadsskiftet, och våra anställningsavtal skulle skrivas om,
till ännu mera försämringar...

Nu var vi några gamla i gården som ansåg att nu hade firman förbrukat sitt förtroende...
Vi har absolut ingen facklig klubb, det är ingen som vill ta tag i surdegen, för hamnar man inte
i trångmål med ledningen så får man bastning av sina kollegor...
Och firman har lyckats med sin "svågerpolitik" att knyta några av medarbetarna närmare
chefspositionen, med högre löner och andra avtal efter eget tycke...

Så splittringen var total, de som ville få arbetsgivaren att skriva på ett nytt avtal, och de
som motsatte sig detta (eftersom de hade bättre avtal, och deras smyghöjningar skulle blottläggas...
Så vi satte igång och "eldade på" frågorna varför vissa var så aviga till kollektivavtalet,
det blev väldigt högljudda samtal både här och där, vissa kunde inte längre fika tillsammans
och vi fick ett "rött" och ett "blått" gäng...

Det blev så eländigt att chefen skrev två rejält arga mail, och ett snabbt inkallat extramöte
där han bad oss alla att hålla käften i enkla ordalag, annars fick vi sparken!!!

Han ville alltså kväva och kuva oss ännu mera, vilket gjorde "järngänget" ännu mer bestämda...
Det var nu Berra tog kontakt med de båda fackförbunden centralt, och "skvallrade"...
För vi visste att vi hade rätt, vårat kollektivavtal gällde ju månaden ut...

Och nu ville vi dessutom ha våra (snart 10 års) eftersläpande löner också, retroaktivt!
In kommer representanter , lyssnar på oss och ställer kraven på ledningen...
I en "het" debatt med VD'n...
Brott enligt kollektivavtalen, en bot på 100 000 kronor!!!
Nu blev det en förhandling, och firman gav med sig,
vi får vårat kollektivavtal i alla fall, men under lite nyare former...

Och det blev helt "tyst" mellan gängen, när det blev ett faktum...
Fler har kommit till informationsmötena, och vi börjar kunna förstå varandra lite bättre..

Så nu känns det bättre, jag visste att jag hade rätt, och ingen "förtrycker" Berra längre..
Jag talade om min ståndpunkt med chefen på utvecklingssamtalet, och hans förhållningsätt
har fått en lite mer respekterad ställning numera..

Jag är fortfarande "låg", men mucka aldrig med någon som är deprimerad...
De vet "var" var man får in bästa träffen, där det gör som mest ont...
Vi vet vad smärta betyder, och hur man slåss mot den...

Mors Berra, 1-0 till det respekterade livet...igen!

petraS (inte verifierad)
Hehe bra gjort Berra!

Hehe bra gjort Berra!

vana (inte verifierad)
Vad är det för arbetsplats du jobbar på...

Vad är det för arbetsplats du jobbar på Berra!!!!!!!verkar vara rena vildavästern jag förstår inte detta i våra moderna tider : /

Berra (inte verifierad)
Hej Vana! Jag läste precis på din...

Hej Vana!

Jag läste precis på din tråd om ditt jobb, och jag är glad att du ser det som en möjlighet, tänka vad skönt att få vara "ledig" ett helt år, med full lön...
Jag skulle också ha tytt det så, en möjlighet...
Njuta av tiden för dig själv, se möjligheten att finna en bättre arbetsplats...
Du kommer ju att ha gott om tid till detta i alla fall...

Ja man kan undra hur det ser ut på våra arbetsplatser numera...
Anställningsskydden lakas ur mer och mer, allt ska privatiseras och bli billigare på entreprenad...
Jag får inte ihop det, hur skall ett dagis som privatiseras kunna bli billigare i egen regi...
Det lär ju knappast finnas en budget för underhåll av lokalerna t.ex.
Den enda fördelen jag ser att företaget blir litet och administrationen därefter...
Allt verkar så kortsiktigt tänkt...

Lite som våra städföretag på jobbet, vi tar in det lägsta anbudet...
Det städas ordentligt i 3-6 månader, sedan "smörar" de för några andra nya uppdragsgivare
och slarvar ordentligt på vårat företag..
Precis som om de lägger upp avtalet på att de kommer att förlora det till nästa omgång...
Och då ska det förhandlas med ett nytt företag, och de ska läras upp på lokalerna och läxas upp där de missar hela tiden, skitjobbigt!

Inte undra på att folk tar till flaskan...

Jag har mina egna värderingar, och har växt upp i ett arbetarhem där mina förfäder slogs för att få till en fackklubb, med hotelser till livet i seklets början...
Kanske är jag gammaldags och alltför "röd" i mitt tänk, men jag har anpassat dem så gott det går till dagens arbetsmarknads-tänk, jag har förståelse men samtidigt inte...
Vill att alla ska ha shyssta och rättvisa arbetsvillkor, och att det ska vara en dialog på jobbet.

Men som sagt vi splittras allt mera, och spänningarna på arbetsplatsen kan ibland göra det olidligt, vi har inte den gemenskap som fanns tidigare...
Eller så är det som så att jag inte längre hänger med i svängarna, vad vet jag?

Huvudsaken att jag har mina innersta värderingar, (..som ibland kan ruckas på...)
Men att jag står för dem, det är en del av mitt liv...

En sak ruckar jag inte på dock, tänker inte förvärra min sinnesstämning med alkohol...
Där går gränsen, här och nu!

Mors Berra

Berra (inte verifierad)
Hej Hej! Lugnt i tråden idag... Känner mig...

Hej Hej!

Lugnt i tråden idag...
Känner mig lite ensam, faktiskt...

Så jag pratar av mig i någon form av monolog, hoppas att det finns någon läser det...

Vi (jag & frugan) var hos shrinken igår, vi skrattade allihopa säkert 3/4 av tiden...
Låter det märkligt, nejdå, vi har våran vägledare i tankarnas banor, och hon benar upp våra
förbättringsområden, hjälper oss att se problemet från en annan synvinkel..
Och det funkar så bra, det man tidigare hade trasslat in sig i felaktigt tänk, kan hon reda upp...

Vi mår så ofantligt mycket bättre nu båda två, vi öppnar oss mera inför varandra...
Och våran ömsesidiga förtroende har verkligen fått sig en skjuss framåt...
Tänk en sådan skillnad det är nu mot då, allt var då bara ett kolsvart mörker..
Ingen glädje, bara problem, och tog man bort ett som dök det upp ett annat...
Den negativa spiralen, ni vet...

Idag pratar vi med varandra och anmärker på det som känns fel, det blir lite av en familjenterapi.
Shrinken blir den opartiska personen som är den tredje mannens åsikt...
Och på hennes ord litar man på, för hon har ingen egen vinning av att ta någon annans parti..

Därför blir det glatt när vi går till henne, man längar dit för att man vill ta upp en ny grej,
och att vara ärlig mot sig själv, rakt och renhårigt...

Man vet om en mindre bra grej hos sig själv, som man vill ta upp...
Vi diskuterar det i grupp, frugan ger sin synpunkt på det hela, jag min...
T.ex som att jag älskar att shoppa elektronikprylar, mitt mecka...

Svaret blev att jag är en "fyllare", en som försöker fylla upp min tid med nya saker,
och fylla mig med nya kickar, alltså har kvar lite av mitt missbruk...
Så jag har bytt ut mitt beroende mot annat, i och för sig "nyttigare" grejor, men ändå..

"Tänket" finns alltså kvar, jag har inte blivit av med det...hmmm!
Det måste jag fortsätta att "behandla" mig mot.., inte glömma bort att det finns ett sug!
Det kan tydligen yppa sig på flera olika sätt..

Samtidigt som det är "skönt" att veta att det finns kvar, att jag inte kan lägga ner garden...
Jag måste helt enkelt fortsätta hålla koll på mig själv, lite läskigt..
Det tar bara lite annorlundare former, en utveckling i sig självt.

Så där har jag lärt mig lite nytt om mig själv den här veckan, att våga se...
Man utvecklas hela tiden, och det är bra om man hinner med att analysera det...
Se att det går framåt, men vissa ränder finns ändå kvar...

Men jag är inte mindre lycklig för det, skönt att jag fick reda på det, så att jag kan hålla kollen..

Men vet ni?, det är ju löningsdag idag, och jag ska genast börja missbruka...
Hittade en fantastisk N-router på 300Mb på en närliggande elektronikbutik, SKA HA!
Nu har jag dreglat tillräckligt i en och en halv vecka, så jag gör slag i saken!
Allting är bättre än att bränna kulorna på brännvin...

Så nu kan jag ändra mitt alter ego från "A lonely walker"...till..."A lonely wanker.." haha!

Mors Berra

Fenix (inte verifierad)
Kanske lugnt för dig, men inte för mig. Tänker säkert...

Kanske lugnt för dig, men inte för mig. Tänker säkert xxx per dag på Berra och hans väg från ångest till ett mentalt närvarande liv. Du är en oerhört inspirerande kraft till att jag vill bli som du, dvs bli den jag vill vara. Begravning av min mor i helgen, skjuter klokt (?) upp min avslutsdag till att bli påskdagen. Min sista dag att dricka alkohol har jag tänkt. Hur tänkte du Berra inför den sista dagen?
Glad för att du och så många andra finns här för att tända gnistan,
/Fenix

Kvinna-mamma46 (inte verifierad)
Ja Berra. Det är helt fascinerande att läsa om din...

Ja Berra. Det är helt fascinerande att läsa om din förvandling. Det är en helt annan ton i inläggen, tom när du är lite förgrymmad.. :) Men det här med att fylla sin tid? Jag fyller ju upp min tid med mina djur och skam till sägandes så älskar jag att handla nya hästsaker hela tiden... :) Berikande intresse är ju aldrig fel, och vi behöver använda våra kreativa krafter.

Fenix! Som jag tänker så har du nu gjort otaliga försök, varför inte gå till läkare, beroendeenhet eller nåt liknande? Få antabus utdelat. Kanske få annan medicin som komplement. Få en samtalskontakt, kanske en 12-stegsbehandling, KBT eller liknande.

Både jag och Berra som har klarat att vara nyktra länge har fått och tagit emot hjälp.
Ibland tror jag att så länge man inte söker hjälp så vill man ha optionen att kunna dricka kvar! Kanske alkojäkeln som spökar i det undermedvetna.

Det är ibland skrämmande för jag kan ofta se långt i förväg när någon här är på väg till ett återfall, det hörs i tonen på inläggen, och ofta är det när personen börjar prata om att sluta med antabus och klara det själv. Så jag säger till alla: lita inte på er själva den första tiden, beroendet är starkt och suget kan få den bästa på fall, ibland arbetar hjärnan omedvetet på att få oss till att dricka igen. Det är inget fel på karaktären eller på att ni har ångest i botten eller depression eller liknande, det är för att hjärnans receptorer vill ha alkohol! Den kan hitta på vilka ursäkter som helst för att få oss att dricka. Dess egna transmittorsubstanser är ju undanträngda och i obalans. Belöningssystemet funkar inte, vi mår piss, och hjärnan vill ju må bra, till varje pris. Analysera inte dessa känslor, acceptera dom och DRICK INTE utan låt hjärnan läka igen.

Hjälp hjärnan att finna välbefinnande igen genom att vila, äta nyttigt, göra roliga saker, kramas mkt, motion, prata med nära och kära, läsa, lära om missbruk och vad som händer i kroppen. Avslappningsövningar, mindfulness, yoga, meditation. Naturupplevelser. Positivt tänk och tacksamhetstänk.

Gör allt detta trots att det tar emot i början. Gör det som en daglig läxa. Hjälp hjärnan att komma i balans igen. Det funkar!! Men det tar tid och det gäller att vara tålmodig.

Ha en underbar helg!

Pia

Berra (inte verifierad)
Hej Fenix & Pia! Ja oj Fenix hur ska jag...

Hej Fenix & Pia!

Ja oj Fenix hur ska jag kunna förmedla min känsla...?
Hur jag tänkte inför den sista helgen???

Krasst sett så fanns det ingen morgondag, inget planerande, det fanns bara nu'et...
Och i nu'et så mådde jag bättre, bättre än gårdagen..

Jag visste att jag mådde bättre utan alkoholen och såg detta som en progressiv förbättring...
Jag visste vad jag har och vad jag hade haft, och "har" var bättre...
Jag ville ännu mer, men kunde inte då veta hur jag skulle förbättra välmåendet..
Så jag i stort sett bara "väntade", och torkade ut alkoholsuget....

Men att sätta upp en "sista gång" var för mig helt omöjligt, skulle jag vilja tillbaka!, Nähä!
Att fortsätta eller att prova på var ju helt enkelt uppenbart utanför mina nuvarande livsramar..

Så det fanns inga alternativ, jo ett.., att fortsätta må bättre,
och där var ju alkoholen det motsatta medlet...

Hur tänkte jag då,? inte alls antagligen...
Kanske mest på den slitna frasen, "en dag i taget", eller idag ska jag i alla fall inte dricka alkohol.
Att se framtiden an helt utan alkohol blev för mig "övermäktigt", jag slogs av tankarna runt den hela sociala samvaron med alkoholen, skulle jag inte få vara med???

Och då blev det för mycket tankar att bearbeta, inte nog med att jag hade problem med mina egna tankar runt alkoholen, skulle jag dessutom hamna utanför det sociala gänget...
Allt för mycket runt omkring mig är förknippat med att man "umgås" tillsammans med alkoholen.
Det har blivit en massa traditioner, t.ex att på min födelsedag mitt i vintern så grillar vi korv ute och dricker en massa öl, vin och cider kring detta, alla ser fram emot det och det blir knökfullt hemma med en massa gäster, 30-40 st sådär bara...

Skulle jag plötsligt ändra på detta då, jo vi försökte ett år, men "tvingades" att åka ner till ICA och "tokhandla" en massa dyra kryddiga korvar i tvåpack när gästerna tjatade om när korvarna skulle serveras???, och vi fick tömma lagret på allt vad vi hade i öl och vin/cider...
Så även traditionerna pockar på...

Men istället för att göra detta till ett problem, så gör jag det bästa av det...
Och jag brukar tänka,...vad är själva grundproblemet..?

Jo, Berra min vän klarar inte av att dricka alkohol längre...

Ska då hans "problem" göra hela hans korvtradition på födelsedagen till ett "problem" för alla???
Självklart inte, bara för att EN person är nötallergiker så ska man väl inte totalförbjuda jordnötter!
Då får väl han/hon ge blanka f*n i att äta av jordnötterna då, kan det vara så enkelt???
Kan det vara det???

Ja så skulle jag resonera angående en nötallergiker,
varför inte samma tankar runt en "alkoholallergiker"...

För det är väl så, att jag numera får klassa mig själv som en alkoholallergiker...
För jag tål inte längre alkoholen, jag blir dålig av den, på väldigt många plan...

Och det är väl en insikt god såväl som någon annan, varför då vilja utsätta sig för en allergichock
gång efter annan, man vet ju oftast resultatet, och alla runt omkring en också...

Så tack Fenix för att du ser mig som ett föredöme, det är jag stolt över...
Det är inte mycket man har att vara stolt över, halvfet och medelålders med högt hårfäste,
och man vet att man statistikt har 20-25 år kvar att leva...
Varför inte för en gångs skull göra något vettigt av det, visa att man lärt sig något av sitt liv,
och göra det bästa av det med de förutsättningar man har, att fortsätta leva...
För mig är det inget liv tillsammans med alkoholen, det blir mest ett rop på döden...

Därför står jag fast vid mitt beslut, att fortsätta leva...

Och sen Pia......love you!

Berra

Kvinna-mamma46 (inte verifierad)
Same, same Berra! Glad jag blev för dom orden! Kram

Same, same Berra! Glad jag blev för dom orden!

Kram

Berra (inte verifierad)
Tjo'ho! Idag/ikväll/inatt så skriver...

Tjo'ho!

Idag/ikväll/inatt så skriver jag ett par rader bara för att jag är så jä'la gla'!...
Klockan är nu 20 i 2 på Lördagsnatten/Söndagsmorgonen, och våra gäster har precis gått...
En sådan perfekt dag, ba'h...

Varför då' då, undrar ni?
Allt tillsammans lixom, så himla bra att bara få umgås med sina nära & kära, på ett mycket enkelt sätt.
Inga krusiduller, utan bara rakt upp och ner...
Vi har bara mått så himla bra av att få vara med de vi gillar, skrattat och kramats om vartannat...

Alkoholen har naturligtvis flödat, men inte för mig...
Ingen blev onormalt packad, utan vi höll det precis innanför en "normal" middagsbjudnings ramar..
Precis helt rätt, med andra ord, och helt rätt för mig, ingen alkohol...
Helt accepterat av alla och allra viktigast hos mig själv, så skönt!
Jag får ett helt accepterbart liv om jag bara gör ett val, ....avstår!

Vi släckte ner totalt vid Earth Hour, och hade bara stearinljusen som enda ljuskälla,
och det var så mysigt att den fortsatte resten av hela kvällen/natten...
För vår villa blev det 330 Watt i totalförbrukning per timma, istället för ca 3200 watt...
(jo'rå jag har en superelektronisk mojäng som trådlöst mäter alla fasernas förbrukningen var 6:e sekund, finns på Classe ...för den som är intresserad...)

Dagen förflöt på i makligt takt, vi hade inga stressfaktorer som helst, och inga ungar hemma heller...
Jag och frugan kunde njuta av tiden vi hade för oss själva, och kunde förbereda precis allt...
Vi "begränsade" våra infallsvinklar av möjligheter som kunde skapa irritation...
Dvs bara tog det lugnt, och lät ingenting störa våra planer inför kvällen, supernice!

Det har hänt grejor i familjen också...
Dottern har precis haft sin alkoholdebut, igår...suck!

Känns lite "tragiskt" att hon nu har mist sin jungfrueliga akoholstatus...
Men samtidigt "skönt", ...ja det är många känslor igång inom oss...

"Glad" för att hon snart är 17 år, och orkade vänta så länge...
"Glad" för att hon fick en "trevlig" upplevelse, men samtidigt "ledsen" för att det inte blev det...
Allra bäst känns det att hon vågade anförtro sig till oss, trots våra förmaningar...

Vi har "läxat upp" henne inför hennes debut, pratat och pratat och pratat om vad som händer...
...och vad som "kan" hända...
Hon vet ju precis allt om vad som har hänt med hennes egen pappa...

Ändå väljer hon att testa på, ett vågat beslut minsann, men ofrånkomligt..
Grupptrycket är starkt i hennes åldersgrupp, alla vill ju vara "inne" bland gänget,
precis som sexdebuten, alla vill ju ha "passerat" det stadiumet...
Men hon befann sig bland vänner, och deras vänner, och det var ett fint gäng som tog hand om varandra, aldrig släppa ögonen ifrån varanda, utan stötta och hjälpa....

En kille råkade spräcka balkongdörrs-fönstret när han skulle öppna dörren, en olycka..
Och han valde att sova kvar hos kompisen som festen var hos, och skulle förklara för hans pappa
under morgondagen när pappan kom hem hur det hade gått till, och ersätta den...
En riktigt gentlemannakille helt enkelt, och det kändes bra att hon var med ett sådant gäng..

Hennes erfarenhet då av första kontakten med alkohol då???
Bara positivt, tyvärr, hon kommer att fortsätta "prova", säkert!
Men hon fick många synvinklar på vad som händer, hon blev inte för full..
Men skrämdes lite av hennes kompisars reaktioner, "hur konstiga de kan bli", bra!

Just nu i denna stund, hör jag hur ett tonårsgäng går ute och skrålar på gatan utanför...
Och jag är bara så glad att min dotter inte är med i det gänget, hon höll det "belevat" ändå...

Jag väntar just nu på den "grå skuggan" i grannens trädtopp...
En uggla som nästan varje natt har inspekterat vårt fågelbord från ovan, i väntan på att någon liten frussen sork ska söka bland resterna av fröna på marken, det är mäktigt!
Det hade jag aldrig sett OM jag hade valt fel ikväll, dvs druckigt alkohol vid middagen....

En liten liten sak, som i slutänden blir en häftig upplevelse, som man tidigare inte visste om...

Så visst händer det grejor, när man går på "torken", alla gånger...

Och om exakt 6 timmar så ska jag stå på planen och hejja som en skämmig pappa sig bör...

Visst är det härligt att LEVA, visst?

Mors Berra

Berra (inte verifierad)
Hej Alla Vänner... Måndag idag, jo jag...

Hej Alla Vänner...

Måndag idag, jo jag vet...

Därför är väl inte allt på topp, men heller ingen djupdykning...
Vädret är grått och regnigt och lite hurvigt, precis som mitt inre...

Har inget direkt lattjolajban att "fylla" mitt liv med, det finns lite saker som händer framledes,
men inget som ger mig "kickar" som vi pratades om tidigare...

Nu har jag sovit 2 nätter i soffan, vilket tidigare var ett bevis för att jag hade varit för full,
och inte kunnat kontrollera mina kroppsfunktioner, dvs sova...
Men så verkar det inte vara, när "proppen går" så har den gått, tydligen..
Med eller utan alkohol, märkligt!

Ville bara idag passa på och hylla våra två svenska och i dagsläget bästa sångerskor...
Den första med melodifestival-Sarah, och låten standing strong...
Den låten med texten får respresentera mig, det som jag måste göra med alkoholen...
Standing Strong..

http://www.youtube.com/watch?v=HGW-QNUGllA

Den andra med Agnes, och I need you now...
Får representera suget...

http://www.youtube.com/watch?v=E-uUwQf2cZE

Väl bekomme!

Några av de låtar som jag använder i min hjälp till självhjälp mot alkoholen...
Slut ögonen och tillåt dig att "slukas" av musiken, det kan ge en enorm styrka...
Min egna lilla meditationsstund här i livet..

Mors Berra

Märta (inte verifierad)
Härligt att läsa dina inlägg, jag får styrka av dig...

Härligt att läsa dina inlägg, jag får styrka av dig att stå på mig i min resa

Kram Märta

Adde (inte verifierad)
Ja , Agnes har sug !!! Hälsar en gubbsjuk dj-el !!

Ja , Agnes har sug !!! Hälsar en gubbsjuk dj-el !!

Mie (inte verifierad)
ha ha... inte visste jag att du var gubbsjuk Adde... Kram

ha ha... inte visste jag att du var gubbsjuk Adde...
Kram

Vimmsa (inte verifierad)
Haha, skönt att vi inte behöver oroa oss för Addes...

Haha, skönt att vi inte behöver oroa oss för Addes gubbsjuka Mie. Den tiden är förbi då man blev klappad i rumpan och kallad för lilla gumman av medelålders män:-)

Adde (inte verifierad)
Jag ska bli en sån där surgubbe i rullstol som åker...

Jag ska bli en sån där surgubbe i rullstol som åker omkring i korridorerna på hemmet och nyper biträdena i baken. Sådetså !

Berra (inte verifierad)
Hej Adde! Ja jag med... Fast jag kommer att...

Hej Adde!

Ja jag med...
Fast jag kommer att utse mig till hemmets egna polis...
Och stoppa kärringarna som kör för fort i korridoren med rullstolarna...
Stå med sn....en i handen och kräva att de blåser i alkotesten...

Haha, säger jag som inte är ett dugg gubbsjuk...

Mors Berra

Mie (inte verifierad)
Ha ha... ni är för goa... När jag sitter där på...

Ha ha... ni är för goa...

När jag sitter där på hemmet tillsammans med er kommer jag vara flörtkulan själv... ha ha
Viftar lite med mina långa ögonfransar så kommer gubbarna med mitt tea.... dvs ni...

Kraaaaaam....

Kvinna-mamma46 (inte verifierad)
Tsss... då blir du en raritet Mie! De gamla tanter som...

Tsss... då blir du en raritet Mie! De gamla tanter som har kvar gnistan brukar falla i trance över unga manliga läkare! Det är gulligt att se hur en 90-årig tant kan kokettera, fnittra och rodna.

Och de gubbsjuka gubbarna flörtar (nja, flörta är inte rätta ordet) med oss stackars sjuksköterskor! Alkoholdemenserna brukar vara värst......

Det är det bästa med mitt yrke, man träffar på så många intressanta och roliga personligheter.

Berra! Hoppas att du skämtar lite om Agnes och suget.. för har du sånt sug som på videon så har du det inte lätt! Fast du menade kanske i början när man var abstinent?

Jag är inne i en fas då jag stör mig väldigt på alla alkisar som väljer alkoholen före familjen... tur jag inte jobbar inom den grenen, hade nog inte varit särskilt terapeutisk. Blir förbannad när jag läser här rent ut sagt. Det finns hjälp att få, det finns vägar till tillfrisknande, varför välja ego-vägen, att supa bort sitt liv och göra andra illa? Vi har faktiskt ett ansvar till våra medmänniskor och inte minst till våra barn och respektive. Att låta suget och ruset gå före trots att alla runt omkring mår dåligt av det är så jäkla EGO-centriskt och oansvarigt.

Så, nu får jag säkert många arga kommentarer... men sanningen svider, jag vet.

Ha en underbar dag idag alla och sträck på er, var nyktra, stolta och lev livet.

/ Pia

Adde (inte verifierad)
Tja , vi var nog likadana innan eller ?

Tja , vi var nog likadana innan eller ?

Kvinna-mamma46 (inte verifierad)
Ja, det tog ett tag innan poletten trillade ner. Men som...

Ja, det tog ett tag innan poletten trillade ner. Men som jag ser det så hjälpe omgivningen till att förminska problemet. Ingen trodde på mig när jag sa att jag hade problem, inte ens läkarna. Familjen ville inte tro det, vännerna ville ha kvar sin festarkompis. Är nog nyttigt att få sig tankeställare!

Och vi är ju exempel på att det går att sluta och få ett bra liv med familjen. Eller hur?

Berra (inte verifierad)
Tjo' ho! Vad glad jag blir när det blir...

Tjo' ho!

Vad glad jag blir när det blir lite fart i tråden...
Jo du har rätt Pia, vad är det som gör att man väljer alkoholen före familjen???
Jag har funderat på det själv, hur betedde jag mig...

Jag lackade nog mest på "tjatkärringen" där hemma som tyckte så j*vla mycket om mitt drickande, som "lade sig i" hela tiden, och försökte styra mig...
Irritationen förflyttades från huvudproblemet till att fokusera på ett relationsproblem istället.
Att någon annan ville styra mig, och ta bort veckans "belöning" från mig, min "napp"!!!

Jag var ju värd allt detta, eller hur, det var ju det som gjorde livet värt att leva....
Det som satte lite guldkant på det vardagliga livet, en verklighetsflykt...
Där moralen inte existerade, där vibbarna och känslor för andra var försvunna, det var ju bara JAG JAG och JAG hela tiden, jag var ju världsbäst på allting, smart snygg och oerhört attraktiv...
Jag kunde föra mig som en kung, jag var verbal, ståtlig och charmant...

Om någon visade en videosnutt från någon fest, så var det ju inte jag som stod där med skjortan utanför raglande och försökte uttala några raggningsfraser på någon brutta...
Det var ju inte sant, det där var ju inte jag, det motsatte ju min inre känsla för mig själv...
Jag var ju smart, snygg och char....

Det tar tid att inse att man har blivit förd bakom ljuset, hela tiden...
"Någon" har ljugit för en, det kan väl aldrig vara alkoholen, nähä?
Vem är det då som har spelat upp törnrosadrömmen bakom ögonlocken,
varför ÄR det inte som i drömmen, vad är fel???

Ett litet uppvaknande, en liten förlaga till insikt, är det DET som behövs...
Att nästa gång försöka se kritiskt på vad det är som händer, i verkligheten...
Sticka hål på drömmen, fast man egentligen inte vill, man vill ju vara kvar i drömmen,
den är ju så härlig........eller inte...

Kanske är bakfyllan verkligheten, där den tar "tillbaka" allt det där roliga man trodde man hade..
Man straffas för en dröm, någonting som inte skedde i verkligheten...
Där verkligheten var mycket värre, än man har velat se...

Det händer så mycket med alkoholen, när Näckens ljuva musik förför en till bäcken för att frivilligt gå ner i vattnet för att drunkna...
Den kritiske har upptäckt att den fete blottarjäveln sitter ännu en gång på en sten i bäcken och gnisslar på sin fiol, man vadar ut och stryper den fan med strängarna och sparkar ner liket i strömmen, och äntligen så blir det tyst...

Mors Berra

Kvinna-mamma46 (inte verifierad)
Många bistra sanningar serverade! Tack Berra....

Många bistra sanningar serverade!

Tack Berra. Precis så var det ju. Det tog lång tid för mig att inse hur ego jag var när jag drack.

Berra (inte verifierad)
Jahopp... ..tillbaka till verkligheten,...

Jahopp...

..tillbaka till verkligheten, vardagen...
Där inget speciellt händer, utan allt rullar på som det ska, utan kickarna...
Och utan de djupa svackorna inte allra minst...

Det finns två ben att stå på, ett som gör livslinjen till ett spektrum likt en EKG-mätning,
och det andra som små vågsvall med mjuka och långsamma förändringar...

Jag väljer det svagt böljande livet, den som behöver en EKG-mätning är ju sjuk!
Varje dag är en gåva, och att förändra den med alkohol ...sliter sönder mitt inre...

Jag brukar tänka så här på mornarna när tandborsten skummar upp tandkrämen...
.... "jaha Berra, vad ska du göra med den här dagen?"
Tittar på mig i badrumsspegeln och ser en inte fullt lika trasig själ som tidigare.

Jag kan se på mig själv lite kritiskt, och märker att jag har blivit en starkare personlighet.
Jag vet mera idag vad jag vill, och mitt val att inte dricka alkohol längre ger mig större valfrihet.
Min mentala bit hämmar inte längre mina tankar pga alkoholen,
jag har inga alkohol-måsten längre.
Jag behöver inte planera in den analkande Påsken med när tillfällen kommer att ges för alkoholförtäring, det "måste" jag hade tidigare...
Det ger mig mera frihet, inget bolaget, inga svårigheter att ordna pengar till det, inget planerande när det ska inhandlas och drickas upp, inget legaliserande, inget ljug...

Så mår jag bättre, jaha, alla gånger, och då har jag inte ens nämnt den stora bitterheten...
ångesten, bakfyllan, ångerfullhet, varför-tänkandet...

Och när jag tänker på det, ja då spottar jag ut tandkrämskummet, tittar på tändernas vithet och upptäcker att det finns ju faktiskt ett äkta leende som inramat tänderna...

Det ÄR skillnad att vara befriad från alkoholtankarna...
Och varje morgon så får jag inte bara tänderna rena, jag går igenom mina tvivel och får dessutom ett bländvitt förtroende att jag gör rätt...

Nope, ingen alkohol för Berra idag i alla fall, sedan får resten av dagen bli som den vill...

det är min frihet...

Mors Berra

Jonas70 (inte verifierad)
Fantastiskt skrivet Berra. Du är min idol...

Fantastiskt skrivet Berra. Du är min idol :-)

Påskmust rules!!!

Sidor