Detta är för mig dag 3 utan alkohol. Första gången på några år som jag hållit upp så länge... har läst flera gånger om dagen här i forumet sedan i måndags och det är en fantastisk känsla att inse att jag inte är ensam. Att min relation till alkohol inte är unik, att hur den får mig att känna och bli inte är min personlighet utan snarare alkoholens personlighet. A får mig att tro att livet är tråkigt utan den, att jag är tråkig utan den...
Jag har länge haft flyktiga tankar om att allt dåligt i mitt liv är förknippat med att jag druckit men jag har låtit de tankarna fladdra iväg för fort för att faktiskt förstå vad det betyder. Under dessa tre dagar, efter att jag börjat läsa här, har jag tvingat mig själv att gå igenom all skit jag gjort mot mig själv och andra och kommit fram till följande:
Inte ett enda katastrofalt beslut, fruktansvärd händelse eller dagar och nätter fyllda med ångest har förekommit utan att alkohol på något sätt varit inblandat. Jag har ibland bara haft en ren jävla tur att det inte slutat värre än det gjort....
Det har bara gått tre dagar, vilket inte är så mkt men det är tre dagar utan ångest och det betyder mkt för mig!
Men jag vet att det kommer bli en svår kamp och jag är inte säker på hur det kommer gå om inte min man vill sluta tillsammans med mig... Jag vet att det här kommer vara det svåraste jag någonsin gjort...
Men jag SKA lyckas, för mig och mina fantastiska barn och TACK till alla er som kämpar samma kamp som jag och som vågar berätta om det här så jag får ta del av det ni tänker och känner!!!! Jag är inte ensam och ingen av er heller!❤️

Tessimi

Gud vad duktig du är som har klarat 4 månader! Bra jobbat. Verkligen.
Att alkoholen lurar oss nåt så in i bängens har jag också förstått. Det är en riktig luring det där. Dock skönt att polletten hos de flesta så småningom trillar ner.
Riktigt bra med såna här forum. Jag har varit medlem länge, men glömde typ bort denna sidan. Var väl inte redo helt enkelt. Men nu känns det bra. Och det bästa av allt är att se min son Glad och lycklig igen. Guld värt.

Tusen tack för välkomnandet. ❤

Blir ofta överväldigad av kärlek till mina barn, mina pojkar❤️ Lika ofta drabbas jag av ångesten över hur deras liv varit fram till för 4 månader sedan...
Julen närmar sig med stormsteg och fast vi lever i flyttlådor just nu och det kommer vara ännu värre då med bara en dryg vecka kvar till flytten så känner jag mig lugn. Vet att jag kommer vara nykter och kunna ge mina fina barn en jul de förtjänar. Tänker på gångna jular och får ångest.. Men ja, det förgångna är ju vad det är. Kan inte ändra det hur mycket jag än vill.
Därför försöker jag sträcka på mig, förlåta mig själv. Jag vet ju vad jag inte ska göra. Jag ska inte dricka alkohol helt enkelt. Inte ta det första glaset. Känner idag en trygghet i det. Lättnad.
Sen kan jag ju klanta till det ändå, det ska gudarna veta.. Men ingen är ju perfekt så varför skulle jag vara det?
På onsdag har vi julfesten på jobbet. Ser fram emot den faktiskt, känner mig inte orolig för egen del. Min man däremot, jag kommer ändå informera honom om att blir han för full går jag hem. Då är han ”on his own”. Tänker inte ta ansvar för honom. Just nu verkar han väldigt bekväm med sin konsumtion, 1 liter vin plus några öl om dagen... Känner på mig att det kommer sluta illa och jag ställer mig lite på sidan av, orkar inte göra något åt det. Önskar han landar på sin botten snart. Ibland är jag arg och då önskar jag han landar riktigt hårt. Men samtidigt vill jag så gärna hjälpa honom, han är en så mjuk och fin man samtidigt som han har manligheten som attraherar mig. När han är nykter är jag forfarande jättekär i honom och vill bara vara nära honom men när han druckit kommer jag på mig själv att se ner på honom. Han blir tramsig och korkad. Hur kan man ha så dubbla och tvetydiga känslor för en och samma person?
Jag hoppas bara jag slipper den där tramsiga mannen framöver och får spendera mer tid med den varma, attraktiva man som jag trivs så bra ihop med.
Hopp har jag fortfarande.
Kram på er❤️??‍♀️

Tessimi

Ja usch. Jag får också ångest när jag tänker på hur det har varit. Men jag antar att man får strunta i det och blicka framåt istället. Eller gör IDAG en bra dag för sig själv och sina nära och kära. Och vem är perfekt? Ingen. Skulle tro det är rackans så tråkigt att ha det perfekta livet.

Jag hoppas du får kul på julfesten. Du ska vara stolt över hur stark du har blivit iom att du har rensat bort alkoholen. Din man kan du nog hjälpa den dagen han själv inser och slutar förtränga. Kör ditt eget race när han är full och jobbig. Visa en massa uppskattning då han är nykter.
Dubbla känslor är inte så konstigt. En blir ju helt olik då man är onykter.
Det låter säkert urkorkat, men jag hoppas din man snart når botten så att ni tillsammans kan driva bort a-svinet. Det är bra att du känner hopp. Förlorar man hoppet, förlorar man allt.

Kram.

www.misslima.blogg.se

Det låter inte alls korkat, Tessimi. Jag hoppas detsamma. Samtidigt som jag vet hur ont det gör och det önskar jag honom ju inte... men utan smärtan undrar jag om insikten har kraft att nå fram. Jag tror inte det.
Jag sa till honom för några veckor sedan att han får köpa sin alkohol själv. Min förhoppning var ju att han skulle reflektera över hur mycket han faktiskt dricker. Det fungerade inte. Igår blev det 2 liter vin. Och så är jag igång med att räkna flaskor igen. Jag blir ledsen men mest uppgiven. När det gäller honom. Resten av min tillvaro, resten av mina känslor är lätta och ljusa. Det är lätt att vara jag för första gången i mitt liv, mitt vuxna liv.
Jag är fri.
Kramar❤️

Ettbraår

Hej! Jag ligger här och läser om andra som har det som jag och känner mig plötsligt mkt mindre ensam och ångestfull. Jag har två barn, 5 och 7 år, och en sambo som betyder allt för mig, han dricker nästan ingenting alls. Och så är det jag, som ALDRIG kan vara måttlig, i vad det än gäller... Vi hade gäster igår, och jag skäms när jag tänker på hur kvällen blev... jag kanske ska inse vad alkoholen förstör och välja ett bättre liv för mig själv och min familj? Jag är isåfall på dag ett, och jag kommer att tänka ett dygn i taget, 24 timmar, och fira varje dag som jag kan vakna klar, må bra och njuta av livet istället för att försvinna i en dimma.. //ledsen...

Ettbraår

Ha en bra julvecka alla och jag är stolt och glad över mitt beslut att sluta dricka idag!

New start

Var stolt över insikten och titta framåt. Att titta tillbaka tar bara energi som du behöver för att ändra livsstil. Jag är nu på dag 29. För varje dag har min stolthet ökat. Lycka till och njut av varje nykter dag.

Hej Ettbraår!!
Jag känner väl igen mig i det du skriver! Jag hinner inte skriva så mycket just nu men vill ändå skriva några ord till dig ifall du tittar förbi här igen! Vilket jag hoppas du gör❤️
Du är inte ensam, det alkoholen gör med dig gör den även med så många andra.
Mitt liv har varit dominerat av alkohol fram tills det faktiskt inte fanns något positivt alkoholen kunde ge mig längre. Kan inte heller vara måttlig i någonting men det kan man använda till något bra. Kärlek och empati tex. Efter 4 nyktra månader upptäcker jag fantastiska sidor hos mig själv, förlåtande, förstående, empatiska, humoristiska och helt enkelt glada! Något jag trodde var omöjligt. Totalt omöjligt.
Jag har alltid skrivit dagbok och som en röd tråd genom dem alla, från tonåren fram till för 4 månader sedan, löper skammen över att jag dricker för mycket och frågan om jag någonsin kommer bli lycklig.. Utan alkohol tror jag nog att jag kommer kunna hantera livet med någon form av ”grundlycklighet”. Dvs att jag oavsett vad som drabbar mig i livet kommer kunna möta det med en bra självkänsla i grunden, kärlek och acceptans för mig själv. Samt att jag litar på mig själv.
Har en del jobb kvar på detta men utan alkohol i mitt liv har jag alla möjligheter att nå dit. Det kan du med!!
Du vill ju inte tillbaka till känslan du hade morgonen efter middagen, eller hur? Du förtjänar något mycket bättre!
Det är tufft, jag vet, men ta en nykter dag i taget och plötsligt tror jag du kommer känna det jag känner idag. Då är kampen värd det, jag lovar!!❤️
Var stark, du är starkare än du tror. Det är vi alla!
Skriv gärna igen☺️❤️??‍♀️

Jag ska sluta tycka synd om andra för att jag inte dricker...för uppenbarligen tycker de att jag är roligare utan alkohol???
Jobbets julfest var sååå trevlig och rolig!!
Min vän som sagt att vi skulle dricka ”vino” frågade efter vi ätit om jag hade tänkt köra alkofritt hela kvällen, hon lät mest nyfiken och själv drack hon cola. Jag drack iste. Jag sa bara att jag inte dricker a längre, slutade 31 juli och att jag mår jättebra av min nykterhet.
Då visar det sig (såklart) att hennes pappa är alkoholist, hon själv nästan aldrig dricker, att hennes pojkvän hänger lite på gränsen, har helt klart ett riskbruk etc etc... Som jag ser det verkar alla jag möter ha någon form av negativ relation till alkohol. Vilket är sorgligt men vi med ett beroende kanske ska lägga skammen åt sidan eftersom den i mångt och mycket bara hämmar och skadar oss??
Nu ser jag fram emot en vit jul för första gången som vuxen. Det gör jag med glädje?❤️???✨??‍♀️

Du har så många fina funderingar. Det är alltid ett nöje att läsa dina inlägg, reflekterande och oftast positiva. Hoppas från mitt hjärta att det ordnar sig till det bästa vad gäller din man. Det är du värd. Kram och god jul! ♡

Tack fina Vinäger!!! Och en riktigt fin jul önskar jag dig❤️
Varit vaken en stund, hunnit dricka mitt kaffe och försöker motstå frestelsen att ta ytterligare en kopp, min mage pallar inte det hur mycket jag än vill....
Jag är vemodig, igår sjönk jag lite. Jag har varit glad så länge med mina mått mätt men igår sipprade tvivlet in igenom alla små hål och sprickor i min rustning.
För vad jag än gör kan jag inte styra hur andra människor uppfattar saker, hur de känner och vad de ser.
Känt mig så glad över flytten, min nykterhet och min styrka i den. Trott att den styrkan ska ge mig en fördel i framtida motgångar. Och det kommer den väl också göra men inte jämt som jag ibland inbillat mig.
Min svärmor stormade in här igår och gick fram som en jordfräs. Vi firar jul med mina föräldrar och hon med min svärsyster men julklappar skulle utväxlas. Hon är just nu stressad över olika saker men hon verkar inte förstå hur det påverkar henne och hon tar ut det på oss... Jag tvivlar på att det kommer gå bra, vi under samma tak i framtiden.
Igår ville jag för ett ögonblick ta med mig vinet och låsa in mig. Försvinna och skita i allt. Men jag vet ju också hur alla negativa känslor så lätt förstärks när jag dricker och det hade bara drivit mig djupare ner dyn. Så att dricka löser ju ingenting. Därför låter jag bli.
Nåja, idag är det julafton. Jag älskar julen och mina barn är glada. Det räcker för idag.
Jag önskar av hela mitt hjärta en riktigt God Jul till er alla oavsett hur den ser ut!!!
Många kramar och tankar mina fina kamrater!!!❤️✨❤️✨❤️?☃️??‍♀️

Idag är jag tacksam över att julen är slut, mina föräldrar har åkt hem och det är en vecka kvar till flyttlasset börjar rulla mot Sverige...
Julafton var ok, maten blev inte bra tyvärr, skinkan var inte rimmad eftersom i det här landet begriper man inte vad det är trots att jag förklarade och de sa att de förstod...Skulle gjort det själv som tidigare år. Har inte hunnit göra så mycket egen julmat så mycket fick inhandlas på Ikea, ja, ni förstår kanske hur det smakade...
Fan vad jag gnäller.
Maken blev dock inte för full och det är väl alltid något.
Och även om denna julen inte blev perfekt så gör det inget, det kommer ju fler. Jag kunde njuta av att åka skridskor inne i stan med mina barn utan att längta efter en mugg hett gluwein, laga mat och äta den utan sug efter snaps och öl, öppna klappar utan vin och glögg. Det var inte alkoholen jag saknade, visst hade julafton kunnat vara bättre men att den inte blev det hade faktiskt ingenting med alkohol att göra. Bara med livet, som det helt enkelt är. Livet som hela tiden pågår, både före och efter jul. Som man kan välja att vara en del av eller missa och jag tänker inte missa någonting.
Jag vill önska er alla ett Gott Nytt år och jag hoppas verkligen att det blir gott, på alla sätt. En bra förutsättning för det är att det blir nyktert så det är vad jag ska försöka vara. Jag tror faktiskt det kommer gå bra.
Många kramar och all stryka till er alla fina människor!!!!
❤️✨❤️???‍♀️

Gott nytt år till er alla!!!❤️
2017 blir ett år jag aldrig glömmer då det var året då jag lärde mig tycka om och uppskatta mig själv och mina positiva sidor istället för att vara besatt av att förstora och förstärka det negativa hos mig själv.
Det var året då jag valde att gå vidare i livet utan alkohol. Ett beslut jag aldrig kommer ångra.
I motsats till beslut tagna på fyllan...
2018 blir nog året då mycket vänds uppåner och kanske blir det ett tufft år på många sätt men jag möter det starkare än någonsin, med ett lugn jag aldrig tidigare känt.
Imorgonbitti kommer vara den första nyårsdagen jag vaknar utan de skälvande inälvorna med tillhörande ångest sedan någon gång i mitten på nittiotalet...
Styrkan att förändra destruktivt beteende har vi alla i oss, men att tro på det, tro på oss själva är så fruktansvärt svårt.
Men det är vad jag önskar er alla inför det nya året: tilltro till er själva och er egen förmåga. Styrkan att bryta och förändra.
Gott nytt hoppfullt år till er alla!!!❤️❤️❤️
Kram??‍♀️

Nu är flytten över. Nu bor jag i Sverige igen och känner mig lite som en främling i mitt eget land.. men det är ok.
Min nykterhet känns bra, det känns bra att inte ha tvånget hängande över mig nu när vi bor hemma hos svärmor?
Det som känns mindre bra är väl att jag nu efter några dagar här i huset börjar misstänka att det inte bara är min man och jag som är alkoholberoende.. Har ju alltid tyckt att min svärmor är så måttlig. Och visst, det är hon väl på ett sätt, blir ju inte full vad jag märker men varje kväll har det varit vin och en liten whiskey. När vi har diskuterat min nykterhet har hon varit VÄLDIGT noga med att hon får ha sitt ”helgvin”. Bara det att de senaste dagarna inte varit helgdagar väl? Och när jag tänker efter har det varit vindrickande varje gång vi träffats de senaste åren...Min man köpte en liter wiskey på båten och hennes kommentar till mig var att det kan han väl få unna sig...
Denna jävla belöning... Jag blir mest ledsen, han försöker inte ens. Och nu verkar han ha fått någon att dricka med igen.
Jag känner att jag skriver om detta i fel forum men jag känner heller inte att jag hör hemma i anhörigforumet. Jag har ju själv varit föräldern som svikit...
Som kväll efter kväll varit mer eller mindre full.
Inte nu längre men ibland undrar jag vad det spelar för roll när deras pappa fortfarande skapar känslan av otrygghet och ovisshet om hur kvällen kommer sluta...
Så klart vet jag ju att en nykter förälder är bättre än ingen men på något sjukt sätt känner jag mig som den som felar och de (min man och hans mamma) är de som gör rätt, är normala...
De är inte hemma förrän på måndag, lastbilen måste köras tillbaka till det land vi nu flyttat ifrån och jag måste säga att jag tycker att det är skönt. Jag är själv med mina fina barn. Men det är väl egentligen inte så det ska kännas? Lättnad över att slippa se dem dricka. Lättnad över att slippa bli sugen, för det blir jag tyvärr. Det var ett tag sedan men igår kom suget när jag lagade mat, sen kom det när jag skulle slappna av efter all uppackning... Längtan efter avslappningen alkohol ger är ju absolut inte ny, den har jag haft så länge jag kan minnas och min nykterhet beror på att jag helt enkelt struntar i att slappna av. Den känslan har jag valt bort och det ger konstigt nog vila i sig.
Vet knappt längre vad jag ville med det här inlägget. Bara det att jag känner mig lite ledsen. Kanske det vänder?
Kram på er❤️??‍♀️

Den anhörigas.
Det gör att du har flyttat perspektiven till en annan del av ert liv.

Du står kanske utanför den cirkel du tidigare tillhörde.
Friskt,men kanske lite sorgligt?

Blir lite orolig där när du skriver att du struntar i att slappna av. Det var så jag till sist började igen. Inte som innan, men dock.
Hur länge bor ni hos svärmor? Och ett råd från mig: hitta avslappningen någonstans. Vet inte hur du funkar riktigt, men det är just avslappningen jag söker med a. Det fungerar för stunden, men ger sedan ett så enormt stresspåslag. Så hitta något annat sätt att vila snabbt nu. Särskilt när det är "kaos" omkring dig. Det blir en ohållbar situation också när du sitter för att koppla av och är fullt fixerad vid att de dricker. Då får du ingen ro.
Jag var oerhört nöjd och stabil i min nykterhet strax innan jag började igen. Och då var det när jag kanske slappnade av efter en oerhört jobbig period, där jag burit andra. Då när jag tog glaset och fann ro i det.
Jag tror aldrig att du hamnar där du var igen. Du har för stor avsky, för stor insikt. Men man ska inte underskatta heller vad som händer när hjärnan blir uttröttad. Så hitta något att vila i är mitt heta tips. Så länge du skriver här kanske det inte är nån fara. Då kan du vila i det. Lycka till med allt nu!

Det är kanske en annan slags styrka du får använda nu. Insikten i hur anhöriga verkligen har och har haft det slår till med kraft. Använd den! Inte till att gå omkring med dåligt samvete - du har redan bearbetat så mycket under din insiktsfulla resa - utan till att ge dig styrkan att orka fortsätta. Du går igenom en massa just nu, men tids nog förändras vardagen för er och då kommer allt förmodligen att kännas mycket lättare.

Välkommen till Sverige och lycka till, Amanda! ♡ Kram

Tusen tack alla!!!❤️
Jo, jag försöker acceptera mina olika känslolägen. Och försöker hitta avslappning men det är svårt när jag de första dagarna här kände nackhåren resa sig... Sisyfos, måste nog säga att jag själv är lite orolig, känner det som om min nykterhet är en ovärderlig och skör kristallvas som jag försöker skydda i en båt på stormigt vatten... Men jag är ändå tacksam att jag känner så, jag inbillar mig att inse allvaret är avgörande för mig.
Eller ja, inbillar är fel ord, jag vet att det är så.
Under de här månaderna har jag sett hur mycket enklare mitt liv är om jag inte dricker. Saker tenderar inte att skita sig i lika hög grad iaf!
Nästa måndag börjar jag plugga på universitet. Något totalt nytt för mig och lite rädd är jag nog. Vad jag hoppas att det ska ge mig är mer insikt men även mänsklig kontakt. Jag är nog lite vilsen tror jag, har varit det länge, ställt mig själv utanför. Det har liksom varit jag och min man så länge, inte trott jag behövt andra människor, vänner, i mitt liv. Nu känns det som om jag tagit ett steg framåt och han ser det inte.
Jag funderar på när jag slappnar av, när gör jag egentligen det? Gör jag det nu när jag sitter här och får skriva i lugn och ro? Jo, det ger mig en paus. Och ikväll ska jag lägga mig på soffan och läsa. Det är något jag älskar men som alkoholen stal från mig. Det är lite svårt att läsa när man är full...
Fikade hemma hos en vän jag inte träffat på 6 år, berättade för henne och det var ingen stor grej. Visst hon gillar att festa och var rätt bakis idag men hon är en sån person som jag inte är. Alkohol har ingen plats i hennes vardag. Så som det ska vara. Hon dömde inte och det finns ju så mycket annat kul hon och jag och våra barn kan hitta på tillsammans.
Nej, vet ni vad? Jag är expert på att självmant kana ner i avgrunden och låta svärtan ta över men varför? Jag är här nu, med alla möjligheter i världen att skapa något bra. Det tänker jag fanimej göra också!!
Förresten Sisyfos, svaret på din fråga om hur länge vi ska bo hos svärmor: vet inte.. Tanken är väl att hon ska hitta en lägenhet så småningom och vi bor kvar här. Jag hoppas det blir så men som det ser ut nu vet jag ingenting. Att bo med svärmor är knappast någons dröm men jag hoppas det ger sig. Och vad jag allra mest hoppas är att jag inte kommer vara ensam om att försöka få det att funka... Som du skrev om att bära andra, det klarar man inte hur länge som helst. Har ingen avsikt att göra det heller.
Tack igen för era stärkande inlägg, ni är så viktiga för mig!!!!❤️❤️❤️
Nu ska jag steka SVENSK falukorv som jag längtat så efter!! Sen ska jag slappa, tror faktiskt det kommer gå bra ikväll tack vare er!
Många kramar!!??‍♀️

Den största vinsten för mig är nog frihetskänslan.
Det är verkligen det min nykterhet ger mig. Jag är fri att gå upp tidigt om jag måste utan att undra hur det ska gå, fri att göra saker på kvällarna utan att slitas mellan det jag faktiskt vill göra eller att stanna hemma och dricka.
Men mest av allt att vara fri från tvånget, visst får jag lite sug ibland men det är lätt att avfärda. Oftast beror det på att jag är hungrig...
Den här typen av frihet är nog självklar för alla människor utan alkoholberoende, de tänker nog inte ens på det. Men för mig, oss här, är det annorlunda.
Jag känner det som om jag slagit mig fri från ett slaveri, ett långvarigt sådant...
Så många år mitt liv kretsat kring alkoholens vara eller icke vara, att jag inte förstod att livet ju handlar om andra saker?? Att jag lade för stor vikt vid något jag aldrig egentligen behövde.
Jag önskar jag kan förmedla den känslan till alla som står och väger, som tvivlar på värdet av ett nyktert liv. Men antagligen måste man uppleva det, ingen hade kunnat få mig att förstå detta innan jag själv fick nog av fylla, bakfylla, ångest och destruktivitet. Ingen.
Idag är jag så in i helvete tacksam för att jag för en gångsskull lyckats göra något positivt för mig själv. Varit envis och slagits för min skull.
Och vad jag har vunnit är självkänsla, stolthet och frihet. Det är ju faktiskt inte fy skam!!
Kram på er alla och styrka!! Kan jag, kan ni. Garanterat!❤️??‍♀️