Jag förstörde min äldsta dotters bröllop i helgen genom att bli för full. Nu vill inga av mina tre vuxna barn ha kotakt med mig. De ska ta ta kotakt med mig när de vill.
På måndag börjar jag med Antabus och ska även ta kontakt med Riddargatan, Har också en träff med en terapeut på onsdag.
Givetvis är jag fylld av skam men samtidigt känns det så förtvivlat hemskt att inte ha kontakt med de tre barnen som jag älskar mest av allt i världen.
Jag var skräckslagen för att möta min fd fru och hennes nya kille på bröllopet. Dövade skräcken med öl och vin. Det är ingen ursäkt men en förklaring.
Mitt drickande har tilltagit sedan i vintras då min depression lättade. Jag blev förvirrad av att förlora det trygga depressiva beteendet och tänkandet. Och drack på det. Det ser jag nu i backspegeln. Just nu dricker jag vatten och ser på TV-Netflix mm.
Men det gör så ont att inte ha kontakten med mina vuxna barn. Det kan ju bli veckor och månaders isolation. En fasa. Finns det någon där ute med liknande erfarenhet?

Lim

Hej Krasch.

Jag har inte din erfarenhet men förstår att det känns fruktansvärt för dig.

Jag har dock erfarenhet av en pappa som dricker för mkt och jag idag en dålig relation med honom. Pga många saker men mkt pga alkoholen.

Om du ser till att bli nykter och låter dina barn upptäcka att du kan ändra dig så behöver inte er relation vara förstörd för all framtid. Men det kanske tar tid att reparera beroende på vad som hänt när du druckit. Men ofta förlåter man sina föräldrar ganska lätt eftersom man behöver dem ❤

Det är hemskt jobbigt med en förälder som dricker för mycket. Även om man är vuxen.

Men det betyder inte att man ger upp eller inte kan förlåta och gå vidare. Du verkar verkligen älska dina barn. Använd det som drivkraft plus det faktum att du gör dig själv en tjänst att slippa alkoholdjävulen.

Om några månader kan allt vara annorlunda och du kan må bra igen och ha en god relation till dina barn igen. Ge inte upp utan ta tjuren vid hornen och vänd skutan ? Du kan klara det!!

Dom kommer säkert tillbaka, men till vad? Det är du som kan avgöra förloppet och framtiden, tro mig. Tänk dig in i dotterns känslor. Detta var hennes stora dag. Dom hade säkert vissa planer om dig tidigt, hur dom skulle göra om du blev full..Nu vet inte jag hur det blev, men gjort är gjort. Ta tag i ditt liv. Eventuellt läkare för depressionerna du har. Många dricker mot depression som blir en ond cirkel för att alkoholen ger oss depressioner. Nu får du visa barnen att du är en pappa som vill förändra sitt destruktiva liv. Du har allt att vinna eller förlora...Styrkekram..

DetGårBättre

Jag vill flika in med en sak här. Det är ju skillnad på att bli för full en gång och kanske t o m bli dyngrak på ett bröllop men det är en annan sak att bli för full och odräglig titt som tätt. Vissa människor flyr sådant beteende till sist, även ens barn. Men om det är alkoholen som är problemet så löser du och alla andra det genom att sluta dricka och visa upp dina fina sida. Då har jag inte hört många berättelser där relationer inte blivit bra igen med just sina barn. Senast jag hörde om hur relationer blivit bra igen var på ett AA möte i måndags. Där finns det historier man knappt trodde var sanna i allt från hur nersupna vissa varit och hur mycket skit som hänt till saboterade relationer och jag vet inte vad. Men allt sådant går att vända. Det sitter hos oss själva att vilja och skapa en förändring. Men det kan behövas hjälp - då inte alla är så starka att de kan sluta rakt av på egen hand, även om det finns de som kan det.

Krasch

Tack snälla Lim för värmande ord. I helgen blir det vatten och TV och promenader. På måndag läkare och Riddargatan 1. Nej, det var inga otrevligheter eller ilska - jag blev helt enkelt för berusad. Jag lovar att vända skutan.

anonym11208

Vad bra att du ska vända skutan och va bra att det inte var otrevligheter eller ilska, "bara" för full. Gjort är gjort och nu ser du till att få hjälp och jag tror att dina barn snart kommer komma tillbaka till dig om du bara visar att du menar allvar med din nykterhet. Man har ju bara en pappa och pappa är alltid pappa. Jag hoppas du har en fin nykter lördag.

Krasch

Tack för stöd "vinärgott". Det värmer. Har inte druckit en droppe sedan i torsdags. Mycket TV, mycket vatten och mycket skam och ångest.

Nu finns bara en väg och den bär framåt..Vi är många som gjort bort oss gång efter gång. . Och som numera lyckats hålla oss nyktra några dagar till flera år..Jag kanske var hård mot dig i första inlägget. Men jag serverade och gjorde mat på ett dubbelbröllop för många år sedan.Brudarnas pappa var full redan vid middagen.Han vinglade omkring och pratade med allt och alla.Han var påfrestande och löjlig.Brudgummarna blev vansinniga och var nära på att slå pappan.Frustrationen var stor om man säger så...Till slut satte sig den ena bruden (dottern) och hällde upp glas efter glas med vodka till pappan..Drick sa hon och pappan drack. Flera glas. Sedan tog dom pappan under armarna satte honomi en taxi och han fick åka hem...Tyckte väldigt synd om brudparen, men den ena brudens agerande väckte beundran hos många i sällskapet..Vet inte om pappanl lever längre förmodligeni inte.. Men du och vi har möjlighet att ha våra fina barn och eventuellt framtida barnbarn hos oss med varma nära relationer. Ungarna ska vara stolta över oss. Skämts har dom gjort tillräckligt..Kram och hoppas det går bra hos doktorn..

Krasch

Tack för stöd och optimism. Hemsk historia. Sådan var inte jag. Men jag var tillräckligt berusad för att fortfarande känna skammen ännu. Jo, det gick bra hos läkaren. Jag bad om Antabus och det fick jag. På torsdag träffar en behandlare i en öppenvårdsgrupp och hela kedjan med läkare provtagningar och grupper och internetdagböcker. Fick en återbudstid! Smet undan på jobbet för att sitta i telefonkö i nära en timme. Får citera dig "Nu finns det bara en väg och den bär framåt".

Nyckelpigan

Välkommen hit! Det låter som om du verkligen vill det här! Du har gått från tanke till handling direkt, valt att ta tjuren vid hornen och skaffat all hjälp du kan få. Längre fram tror jag dina barn kommer att kunna se detta och förstå, även om de i nuläget är för arga och besvikna. Använd skammen och skulden som en påminnelse om var du INTE vill vara, använd den kraften du visat att du har till att ta dig framåt mot ett nyktert liv (som du gör). Använd dock inte skammen till att bara sparka på dig själv - det blir bara destruktivt och risken är att man börjar om igen för man tycker inte man är värd mer. Istället för att älta allt som hänt, försök istället tänka på vilka enorma steg mot förändring som du gjort de senaste dagarna! Jag har varit i båda läger, föräldrar som missbrukar bakom fin fasad och till min stora sorg själv hamnat i att inte kunna hantera a. Jag känner till känslorna i båda läger, så att säga. Om någon av mina föräldrar hade visat att de tog tag i sina problem, skaffade hjälp och gjorde allt för att förbli nyktra skulle inget ha kunnat ge mig mer glädje. De lever inte, men jag längtade så efter en sådan dag innan de dog för tidigt. Jag vet att det kommer att ta tid, tid att bygga upp tillit igen, men tänk på slutresultatet... tänk att kunna se dina barn i ögonen och se deras stolthet över dig... den målbilden är något att hålla fast vid, lika stark som att kunna möta sin egen blick i spegeln och känna samma sak!
Mina barn är inte så gamla, men jag försöker vara öppen, inte tiga ihjäl allt som jag växte upp. Jag märker att de blir oroliga ibland (och min man) och det triggar mig en del, men jag försöker hålla fast vid att tillit tar tid att återskapa. En dag tror jag att de kommer tänka på mig som en självklar trygghet. Idag är vi inte där än men vi har kommit långt.
Vägen är inte rak. Jag har ramlat många gånger. Det viktigaste är att inte ta det som en ursäkt för att fortsätta utan upp på hästen igen. Analysera och lär - man lär sig om triggers och att inte vara så hård mot sig själv. Sätta nykterheten först och inte pressa sig till att göra saker för att man borde eller utsätta sig för frestande situationer i onödan. I början kan deg vara klokt att välja med omsorg vad man utsätter sig för, när man blir starkare kan man ta nästa steg. Jag förstår att det är jobbigt nu, men jag tror att en dag kommer dina barn vara stolta över det du gör idag. Stor kram

Skriv om dina dagar och känslor här på forumet. Här finns ingen som dömer. Vi är i samma situation.Jag tror att dom bästa råden får du om du läser trådar från början. Gärna sådana du tycker hjälper dig och din situation. Vissa av oss lider av ångest och depressioner då kanske man dricker av den orsaken. Andra har druckit så länge och ofta så man har fått ett fysiskt beroende. Vissa har både och..Ta tag i detta nu och håll i..Du har en fin framtid att vänta. Förstod att det var jobbigt att se din ex med ny partner..Ja det hade jag också tyckt förmodligen. Jag ska själv separera och känslorna är inte förnuftiga alltid. Det ordnar sig. Ju starkare du blir desto lättare blir det att hantera svåra känslor..Stark blir du av att klara av att hålla nykterheten..Kram..

Gunda

Jag får verkligennen aha upplevelse att läsa de fina inläggen som flera skriver här till dig.
Jag förstår att det är otroligt jobbigt att ha på sitt samvete då vårta beteende förstör för dem vi älskar. Vi dömer oss hårt och skoningslöst.

Med det som blev en aha för mig trots att jag vetat hört och samtidigt inte riktigt tagit in är att ALLTING BÖRJAR MED OSS SJÄLVA.
Om vi verkligen tar hand om oss ser till att jobba med det som påverkar oss att dricka, att ta hand om orsaken som ligger bakom.
Jobba med svartsjuka, ångest, mindrevärdeskänslor och allt som ligger där och pyr. Att hitta oss själva gör att behovet av alkohol och självmedicinering släppet sitt grep om oss. Gör vi det och blir starka självständiga så kommer omgivningen att se på oss med nya ögon och vi kan börja leva ett bättre liv tillsammans med dem vi älskar. Vi blir en trygghet istället för den som de behöver ha en osäker känsla ikring. Inte vara den som alltid gör bort sig och skämmer ut sig själv och våra kära.
Slå inte på dig det som är gjort är gjort. Det enda du kan göra är att försöka reparera dig själv och det kommer i förlängningen att reparera ditt liv tillsammans med dem du älskar.
Det jag skriver till dig är också skrivet till mig själv.
Stor kram och fortsätt kämpa ❤️

Våransort

Det ser jag som en jätteviktigt motivation till att vara nykter. Återkommer till det när jag tänker på fördelar med att vara nykter och det gör mig innerligt ledsen över hur jag fokuserat på alkohol när jag kunde umgåtts med mina söner istället. Jag tänker mycket på hur det har varit när jag druckit och inser att jag måste släppa det eftersom det inte leder till något positivt men det är svårt. Jag intalar mig själv att jag har varit i alkoholens makt och inte mig själv.

Krasch

Tack Nyckelpigan för en värmande text. Jag har läst den flera gånger. Det konstiga är att det inte känns så hopplöst. Jag anar att det är "beslutet" som ger kraft och lite ro. Men varje timme så kommer den svarta sorgen över att jag inte kan ringa barnen (3). Vi brukar prata med varandra flera gånger i veckan. Men då tänker jag. ge det tid, ge det tid. Jag har tagit ett beslut - det är det primära just nu. Det paradoxala är att jag började dricka öl när jag började kliva ur en djup depression. Har varit deprimerad under många år efter en svart skilsmässa. Jag har nog ätit hela palletten av antidepressiva. Träffat en rad terapeuter. Men förra året fick jag "rätt" medicin och jag började sakta få näsan ovanför dyn. Men det avgörande var att jag fick en aha-upplevelse. Att jag själv tog ett beslut. Ett beslut att skilja mig från depressionen, det depressiva tänkandet och det depressiva känslolivet. Jag klev försiktigt ur offerkoftan och ut i världen. En helt ny värld som var lockande men också skrämmande och okänd. Det var då jag började dricka öl och det blev mer och mer. Och nu kom kraschen. Vilken paradox! På väg från ICA i eftermiddag så passerade jag kvarterskrogen. På uteserveringen satt glåmiga män med pints framför sig. Klockan var väl 16.30. Jag gick förbi och gick istället till Apoteket och hämtade ut en burk Antabus. Hem och tvätta och titta på Netflix. Du har så rätt när du skriver att man måste vara försiktig vad man utsätter sig för. Klokt. Kram pårej själv :-)

Krasch

Tack! Bra tips att skriva om känslorna och tankarna. Nä, känslorna är inte förnuftiga under en skilsmässa. Det konstiga var att när jag var deprimerad så ville eller kunde jag dricka. Jag började dricka när jag lämnade depressionen. Ut i det okända. Det var väl det jag inte klarade av. Tack för fina och värmande ord. Kram på dig med.

Krasch

Hej Gunda
Du har så rätt. Det finns ingen som kan "hjälpa" oss om vi inte själva tar beslutet. Ett beslut som vi måste ta varje timme. Och det är som du skriver - det är först när vi tycker om oss själva och är "friska" som vi kan få tillbaka förtroendet hos våra nära och kära. Nu ska jag fixa lite spaghetti bolognese.
Stor kram på dig med!

Våra barn bryr sig om oss, det är därför dom blir arga ledsna och sårade när vi går in i missbruk. Min äldsta dotter hade knappt någon kontakt med oss på ett par år.Smsen och meddelandena handlade mest om hur illa jag och sambon betedde oss i vårt alkoholmissbruk. Och att socialen borde kontaktas.
och anmälas till pga hennes småsyskon.Jag blev nedstämd av hela situationen och försökte dricka mindre men misslyckades efter ett tag.Jag kände mig maktlös. Idag är den äldsta dottern glad och vi har tät kontakt. Hon peppar mig till att flytta. Hon förstår att min nykterhet är i fara och att separation är nödvändig. Så Krasch dina barn återvänder, men dom vill se hållbara resultat först, och det är sunt. Dom vill att pappa blir frisk och får ett gott liv. kram..

Krasch

Hu! Känner mig så svag och hjälplös och ensam. Nu är det tur att Antabus är ett stödben och en bromskloss. Men själva "beslutet" att inte dricka ger mig inte kraft längre.Även om jag är trött och kraftlös så är det mycket svårt att sova.
Har ni liknande erfarenheter av början av nykterheten?

Mycket begripligt att du känner som du gör! Det finns ju en anledning till att du druckit för mycket. Nu kommer allt det upp och du behöver kraft och stöd. Antabus är ett stödben, som du säger. Forumet ett annat? Har du några andra kontakter du kan få hjälp av?

Krasch

Tack Dionysa. Jo, jag ska träffa en behandlare var 14:e dag. Träffar en KBT-terapeut varje vecka. Ska fika på stan efter jobbet med en vän. Men redan idag, tisdag så ser helgen tom och innehållslös ut. Jag har vänner som jag kan umgås med men dom dricker. Det vill jag inte utsätta mig för. Inte nu. Kanske senare.

Det är viktigt så här i början av nykterheten att vara lite fyrkantig och se till att det finns planer, inrutade aktiviteter, så att nykterheten inte "slinter". Göra något du tycker att du kan vila i och som håller dig på banan.