Förra året skrev jag upp precis allt med alkohol i som jag drack - ingen rolig läsning precis.
Sen fick jag åka till akuten p.g.a extrema abstinensbesvär, inte kunde jag sluta helt för det, inte länge.
Två senaste längsta försöken har varit på 40 dagar, och sen 30 dagar.
Det hjälper inte att folk försöker säga "hitta andra intressen, umgås med andra personer, flytta"
Jag kan inte flytta ifrån mig själv, och jag har tillräckligt med hälsosamma intressen, som roar mig, det är bara så att ibland vänder allt och jag tänker "nu struntar jag i det här" - och dricker, då blir det aldrig bara en enda dag - nästa dag behövs en återställare så klart - och sen står jag i kön på systemet och skäms över mig själv.
Jag tänker aldrig säga att jag aldrig kommer dricka igen, det är ingen sund inställning, inte för mig, det bäddar för besvikelse.
Det kanske är som med allergier, växer bort med åldern? :)
Hur tänker ni när ni ska sluta?
Sen utan självförnekelser och utan att rationalisera, vad tror ni kommer ske, innerst inne?