Nystart Version 2

Jag har just formatterat om hårddisken och installerat ett nytt operativsystem. Det förra var i så dåligt skick fullt med patchar och servicepack, jag är tveksam till att hårdvaran skulle klara många fler år med det gamla operativet.

Jag har egentligen vetat länge att det inte går med regler och uppehåll, det måste bli ett slut och aldrig mer. Men det har alltid kommit något emellan, ursäkter att skjuta upp det bara lite till. Nu har jag fått nog, dag 1 nu och jag ser fram emot att installera nya roligare program istället för de gamla som alltid krashade och slutade på samma sätt.

Idag blir en lång dag så all hjälp och pepp är välkommen. Det blir nog många inlägg från mig under dagen.

Tack för att du läst.

Profile picture for user nystart

Det är ju lätt att skylla allt på andra, men även om mycket skit kommer från andra så är det ju ändå jag som häller i mig giftet. Jag vill sluta dricka och få tillbaka ett riktigt liv, för detta måste jag hitta mig själv. Sen om det innebär att jag måste separera från min fru eller inte får jag helt enkelt se. Kan jag bli nykter och hitta tillbaks med henne, vilket ju är vad jag helst vill, så är ju det det bästa. Men jag är mycket tveksam att det blir bättre med henne om jag är nykter, hon är fortfarande samma perfektionist och kommer fortfarande ha samma krav. Men om jag kan hantera det på ett annat sätt så kanske det kan gå.

Hur som helst, jag känner att jag druckit klart. Har haft så mycket skit med alkoholen sista åren. Många incidenter som helt enkelt inte är okej, de flesta har jag haft själv så ingen annan vet om dom men vissa har ju hänt hemma efter att barnen lagt sig. Det finns inte längre utrymme att skylla på andra, jag har problem med spriten och jag måste sluta för mitt eget bästa.

Profile picture for user nystart

Ja det gick ju sådär med sommar semester och allt. Ingen ide att rada upp alla missöden, men nu får det vara nog med detta. Dags för en nystart igen då jag helt tappat kontrollen över drickandet. Har gått upp alldeles för mycket i vikt, tappat tröningen helt då jag dragits med en envis hosta (som säkert skulle försvunnit om jag slutat dricka). Har inga problem att hålla upp några dagar, ingen abstinens och då påpekar ju reptilhjärnan att det finns inga problem och så kör man på igen. Kör en dag i taget nu, måste vara nykter idag, måste ju börja någon gång och idag är en bra dag att börja ett nytt liv.

Profile picture for user nystart

Kanske bäst att starta en ny tråd, denna är ju fylld så många misslyckanden. Tror dessutom att det är jobbigt att få kontakt med nyare användare som troligen inte orkar läsa igenom en lång tråd och se hur misslyckad man är hela tiden. Hur som helst, kroppen har verkligen tagit stryk sista tiden. För bara ett halvår sedan var jag flitig besökare på gymmet, hade bra kondis och var inte allt för överviktig. Nu har jag inte varit på gymmet på månader, kondisen i botten, gått upp 10 kg, har onte i ryggen så jag knappt kan gå och lider av en ihärdig hosta som jag tror beror på sura uppstötningar pga den dåliga kosthållningen och förstås alkoholintaget. Jag har skrivit det förut men får jag inte ordning på skutan kan detta bara gå åt ett håll. Skulle ju sluta redan igår, men nej hade ju fyllt på förrådet rejält så visst bara en dag till.... Jo visst, nu är det ikväll som gäller och jag måste verkligen få ett slut på detta. Var inga stora mängder igår men jag hade ju bestämt mig för att vara nykter så kan inte förstå hur korkad man kan vara och ändå korka upp. Visst många kommer säga att ha inget hemma, men det spelar ingen roll då jag hela tiden är i miljöer där alkoholen finns samt har mindre än 5 minuter till affärer där jag kan inhandla. Så enkelt att smita ner men anledningen att man ska köpa hem något att laga till kvällen och samtidigt ha med sig ett par flaskor vin, kan ju inte bara köpa en för den lär väl inte räcka? Skit samma, den alkoholen jag har hemma får ställas in i skåpet och sen får den stå där. Farligt? Ja. Men kan jag inte hantera det hur ska jag hantera nästa flygresa med fri sprit tillgänglig?

Profile picture for user Katarinakattis

Jag har precis läst och uppskattat tråden men tycker gott du ska unna dig en nystart med en ny tråd om det känns det minsta ångestfyllt med den här!

Och lycka till!

Jag är på dag ett och tycker faktiskt att det känns peppande att veta att man får misslyckas och ta nya tag om det skiter sig.

Profile picture for user nystart

Tack för att du svarat i min tråd. Min nystart har ju verkligen gått sådär, de där ölen jag var helt säker på att jag kunde ha i skåpet kunde jag tydligen inte alls ha i skåpet. Reptilhjärnan övertalade mig att det blir lättare att vara nykter utan dem, sagt och gjort nu är de slut. Ingen större möngd men ett misslyckande, igen.... Nej jag är fast besluten så dags att köra idag igen, vill verkligen inte fortsätta såhär. Fet, seg, plufsig och uttorkad. Hosta som inte ger med sig och ont i ryggen.

Hoppas det går bättre för dig Katarina.

Profile picture for user nystart

Det går helt enkelt inte att sluta dricka så länge man lever med en partner som är helt rabiat. Just nu känner jag mig mentalt så långt nere på botten som det bara går. Jaja, en dag i taget och försöka hitta en väg ut.

Profile picture for user Skampåtorraland

Som svar på av nystart

Går partnern att lämna åt sitt eget rabiata öde? Verkar som att du har tröttnat mer än rejält på er relation? Ha i åtanke att jag inte har en aning om din verklighet...önskar dig bara mer glädje och makt över egna beslut.

Profile picture for user nystart

Måste ta kampen nu. Vad som händer med frugan får bli vad det blir. Orkar inte med hennes humör så kommer behöva stänga av alla känslor för henne och ignorera henne helt. Den viktigaste kampen är den mot alkoholen. Ingen vet, fler anar kanske, men när jag är ensam antingen efter familjen lagt sig eller ute på resa finns det inte längre några gränser. De har suddats ut bit för bit. Den jag sviker är mig själv, det är bara jag som kan ändra på detta och förlåta mig själv.

Profile picture for user Javelin

Du gör rätt i att fokusera på det du tycker är viktigast. Jag vet så väl hur svårt det kan kännas att ha många påfrestande saker omkring sig, samtidigt som man försöker hitta ett bättre förhållningssätt till alkohol. Om du börjar där, hittar du säkert mer kraft med tiden att hantera det övriga i livet. Önskar dig en rejäl nystart!

Profile picture for user nystart

Har haft en fruktansvärd hosta i flera månader, inte gått över med pencillin eller något annat. Har självdiagnoserat till sura uppstötningar och halsbränna, fick även tabletter för detta av husläkaren. Jag fattar ju vad det beror på men förnekelsen är ju trots detta total. Måste ju sluta dricka för att detta skall gå över, annars lär det ju bara bli värre och värre. Vad jag dock tycker är konstigt är att läkaren inte frågade överhuvudtaget om mat eller dryckesvanor, man lär väl inte bara få reflux från ingenstans.

Profile picture for user nystart

Haft en del diskussioner mer frugan om dels mitt drickande (och ätande) och även vår situation med hennes humör osv. Hon är orolig för min hälsa, det är jag också. Jag kanske inte måste sluta dricka helt, men just nu känns det inte aktuellt att dricka. Bäst var iallafall att frugan frågade vad jag egentligen la i pengar på alkoholen, var ju tvingad att småljuga då det är pinsamt mycket men hon gissade rätt iallafall, men hur som så tyckte hon att jag skulle lägga alla dom pengarna på mig sjölv på massage, personlig tränare eller vad som helst bara det inte var alkohol. Känns positivt just nu, men har fortfarande inte kommit över hostan och de sura uppstötningarna från senaste dryckes och mat orgien som varade i 5 dagar.....

Profile picture for user nystart

Fungerar än så länge, proppar mig med vitaminer och har ätit bra. Kroppen är nog i chock men måste ur det här och måste få bukt med de suta uppstötningarna och halsbrännan snarast. Vill aldrig få tillbaks den här hostan och måendet så det finns ingen chans att jag tillåter mig gå tillbaka till rent frosseri på mat och alkohol. Helt sjukt hur mycket man kan trycka i sig ibland på bara några dagar.

Profile picture for user nystart

Jobbar vidare med nykterheten, inte så många dagar än men det känns bättre. Hostan är kvar men på bättringsvägen tror jag, även om frugan inte alls håller med. Har dessutom dragit på mig en förkylning, känns ju lagom kul när man väl varit nykter några dagar. Vet inte vad jag tror det kommer bli av det här annat än att hela mitt liv kommer att förändras, vet inte om jag någonsin kommer kunna dricka igen eller om jag vill. Jag är rädd att jag skadat mig och att det är något allvarligare bakomliggande, men just nu är det bara att reparera en sargad kropp (och knopp) som gäller.

Profile picture for user nystart

Ska inte räkna dagar då jag inte vet vad slutmålet är, men första målet är att bli av med hostan och sedan att gå ner under en vikt jag satt. Har många saker och rutiner att ändra på som jag tror kommer hjälpa. Jag kommer iallafall inte tillåta mig gå tillbaka till att dricka starksprit och att pimpla hemma eller på hotellrum ensam. Även om jag inte räknar så är det iallafall 4 dagar helnykter nu.

Profile picture for user Sofia

Hej Nystart, vad gott att läsa dina senaste inlägg. Du känns väldigt målmedveten och redo att göra en förändring nu, för att bli av med den långvariga hostan och för att gå ner i vikt. Du vet inte om du kommer att kunna dricka igen eller om du ens vill och du vet inte vad slutmålet är, men just nu har du väldigt klart för dig hur du vill göra framåt. Berätta gärna mer om vilka rutiner och saker du vill ändra på, som kan bli hjälpsamma för dig - om du vill! Jag tänker att det säkert kan vara till hjälp även för andra.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user nystart

Tack för ditt meddelande Sofia.

Rutiner jag ändrat, bara några dagar än, är att äta mycket tidigare. Normalt brukar vi inte äta förrens ungarna gått och lagt sig, frugan framför teven och jag i köket. Det ger mig möjlighet att dricka ifred. Det gör även att jag är völdigt hungrig fram till jag äter och det innebör mycket kalorier från dryck och skräpmat. Detta kommer inte hålla för frugan då hon har sina egna problem, men jag kommer försöka satsa på detta. Det ger även tid över på kvällen efter att jag ätit, har jag väl ätit så är suget alltid borta.

Mitt största problem kvarstår dock och vad jag än gör så kommer jag inte ifrån det. Min fru kan inte hantera stress, är kontrollfreak och perfektionist. Detta leder till att hon konstant bråkar och skriker. Vi kom överens om att hon måste skärpa sig och att jag skärper mig med drickandet, men hon har redan haft flertalet utbrott. Det jobbiga är att nör jag är nykter hanterar jag det inte, eller jo det gör jag men jag föraktar henne. Jag försöker gång på gång förklara att hon måste skörpa sig men det är tydligen bara jag som överreagerar, men att bli kallar lat och värdelös tycker jag sjölv inte är särskilt kul. Jaja, få se var detta leder som sagt. Kanske dricker ikväll, hoppas verkligen inte, men igen efter hennes senaste utbrott är jag mentalt nere på botten igen.

Profile picture for user AL

Är hon anledningen till varför du dricker? Eller blir det bara en orsak av kanske flera.
Lat - ja det kan man ju vara och förändra till det bättre.
Att bli kallad värdelös - det är hemskt och inte sant. Så säger man inte oavsett hur arg man är. Förstår att du blir ledsen och tappar modet - men låt inte hon bli anledningen till att du förstör det du uppnått hittills.
Håll dej på banan.

Profile picture for user nystart

Tack, du har helt rätt. Ska inte köra några dumma dryckesrace för sådant. Ska jag dricka ska det vara för att jag vill och inte för att jag är förbannad. Känns bättre nu iallafall och hoppas och satsar på att vara nykter ikväll.

Profile picture for user nystart

Drack under helgen, dock ingen starksprit och inte i närheten av de mängder jag druckit förut. Då jag inte vet vad slutmålet är förutom att sluta dricka sprit och sluta vardagsdricka får jag ändå anse det som hyfsat okej. Nu är det ny vecka och idag blir det nyktert iallafall, frugan har redan haft sitt första utbrott och skrikit sig hes på mig men det skiter jag i. Ikväll har jag tänkt träna, det är ju klart bättre att svettas på gymmet än att sitta hemma och sura och hälla i sig öl. Hostan har börjat ge sig, har lagt om kosten också och slutat äta stark mat - är ganska säker på att boven i dramat för min hosta är en hals som rivits sönder av all whisky samt stark mat. Känner mig positiv och stark just nu, men frugan är inte hemma så det kan ju ändras fort.

Profile picture for user nystart

Jag ger upp nu, alkohol eller ej men det går inte att leva ihop med någon som försöker kontrollera allt in i minsta detalj och blir rasande varje gång något inte är perfekt. Är så förbannad trött på att höra henne skrika och bråka om precis allt. Känns helt meningslöst med allt.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Det är inte ok att skrika och buffla och gå till personangrepp mot någon människa. Absolut inte mot sin livskamrat. Oavsett vad du har gjort eller inte gjort eller vilka brister du månne ha, så är din fru alltid ansvarig för sitt eget beteende. Om hon har så svårt att tåla vad det nu är hon gormar om så borde hon ta sitt eget ansvar och lämna äktenskapet, hellre än att uppföra sig så som hon gör. Det är inte en ok nivå att sjunka till, helt enkelt. Jag antar ju nu att du inte håller henne ditt sällskap under pistolhot...

Profile picture for user nystart

Haha, nej inget pistohol här inte. Hon kommer aldrig lämna, tyvärr, och om jag lämnar kommer hon göra mitt liv till ett ännu värre helvete. Hon jobbar inte, hon anser att ta hand om hemmet och barnen är ett heltidsjobb - trots att barnen är i skolan.... Hon anser också att det är hennes jobb att spendera 3 timmar om dagen på gymmet. Hon drar inte in ett öre till familjen och hon har inget intresse i att skaffa ett jobb - men det är ändå mitt fel att hon inte har ett jobb och har kastat bort karriären som hon säger. Om hon skulle lämna mig så skulle hon behöva jobba och ta ansvar för sitt eget liv, det kommer aldrig hända.

Igår t ex lagade jag maten åt barnen, hade satt in en fågel i ugnen som skulle ta 90 minuter och serverade kokta grönsaker och potatis till. Efter en halvtimme får hon fnatt och börjar skrika varför det inte är någon aktivitet i köket. Går inte ens att lugnt förklara att det ör ganska meningslöst att börja med något annat förrens det är en halvtimme kvar på tiden i ugnen. Sen får hon fnatt igen för att hon inte hittar mig i huset för att hon kom på att just den sekunden skulle en gardin vikas ihop, förklarar lugnt för henne att jag var på toaletten vilket hon direkt ifrågasätter varför jag var där så länge och om jag har problem med magen etc och drar upp att jag var på toaletten dagen innan också. Blir helt djävla ställt att man inte ens kan gå på toaletten utan att det blir bråk, hennes tidsuppfattning ör helt defekt, 5 minuter i realtid blir 20 i hennes fantasivärld. Som avslutning på det hela kommer hon och kritiserar mig för att använda fel kastrull för att koka potatis, tydligen var den alldeles för liten och man måste koka potatis i den största kastrullen för annars kommer potatisen aldrig bli klar.... Efter detta var man ju ett vrak som vanligt och slutade förstås med en hel del alkohol. Så imorse får hon utrbrott för att man luktar alkohol, den kan jag ge henne dock, men sen äter jag youghurten felaktigt och mitt gröna the är tydligen skrattretande.... Vore det inte för ungarna hade jag packat väskan för länge sedan.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av nystart

Alltså, jag blir helt mållös här i min ände... Vilken surrealistisk verklighet du lever i... Reality is stranger than fiction... Så där kan du inte ha det! Barnen mår inte bra av att se sin förälder utsättas för det där. Vecka-vecka boende funkar. Lämna och låt henne ta ansvar för sitt eget liv, försörjning och mentala hälsa.

Profile picture for user nystart

Ja du, är väl helt avtrubbad efter alla år så vet knappt vad som är normalt längre. Minsta lilla problem eller motgång och det ska bråkas. Aldrig hennes fel, alltid en anledning. Helt slutkörd.

Profile picture for user nystart

Lägger ner att skriva här, ändå ingen som är intresserad av en misslyckad människa som mig. Har just upplevt av de värre utbrotten och nu har hon börjat manipulera ungarna också. Jag behöver dra ner på alkoholen men mitt största problem är min fru som har gett sig fan på att förstöra mitt liv.

Tack och hej.

Profile picture for user PP

Som svar på av nystart

Livet är ofta rörigt, ibland tovar det ihop sig totalt. Anledningen att du hittat hit är väl främst Dina tankar kring ditt drickande? Att förändra det är ju något du gör i första hand för dig själv, först i andra hand för andra som dina barn, och eventuellt din fru. Den som har alkoholproblem känner -vad jag tror- alltid att allt annat är ett större problem med annat - är det egentligen så? Avsett är ju inte frugan någon anledning att lämna forumet. Om hon är problemet är det väl bättre att lämna henne i så fall?!
//PP

Profile picture for user nystart

Du har rätt, men att sitta hör och skriva när allt dåligt startar med ett utbrott från henne känns bara dumt. Att jobba med att försöka ha några vita dagar när den man är närmast för allt för att få en att må dåligt funkar inte. Enda vägen ut är att lämna henne men det är inte lätt.

Profile picture for user Soffi

Jag vet inte om jag skrivit i din tråd tidigare, men jag har läst en del.

Din situation är verkligen tuff, tuffare än någon ska behöva uppleva.
Men du inser att du bör sluta dricka, och det är jättestarkt i din situation.
Och att du kanske måste lämna din fru, inte lätt även om en totalkrasch närmar sig.

Men, när du skriver att du ska sluta skriva här så måste jag få svara att jag inte tycker det beslutet är rätt.
Om du känner att du får någon som helst stöd här så stanna kvar!
Jag tror att du kan behöva stöd ifrån alla möjliga, och omöjliga, håll just nu för att inte förlora siktet på vad som är bäst för DIG.

Du väljer. Men vi finns här.

Profile picture for user Garageper

Det är tufft med frugan och hennes "aggrodamp" kan jag tänka.
Läste din tråd och det slår mig att dina resor med flyg och lounge stämmer klockrent på mig också.
Det är en tuff miljö att vistas i där allt känns tillåtet på något vis. Man är ju inte riktigt någonstans egentligen där uppe i det blå?
Flykten är så mycket enklare på ett plan eller i en lounge där precis alla är på väg någon annanstans.
Jag har varit brutalt berusad flera gånger på både flyg och lounger, mirakulöst nog har jag aldrig blivit utkastad!
Kämpa på Nystart!
Frugan bör nog få kämpa lite på egen hand tycker jag det låter som.
Kraft och kram till dig!
GP

Profile picture for user nystart

Tack för era fina meddelanden. Jag vet inte vad jag ska säga, har inte mycket att skriva just nu. Pendlar mellan ett svart hål och att sväva på molnen. Ena stunden vill jag bli nykterist, andra bara köra på och tredje hitta en mellanväg. Har iallafall kapar mitt whiskeydrickande vilket gjort att fyllorna uteblivit. Är osäker på vad jag vill med livet i övrigt vilket gör allt väldigt svårt.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Rätt beslut värker fram så småningom, om än vägen dit är plågsam. Första steget mot livet man vill leva är att bli säker på vilket liv man inte vill leva. Det låter bättre på engelska, men är ord jag har haft som mantra i perioder med stora förändringar och idel ovisshet om framtiden. Bra att du ändå hänger kvar här. Du har inte gett upp.

Profile picture for user Sisyfos

Tycker också att du ska stanna kvar, även om det känns som om man upprepar sig hela tiden. Tror att skrivandet fyller en funktion även om man upprepar sig.
Ibland känns det lite som om er relation påminner om mina föräldrars relation. Mycket gräl, mycket kritik etc, men din fru låter mer elak. Eller så är det så som min pappa också uppfattade situationen. Min pappa grälade sedan på oss barn på liknande sätt när vi blev lite äldre. Tänker nu såhär i efterhand att de borde ha tagit tag i problemet ordentligt och satt stopp. Skilsmässa kanske hade varit att föredra. Ingen mådde bra i den situationen. Å andra sidan lugnade det ner sig senare och de levde ett bra liv tillsammans sen. Tänker att din fru måste kontrollera sina könslor och sin ilska. Nu sitter du i en taskig sits eftersom du dricker och därmed (troligtvis) känner dig rött misslyckad. Och då är man i underläge. Som jag förstod det hade ni ändå pratat om hennes ilska? Ni kanske ändå har börjat något. Förstår att det är svårt att sluta när du har den situation som du har.
Hoppas att ni kan komma på en lösning.

Profile picture for user nystart

Tack för ditt meddelande och vad roligt att höra från dig. Hoppas det går bra för dig. Angående vad du skriver så slår du många huvuden på spiken. Mycket strul just nu, både familjeliv och alkohol samt arbete. Jag letar efter vägen framåt, men det är inte lätt. Tack för att du bryr dig. Kramar som fan till dig Sisyfos.

Profile picture for user nystart

För att göra en förändring behövs ett mål, att bara göra en förändring utan att veta varför fungerar inte. Jag tror det börjar växa fram, kortsiktigt gäller det att försöka ta kortsiktiga vinster där 1 nykter dag är bättre än en dag med alkohol. Jag vet att det inte håller att fortsätta med drickandet på den nivån det blivit senaste åren, jag vet att det är fel och vet att jag måste sluta, men det är så förbannat svårt, alltid något planerat som på ett eller annat vi innehåller alkohol. Orkar liksom inte ta tag i det just idag, att bryta, att sticka ner på gymmet på kvällen, blir liksom lättare att korka upp så är kvällen bestämd. Nej ska inte ta mig vatten över huvudet men ikväll ska det bli en nykter fredag.

Profile picture for user Vinäger

Att du klarade gårdagen. Om du gjorde det, hur blir det i kväll?

Lite svårt att orka hålla sig nykter om det sker via vita knogar, men så kan det vara i början. Tror ändå att det är grundinställningen som är det viktigaste. Hur får du fatt i den? Den nyktra övertygelsen. Den är inte lätt att finna, det ska gudarna veta, men är ändå övertygad om att den bör ingå om nykterheten ska bli långvarig.

Hur tänker du kring detta?

Kram till dig

Profile picture for user nystart

Sista tiden när jag vetat att uppbrottet med alkoholen är nära och bestämt har får druckit som besatt. Öl, vin, bubbel och whiskey i mängder. Har jag suttit med en whiskey längtar jag efter en öl och drar i mig whiskeyn snabbt för att börja på ölen, då vill jag ha whiskey igen och sveper ölen för att ta en whiskey igen. Och så har det hållt på. Men jag har hittat mig själv mitt i detta kaos och jag tror jag vet vad jag vill och hur allt ska bli. Detta betyder att jag säger nu adjö till alkoholen och tar ett stort steg in ett nytt liv. Jag är rädd men förhoppningsfull. Dag1 på mitt nys liv idag.

Profile picture for user nystart

Var väldigt rastlös de där färsta timmarna när jag normalt brukar börja kvällens drickande. Har lite svettningar nu och har kännt mig lite smått skak i kroppen ikväll. Men lägger mig nykter nu iallafall, få se hur bra man kommer kunna sova efter den senaste veckans urartade drickande.

Profile picture for user nystart

Sömnen blev sådär inatt, men förväntade mig inte mycket mer efter sista veckan. Fick iallafall sova några timmar och när klockan väl ringde hade jag lagom somnat in i djup sömn. Min fru tyckte jag såg helt förstörd ut när vi gick upp, inte något hon brukar säöga efter att hag vaknat upp sjukt bakis. Hur som helst, det här måste fortsätta. Mår mentalt bra just nu och vill verkligen bryta det destruktiva drickandet, dag 2 nu och den ska banne mig bli nykter också - kroppen (och knoppen) måste få tid att hela sig.

Profile picture for user nystart

Nu har det krashat totalt, jag är helt utmattad. Min fru måste ha en hel rad med diagnoser som hon vägrar göra något åt, eller också har jag något fel. Vi lever i helt olika världar och varje liten sak ser vi olika på. Hon påstår att jag sagt och gjort saker jag inte gjort, hon påstår också vad jag tycker och tänker och projekterar på mig hela tiden. Hon kan helt plötsligt få för sig att jag förbjudit henne från att ta bilen och att jag försöker låsa in henne i huset, häromdagen to hon plötsligt en taxi till gymmet pga just detta, jag visste att hon ville ha bilen och hade därför promenerat till skolan med barnen. Hon lider dessutom av ätstörningar, vilket gör hela vardagen till ett helvete. Det går inte att äta som en familj, att gå på restaurang är ett helvete, att bara gå ut och göra något ihop blir ett helvete då det alltid är något som är fel och något jag gjort fel. Behöver inte gå in på mer men jag har ingen energi kvar, jag vill bara ligga under täcket och stanna där hela dagen. Men det går inte, hela tiden skall nästa sak göras, nästa problem ältas, nästa bråk bråkas - enda sättet att koppla bort hela skiten är att dricka. Men jag vill inte dricka, jag vill verkligen inte dricka på det sättet jag gör just nu. Jag vet att jag skulle få kontroll på drickandet utan henne då jag inte skulle behöva dricka, då skulle jag kunna gå på gymmet på kvällen utan att få bannor för att jag lämnat henne med ungarna, skulle kunna ta en kvällspromenad utan att få skit för hur vågar jag lämna huset på kvällen. Nej, jag vet fan inte ut eller in.

Profile picture for user nystart

Har insett att jag måste ta ansvar och få en ändring, sitter med ångest hela dagarna skapat av henne. Enda sättet att överleva den här varit med alkohol. Nu hjälper inte ens det. Behöver egentligen bara sticka men kan inte lämna barnen med henne en längre tid.

Profile picture for user FinaLisa

Har du pratat med någon utomstående om din fru och er familjesituation?
Detta verkar ohållbart och barnen måste ju vara jätteledsna när ni har alla dessa konflikter.
Försök och få hjälp om du inte kan få till en förändring tillsammans med din fru.
Som du säger så är alkohol ingen lösning på problemet, bara en falsk flykt och gör bara att du mår ännu sämre.
Håller tummarna för att du ska orka!!
Styrkekramar ??????

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag skulle vilja säga att du har hittat det som skaver i livet, och äntligen vågar se nyktert på verkligheten. Det har varit en lång process av mödosamt känsloarbete. Nu behöver du vila på platån och samla kraft och mod till att driva igenom förändringen. Familjerådgivning är bra även om man planerar att gå skilda vägar. De kan göra processen smidigare för alla inblandade. Men din fru låter inte som typen som vill ta den hjälpen att få situationen skärskådad... Jag hade kontakt med en familj som din för ett antal år sedan. Frun bipolär med ätstörningar. Mannen den som höll ihop för barnens skull. Vågade inte gå pga tanken på vecka-vecka-boendet för barnen. Sen blev han tvungen att gå för att inte gå under. Frun insåg efter en tid att hon inte klarade av att ha barnen vecka-vecka pga sin egen problematik. Barnen bor sedan dess hos pappa permanent, men någon dag då och då hos mamma, när hon är stabil och klarar av ansvaret.

Profile picture for user Återfaller ofta

Jag skulle kanske säga att din fru har psykiska problem typ ätstörningar, hänger nog ihop med träningen antagligen. Skulle nästan säga att du är typ medsjuk istället för medberoende. Du drar nog på dig ett alkoholproblem för att fly verkligheten. Jag tror din fru behöver träffa en psykolog.

Jag tror inte du ska dricka för tr du har en jobbig fru. Jag tror du måste ställa krav på henne när du är nykter, funkar inte det så har du nog ingen annan utväg än att lämna henne.

Vad du än gör så kommer alkohol bara förvärra situationen. Ta dig en funderare på om din fru är verkliga anledningen till att du dricker eller om det bara är en ursäkt!

Jag har själv haft bekymmer o skyllt min a konsumtion på det problemet. Upptäckt sen när det problemet är borta att jag hittar på en ny ursäkt. Det kan vara vilken som helst, nu mår jag bra, fint väder, dryga ungar, lyckas på jobbet, misslyckas på jobbet.

Egentligen vill jag bara ha alkohol pga dåliga vanor och beroende skulle jag säga.

Måste vara ärlig med sig själv först, du kan bara förhålla dig till omvärlden inte ändra den så lätt.

Profile picture for user nystart

Tack för era fina meddelanden. Terapi kommer hon aldrig gå med på, hon blev skickad till terapi förut pga ätstörningar. Dessa att hon skulle behöva minst ett år, men hon hittade på ursäkter och slutade gå efter några ggr. Det var inget fel på henne tyckte hon.

Druckit för mycket har jag alltid gjort så det kan jag inte skylla på henne. Men det destruktiva vardagsdrickandet beror ju helt på henne och att jag flyr. Nu har det ju gått så långt att jag dricker rutinmässigt så även om jag kastar ut henne så kommer jag fortfarande ha ett dryckesproblem att lösa.

Fast utan en tickande bomb i närheten och utan att ständigt känna att något är fel tror jag alkoholproblemen kan lösas. Men i slutändan vet jag faktist inte om hon skulle klara ett uppbrott och jag känner trots allt ett ansvar för att inte skicka ner henne i avgrunden. Där sitter jag och jag vet inte ut eller in.

Profile picture for user nystart

Måndag morgon, innan klockan ens hunnit bli 9 har utbrotten haglat. Redan helt förstörd. Jag jobbar hemifrån mycket, det är ett helvete. Morgonens möte blev jag tvingad att sitta på mute första minutrarna då ungarna och frugan skrek och bråkade, gick ut och bad dem sluta bråka och vara lite tystare och blev idiotförklarad och skulle ta mitt djävla möte någonstans... Satt och funderade innan allt detta hände om jag skulle klara detta bara genom att på något sätt hantera henne annorlunda och ignorera allt elakt, men det går inte efter att blivit skriken och svuren åt. Det började redan innan detta med att jag tydligen hade lagt i plastgranen i fel ordning i lådan och när hon plockat upp den när jag inte var med så hade hon satt i fel del först. Att ens orka dra upp en sån sak, det ör det jag inte blir klok på. Allt, precis allt, oavsett hur viktigt, oviktigt, litet eller stort ska tas upp - allt ska kritiserar, precis allt. Jag är nog på väg att tappa det helt och jag har så mycket ilska i mig över detta och snart rinner det nog över, det känns inte långt borta att bara klippa till henne. Jag vill verkligen inte dit och om hon inte kan skärpa sig (vilket hon inte kan) måste en av oss ut ur huset. Jag har tills nyligen lyckats tygla och dämpa all den ilska och alla dessa känslot med alkohol, men inte ens det hjälper längre.

Profile picture for user Återfaller ofta

Det känns som att du inte kan offra ditt liv för hennes skull. Är hon kärleksfull nånting? Jag menar ska du vara ihop med henne för att hon ska klara sig?

Jag förstår att det kan vara svårt att lämna henne. Ställ ett krav, blir det inte bättring så är det slut från och med nu.

Jag förstår att jag får det att låta enkelt men om du får ur dig det så kanske du har tur att det blir bättre.

Vill du vara med henne om hon skärper sig? Vill du det så kan du ställa kravet att hon skärper sig.

Om du skulle komma fram till att du inte vill det ändå, då är det egentligen enkelt. Lämna henne, du kan inte vara ihop med någon för den andres skull. Det är ju inte ens sjysst mot henne.

Egentligen samma sak med alkoholen, vill du ha den så är det som det är. Annars måste du lämna den oxå om den får dig att må dåligt.

Jag har själv alkoholproblem, dricker för mycket i perioder och hittar på massa tok som min fru blir minst sagt less på. Jag menar jag förstår om hon lämnar mig. Jag har knappast kravet på henne att hon ska vara med mig för att jag inte ska supa ihjäl mig. Det underlättar för mig så länge hon stannar för jag har lättare att hålla mig i skinnet. Lämnar hon och jag super ihjäl mig så är det 200% mitt ansvar. Jag skulle känna mig otroligt dum eller rent utav av som ett mega miffo om hon stannade hos mig för min skull. Fy fan vad dåligt jag skulle må.

Profile picture for user nystart

Tack för ett mycket bra svar. Det finns många anledningar till varför det är så svårt att komma till ett beslut. Innerst inne älskar jag ju min fru och jag vet hur fantastisk hon kan vara. Det har dock spårar ur för henne mentalt efter att hennes far dog och sen totalt sen hon började träna. Hon skaffade en PT och det var dödsstöten, han sa åt henne att börja med en app och logga maten och sedan dess har det går rent utav åt helvete ned både hennes vikt och humör. Jag vill ju ha tillbaks den jag gifte mig med men jag vet inte om det är möjligt.

Sen är ju problem 2 att det är djävligt bekvämt att skylla på någon annan för att supa.

Jag kan nog försöka tvinga fram en förändring men då måste jag vara redo att förändra mig själv också.

Profile picture for user nystart

Funderade mycket igår kväll och under natten. Om jag bara slutar dricka så blir det nog bra, jag måste lära mig att hantera min frus humör osv. Klockan åtta i morse var det dags igen, svarade inte rätt på en fråga jag inte ens fick en sekunds betänketid på. Dö blev det hus i helvete, sen gjorde hon upp en lögn om att jag skrattat åt henne när en app på teven inte funkade men jag i själva verket skrattade åt appen och hur dåligt den måste varit programmerad. Sista dumheten var tydligen att hur kan jag slösa så mycket tid på att gå med barnen till skolan då det går mycket fortare med bilen, detta trots att barnen frågat om vi han gå. Får sen skit för att jag gick med dom då en av dom hade nya skor och nu är de förstöra efter att gått i regnet och hon han inte se dom ordentligt innsn vi gick, till historien hör att det började regna först efter att jag kom hem.... ni hör ju. Jag pallar inte detta längre. Pallar inte att dricka heller.

Profile picture for user Återfaller ofta

Jag har iaf skurit ned på drickat rätt mkt nu, inte druckit på elva dagar innan det två veckors uppehåll. Har haft sig, varit deppad, irriterad, arg osv. Nu helt plötsligt som en blixt från klar himmel så känns det enklare i ganska långa stunder.

Tänker på dig och din sits försök vara nykter tre fyra veckor så kanske du kan tackla din fru bättre!

Sen en annan sak för att inte bara smutskasta din fru, det kan vara så att hon märker att du dricker mkt och därför beter hon sig som hon gör. Hon kanske mår jättedåligt av att du dricker hela tiden. Har du tänkt på att du kanske bör en del av ansvaret. Hon kanske inte törs ta upp det med dig av någon anledning?

Kan vara så att man måste tänka 180 grader här?

Profile picture for user nystart

Visst är det så, hon är ju inte helt nöjd när man blir lite för full. Ganska säker på att hon är missnöjd med mycket och hennes livssituation. Jag kan hjälpa henne genom att sluta dricka, men då vill jag ha något tillbaks - inte bara bråk och smutskastning. Det är ju inte så kul när man varit nykter en stund och är helnöjd och helt utan belägg blir kallad för värdelös. Hon anser att jag är överkänslig och inte ska reagera som jag gör, det är djävligt svårt när man är HSP. Men jag ska försöka, ska försöka ignorera varje elakhet, men när hon är elak mot barnen blir jag faktist riktigt lack och det tål jag inte att se.

Jag måste lägga om livsstilen med alla rutiner totalt för att komma ur alkoholens klor, att bara sitta hemma med tristessen gör ju att det blir helt omöjligt att inte dricka. Jag har en tid bokad med läkare nästa vecka och funderar på om jag ska kapitulera där eller inte, tiden är för en åkomma jag tror är alkoholrelaterad men inte vågad erkänna förr....

Profile picture for user nystart

Vet inte hur mycket skit man kan ta, ursäkta att jag skriver om saker som inte direkt handlar om alkohol men som ändå påverkar mig. Nu har jag för andra gången på en vecka blivit fysiskt attackerad av henne, rivsår på armarna och blev slagen. Förra gången fick jag använda våld själv för att få henne att sluta, denna gången lyckades jag ta mig ur det utan. Var helt nykter så har full koll på hela händelseförloppet.

Profile picture for user Sofia

Hej Nystart! Det är mycket som du har skrivit om på sistone som väcker oro. En oerhört tung situation med din fru som mår dåligt själv och som kritiserar dig för allt mellan himmel och jord. Hon har nu varit fysiskt våldsam mot dig vid två tillfällen under en vecka och du beskriver att du själv bär på så mycket ilska av alla påhopp som du får ta emot, att det inte känns långt bort att du skulle klippa till henne. Det låter verkligen ohållbart! I detta så försöker du göra en förändring av dina alkoholvanor, men i det sammanhang du befinner dig finns inte så mycket stöd och värme. Vad tror du om att testa att berätta något lite om din situation för läkaren nästa vecka? Ser du några vinster med det? Jag tror att du har goda chanser att få hjälp och stöd, om du önskar det!
Glad lucia!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user Mirabelle G-S

Jag blir alldeles bestört när jag läser om senaste utvecklingen. Hon attackerade dig fysiskt. Det är stört. Inte ett dugg mindre stört för att du råkar vara mannen i relationen. Ingen får använda fysiskt våld mot någon annan. Någonsin. Inte ens om människan man vill sopa till är dummare än tåget, vansinnigt självgod, elak som hin håle själv., dricker för mycket, eller what ever. Står man inte ut med människan avlägsnar man sig från dennes sällskap. Punkt. Vad hade du sagt till en god vän, syster, mamma, dotter eller son som blev misshandlad av sin parter? Du hade sagt GÅ vid första slaget. Ta hand om dig. Kram från mig ❤️

Profile picture for user nystart

Finns bara mörker. I förmiddags fick man värsta utskällningen igen med alla tillhörande förolämpningar, vi skulle ner till en affär och vi var där en halvtimme innan de öppnade. Hela dagen förstörd då vi slösade bort en halvtimme (2 timmar enligt henne) då vi kunnat gjort massor med jobb hemma. Hela eftermiddagen full med glåpord, i normala fall hade jag nog dränkt mig i sprit men är på gymmet nu istället. Vet faktist inte ens om jag klarar att åka hem efter detta.

Profile picture for user nystart

Glömde tacka för era meddelanden Sofia och Mirabelle. Tack. Ska försöka skriva något vettigt och svara er men jag är mentalt slutkörd och orkar inte. Är iallafall nykter.

Profile picture for user Sisyfos

Är så imponerad av att du ändå valde gymmet istället för att dränka ditt elände. Du kan verkligen inte ha det som du har det längre. När man dricker och inte lyckas hålla sig nykter är man ju också så oerhört besviken på sig själv och känner sig lite misslyckad. Att då få detta förstärkt med glåpord måste vara förödande när du faktiskt håller dig nykter. Dina senaste inlägg om våld från hennes sida och din desperation över hela situationen låter helt hemsk. Du KAN nästan inte dricka nu för då tappar man ju omdömet totalt och det liv du nu lever gör mig orolig för vart det kam ta vägen. Har din fru varit hos läkare och pratat om sin ilska? Den låter inte normal och du skriver att du blir desperat vilket känns ganska normalt i din situation. Det måste bli ett stopp, ni kan inte fortsätta längre ner i den hör spiralen. Barnen kan inte må bra i det här heller och i takt med att de blir större kommer de kanske att ta efter din frus sätt att hantera världen. Du låter allt annat än värdelös i mina ögon. Din fru låter helt galen och kan heller inte må bra i den här situationen. Hur är det med din frus mamma, släkt eller vänner - kan de på nåt sätt vara till hjälp?
Den känsla sv att vara misslyckad som man har när man dricker är en jättedålig kombination med att ha det som du har det. Man ser ju inte riktigt klart på tillvaron och skulle du se det utifrån skulle det säkert vara lättare, men nu är du mitt i. Vi är många härinne som blir bekymrade av det du skriver. Vi som kämpar med nykterheten vet vilken kamp det är även om tillvaron i övrigt fungerar och du har det så jobbigt runt omkring, men kämpar ändå och håller dig nykter i jämna perioder. Du är en kämpe och du är värd så mycket bättre. Förstår mig inte på henne av det du beskriver. Hon måste ju få hjälp. Och du måste få hjälp ur den här destruktiva miljön innan ni går under. All styrka till dig Nystart. Låt 2020 bli ditt och dina barns år.

Profile picture for user nystart

Orkade inte ned cirkusen så gick och la mig direkt efter jag ätit. Var inte ett dugg sugen på alkohol, ville bara få det lugnt. Försökte ta upp det i morse att hon måste lugna ner sig, men inget är hennes fel så är rätt dött lopp. Måste hitta min egen väg och se var dem leder, men så länge hon beter sig så här har jag ingen respekt för henne och om att lämna huset är enda utvägen så får det bli så. Skönt att vakna utan bakfylla iallafall. Kram till er alla som bryr sig och tack för dina rader sisyfos.

Profile picture for user FinaLisa

Läste just i TessMas tråd om hennes jobbiga pmds. Kanske din fru lider av detta också?
Själv har jag bara erfarenhet av PMS tidigare i livet och det räckte och blev över ?
Har förstått att pmds är ett hemskt tillstånd att befinna sig i, både för en själv och andra.
Kan vara värt att undersöka...
Lycka till ?
Kram ?

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av nystart

Jag är också grymt impad av att du håller dig nykter och tar hand om dig själv med träning. Bra. Du behöver bygga styrka och självförtroende, för att orka tackla framtiden och driva igenom en förändring. Min värsta skräck är att bli/göra som din fru. Jag känner mig ungefär lika galen mellan varven. Men all galenskapen pågår inne i mitt huvud. Faaaen vilka elaka bindgalna tankar jag kan tänka, i all hemlighet. Utåt blir jag sammanbiten och tyst. Har man inget snällt att säga så ska man hålla tyst. Visdomsord man borde brodera med korsstygn och rama in. Kram på dig!

Profile picture for user nystart

Så impad ska du inte vara, det hackar rejält. Ikväll orkade jag inte stå emot, jag hade kunnat stuckit till gymmet men vet att hon spårat ur då. Nu tappade hon iof humöret ändå, denna gången på ungarna. Ska va helt tyst i huset kl 19 när hon sätter sig fram för teven för att äta (ensam förstås eftersom inget får störa henne).

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av nystart

Herregud vilken hustyrann... Kan hon ha ”osynlig” problematik i grunden? Högfungerande autistisk? Eller, så värst högfungerande är hon inte om hon inte klarar av att jobba iaf litet, och bibehålla någorlunda friska mellanmänskliga förhållanden. Önskar dig kraft och mod att impa på oss idag istället ? Kram

Profile picture for user nystart

Tack för dina fina meddelanden. Haha, hustyrann var ett bra ord. Jag försöker tygla henne så gott det går men är ju inte lätt direkt. Mitt mål är att kunna hantera/ignorera henne men samtidigt förändra henne då det går ut över barnen. Fungerar inte detta så får jag väl kasta ut henne eller flytta. Trots allt så älskar jag ju henne och vi har levt ihop länge. Hon har något bakomliggande det är helt klart, jag tror hon hade en tuff uppväxt med en galen pappa och en psyko morsa. Hon berättar inte så mycket men jag tror hon fick mycket stryk som liten och hon har alltid haft ett bekräftelsebehov från sin mamma som aldig är nöjd med henne. Just nu har hon mycket kontrollbehov och lider av ätstörningar och träningsmani. Jag vill ju hellre hjälpa henne än stjälpa henne, men om jag inte kan hjälpa henne måste jag rädda mig och barnen. När det är bra är det riktigt bra, men i de mest oväntade situationer kan en blöixt från klar himmel slå ner och detta för det minsta.

Men för mig är det att få till en förändring i mig själv, måste må bättre, dricka mindre, äta bättre, träna mer, göra saker för mig själv och barnen. Jag har en plan, jag hoppas kunna följa den. Hela rutinen måste ändras.

Felade igår, ska inte fela idag.

Profile picture for user Garageper

Kära Nystart, du är också väldigt stark som klarar av den miljö du lever i.
Du skrev i min tråd och jag blev väldigt glad över dina rader. Jag följer dig här och jag önskar du kunde bli kvitt din hustyrann så du kan börja leva och må bra. Varför ska du stå ut med alla kränkningar och glåpord?
Du verkar vara en extremt snäll och vänlig människa som står ut med lite för mycket.
Jag tror på dig och din plan, ändra dina rutiner innan du går under.
Ta hand om dig Nystart du är alldeles för värdefull för att stå ut med detta.
Du klarar det.
Kärlek från mig.
GP

Profile picture for user Pellis

...har jag läst dina inlägg för att förvissa mig om att jag läser rätt???Kära nån, kära du, vilken snäll man du verkar vara. Jag ska inte säga att jag sitter i en omvänd situation eftersom min man verkar väldigt from när jag läser dina rader. Hur som helst så förstår jag dig och ditt velande med precis allt. Ska jag stanna? Ska jag gå? Ska jag dricka vin? Ska jag våga prata?

Jag har verkligen ingen stöttande partner som skulle hjälpa mig att sluta dricka vin eller röka för den delen. Han berättar gärna för alla andra hur dålig karaktär jag har och att jag aldrig kommer kunna sluta med varken det ena eller andra.

Men jag kämpar på med att hänga här inne...läsa och gläds åt andras framsteg och sen får man knyta nävarna och bestämma sig för ett mål med livet.
Lycka till! Kraaam

Profile picture for user nystart

Tack för era vänliga meddelanden. Visst ser det kanske ut som jag är en snäll man, jag vet inte, ser mer på mig själv som en svag man. Istället för att sätta ner foten och säga att nu får det vara nog så fortsätter jag i denna pseudoverklighet och låtsas som att allt är bra samtidigt som jag dövar alla mina drömmar och mål med mer och mer alkohol. Igår samma visa, orkar inte kravla mig upp ur hålet och tog till den förbannade flaskan igen. Jag vet precis vad jag borde göra, varför gör jag det inte? Jag måste vara någon slags idiot som fortfarande tror att äktenskapet plötsligt kommer bli bra. Visst det kanske det kan bli, men inte fan kommer något bli bättre för att jag stoppar huvudet i sanden och dricker. Men, jag vet att för att lyckas göra slut med demonen som kallas alkohol så kommer jag behöva ta kampen mot min fru samtidigt eftersom jag kommer behöva sätta mig själv först under en ganska lång tid, min fru klarar inte av att jag sätter mig själv först en enda gång utan att hon ska klaga på det.

Profile picture for user nystart

Det jobbigaste är ändå hur jag sviker mig själv hela tiden. Jag vet vad jag vill och hur mitt liv ska se ut (med eller utan fru), jag vet precis vad jag behöver göra men gör det inte. Jag mår så bra när jag går ner på gymmet och sen håller mig nykter. Varför gör jag inte så varje dag? Varför? Sviker mig själv.

Profile picture for user Strulan65

Finns bara ett ord misshandel ni behöver hjälp båda två.
Så här kan det inte fortsätta det slutar i kaos, så hoppas ni söker hjälp så fort det blir vardag igen.
Men ett är säkert det sista du behöver är alkohol, en mamma i upplösning och en pappa som är full blir en kaos jul.
Så för din egen skull försök hålla dig nykter och lugn, förstår att det är svårt men klarar du det blir du så mkt starkare.
Kram Strulan

Profile picture for user nystart

Tack för ditt meddelande! Jag ska försöka hålla mig undan alkohol så gott det går, dock brukar julen vara en enorm påfrestning då massa konflikter brukar bubbla upp med svärmor och det gör frugan instabil och så blir det bråk. Nu har denna konflikten precis startat och kan se hur djävligt det kommer bli igen. Men jag måste dra ner på drickandet, annars går jag under.

Profile picture for user TessMa

Som svar på av nystart

Jag tänkte också på pmds när jag läser om din fru. Inte en acceptabel situation men det kanske kan underlätta om du förstår vad som pågår. Pmds brukar vanligtvis vara värst mellan ägglossning och mens. Men värsta tiden veckan innan mensstart. Så det är ganska lätt att ta reda på om din fru lider av det. Läs på, det är en vidrig sjukdom som gör en personlighetsförändrad och påverkar hela familjen destruktivt.

Profile picture for user nystart

Hon hade väldiga humörsvängningar förut sanske precis en vecka innan, det gick så långt att jag började planera min kalender för att vara bortrest under denna tiden. Men nu tror jag det mesta ligger i hennes ätstörningar och maniska tränande. Men det bakomliggande tror jag är hennes barndom och hur hennes mamma behandlar henne, hon är rent utav elak, ett exempel jag har är att hennes mamma slog henne när hon var gravid, jag fick det dock inte berättat för mig förrens långt senare. Hennes pappa "kidnappada" dessutom barnen när jag var på resa en gång, han kastade ut henne ur deras hus och sa att hon var en värdelös mamma sen fick hon inte tillbaks barnen som då var kanske 2 år gamla förrens dagen efter. Men jag kan inte hjälpa henne då hon inte vill ha hjälp, detta leder till att jag alltid fått vara hennes punchbag. Jag har inte velat lämna henne då jag är allt hon har och att jag fått vara där och hålla upp garden mot hennes mamma.

Jag klarar dock inte detta längre, jag dricker för mycket för att ta udden av mina egna begär då de ändå bara slutar i besvikelse. Nu har det fått motsatt effekt istället och mitt drickande börjar bli ett stort problem i vår relation. Även om jag inte är full så skyller hon på alkoholen, troligen rättfördigt. Jag lovar mig själv hela tiden att nu får det vara slut, går några dagar och allt är jättebra och sen tappar hon fattningen om något igen och jag ser att mitt drickande inte var grundproblemet och så är jag på ruta 1 igen.

Nu ska jag sätta mig själv först, helt enkelt sluta försöka var "vårdare" för henne och inte sitta där och hela tiden försöka styra allt så att det passar in i hennes värld. Jag måste börja leva, utan ett alkoholproblem.

Tack för att ni läser.

Profile picture for user Strulan65

Du får bena ut det hela och vad du kan påverka.
Ditt drickande är ditt ansvar och där får du lägga din energi,.
En alkoholterapeut kan hjälpa dig hur du skall hantera ditt liv.
Att bli vårdare i sitt förhållande blir aldrig bra, hennes ilska bottnar säkert i något som brist på tillit osv. Men där behöver hon hjälp och få läka.
Önskar er allt gott och hoppas ni hittar hjälp// kram Strulan

Profile picture for user nystart

Jag vet inte om jag är sugen på någon terapi för att hitta tillbaks till henne, och utan henne tror jag att jag får kontroll på livet. Idag har varit en djövlig dag igen då hon klagat och påpekat varje liten grej igen jag gjort fel eller inte tillräckligt. Jag har bönat och bett henne sluta men hon gör det inte ändå. Jag vet inte hur det kan vara så svårt för en människa att respektera andra. Om jag inte lämnar snart så kommer jag att bryta ihop totalt, det är totalt nere på botten och det känns som alkoholen är det ända som får mig att klara av att stå ut.

Profile picture for user Strulan65

Jag menade att du flyr till alkohol och kanske behöver hjälp, för jag vet själv hur svårt det är att bryta det beteendet.
Men helt klart är ju att ni inte kan fortsätta så här.
Har du möjlighet att åka bort någon dag och försöka få ordning på tankarna

Profile picture for user Vinäger

Känns som att ni har hamnat i ett dödläge. Ni mår så oerhört dåligt båda två. Tack och lov går alla tillstånd att bryta och med rätt hjälp utvecklas framåt. Det gäller "bara" att klura ut vad som behövs och sedan börja där. Dock måste ju båda parterna vara med i förändringen. Självklara saker att säga...

Tycker uppriktigt sagt synd om er båda, även om det naturligtvis inte hjälper ett skit. Tänker att ni är fast i gamla invanda rutiner. Trots att de drar ned er båda vet ni inte hur ni ska bryta. Eller...? Jo, åtminstone en av er vet hur en början skulle kunna vara. Det är inte lätt, inte alls, men absolut nödvändigt.

I övrigt är det svårt att råda då vi endast vet dina känslor. Vilket förstås är naturligt, det är du som är här, du som skriver, du som helhjärtat får det stöd du är värd. Men, som sagt, det känns som att ni båda är så fast i denna nedåtgående spiral att den tar så mycket av den energi som skulle behövas för en förändring.

Kan du komma på något - förutom att du lyckas bryta med alkoholen - som skulle kunna hjälpa er framåt?

Önskar för hela familjens skull att ni orkar ta tag i situationen. Det liv ni lever just nu är ohållbart på alla plan.

Hoppas att det nya året ger hopp om en nystart på något sätt,tillsammans eller var för sig.

Kram till dig

Profile picture for user nystart

Det gör det inte lättare att jag kanske blir av med mina projekt pga saker som står utanför min makt. Skulle detta hända måste vi överväga en flytt dessutom, då kommer frågan gör jag den med eller utan henne? Blir det kanske bättre om vi alla flyttar? Är det vad som behövs? Mycket av min frus humör förstörs av kontakt från svärmor, om hon inte bor runt hörnet kanske det blir bättre?

Idag ska jag iallafall satsa på att vara nykter. Säger jag varje morgon men jag måste....

Profile picture for user nystart

Börjat bli apatisk nu. Allt måste vara perfekt och alla måste gissa rätt på hur vi skulle gjort. Började skrika på ena dottern för att hennes radiostyrda bil lät för mycket, en bil hon själv köpte som julklapp. Jag fick nog och bad henne att dra dit pepparn växer och sen tog jag ungarna med mig och körde runt med bilen en timme. Nu har hon gått och lagt sig och tycker synd om sig själv. Det börjar bli oundvikligt att jag måste lämna henne, men jag törs inte låta henne ha barnen längre tider utan mig, jag tror de skulle gå under.

Profile picture for user Strulan65

Det är nog du, ni har barn och kan inte fortsätta så här.
Är inte bra för er eller era barn, så skydda dig och barnen.
Hade du varit kvinna hade alla sagt att du skulle fly med barnen. För det där är inget annat än misshandel av både dig och barnen.
Har du ingenstans att åka så du och barnen får lite lugn och du tid att tänka hur du skall göra

Profile picture for user nystart

Jag har varit vuxen för 2 så länge jag kan minnas, det tär på krafterna. Visst jag har supit till det, men det är fan inte konstigt när man är under konstant mental stress. Att behöva gå på äggskal hela tiden för man inte vet när nästa bomb briserar..... Jag har ju förstås gjort dumma grejer på fyllan, men jag har aldrig kört psykiska lekar med varken fru eller barn vilket hon gör. Jag tror jag har en plan, men den kommer ta tid att genomföra. Men kommer det till en vårdnadstvist blir jag orolig, hon är fruktansvärt bra på att manipulera och kommer helt klart köra alkiskortet på mig. Men det som högg i hjärtat var att ungarna förstår att vi kommer flytta isär och att dottern säger att om jag har ett eget boende så kommer hon kunna köra med sin radiostyrda bil utan att någon skriker......

Profile picture for user nystart

Det gick ju inte igår heller, blev så less på hela situationen så flydde...... igen. Men jag försöker igen. Låg kvar i sängen tills hon gått ut ur huset, har separata sovrum, nu är hon iallafall på gymmet så det är lungt ett par timmar. Få se vilket humör hon är på när hon kommer hem, känner jag henne rätt så kommer hon fortsätta tycka synd om sig själv och inte prata med varken mig eller ungarna, eller hon kommer kanske prata med ungarna beroende på om hon kommer göra mig till ensam syndabock eller inte. Hur som helst, jag måste försöka skita i henne och lägga energin på att hålla mig undan alkoholen ikväll.

Profile picture for user nystart

Det blev varianten att hon nu plötsligt är bästa vän med ungarna och försöker frysa ut mig. Tyvärr är ju de för små för att förstå vad hon håller på med, det driver mig verkligen till vansinne att hon blandar in dem i sina psykiska spel. Nu är hon ute igen men antar att när hon kommer tillbaka kommer hon börja baktala om mig för barnen och försöka få dem emot mig.

Profile picture for user nystart

Efter en totalt psykad dag från första stund så orkade jag inte stå emot igen. Frugan sur för att jag tog ungarna till badhuset, alltid något man gör fel. Älskar verkligen att göra saker med barnen utan henne. Är ju rätt säker på var detta leder, tror jag är redo nu. Då tror jag även att alkoholen kommer under kontroll.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Det är verkligen förfärlig läsning hur du/ni har haft det nu i dagarna... Det är ju jul ? tid för fridfull samvaro med dem man älskar mest... kärleksfullt smågnabb blandat med mys och bus... Din fru kan omöjligt må bra. Då uppför man sig inte så som hon gör. Men det kan inte du ta smällarna för och betala med din hälsa. Det kan inte barnen tvingas betala med sin barndom. Hennes mående är hennes ansvar. Något hon själv måste komma till insikt om och verkligen bestämma sig för att förändra. Har du funderat på om du är sk medberoende? Du må vara den som dricker i förhållandet, men det låter som om du är medberoende i fråga om din frus psykiska ohälsa... Kanske är även hon medberoende till dig vad gäller ditt drickande? Ni sitter verkligen fast i ett inferno av dåligt mående där hönan är ägget och ägget är tuppen och tuppen är hönan och... Jag vill tro att människor är i grunden goda och vill väl, att det är förmågor som saknas hos den som felar. Den som kan bättre gör bättre, sas. Förmågor kan förvärvas och kultiveras när rätt förutsättningar ges. Just nu kan varken du eller din fru göra bättre än ni gör. Förmågorna saknas, och förutsättningar att förvärva dem finns inte när ni spinner runt runt i den destruktiva spiral som är ert samliv. Och en toxisk svärmor på det. Bara den omständigheten har varit spiken i kistan för många äktenskap som getts upp... Vi flyttade lååååångt bort från min mamma. Och jag har tydligt och obarmhärtigt sagt upp kontakten helt i långa perioder under mina första 15 år med gubben. Tills hon lärde sig att acceptera och respektera de gränser jag sätter runt min familj och mitt äktenskap. Jag tror inte att jag fortfarande hade varit med min man idag annars. Det är alldeles för lätt att gå vilse i sin känslodjungel när man ständigt frestas av fel vägvisare... Man behöver lugn och ro för att kunna lyssna in sig själv och komma i fas med sin inre kompass. Det önskar jag verkligen dig just nu. Lugn och ro, så att du kan hitta din väg mot en bättre framtid. Kram

Profile picture for user nystart

Tack Mirabelle, tack för ditt fina inlägg. Visst är jag medberoende, har skrivit det förut här på forumet men fick skit för att jag skrev det. Jag har i alla år försökt förändra världen runt omkring oss bara för att se till så hon hela tiden är nöjd. Det misslyckas ju dock ändå eftersom hennes behov ändras hela tiden. Vad som var korrekt beteende ena gången är inte korrekt nästa. Jag har i princip tappat kontakten med min egen familj pga allt detta.

Många skriver att man måste hamna på botten innan man kan sluta dricka, jag är inte där (än). Men jag är på botten med min fru och jag skiter uppriktigt i henne just nu. Hon fick ett utbrott igen på ena dottern så jag tog med barnen ut så nu har vi lugnt ute i lekparken.

Profile picture for user nystart

Kan inte ens skriva vad hon gjorde mot ena dottern idag, kan inte ens förstå själv. Men jag är helt klar med att jag måste antingen kasta ut henne eller sticka med barnen. Men det är så djävla svårt med allt baggage och alla gamla känslor. Har ju färstås druckit igen nu efter vad som hände idag, jag vet inget annat sätt att hantera denna skit.

Profile picture for user Mirabelle G-S

Som svar på av nystart

Det kanske är skit av mig att komma här och vara praktisk när du befinner dig i självsvånda... men jag måste hantera en del sånt här i mitt jobb. Det finns inget så värdefullt som gedigen dokumentation. Ta bilder om det handlar om våld som lämnar spår. Dokumentera dotterns berättelse både med att du skriver ner citat, men gärna även filmar eller spelar in röstmeddelande då hon får berätta om sin upplevelse. Skriv ner datum, klockslag och citat på kränkningar du bevittnar eller får höra från barnen. Bistå socialtjänst med din dokumentation. Din fru måste tvingas till att söka hjälp om hon ska ha umgänge med barnen. Stor kram

Profile picture for user nystart

Hon stack till gymmet i vanlig ordning, så bestämde mig för att sätta hårt mot hårt när hon kom hem. Antingen ändrar hon sitt beteende eller så skiter jag fullständigt i henne från och med nu. Han inte ens öppna munnen innan hon säger att från och med nu ska hon bestämma allt och vi ska göra precis som hon säger från och med nu annars så säljer vi huset och flyttar isär, hon sa till och med att jag kan ta barnen om jag vill. Få se om hon fullföljer detta, hur jobbigt detta än kan bli så om hon blir den drivande i det hela så slipper jag få skit från henne att det var jag som tog steget.

Har varit och handlat mat med ena dottern och ska försöka ha en trevlig kväll med barnen, frågan är bara var i huset frun kommer barrikadera sig och sprida dålig stämning ifrån.

Och ja, det är nog lika bra att börja dokumentera allt skit men då får jag ju inte tid till något annat än att bara sitta och skriva.

Profile picture for user nystart

Julen är över i princip och det är dags att gå tillbaks till det vanliga livet. Ska bli skönt att slippa alla dessa krav och vad man förväntas vilja göra. Denna julen har verkligen inte varit bra, kantat av bråk och utskällningar. Vad som är jobbigast mentalt är att ena stunden är allt jättebra men nästa är man världens sämsta person och hon vill skiljas, sen är att bra igen och så håller det på. Jag har nog kopplat bort och stängt av känslorna helt, men för varje gång som hon skriker så dör en liten bit till av mig. Men min kamp måste bli för att stärka mig så jag har ork och kraft att göra vad som behövs. Supandet hemma på kvällarna måste få ett slut, sitter där och försöker låtsas att allt är bra och inte ta tag i det.

Profile picture for user TessMa

Som svar på av nystart

Oj vad svårt ni har det. Tänker nu mest på barnen, klarar du av att ta hand om dem så de inte behöver växa upp på detta sätt. Det innebär förmodligen att du behöver söka hjälp utifrån. Var och av vem kan du få hjälp att hantera denna situation? Om din fru inte är beredd att ta emot hjälp så skulle jag lämna, inte låta tiden gå mer. Det är så lätt att hamna i allt skit hon gör och sen dricka alkohol på det. Nån av er behöver vara vuxen. Stor varm kram och skickar massa styrka till dig att orka ta tag i situationen på ”rätt” sätt?

Profile picture for user nystart

Jag är inne i min läkningsprocess, jag har satt ner foten. Det är detta som fått henne ur rubbning. Jag har ställt ultimatum att om hon inte ändrar sig är det över, hon har dock gett mig samma att om inte ändrar mig är det över. Få se om hon backar eller inte, jag tänker inte göra det iallafall. Men kommer behöva tänka igenom nästa steg innan jag tar det, kampen just nu är att bli frisk och sluta slentriandricka.

Profile picture for user Sisyfos

Låter hoppfullt Nystart. Vi har båda hängt härinne så länge så länge och det känns som att du nu verkligen tittar på och försöker göra något åt grundproblematiken även om du har skrivit om det tidigare.

Låter fantastiskt bra att du sätter gränser och fokuserar på att du och barnen ska ha det trevligt och inte dras in i fruns värld. 2020 kan bli vårt år. Jag tar hjälp nu, vet inte om jag behöver det. Just nu känns det som om jag grejar det ändå, men kan inte/vill inte ha fler misslyckade försök. Minns att jag tycker att vi har haft lite liknande förhållande till alkohol och det känns inte som att du heller får någon som helst positiv kick av att dricka. Det är bara medicin för att slippa tänka och känna. Roligare kan vi ha!

Hoppas att du kan skapa det liv du är värd nu, med eller utan din fru. Med tanke på vad du skrivit så känns det som att hon är i stort behov av att få hjälp hon också. Hoppas att du kan vara stark och sätta gränser för er båda.

Profile picture for user nystart

Igår var en väldigt bra dag, min fru var glad och alla trivdes tillsammans. Jag var och tränade och på en promenad med ena dottern, allt fint. Imorse tog det hu i helvete direkt, orkar inte gå in på detaljer men hon skapade ett bråk och projekterade på mig att jag tyckte fel och hade gjort fel, allt helt i hennes huvud för att dra igång ett bråk. Dottern gå med på min sida och säger till min fru att hon har fel men frun säger bara att hon inte förstår - och nej klart hon inte förstår eftersom vad som hönde endast existerar i hennes vrickade hjärna. Jag kokar verkligen av ilska nu, precis detta som jag inte skulle ta åt mig av.

Ledsen för ännu ett rant.

Hej Sisyfos också, tråkigt att du fortfarande inte fått detta under kontroll. Samma som mig alltså. Vet inte hur mycket jag kan skriva om andras situation då jag inte ens verkar kunna skriva om min egen.

Profile picture for user nystart

Har tagit ett par steg bort från mig själv och tittar på mig och mitt liv och förhållande med min fru. Tittar från dag 1 och kan minnas redan på en av våra första träffar var det något som inte stämde för att jag gjorde något hon inte gillade, men tog det då som att det var något hon verkligen inte gillade och tänkte om jag inte gör så igen blir det bra. Och så har det hållt på, år ut och år in. Jag har läst en massa om detta och det är psykisk misshandel hon utöver (även fysiskt till viss del). Hittade en sida om just detta och den listade 10 saker, alla 10 stämmer in till tusen procent. Jag inser att vad jag än gör kommer det aldrig bli bra. Verkar som jag har 3 alternativ.

1) Supa ihjäl mig och slippa detta skit
2) Mörda henne (ironi men jag börjar bli så arg att jag snart ger henne ett kok stryk)
3) Ta mina grejer och lämna henne och barnen och aldrig komma tillbaks

Alla dessa alternativ ser ohållbara ut så det finns ett fjärde. men jag vet inte hur jag skulle klara det - dvs ta barnen och fly......