Hej!
Jag är ny här och känner mig helt nervös inför detta.. Jag är 43 år med jobb, familj och vänner.
Jag har alltid, sen jag var ung haft ett komplicerat förhållande till alkohol. Har alltid varit den som har blivit fullast och däckat först av alla. När barnen var små var det många år som det gick bra...graviditet och ammning gjorde att jag nästan inte drack nåt alls men i takt med att dom blev äldre så kom det gånger när jag drack mig redlös igen...på parmiddagar och i andra samanhang. Jag blir aldrig aggressiv eller nåt annat konstigt beteende utan det slutar med att jag går och lägger mig.
Det senaste året har dock mitt intag inte bara ökat i antal dagar i veckan jag dricker utan oxå mängden...jag kan dricka nästan 2 flaskor vin utan att jag blir direkt påverkad... sköter jobb och barn och blir knappt bakis. Har inte druckit mig packad utan det har mer varit för att få slappna av efter jobbet och den sköna känslan av lugn och ro.
Det som hände i julas var att det eskalerade i mängd, nyårsafton blev en katastrof. Jag fick nog av mig själv och kände att nu måste jag ta tag i det här, det är inte ok längre. Jag är nu inne på dag 7 som nykter. Min målsättning är inte att bli nykterist utan jag vill ta tillbaka kontrollen. Jag vill dricka några glas vin för att det är gott till maten men jag måste kunna stoppa där.
Min fråga till er är nu...Hur går jag till väga? Hur länge ska jag vara vit för att ställa om hjärnan, bli av med vanan att vardagsdricka osv...
Kom med råd för jag är rädd för mig själv!

Kram.

Huskatten

Det kommer säkert fler och bättre svar än mitt. Visst går det att bryta dåliga alkoholvanor, ändra sin inställning till ruset osv. Men. Det beror ju alldeles på omständigheterna. Ta t.ex fd politikern (och suputen) Kjell-Olof Feldt, som gick från en enormt hög alkoholkonsumption där han ställde till det för sig, till en något lägre - men dock rätt kraftig. Det var både han och hans fru så nöjda med att de skrev en hel bok om det! Jaja. Han ville uppenbarligen behålla alkoholen i sitt liv, och så blev det.

Spontant kan jag tycka att "ett par glas" vilket kan betyda allt ifrån två små glas till fyra rätt rejäla? så är det mer än vad man behöver för att uppleva den goda smaken. Och, som 55+ medveten fyllerist - anser jag att alla glas efter det där första handlar mer om effekten? För mig skulle det också kännas svårt att bromsa när man väl kommit dit. Men, det som är positivt med synen på alkoholism och beroende idag är att man är mer vidsynt än tidigare. Det finns inget svart eller vitt. Utan handlar om att själv komma fram till ett bra sätt att leva, med eller utan alkohol.

Steg 1 är i vilket fall som helst att leva minst ett halvår, kanske ett år helt utan att dricka något. Dels tar det minst 3-4 månader för hjärnan att ställa om sig och få tillbaka någorlunda normala nivåer av signalsubstanser och hormoner. Sedan behöver man lite mer tid för att uppleva livet utan alkohol på riktigt. Inte bara som en trist transportsträcka tills man kan börja igen.

Om du är van vid att ibland avstå, inte har vant dig vid ett dagligt drickande menar jag och dessutom har positiva erfarenheter tidigare i livet då du frivilligt har låtit bli att dricka så ser det väl rätt positivt ut. Aldrig fel att ta hjälp ändå, via hälsovård/beroendecentrum m.m. där man också kan få hjälp att reda ut sina tankar om livet, och vad som gör att alkoholen har tagit för stor plats i tillvaron. För till slut så gör den ju liksom det! Det är därför vi hamnar här på det här forumet också. Hoppas du får fler svar, och mer konkreta råd på vägen.

Ett bra och viktigt steg mot ett hälsosammare och fräschare liv.
Tror det är bra att bestämmer dig för en period, låt säga 6 månader utan giftet och gör en utvärdering efter det. Hur du mår och vad du vunnit på att inte förgifta dig.
Har varit på forumet ca 1 år och som jag uppfattat det är det väldigt väldigt få som lyckats dra ner på sin konsumtion till en oskadlig nivå, när man väl byggt upp en skadlig konsumtion.
Fortsätt att läs och skriv, här finns många kloka och stöttande personer.

jessi75

Så lustigt, har just läst boken som Kjell Olof skrev... är inte på samma nivå som han var..snarare där han är idag och då tycker han att det är måttligt...hmm..
Ett halvår känns som en evighet, jag måste ta en vecka åt gången så får vi se..

just nu.
Jag har varit nykter i drygt 6 v. Första 4 mådde jag väldigt dåligt o kände mig väldigt deprimerad. Som om livet tagit slut. Grät massor.
Kring nyår vände det! (Även om själva nyårsfesten delvis var jobbig)
Suget har definitivt avtagit,

Jag har vid flera tillfällen hållt upp i två månader med målet att sedan börja dricka måttligt, typ ett glas i sociala sammanhang. Men varje gång har det sedan eskalerat i både mängd o frekvens. Denna gång har jag bestämt att detnog är nödvändigt med 1år och sedan får jag se vad jag bestämmer då.
Läs gärna min tråd. Vi är många s delar erfarenheter!