Ännu en gång är jag här på "förändra..."
Jag är besviken o arg på mig själv idag och jag är fylld av självförakt, vilket inte är bra alls. Jag som var så säker på att allt var lugnt när det gällde alkoholen o att jag inte ville ha den mer.
Nu sätter jag in alla resurser innan detta blir ett stort problem för mig. Jag började dricka någon folköl o så några glas vin, det skulle jag inte ha gjort. De senaste kvällarna har det blivit vin och igår drack jag 4 glas och idag hällde jag ut det sista. Nu får det vara nog med vinduttandet. Jag har gått igenom allt det här förut, men den gången hade jag mycket annat att tampas med. Vad är det med mig egentligen, är jag totalt dum i huvudet?
Alla resurser på detta nu. Jag har gått med i en kbt-kurs på nätet och ska skriva här. Jag vill inte ha det så här, att inte vara säker på mig själv det går inte. Beslutsamhet är vad som gäller nu.

Välkommen hit till forumet! Hoppas att skriva och läsa här kommer ge dig inspiration och styrka till den förändring som du vill göra.

Som du kanske ser så bytte jag namn på dig till NisseH. Jag blev osäker om ditt tidigare alias var ditt riktiga namn eller om det var en fingerad figur. Vi värnar om anonymiteten på forumet så jag tog det säkra före det osäkra. Men om jag förstörde ditt alias så säg till så ändrar vi tillbaka! :-)

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

NisseH

Tack för era svar!
Nu är jag inne på min 2:a vecka helt utan alkohol. Orsaken till mitt stopp är min kontakt med företagshälsan som jag lotsats till efter en kontroll på jobbet.

Jag brottas med så blandade känslor. Dels är jag oerhört tacksam över att jag fått ögonen på mig och lyckats låta bli alkohol. Det går ju. Och min kropp mår bättre. Blodtrycket och pulsen har gått ned. Jag får inte samma fysiska svar på min oro och mina grubblerier längre. Sover gott.
Å andra sidan är jag så tom och initiaivlös. Som jag skrev tidigare känner jag mig så utlämnad och rädd för mitt sanna jag. Rädd för att bli tråkig och depressiv.
Arbetsgivaren har ställt krav på mig. Total nykterhet framöver. Och jag ska skickas på behandlingshem. Det ska dock vara öppenvård. Jag är lite chockad över de krafttag som har tagits. Men utifrån mitt läkarbesök så är jag tydligen i behov av detta.
Någon som har erfarehet av sådan behandling? Vad händer? Känner mig lite "försjukligad". Jag gick med på behandlingen och övriga villkor. Men känner mig orolig.