Hej! Jag är en man på 30 som varit inne på forumet sporadiskt det senaste halvåret. Känner igen mig i många av era historier och har insett att jag inte längre kan hantera alkohol. Dricker en flaska vin och 3-4öl varannan kväll. På helgerna ökar intaget. Vaknar upp med en kemisk ångest utan dess like men verkar inte lära mig då jag efter jobbet rutinmässigt går in på systemet igen.

Är en ensamdrickare. Är jag ute med vänner har jag oftast inga problem med att hålla mig nykter eller ta 1-2glas. Men hemma själv finns det ingen som dömer mitt alkoholintag. Har som längst hållit uppe i 2-3veckor innan jag långsamt trappar upp drickandet till ohållbara mängder.

Lever ett aktivt liv med innebandy 3gånger i veckan och styrketräning 3gånger i veckan så utifrån verkar jag vara ett hälsofreak. Men i smyg lever jag sämre än de flesta. Måste sluta nu. Tristessen på kvällarna är värst. Idag är första dagen som nykter. Tänkte hålla det i minst en månad. Förhoppningsvis mer. För alltid nykter känns som ett för stort steg just nu. Idag känns beslutet så enkelt och självklart men vet att a-hjärnan kommer försöka lura mig imorron då helgen väntar. Första dagarna går oftast bra men när kroppen börjar må bättre glömmer jag bort hur skadlig alkoholen är för.mig.

Hur gör ni för att påminnas hur mycket alkoholen förstör när kroppen börjat reparera sig?

och dagsransonen senaste halvåret har varit minst 6-7 starköl mer än 6 procent. Börjar jag dricka blir det varje kväll och så har det varit i många många år. Nu kom jag till en punkt där jag måste ha hjälp, så nu går jag till vårdcentralen två gånger i veckan och tar antabus hos en sköterska. Det verkar omöjligt för mig att klara att sluta själv, tar inte många dagar av nykterhet innan jag börjar diskutera med hr A och han vinner alltid. Mår så bra redan efter några dagar, och det är så oändligt skönt att slippa diskutera frågan med hr A, han finns inte längre i min närhet. Det kanske kan vara något för dig om du vill få ett stopp på eländet.

Påminnas... Hm, mest kommer man ju ihåg hur härligt det är när berusningen kickar in. Svårare att minnas följderna, måste tvinga hjärnan att göra det.

Jag är tvungen att ha en massa strategier hela tiden. Saker inbokade varje dag - småsaker, behöver inte alls vara avancerade, bara de är ett hinder. Absolut inte ha tillgång till en droppe alkohol hemma, inte ens en folköl. Åka omvägar för att inte passera Systemet. Sitta på händerna ibland. Vad som helst som gör att jag inte kan ta det där första glaset. För då är det kört.

Att acceptera att vi inte kan hantera alkoholen. Speciellt om vi trillar dit om och om igen. Kanske Antabus är ett alternativ?

Välkommen hit, ett första steg. Och forumet är ju ett otroligt bra stöd. Lycka till! ♡