Jag har inte druckit något på sju dagar. Och jag mår bra! Som att det sakta släpper, det där med att man ska missa något. Men first things first.

Säger till min psykolog “ Det där med drickandet...” skäms nästan, för att jag överhuvudtaget tar upp det. Ett sådant banalt problem. “Ja, hur mycket dricker du egentligen?” frågar hon. “Tja inte så mycket egentligen (skratt) om noll glas är ingenting så är ju två glas vin om dagen väldigt nära ingenting, alltså små vinglas, inte såna där man får på lokal!” Jag försöker avläsa hennes reaktion. Hon kanske också dricker två glas vin om dagen. “...i samband med mat?” frågar hon. “JA! Men självklart” utbrister jag “ Alltid liksom fina viner, till fin mat. Det är som en belöning efter väl utkämpad dag. Ett glas vin när jag lagar maten, och sedan ett eller två eller faktiskt inget till själva middagen. Egentid. Paus i småbarnsfamiljekaoset. Hacka mixa fixa trixa, lyssna på lite bra musik, ett glas vin, ett sånt där litet nästan som en äggkopp, som nästan inte räknas – det kan lätt försvinna in bakom korianderplantan, det där? Uppmätt för att hällas i soppan eller grytan eller pastasåsen...” I höstas slutade jag med det där smygandet, efter en vinprovning. Nu häller jag upp i ett finvinglas istället, tittar luktar smakar. Eller så kommer jag hem från jobbet, häller upp ett glas vin, känner mig som typ Claire i House of Cards, pustar ut, sätter mig i soffan och pratar om min dag när mannen leker med barnen. Likt förbannat häller jag ju i mig vinet.

När jag väl hamnar på Systemet tänker jag “Tänk vad sällan jag är här numera!” men likt förbannat kanske jag lyckas att INTE dricka en dag i veckan. Så har du inte ett problematiskt förhållande till alkohol, Emma? Vet inte. Ta en vit månad, testa och se! ( Men tänk alla fina vinupplevelser jag skulle missa då! Nej en hel månad är onödigt, för MIG alltså ). OK, 10 dagar då? Kanske det men inte just nu kanske. Alltså jag kan sluta dricka, drack inte en droppe när jag var gravid. Jo jag skulle kunna tänka mig att dricka varannan dag istället för varje – men så kommer den där AW:n på en inte dricka dag, och sedan är det lördag o finmiddag med finvänner ( vinintresserade såklart!)...Och alltså jag gör ju ALDRIG något längre, jag går ALDRIG ut, inte ens på restaurang så jag unnar mig en massa fina exklusiva middagsingredienser och den där tryffelpecorinon förtjänar ju en god Barolo eller Nebbiolo kanske eller en sådan där sträv lite rustik Chianti som jag börjat uppskatta på sista tiden.

OK jag gillar god mat och gott vin. Vad är problemet? Vill inte skuldbelägga där skuld kanske inte ens ska finnas. Är det ens ett problem? Jag luktar vin när jag ska lägga mina barn, so what, det är ju bara en lukt. Jag får inga utbrott, beter mig inte annorlunda ( kanske mer avslappnat ), blir inte full, inte bakis, gör inget konstigt. Måste det finnas en problematik bakom allt drickande?Ska man kanske inte göra så stor grej av det bara? Dricka när det bjuds, när jag är sugen, när det passar? Men jag är alltid sugen! Jag kan inte sätta en gräns, bara “glömma” alkoholen. Vet precis vad som finns hemma, vet precis när Systemet stänger på lördagen ( man kanske ska på lunch på söndagen, måste ha med sig en flaska, eller middag eller vad fans om helst, man måste vara förberedd – det förväntas ).

Men som sagt. Nu har jag inte druckit på en vecka. Det började med sjukdom, och nu finner jag en tillfredställelse att räkna dagarna som går. Men hur länge ska jag hålla på? När ska jag fira med ett gott vin att jag blivit frisk? Eller ska jag det?

Mirabelle

Allt är som ett långt rakt streck... Där satte du en snygg metafor! Vi behöver tillföra litet toppar på det där strecket. Utan alkohol. Hitta känslan, som du skriver. Det duger inte att livet plötsligt bara är "jämna plågor"... Kram

Emma79

... ikväll blev det inlagda persikor med riven choklad efter middagen, och jag flög som på moln ?

Emma79

Ja en anledning hittar man alltid. Så enkelt att rättfärdiga drickande när man är mitt i det.

Drog ner ett tag för ett år sedan drack jättelite. Då började jag shoppa istället. Rättfärdigade varenda liten strumpa jag köpte ( till en överfull garderob ).

Belöning. Beroenden.

Emma79, vi har ju kommit nästan lika långt (dag 27 idag). Måste fråga hur du mår fysiskt. Jag har nämligen haft relativt svår huvudvärk de 3-4 senaste dagarna och jag är såå trött. Det enda som hjälper är migränmedicin (även om värken inte riktigt är åt migrän hållet). Sova bort den funkar inte, vaknar med huvudvärk varje morgon. Kan det vara spänningshuvudvärk tro ?

Emma79, vi har ju kommit nästan lika långt (dag 27 idag). Måste fråga hur du mår fysiskt. Jag har nämligen haft relativt svår huvudvärk de 3-4 senaste dagarna och jag är såå trött. Det enda som hjälper är migränmedicin (även om värken inte riktigt är åt migrän hållet). Sova bort den funkar inte, vaknar med huvudvärk varje morgon. Kan det vara spänningshuvudvärk tro ?

Emma79

Ingen huvudvärk. Dricker jättemycket vatten och har i princip legat hemma i flera veckor pga en skada, så jag är liksom väldigt lugn o utvilad.

Sjukt socker/kaffesug.

Känner att hela systemet håller på att ställas om!

Hoppas att huvudvärken släpper ?

Emma79

Keso, frön, lax, en massa linser o kikärter, apelsiner och bananer, mandel, avokado, ägg, kaffe....

Är på dopaminjakt!

Mitt rastlösa jag vill bli glatt igen ☺️

Det är riktigt gott det med lite olivolja och svartpeppar! Nu blev jag sugen på det också ?
Gillar du tacos? Då finns det en tacokrydda som du kan ha på fisk och det ihop med en god avokadosallad är supergott med lite gräddfil och tacosås! Nomnom ?

Måste det vara mat som släcker din dopaminjakt? ☀️

Bra kämpat av dig! ??✨

Emma79

...och chili färsk koriander och lime!

Med en iskall Ramlösa ?

... food porn ???

Jag surplar Loka Sultron Lime just nu och det är riktigt gott det! ???

Har du fått i dig tillräckligt med dopaminfrämjande ämnen idag?

Emma79

Pim-Pim- Jag har gjort mitt bästa, och solen tittade fram så allt känns OK! Läste ditt inlägg om förklimakteriet, har funderat på det en del och tror att jag ska gå o mäta blodet lite.

Men iaf så firar jag 3 vita veckor idag, bjuder alla fina själar härinne på nybryggt ☕️❣️

Skämt åsido- ska på min största utmaning hittills, cocktailparty. Så otippat, när fan går man på cocktailparty nuförtiden?! Men det ska jag iallafall.

Är inte rädd för att slita åt mig och klunka en drink, är bara osäker på hur jag ska identifiera / presentera mig själv.

Går fegvägen, säger något om smärtstillande eller antibiotika.

Utmaningen blir också väldigt mycket att man kan vara ett roligt sällskap fast man inte dricker. Den är knepig. Vet exakt att folk letar en partner in crime i sina dryckesvänner och de nyktra känns som astråkiga förrädare.

En ny erfarenhet helt enkelt, uppdaterar imorgon!

Alltid värt att kolla upp hormonerna. Först trodde jag att jag var riktigt jävla bakfull då jag fick yrselattacker och började kräkas men när det dök upp tre veckor senare igen och med mensblödning som startade några timmar efter yrseln kom började jag ana oråd. Och så fortsatte det var tredje vecka i ett halvår (jag som haft regelbunden mens innan). Men allt det har rättat till sig med en liten hormondos och på köpet fick jag ett gladare jag, något piggare och mina panikångestattacker upphörde i samband med PMS och alkohol. Och det är ytterligare en sak som faktiskt stärkt mig att ha tagit i mitt eländiga hemliga liv! ❤️

Kram på dig ☕️❤️

Mirabelle

Där sa ni nåt! Kanske är det en bidragande faktor till måendet... Jag och hormoner går INTE ihop. P-piller har aldrig funkat i någon form. Jag blir helt personlighetsförändrad. Mina graviditeter var 9 mån resor i ren och skär galenskap. Post natal depression my butt... Jag var färdig för hispan redan innan jag klämt ut nån baby... Och nu är jag just över 40. Gått från sparsam och regelbunden mens till mindre förutsägbar cykel och väldigt rikliga blödningar... Kan det vara förklimakteriet?

... det låter som det! Så blev det för mig oxå och med tätare cykel. Gjorde inget annat än att blöda och vara yr!

Kram

Emma79

Känner att jag närmar mig 30 ( om det ändå vore ålder ahahah ) och ja, det ger mig struktur och Kraft.

Igår var jag på ett sk coctailparty med open bar. Det var första gången I “utemiljö” sen jag slutade dricka. Drack bubbelvatten med citron och is och sugrör. Alla stank sprit när de pratade med mig. Jag hade trevligt och lyckades vara lite rolig också ☺️

Pratade allvar med min man för andra gången. Sa att jag gör detta på riktigt och hoppas att han kan stå ut. Han bara ryckte på axlarna och sa “whatever makes you happy!”.

Något gick in tror jag, att mitt förhållande till alkohol är annorlunda än hans. Mitt upptog hela min tid. Allt planerande. Allt med ett prefix “dricka vin I...” sedan kunde det följas av “ Paris” “Solen” “soffan” eller vad som helst.

Jag är blyg. Trodde jag lämnat det bakom mig men igår undvek jag en del personer som jag definitivt skulle pratat med om jag var påverkad.

13 igen. Som när det hela startade. Liten och blyg, men med helt nya verktyg och erfarenheter att ta tag i det.

Vi kör vidare❣️

( och jag vet inte hur det är där ni not men här skiner Solen från en molnfri himmel☀️)

Blyga Emma är faktiskt den riktiga Emma, tjejen som är du och troligtvis skulle 70%, om inte fler, av resterande på festen uppleva samma känsla om de varit nyktra. ??

Frågan är: Den där personlighetsförändringen som blir med A i kroppen är det sån jag vill vara?
Och om jag tolkar dig rätt, ja du vill inte vara blyg, men vill jobba med dig själv och våga mer nykter!
Det kommer du fixa galant! ❤️

Starkt jobbat!
Kram ?

Emma79

..sån som jag är efter 2 glas vin. Det är därför jag hållt på.

Lugn och soft och rolig och tja, en bra person.

Istället för den kantiga lättirriterade bakis-Emma.

För det var ju det. Jag förknippade nykterhet med att vara bakis, men så är det ju inte nu.

Herregud vad jag lurat mig själv ?

Jag ska jobba med den blyga, så fasligt blyg är hon inte, snarare rationell.

” VARFÖR ska jag gå och prata med den där bitchen som bara pratar med mig för hon anser att jag är någon, inte för att hon egentligen vill?”

Men nya jag kanske ska vara lite ödmjuk, inläsande, accepterande. Mot andra och mig själv.

"Jag förknippade nykterhet med att vara bakis." Undrar hur många som gör det utan att vara medvetna om att det finns en annan, ren, nykterhet. Tack för reflektionen, den bär jag med mig i dag.

Trevlig helg, Emma! ♡

Emma79

Och nykterheten känns så självklar.

Får mig att tänka på när jag slutade röka. När allt gick upp för mig- man kan göra samma saker i livet som innan, fast utan cigaretter! Hello Sherlock liksom, klart man kan, men jag hade inte fattat det.

Idag känns det så bra att vara nykter, vill predika känslan för hela världen!

Lite positiva grejer:
- går runt på jobbet och pratar med folk, lyssnar ordentligt och går till botten med saker och ting. Utan stress och irritation.

- jag äter lagom, känner av när det är nog. Iakttog min vindrickande man efter middagen igår, han bara fortsatte glufsa i sig och mer vin och ost efter maten.

-försöker få i mig mycket protein och eftersom jag inte äter kött blir det mkt baljväxter.

-har svullnat av på kroppen, magen bara försvann!

- wineface- off! Klar blick, mer käklinje.

- har fått mer koll på saker o ting, gått till djupet med min ekonomi och försöker handla lite smartare och billigare- nu när jag inte behöver unna mig något.

-extremt närvarande med mina barn, med uppmärksamhet och energi som räcker tills de somnat.

- oroar mig inte för något och känner mig nyfiken på framtiden.

- sexlusten kommer, jag vet. Inte än men snart. Måste landa och börja känna igen.

- hela morgonproceduren funkar så bra nu- komma upp ur sängen inga problem ( tja kanske lite ) och andedräkt och face är fräscht. Helt sjukt, trodde inte att det kunde vara så här!

Och idag skiner ☀️☀️☀️☀️☀️??