Sådär, då var man här! Har tidigare bara vart in och läst. Bara det är och känns som ett stort erkännande att jag inte kan hantera alkohol.
Har gång på gång försökt att dricka normalt, och oftast funkar det! Säkert åtta fester av tio. Dom två gångerna som inte går bra går verkligen inte bra. När jag menar att det går bra så vaknar jag upp lite halvgrusig och med ångest, som försvinner efter några timmar. Dom gångerna det inte går bra där är gårdagen ett bra exempel på.
Va på fest i torsdags, drack mig rätt så berusad. Vaknade, rejält bakis, tog en bira direkt för att "piggna" till. Fyra timmar senare hade jag duschat, bytt kläder, vart på bolaget och va på plats hos en annan bekant som skulle festa till det. Sagt och gjort. Senare på natten vid 3-4 va det dags att sova hos den bekanta. La mig ner, allting snurra, gick och spydde. Sen kom min gamla kompis,ångesten.. va omöjligt att somna pga den. Kl 9 på morgonen fortfarande utan sömn kom panikångesten. Fanns inget annat att göra än att köra hem, långt ifrån körduglig för att leta fram ångestdämpande som jag fick året innan pga exakt samma sak. När ja tog medicinen så lovade jag mig själv, som jag har gjort hundra gånger förut. Att jag aldrig ska vakna upp bakfull igen. Den här gången känns det som att det kommer gå vägen, jag vet inte hur jag ska förklara men jag har verkligen fått nog. Jag tänker inte va för hård mot mig själv nu i början med att säga att jag aldrig ska dricka en droppe igen. Jag är ingen periodare och jag dricker mig aldrig berusad i veckorna. Men när jag är ute med kompisar osv så blir det oftast för mycket. Det beteendet måste bort.. sen om jag måste va helnykter i ett år så får det bli så.
Dag 1 utan Alkohol börjar nu.